Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
IVO:s kritik mot Individ- och familjenämnden i Umeå
samt Andreas Lundgren som ”jurist”

__________________________

Kära läsare,
för att underlätta för dig att följa med i de invecklade turer som nedan kommer att beskrivas vill jag börja med att sammanfatta det väsentliga i vad som har hänt. I fyra punkter.

* Den statliga myndigheten IVO kritiserar skarpt den nämnd som Andreas Lundgren (S) är ordförande för (Individ- och familjenämnden). Till saken hör att det inte är första gången som IVO kritiserar denna nämnd. Det har skett över 40 gånger under perioden 2015-2021.
* Andreas Lundgren agerar jurist för att stoppa Arbetarpartiet från att ställa en fråga med anledning av kritiken från IVO. Den motiveringen som Andreas Lundgren uppger är att vår fråga inte går att besvara utan svaret berör ”myndighetsutövningsärendet” vilket  påstås göra vår fråga olaglig. Detta framgår av ett mail daterat 26 augusti.
* Individ- och familjenämnden svarar på kommunrevisionens frågor den 27 september. En av de frågor som kommunrevisionen ställer, och som nämnden med Lundgren i spetsen besvarar, har ett närmast identiskt innehåll med vår fråga. Innebörden är alltså följande: den fråga som vi ställde till Lundgren, och som var olaglig den 26 augusti, var plötsligt laglig den 27 september! Skillnaden berodde på vem som ställde frågan.
* Hans Lindberg, partikollega till Andreas Lundgren, arrangerar ett möte som ifrågasätter folkvalda politikers rätt att träffa den pappa som berörs av det myndighetsutövningsärende vars handläggning IVO kritiserar. Syftet med mötet är främst att hindra att kritiken drabbar ledande socialdemokratiska politiker.

Del ett
Som tidigare framkommit har den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg) i ett tillsynsärende riktat skarp kritik mot Individ- och familjenämnden i Umeå. Kritiken mot nämnden handlar, VK 22/10, om ”en ung tonårsflicka vars utsatthet och behov av stöd hade krävt mer kraftfulla insatser av socialtjänsten, enligt inspektionen för vård och omsorg (IVO)”.

Socialdemokraterna i Umeå kommunfullmäktige har agerat fullständigt oacceptabelt med anledning av kritiken från den statliga myndigheten IVO.

Del två
I ett första blogginlägg visade jag på Hans Lindbergs (S) roll i att få tillstånd ett makabert möte som ifrågasatte att folkvalda politiker skulle träffa en missnöjd medborgare. Detta skrev jag den 20 okt. Medborgaren var fadern till den ovan nämnda flickan. VK har gjort ett flertal reportage med anledning av IVO:s kritk. Det första i början juni och ytterligare tre reportage under oktober månad.

I ett andra blogginlägg påtalade jag att Andreas Lundgren (S) – ordförande i den kritiserade Individ- och familjenämnden – förhindrade Arbetarpartiet från att ställa en fråga i Umeå kommunfullmäktige angående vilka åtgärder som den kritiserade nämnden skulle vidta med anledning av IVO:s kritik (22/10). Genom att förhindra oss att ställa en fråga försökte Lundgren undgå att kommentera kritiken från IVO i Umeå kommunfullmäktige. Detta är inte konstigt. Den kritik som riktas mot nämnden slår nämligen hårdast mot dess ordförande, som ju är Lundgren. Detta är heller inte första gången som IVO riktar kritik mot den nämnd som Lundgren är ordförande för.

Under åren 2015 – 2021 har IVO riktat kritik mot nämnden vid över 40 tillfällen.

Del tre
I sin svarsblogg förnekar Andreas Lundgren att han skulle ha förhindrat Arbetarpartiet från att ställa en fråga med anledning av kritiken från IVO (22 okt). Han gömmer sig därför bakom presidiet – de som leder sammanträdena i fullmäktige. Detta är verkligen ömkligt av Lundgren. Av två skäl.

1. Även Umeå kommuns revisorer (kommunrevisionen) har uppmärksammat den kritik som IVO har riktat mot den Individ- och familjenämnd som Lundgren är ordförande för. Kommunrevisionen ställer i stort sett samma fråga till nämnden som Arbetarpartiet. (Vi ska strax visa på detta). Och tänka sig: Lundgren kunde svara på kommunrevisionens frågor – men inte på Arbetarpartiets. Skillnaden är att svaret till kommunrevisionen vanligtvis inte blir lika uppmärksammat som att tvingas besvara frågor i Umeå kommunfullmäktige – även om svaren är offentliga i båda fallen!

2. Vi utformade vår fråga i samråd med en av kommunens jurister. Andreas Lundgren hade möjlighet att samarbeta med oss om frågans utformning men var inte intresserad. Lundgrens har sedan agerat utifrån ståndpunkten att ALLA svar till Arbetarpartiet skulle innebära att sekretessbelagda uppgifter avslöjades – även om det var Andreas Lundgren själv som utformade svaren! Logiken i Lundgrens agerande var denna: Jag kan inte besvara AP:s fråga eftersom jag kommer att avslöja sekretessbelagda uppgifter!  (Denna hållning gällde dock inte, vilket vi ska visa, i förhållande till kommunens revisorer).

Mot Lundgrens ”jag vägrar”- attityd kunde i praktiken inget göras: varken av oss, jurister, presidiet, fullmäktige eller av någon annan. Tala om att obstruera den demokratiska processen!

Del fyra.
Vi utformade alltså vår fråga till Lundgren efter att ha inhämtat synpunkter från en av kommunens jurister – vilket innebar en liten förändring i vår fråga. Efter förändringen kontaktade vi åter juristen för att fråga om vår formulering av frågan var juridiskt OK.

Först svarade juristen på följande sätt: ”Jag har inget att anföra mot formuleringen”.

Men dagen efter hade juristen ändrat sig. Juristen hänvisade då, i förbigående, till en kollega för att sedan – mycket tungt – landa i Andreas Lundgren åsikter! Låt mig citera detta avsnitt från kommunjuristen:
” …  Jag har också, efter samtal med Andreas, uppfattat att det är svårt/omöjligt att besvara den (enkla)frågan utan att det ifrågavarande myndighetsutövningsärendet berörs och därmed olagligen hanteras.”

Låt mig förtydliga vad du, käre läsare, just nu har läst.

Du har just läst att den kommunjurist som Dag 1 sade att ”jag har inget att anföra mot formuleringen” Dag 2 säger att ”det är svårt/omöjligt att besvara … frågan [från Arbetarpartiet]”. Och detta beror på att kommunjuristen, ”efter samtal med Andreas, uppfattat att det är svårt/omöjligt att besvara … frågan utan att det ifrågavarande myndighetsutövningsärendet berörs och därmed olagligen hanteras”. Detta är häpnadsväckande.

För vem i helvete är det som är jurist och som avgör vad som är lagligt eller olagligt?

Är det den kommunjurist som först sade att vår fråga var OK? Eller är det politikern Lundgren som, till varje pris, vill stoppa vår fråga från att ställas i fullmäktige? I detta fall är det uppenbarligen inte juristen som är jurist. I detta fall är det uppenbart att det är Andreas Lundgren som står för juridiken. Men detta är inte Lundgren själv modig nog att tillstå. Trots att citatet tydligt visar att kommunens jurist har böjt sig för politikern Andreas Lundgren. Tillåt mig repetera citatet från kommunjuristen:

” …  Jag har också, efter samtal med Andreas, uppfattat att det är svårt/omöjligt att besvara den (enkla)frågan utan att det ifrågavarande myndighetsutövningsärendet berörs och därmed olagligen hanteras.” (Denna mailväxling är offentlig).

Den odemokratiska farsen slutar inte där.

Del fem
Låt oss nu jämföra vår ”olagliga” fråga med den fråga som kommunrevisionen ställde och som Andreas Lundgren – tillsammans med den av IVO skarpt  kritiserade nämnd som Lundgren är ordförande för – kunde besvara. Och detta med hela 5100 tecken!

Arbetarpartiets ”olagliga” fråga:
-Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?

Kommunrevisionens ”lagliga” fråga:
-Vilka åtgärder/förändringar i arbetssätt har/kommer nämnden att göra utifrån lämnad kritik för att säkerställa att barn som far illa/riskerar att fara illa erhåller rätt insatser i rätt tid?

Kommentar: OM det är någon av dessa två (nästa likadana) frågor som är lättare att besvara utan att ”myndighetsutövningsärendet” berörs är det Arbetarpartiets fråga. Varför? Därför att vi frågar om vilka generella åtgärder som nämnden kan vidta. Det vill säga åtgärder som inte handlar om ett specifikt ärende.
Kommunrevisionens fråga, däremot, innehåller inte begreppet generell. Därför måste svaret på kommunrevisionens fråga handla om just det ärende för vilket IVO (senast) kritiserat Individ- och familjenämnden.

Del sex
Men lita inte bara på mitt ord. Läs istället ett utdrag från det svar som Andreas Lundgren och nämnden i övrigt har lämnat till kommunrevisionen. Här följer utdraget från Individ- och familjenämnden då den svarar på kommunrevisionens fråga (med anledning av IVO:s kritik):

”…Bristerna [som IVO påtalat] består av:

* Nämnden har inte beviljat barnet tillräckliga insatser i förhållande till hens behov.

* Nämnden borde ha inlett utredning enligt 11 kap. 1 § SoL den 31 augusti 2020 alternativt 18 och 22 september 2020.

* Nämnden borde inte ha avslutat barnets ärende den 4 september 2020

* Nämnden borde ha initierat samverkan med andra berörda myndigheter i oktober 2020.

De brister som IVO påtalat handlar om IFN:s bedömningar som är gjorda vid olika tidpunkter i det specifika ärendet. IFN har noga gått igenom IVO:s beslut, IFN tar till sig IVO:s synpunkter och arbetar i samverkan med andra berörda myndigheter, vårdnadshavarna och barnet för att barnet/familjen framöver ska få tillräckliga insatser i förhållande till deras behov.”

Kommentar: Den som vågar hävda att detta svar från Individ- och familjenämnden – med Andreas Lundgren i spetsen – inte berör just ett specifikt och identifierbart ”myndighetsutövningsärende” måste vara blind och spela dum. Här talas nämligen om:
a) barnet,
b) en rad specifika datum,
c) om socialtjänstlagen (SoL),
d) I en annan fråga från kommunrevisionen talas det dessutom om ”barnkonventionen”,

Dessutom: Individ- och familjenämnden (IFN), inbegripet Andreas Lundgren, säger att den ”tar till sig IVO:s synpunkter…”. Tänk så enkelt allt hade varit om Andreas Lundgren bara hade kunnat ge oss detta besked: ”Vi tar till oss IVO:s synpunkter”.

Avslutning
Jag vill sluta med att påpeka att både kommunrevisionens frågor och svaren från den skarpt kritiserade Individ- och familjenämnden är offentliga. Precis som den fråga vi stoppades från att ställa till Andreas Lundgren.

Låt mig avsluta på samma sätt som jag inledde. Detta har hänt:

* Den statliga myndigheten IVO kritiserar skarpt den nämnd som Andreas Lundgren (S) är ordförande för (Individ- och familjenämnden). Till saken hör att det inte är första gången som IVO kritiserar denna nämnd. Det har skett över 40 gånger under perioden 2015-2021.
* Andreas Lundgren agerar jurist för att stoppa Arbetarpartiet från att ställa en fråga med anledning av kritiken från IVO. Den motiveringen som Andreas Lundgren uppger är att vår fråga inte går att besvara utan svaret berör ”myndighetsutövningsärendet” vilket  påstås göra vår fråga olaglig. Detta framgår av ett mail daterat 26 augusti.
* Individ- och familjenämnden svarar på kommunrevisionens frågor den 27 september. En av de frågor som kommunrevisionen ställer, och som nämnden med Lundgren i spetsen besvarar, har ett närmast identiskt innehåll med vår fråga. Innebörden är alltså följande: den fråga som vi ställde till Lundgren, och som var olaglig den 26 augusti, var plötsligt laglig den 27 september! Skillnaden berodde på vem som ställde frågan.
* Hans Lindberg, partikollega till Andreas Lundgren, arrangerar ett möte som ifrågasätter folkvalda politikers rätt att träffa den pappa som berörs av det myndighetsutövningsärende vars handläggning IVO kritiserar. Syftet med mötet är främst att hindra att kritiken drabbar ledande socialdemokratiska politiker.

Återigen: Tänk så enkelt det hade varit om Andreas Lundgren hade kunnat förmå sig till att ge oss följande besked: ”Vi tar till oss IVO:s synpunkter”. Då hade denna strid kunnat undvikas. Men Socialdemokraternas stöddighet gör en sådan, enkel, lösning omöjlig.

Och detta har ett pris.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Mer om makthavare som försöker pressa förtroendevalda att inte träffa medborgare.

__________________________

Mitt mål
Mitt mål är att rikta allas blickar mot vissa makthavares försök att tysta kritiker av delar av den verksamhet som bedrivs av Umeå kommun. De makthavare som försöker tysta kritiker använder sig alltid av metoden med medvetna missförstånd. Därför ska jag upprepa det jag nyss skrev, för att försvåra för de makthavare som alltid använder sig av metoden med medvetna missförstånd. Alltså: Mitt mål är att rikta uppmärksamheten mot:
a) de makthavare som försöker tysta kritiker – men, det är inte alla makthavare som försöker tysta kritiker,
b) kritiken berör vissa delar av verksamheten inom kommunen – men, kommunen och dess anställda gör väldigt mycket som är bra.

Del ett
Fråga: Varför försökte Hans Lindberg, uppbackad av tre chefspersoner från socialtjänsten, ifrågasätta det riktiga i att folkvalda politiker (gruppledarna i partierna i Umeå kommunfullmäktige) träffar en medborgare som är kritisk mot handläggningen av ett ärende? Varför denna rädsla. Svaret är mycket, mycket enkelt.

Svar: Skälet är att den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg) i våras riktade skarp kritik mot den politiska nämnd som har ansvaret för socialtjänsten i Umeå kommun. Denna kallas för ”Individ- och familjenämnden”. Ordförande för denna nämnd heter Andreas Lundgren. Han är liksom Hans Lindberg socialdemokrat.

Del två
Före årets sommaruppehåll ställde Arbetarpartiet en fråga till Andreas Lundgren (S) – en fråga som Andreas Lundgren enligt alla normala rutiner borde ha bevarat i samband med ett möte i Umeå kommunfullmäktige (Jag ska redovisa frågan nedan). Men Andreas Lundgren såg till att frågan aldrig fick ställas i Umeå kommunfullmäktige!

Uppdatering 21:43:
Andreas Lundgren försöker nu – i en blogg – gömma sig bakom kommunfullmäktiges presidium. Men Andreas Lundgrens agerande framgår av en e-mailväxling som jag har tillgång till. Jag kommer att publicera denna e-mailväxling.

Den fråga som Arbetarpartiet ville ställa är, som alla själva kan se nedan, så försiktigt formulerad att den inte skulle ha tvingat Andreas Lundgren att avslöja det som är belagt med sekretess. Det är självklart för oss i Arbetarpartiet att inte agera för att röja sekretessbelagd information. Den fråga som Arbetarpartiet ville ställa till Andreas Lundgren i Umeå kommunfullmäktige handlar, som rubriken anger, om ”Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?”.

Men Andreas Lundgren, ordförande i Individ- och familjenämnden, agerade alltså så att Arbetarpartiet inte fick ställa frågan!

Återigen: Skälet kan inte ha varit att frågan skulle ha tvingat Lundgren att avslöja något som omfattas av sekretess. Nämndsordförande Lundgren hade kunnat svara oss på det sätt som han, senare, svarade i Västerbottens-Kuriren. Jag citerar Andreas Lundgren i VK (13/10-21): ”Det ska gå korrekt till och om det brister i handläggningen ska socialtjänsten ha fungerande system för att kunna identifiera vad som har gått fel, följa upp och åtgärda det”.

Detta kunde alltså Andreas Lundgren säga i VK. Men samme Lundgren vägrade säga samma sak i Umeå kommunfullmäktige! Varför?

Den enda förklaringen var att Lundgren, så länge som möjligt, försökte undgå att kommentera frågor som ställdes med anledning av den skarpa kritiken från IVO!  Kritiken som IVO hade riktat drabbade den nämnd som Andreas Lundgren är ordförande för vilket innebär att kritiken slår hårdast mot just Lundgren själv!
Innehållet i kritiken är känd sedan i våras och handlar om (citat VK) ”en ung tonårsflicka vars utsatthet och behov av stöd hade krävt mer kraftfulla insatser av socialtjänsten, enligt inspektionen för vård och omsorg (IVO)”.

Del tre
Här nedan kan du nu, kära läsare, själv ta del av den fråga som Lundgren lyckades förhindra att Arbetarpartiet fick ställa i Umeå kommunfullmäktige. Efter den korta frågan som, otroligt nog, inte fick ställas i Umeå kommunfullmäktige återfinns en länk.

I denna länk finns:
a) de frågor som kommunens revisorer har ställt till Individ- och familjenämnden med anledning av den skarpa kritik som IVO riktade mot denna nämnd i våras,
b) svaren från den av IVO kritiserade Individ- och familjenämnden.

I mitt nästa blogginlägg ska jag publicera våra egna kommentarer på Andreas Lundgrens och Individ- och familenämndens svar på revisorernas olika frågor till denna nämnd .

Del fyra
Här följer nu frågan som inte fick ställas i Umeå kommunfullmäktige

”Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har i ett tillsynsbeslut riktat kritik mot socialtjänsten i Umeå kommun. Bakgrunden till kritiken från IVO är att en tonårsflicka bland annat inte har fått ”det skydd och stöd som barn och unga i hennes situation har rätt till enligt socialtjänstlagen”. Ytterst ansvarig i detta sammanhang är politikerna i Individ- och familjenämnden.

Mot denna bakgrund ställer jag följande fråga:
-Vilka generella åtgärder kan nämnd och socialtjänst vidta med anledning av IVO:s kritik?

Davis Kaza”

Avslutning
Klicka här för att läsa Individ- och familjenämndens svar till Umeå kommuns revisorer.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Makthavare försöker pressa förtroendevalda att inte träffa medborgare.

__________________________

Bakgrunden till detta blogginlägg
En pappa som riktar kritik mot Socialtjänsten i Umeå vill träffa de olika partiernas gruppledare på fredag denna vecka. Det är självklart att folkvalda politiker ska träffa medborgare. Naturligtvis ska folkvalda politiker även träffa medborgare som är kritiska mot någon del av verksamheten i den offentliga sektorn. Denna princip gäller även i Umeå.

Men detta anser inte vissa makthavare i Umeå kommun.

I ett blixtinkallat möte igår tisdag samlade kommunstyrelsens ordförande, 1:e kommunalrådet Hans Lindberg (S), precis de gruppledare som den kritiska pappan vill träffa nu på fredag. Syftet med Hans Lindbergs blixtmöte var uppenbart. Det gick ut på att kritisera (eller skrämma) de gruppledare som tänkte träffa pappan. Hans Lindberg hade tre tjänstemän med sig som backade upp honom. Mötet uppfattades av vissa som rent kafka-itiskt. Se nedan och ta del av några av de påståenden som framfördes.

Del ett
Sagt av chefsperson till politisk gruppledare: – Jag har hört att du X har initierat till en träff med alla gruppledare med den här vårdnadshavaren. Och jag undrar lite grann vad syftet är med ett sånt möte, därför att om en klient under pågående myndighetsutövning tar kontakt med er så gör dom ju det utifrån eran maktposition och i förhoppning om att ni ska kunna påverka pågående utredning, och där ser jag stora problem med rättssäkerheten.

Kommentarer: En chef försöker alltså ta reda på vad ”syftet är” då folkvalda politiker träffar en medborgare!

Detta är helt ofattbart. Hur kan en tjänsteperson i chefsställning ha så dåligt omdöme att personen ens kan komma på idén att försöka snoka i vad folkvalda politiker har för ”syfte” med att träffa en medborgare. Detta förfarande måste vara inspirerat av de metoder som Östtyska Stasi använde (fast utan Stasis maktmedel – och tur är väl det).
Skulle medborgaren råka vara vad chefspersonen kallar för ”klient” så förändrar detta naturligtvis ingenting. Folkvalda politiker får (och bör) fortfarande träffa medborgarna. En ”klient” är såvitt jag vet inte vare sig pestsmittad eller omyndigförklarad.

Dessutom måste följande frågor ställas:
– Har chefsperson har rätt att avslöja att medborgaren som vill träffa politikerna är en ”klient” hos socialtjänsten i Umeå?
– ÄR personen verkligen en ”klient” hos socialtjänsten i Umeå?
– Begick chefspersonen ett tjänstefel som kallade medborgaren för ”klient”?
– Hur kan det hota ”rättssäkerheten” att folkvalda politiker träffar en medborgare?
– Tror chefspersonen att alla folkvalda politiker inte själva kan bedöma saker och ting,
– Vet inte chefspersonen att de flesta gruppledare redan har träffat / talat med pappan både en, två, tre eller ännu fler gånger?
– Det faktum att chefspersonen använde begreppet ”stora problem med rättssäkerheten” visar vad kommunalrådet och chefspersonens syfte var: att skrämma de folkvalda politikerna från att träffa medborgaren.
– Hur kan en medborgare i dagens Sverige bli utsatt för ett sådant maktspel från Umeås makthavare – både från höga politiker och höga chefspersoner?

Hur som helst:
-Snokandet är rent fördjävligt.
-Den som bär ansvar för träffen, och snokandet, är kommunalrådet Hans Lindberg (S). Denne verkar ha väldigt svårt att förstå signaler. Kommunalrådet Lindberg har nämligen tidigare fått skarp kritik från JO. Skälet var att han tidigare har frågat media vem av kommunens anställda som har lämnat uppgifter till dem (media). Och nu tillhör alltså kommunalrådet Lindberg de som ifrågasätter att folkvalda politiker träffar medborgare. Vad krävs det för att kommunalrådet Lindberg ska sluta snoka?

Del två
Samma chefsperson sade sedan följande till en annan gruppledare: – Och sen i samband med den här VK-granskningen, och nu pratar jag direkt till dig Y, det uttalandet … att det finns en grupp politiker som vill göra något åt det här … Tyvärr är det svårt att tolka det på något annat sätt än en misstroendeförklaring mot hela individ- och familjenämndens politiker och till oss som tjänstepersoner som jobbar med de här frågorna. Och faktiskt blir det ju också ett ifrågasättande till rättssystemet …

Kommentar: Som alla förstår blir detta bara värre och värre. Här försöker chefspersonen att trappa upp pressen på de folkvalda politikerna. En som har uttalat sig i en lokaltidning påstås ha riktat en misstroendeförklaring mot hela individ- och familjenämnden. Innebörden blir följande: ordföranden i individ- och familjenämnden får uttala sig i Västerbottens-Kuriren. Men om någon annan politiskt förtroendevald gör det så innebär det en misstroendeförklaring mot hela denna nämnd. Återigen: detta angrepp på gruppledaren utgör ett försök att skrämma. Sedan har chefspersonen helt fel i sak: Trots att de flesta gruppledare redan har träffat / talat med pappan, vissa redan för två-tre år sedan, har ingen uttalat något misstroendevotum mot ”hela” individ- och familjenämnden!

Men låt oss, rent hypotetiskt, säga att jag någon gång vill uttala mitt misstroende mot en politisk nämnd! Hur skulle detta kunna vara ”ett ifrågasättande av till [hela] rättssystemet” ?

Avslutning
Det möte som hölls i tisdags är oacceptabelt. Och Hans Lindberg – den politiker som ska leda Umeå kommun – är ansvarig för att mötet blev av. Mötet visar på en fullständig desperation både hos ansvariga politiker och hos några chefer. Det visar också att dessa inte skyr några som helst medel när det gäller att mobilisera alla resurser mot en enskild medborgare i Umeå. I denna mobilisering av resurser ingår att försöka isolera en pappa. Detta genom att försöka skrämma folkvalda politiker från att träffa någon som de flesta redan har haft kontakt med – både en, två, tre och ännu fler gånger.

Vad är det för fel på makthavarna i Umeå kommun?

Fattar ni inte att detta inte kommer att passera obemärkt – att det finns gränser. Och ni har just passerat en sådan gräns. Det handlar om Anständighetens Gräns.

Fy fan.

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Om restriktionerna togs bort för tidigt – med tanke på att alltför få har vaccinerat sig.

__________________________

Denna text är ursprungligen publicerad i NyA.nu. Den har redigerats om av mig. Texten är en uppföljning av det förra blogginlägget.

Ingress
Den 29 september slopades merparten av de restriktioner som införts för att hejda spridningen av coronaviruset i Sverige. Detta innebär bland annat att personer som arbetat hemifrån nu kan börja återvända till kontoren, att krogar och nattklubbar har öppet som före pandemin samt att alla deltagar- och publikbegränsningar tas bort. De slopade restriktionerna har både skapat glädjescener och oro.

Del ett
Vi vill i detta sammanhang påminna om att Sverige har haft de i särklass högsta dödstalen till följd av covid-19 av de nordiska länderna. Antalet avlidna i covid-19 uppgår idag till nästan 15 000! Sett till befolkningens storlek är antalet avlidna i Sverige tre gånger fler än i Danmark, sju gånger fler än i Finland och nio gånger fler än i Norge. Se den tragiska tabellen nedan.

Land	Antal avlidna per 1 miljon invånare
Sverige	1 445
Danmark	459
Finland	201
Norge	162

Kommentar: En faktor som bidragit till de höga dödstalen i Sverige är det ständigt långsamma och senfärdiga agerandet från både politiker och myndigheter. Ett exempel: Det dröjde till i början av juni innan regeringen sköt till de pengar som krävdes för att inleda masstestning och smittspårning av coronaviruset – nästan tre månader efter det att Världshälsoorganisationen uppmanat alla länder att ”testa, testa, testa – testa varje misstänkt fall”.

Men när det handlat om att slopa restriktioner har, däremot, både politiker och myndigheter uppvisat en sällsynt handlingskraft. Förra hösten annonserade regeringen en rad lättnader bara några få veckor före ”andra vågen” slog till i oktober. Nu har Sverige slopat nästan alla restriktioner – trots att andelen fullvaccinerade är lägst i Norden och bland den lägsta av de västeuropeiska länderna.

Vad som nu krävs är en allvarlig diskussion om orsakerna till att Sveriges hantering av coronapandemin gått så mycket sämre än i övriga nordiska länder. Coronakommissionens andra rapport, som publiceras i slutet av oktober, bör utgöra starten för en sådan diskussion.

Del två
Slopas restriktionerna för tidigt? Den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC riktade i ett uttalande den 30 september kritik mot att flera EU-länder slopar restriktionerna för tidigt, då andelen fullvaccinerade fortfarande är för låg. Det är endast i ett fåtal av EU-länderna som minst 75 procent av hela befolkningen är fullvaccinerad.

I genomsnitt ligger andelen fullvaccinerade inom EU på 63,6 procent av hela befolkningen (ECDC 14 okt). Skillnaderna mellan länderna är dock stora. I Bulgarien är knappt 20 procent av befolkningen fullvaccinerad, medan över 80 procent av portugiserna är fullvaccinerade. I Sverige ligger andelen fullvaccinerade i skrivande stund på 63,5 procent.

  Del tre

Ett flertal smittskyddsläkare, professorer och forskare i Sverige har riktat kritik mot att restriktionerna slopats. Det gemensamma för kritikerna är att de anser att restriktionerna borde ha varit kvar tills antalet fullvaccinerade blivit större. Fredrik Elgh, professor i virologi vid Umeå universitet, ansåg att det borde ha kommit ett beslut om att erbjuda vaccinet till barn från 12 år och uppåt innan restriktionerna slopades. Numera rekommenderar Folkhälsomyndigheten vaccination även för 12-15-åringar, men i flera regioner kom inte dessa vaccinationer igång förrän i oktober.

Smittskyddsläkaren Bengt Wittesjö vid Region Blekinge har uttryckt oro för vilka signaler de slopade restriktionerna sänder ut. ”Risken finns att man får uppfattningen om att pandemin är över, men vi har en ny topp att förvänta oss här i oktober. Jag är inte kritisk mot att man lättar i sig, men min personliga åsikt är att det varit bättre att vänta till vi är på andra sidan av den toppen” sa Wittesjö till Svt Nyheter (8/9).

___          _____           ____

Sverige är det tredje landet i Norden som har slopat sina coronarestriktioner. Först ut var Danmark, som slopade alla restriktioner redan den 10 september. Beslutet baserades på att ca 75 procent av landets befolkning redan då var fullvaccinerade. Idag har Danmark bland den högsta vaccinationsgraden i hela Europa. Hela 75,7 procent av befolkningen är fullvaccinerad. En bidragande faktor till den höga andelen vaccinerade i Danmark var att danska myndigheter rekommenderade vaccination av 12-15-åringar redan i juni.

Den 25 september slopade även Norge sina restriktioner. Finland har ännu inte satt något datum för när restriktionerna ska slopas, men enligt den finska regeringen ska detta ske då en tillräckligt stor andel (80 %) av alla från 12 år och uppåt blivit vaccinerade. Detta beräknas ske i mitten av oktober. Finlands statsminister har fått kritik för att gå för fort fram med att slopa restriktionerna. Det är Social- och hälsovårdsministeriets kanslichef som vädrat sin oro över att lättnaderna går för snabbt med tanke på att andelen fullvaccinerade ännu är för låg.

Del fyra
Vaccinationerna i Sverige släpar efter. Jämfört med övriga nordiska länder har Sverige den lägsta andelen fullvaccinerade sett till hela befolkningen. Detta går att utläsa i tabellen nedan.

Land	Andel av befolkningen som är fullvaccinerad
Danmark	75,7 procent
Norge	68,8 procent
Finland	65,6 procent
Tyskland	65,3 procent
Sverige	63,5 procent
Österrike	61,7 procent

Källa: Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC (14 okt)

 Sverige ligger även lågt jämfört med andra västeuropeiska länder. Det är bara Österrike som har en lägre andel fullvaccinerade än Sverige. Om vi däremot jämför Sverige med länderna i östra Europa så har landet en högre andel fullvaccinerade. I många av de östeuropeiska länderna finns det en utbredd misstro mot både vacciner och myndigheter.

 Avslutning
Huruvida de ovaccinerade verkligen följer restriktionerna är osäkert. Det finns en påtaglig risk att de människor som valt att inte följa rekommendationen att vaccinera sig mot covid-19 inte heller följer exempelvis rekommendationer om att hålla avstånd.Det förtjänar att understrykas: Alla restriktioner togs inte bort den 29 september. De restriktioner som kvarstår gäller främst ovaccinerade personer som av olika skäl valt att inte vaccinera sig. Dessa ska fortsatt hålla avstånd till andra människor samt undvika kontakter med personer som är i riskgrupp eller som är 70 år och äldre. (Personer som av medicinska skäl rekommenderats att inte vaccinera sig är undantagna, liksom personer under 18 år.)

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Vaccinationerna och kroppens fantastiska immunförsvar

__________________________

Denna ytterst viktiga text är skriven av en partikamrat till mig – jag publicerar denna då jag anser att flera medier har skapat oro i onödan.

”Ingress
I slutet av september rapporterade en rad medier om en svensk studie som visade på kraftigt minskade antikroppsnivåer hos vaccinerade. Sju månader efter vaccinering med Pfizer-Biontechs vaccin hade antalet antikroppar minskat med hela 85 procent. Innebär detta att man bara har kvar 15 procent av immunförsvaret mot coronaviruset efter sju månader?

Det snabba svaret på den frågan är nej. Antikropparna utgör bara en del av skyddet mot coronaviruset. Människans immunförsvar består av fler delar.

Del ett
Antikropparna kan jämföras med en form av ”skalskydd”. De är programmerade att angripa och oskadliggöra alla coronavirus som tar sig in i kroppen. Finns det tillräckligt många antikroppar i blodet innebär detta oftast att viruset inte hinner ta sig in i kroppens celler. Någon sjukdom bryter därför aldrig ut.

Antalet antikroppar har en tendens att minska med tiden. Att så är fallet har varit känt inom forskarvärlden en längre tid. Ett australiensiskt forskarteam beräknade redan för sex månader sedan att de som vaccinerats mot coronaviruset skulle ha förlorat runt hälften av antikropparna efter ca tre månader. Studier i Storbritannien och Israel har senare bekräftat att antikropparna minskar i ungefär den takt som det australiensiska forskarteamet beräknade. Den nya studien från Sverige bekräftar denna, sedan tidigare kända, trend.

Det måste dock tilläggas att forskarna inte vet exakt var gränsen går för att en person ska ha så få antikroppar att detta påverkar skyddet mot att smittas med covid-19. Men immunförsvaret mot coronaviruset består av fler delar som alla samverkar med varandra.

Del två
Om antikropparna utgör kroppens ”skalskydd” utgör T-cellerna dess interna säkerhetsstyrkor. T-cellernas uppgift är att angripa och oskadliggöra de celler i kroppen som redan infekterats av coronaviruset. Antalet T-celler förblir förhållandevis stabilt även efter längre tid (även om vissa studier kunnat se en liten minskning). Enligt immunologen Annika Karlsson vid Karolinska Institutet kan antalet T-celler innebära skillnaden mellan att drabbas av en mildare infektion och att bli så sjuk att man tvingas uppsöka sjukhusvård.

Del tre
Slutligen finns en del av immunförsvaret som kallas för B-celler eller minnesceller. Minnescellerna lagrar information om coronaviruset som kroppen kan använda för att skydda sig vid ett senare tillfälle. När en vaccinerad person angrips av coronaviruset börjar minnescellerna en frenetisk produktion av nya antikroppar. Dessa antikroppar angriper sedan viruset. Det tar ett tag för denna produktion att komma igång, så personen kan hinna insjukna i covid-19. Men infektionen blir i de allra flesta fall mild.

En studie från University of Pennsylvania visade att antalet minnesceller ökade stadigt i antal under minst sex månader efter vaccinationen. Minnescellerna blev dessutom bättre på att bekämpa viruset med tiden. Det är därför vissa immunologer kallar minnescellerna för ”träningsläger” för antikroppar!

Del fyra
Vaccinationen ger ett långsiktigt skydd. Den som vaccinerats mot coronaviruset (eller som insjuknat i covid-19) har inledningsvis ett stort antal antikroppar. Detta innebär att personen har ett starkt ”skalskydd” mot att smittas över huvud taget. Vaccinationen sätter även igång produktionen av T-celler som kan angripa celler som redan infekterats samt även av minnesceller som med tiden blir både fler och bättre på att bekämpa viruset.

I takt med att antalet antikroppar minskar blir skalskyddet sämre och man riskerar både att bli sjuk och att sprida viruset vidare. Forskarna vet dock ännu inte var gränsen går, dvs när en person har ”för få” antikroppar. Men, eftersom minnescellerna blivit fler och bättre med tiden, och eftersom T-cellernas antal fortsätter att vara relativt stabilt, har den som blir smittad trots vaccination ett starkt skydd mot att utveckla svåra symptom eller att dö även sju månader efter andra sprutan.

Del fem
Vaccinforskaren Ali Mirazimi, adjungerad professor vid institutionen för laboratoriemedicin vid Karolinska Institutet sammanfattar det hela på följande sätt: ”Med höga halter antikroppar kan man vara skyddad mot sjukdom, men T-celler och minnesceller kan bidra till att skydda mot svår sjukdom. Det tar ett tag innan minnescellerna kommer igång, men sedan kommer de och rensar”.(DN).

Mirazimi säger även i en intervju med DN att personer som inte tillhör någon riskgrupp inte behöver vara oroliga för ett minskat antal antikroppar, då immunförsvaret består av så mycket mer än bara antikropparna. Däremot vill han lyfta fram behovet av att börja titta på en tredje spruta till personer som befinner sig i någon riskgrupp, då höga halter av antikroppar är extra viktiga för dessa.

Avslutning
Att antalet antikroppar minskar med 85 procent innebär alltså INTE att bara 15 procent av immuniteten mot coronaviruset finns kvar. Antikropparna utgör bara en av flera delar i immunförsvaret. De allra flesta som har vaccinerat sig mot covid-19 behöver alltså inte oroa sig för att antalet antikroppar minskar. Däremot kan äldre personer, och andra som tillhör någon riskgrupp, behöva en ”boost” i form av en tredje spruta när antikroppsnivåerna sjunkit tillbaka.”

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag:
Resultatet av ett par tragiska dygn i förorterna

__________________________

Under tisdagens kväll sköts en 40-årig man till döds samtidigt som en 16-årig pojke skadades svårt i Farsta strand. Skjutningarna utreds som mord, försök till mord samt grovt vapenbrott.

Även i måndags skedde en skottlossning i Farsta. Och under natten mot onsdagen skedde ytterligare en skottlossning i det närliggande Högdalen.

Detta är den tragiska skörden av vad som hänt under två dygn i ett par av Stockholms södra förorter.

Arbetarpartiet har ett program mot denna skrämmande utveckling. Du kan läsa om detta program i mitt blogginlägg från den 28 augusti i år: https://blogg.vk.se/janhagglund/2021/08/29/kampen-mot-kriminella-natverk-i-utsatta-omraden-handlar-om-vilken-identitet-och-lojalitet-som-skapas-problemens-djup-maste-erkannas/

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Public service oberoende i förhållande till politiska partier.

__________________________

Sveriges Television har reagerat mycket starkt på motionen till Miljöpartiets kongress.Citat från Svt Nyheter:

”… Ett 30-tal miljöpartister vill ändra innehållet i Aktuellt och Rapport, så att fler klimatnyheter lyfts på SVT:s bästa sändningstid. De föreslår även att Miljöpartiet verkar för att det blir verklighet, vilket partistyrelsen motsätter sig.

Inför Miljöpartiets kongress har ett 30-tal miljöpartister föreslagit att partiet verkar för att ett 15 minuter långt ”Klimatnytt” införs i varje sändning av Aktuellt och Rapport, vilket Svenska Dagbladet tidigare rapporterat om… ”

[Publicerat 8 okt, uppdaterat 9 okt].

En av motionens undertecknare är umebo och heter Lennart Frostesjö (se bild nedan). Denne är ledamot i styrelsen för Miljöpartiet i Västerbotten. Lennart Frostesjö sitter även i nämnden för Miljö- och hälsoskydd i Umeå kommun. I går morse (11 okt) försvarade umebon Frostesjö motionen till Miljöpartiets kongress i radions P1.

Svt Nyheter fortsätter sin kraftfulla kommentar på följande sätt:

”Politiker ska respektera systemet”
SVT:s vd Hanna Stjärne skriver i ett blogginlägg att hon är kritisk till förslaget, som hon menar är ”häpnadsväckande”.

”De senaste åren har vi sett flera exempel på hur politiska partier velat påverka journalistiken i public service. Det är förstås fritt att debattera, berömma eller kritisera SVT:s bevakning, men politiker ska respektera systemet och inte lägga förslag som syftar till att påverka innehållet.”

Läs hela Hanna Stjärnes kommentar här.

https://omoss.svt.se/arkiv/bloggarkiv/2021-10-09-politiker-ska-halla-fingrarna-borta-fran-svts-journalistik.html

_     _     _     _     _ Lennart Frostesjö

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Den andra delen av Umeå kommuns galopperande låneskuld

__________________________

Detta är del II om Umeå kommuns skenande låneskuld. Del I publicerades den 4 oktober.

Låt oss repetera: Låneskulden är tänkt att ökar med uppåt 60 procent – på bara fem (5) år! Detta framgår av Umeå kommuns budget för 2022.

Se den beslutade ökningen av låneskulden nedan.

Det finns inget utrymme för skrytprojekt med en skenande låneskuld.

Umeå kommuns totala låneskuld låg på ca 9 800 miljoner i slutet av 2020. Låt oss avrunda till tio miljarder. Av dessa skulder belastade 2 137 miljoner kommunens förvaltningar och 7 655 miljoner kommunens bolag (som AB Bostaden, Umeå Energi AB och UMEVA/Vakin, m fl). Detta är den totala skulden som Umeå kommun har lånat upp till sedan staden grundades år 1622.

Detta kräver ett ytterligare trendbrott
Det är dags att börja betala av på skulden. Men istället planerar den politiska ledningen att öka skuldsättningen ännu mer – och detta i svindlande takt. Hans Lindberg, m fl, har tänkt öka skuldsättningen med mellan 55-60 procent – och det under endast fem år! För att få lite perspektiv på hastigheten i skuldtillväxten vill vi påminna om att det har tagit Umeå stad/kommun 400 år att ackumulera dagens skuld på 9 800 miljoner. Kommunens ledning bör anmälas till TV-programmet Lyxfällan.

Hur kan trendbrottet skapas. Det är egentligen väldigt enkelt att inleda trendbrottet.

Överskottet måste användas till att minska låneskulden
I lokala media rapporteras att Umeå kommun går mot ett stort överskott för 2021. Till största delen beror detta på tillfälliga intäkter utanför kommunens kontroll. Exempel:
* Det höga elpriset innebär att kommunens överskott från vattenkraften beräknas bli 75 miljoner större än förväntat.
* Extra statsbidrag under pandemin innebar ett tillfälligt tillskott på nästan 200 miljoner i år.
* Överskottet från försäljning av mark väntas bli 70 miljoner. Andra år köper kommunen in mark. Sett över några år ska budgeten för mark och exploatering (MEX) ligga på plus/minus noll.

Kommande år kommer alltså att bli svårare för Umeå kommun. Men inte desto mindre är detta ett tillfälle då trendbrottet – då kommunen börjar betala av på låneskulden – kan inledas. Detta istället för att fortsätta att öka låneskulden – i  galopperande takt.

Vi har redovisat behovet av en rad trendbrott. Dessa berör exempelvis arbetsorganisation, ledarskapskultur samt behovet av prioriteringar – där det inte finns plats för skrytprojekt som kulturhuset Väven och det överdrivet kostsamma badhuset Navet. Det finns inte heller plats för misslyckade upphandlingar som Lundabron – ett projekt som en gång var tänkt att kosta 43 miljoner kronor men som slutade på skamliga 159 miljoner!

När det gäller framtiden för Umeå kommun har Arbetarpartiet, bland annat genom att lyfta fram behovet av ett antal trendbrott, visat hur vi vill prioritera bland verksamheterna. Den som vill läsa mer om vad vi står för när det gäller den lokala politiken i Umeå kan dels titta på tidigare blogginlägg om behovet av trendbrott, dels läsa vår Alternativbudget (se länk nedan).

_     _     _     _     _

Arbetarpartiets Alternativbudget: https://veckansnyheter.se/2021/06/11/arbetarpartiets-alternativbudget-for-umea-2022/

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP.

Idag diskuterar vi:
Etablissemangets svek mot yttrandefriheten då Lars Vilks övergavs
____________________________

Ingress: förklaring.
Vissa av mina blogginlägg är väldigt personliga. Exempelvis de som handlar om tarmvred. I andra inlägg representerar jag definitivt Arbetarpartiet. Vår politik syftar till att är att ena olika delar av befolkningen i försvaret av bland annat sjukvård, äldreomsorg och anställningstrygghet. Denna strävan efter enighet omfattar både:
a) löntagare och pensionärer;
b) knegare inom privat som offentlig sektor;
c) etniska svenskar och invandrare.

Mot denna bakgrund är det Arbetarpartiet främmande att agera i syfte att häda och förnedra religioner som exempelvis den kristna, judiska eller muslimska. Men Arbetarpartiet försvarar samtidigt de svenska grundlagarna.

De svenska grundlagarna står i skarp konflikt med de rättigheter som sharia (lagarna) ger sina anhängare. En hel värld upprörs idag över hur talibanerna kastar Afghanistan tillbaka i tiden genom att just hänvisa till sharia. Sharia innebär tron på en gudomlig rättsskipning som alltid står över människans lagstiftning – däribland de svenska grundlagarna.

Sharia ger mannen rätt till fyra fruar, att ingå barnäktenskap och innebär även att kvinnans ord endast väger hälften så mycket vid en rättegång. Vid en konflikt mellan grundlagen och sharia är det grundlagen som gäller i Sverige. Men många anhängare av sharia accepterar inte detta. I konflikten mellan de svenska grundlagarna och sharia tar Arbetarpartiet självklart ställning för grundlagarna.

Den grundlagsstadgade yttrande- och tryckfriheten innebär att jag och du har rätt att häda. Denna rätt är ett resultat av yttrande- och tryckfriheten. Dessa lagar gör det helt lagligt att bränna heliga böcker som bibeln och att rita karikatyrer av profeten Muhammed som en rondellhund. Arbetarpartiet försvarar alltså den rätt som grundlagen ger att häda. Samtidigt kommer vi i Arbetarpartiet inte att bränna bibeln eller att rita av profeten Muhammed som en rondellhund. Detta går helt emot vår strävan efter enighet när det exempelvis gäller försvaret av välfärden. Det är med detta i bakhuvudet som du, käre läsare, bör läsa nedanstående text.

*Del ett: Vilks hyllas nu av det etablissemang som svek både yttrandefriheten och honom.
Konstnären Lars Vilks dog tillsammans med två poliser i en trafikolycka under söndagen. Media har sedan dess varit fulla av artiklar och inslag där Lars Vilks nu (efter sin tragiska död) lyfts fram som en person som stod upp för yttrandefriheten via sin konst. Detta är osmakligt. Sanningen är att Vilks var ”persona non grata” (en icke önskvärd person) för nästan hela det etablerade Sverige. Lars Vilks var icke önskvärd för andra kulturarbetare, för media, för riksdagspartierna. Och det under många och långa och svåra år.

Vilks blev mest känd för att han ritade en karikatyr av profeten Muhammed som en rondellhund i tidningen Nerikes Allehanda år 2007. Detta skedde alltså för 14 år sedan. Publiceringen ledde till en våg av protester från islamister – runt om i hela världen. I Pakistan förekom exempelvis demonstrationer där islamister brände den svenska flaggan tillsammans med en docka som föreställande den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt. Även Irans dåvarande president kritiserade Lars Vilks rondellhund.

Vilks kom att utsattas för mordförsök.

Och han fick motta långt fler mordhot. Liksom Salman Rushdie tvingades Vilks att leva under ständigt polisbeskydd under resten av sitt liv. En irakisk organisation som stod terrornätverket Al-Qaida nära utlovade en belöning på 100 000 dollar till den som dödade Lars Vilks. Belöningen skulle stiga till 150 000 dollar om Vilks ”slaktades som ett lamm”. Innebörden i denna formulering är att Vilks borde få halsen avskuren.

Det fanns många som var beredda att verkställa denna uppmaning. I mars 2010 greps sju personer på Irland som planerade att mörda Lars Vilks. Samma år utsattes även Vilks hem för mordbrand. Planen var att Vilks skulle komma ut, från sitt brinnande hus, och att han då skulle slaktas med kniv. Men Vilks var inte hemma. År 2015 avlossades 30-40 skott mot ett möte i Köpenhamn där Vilks deltog. Vid detta tillfälle dog en person och två skadades. Trots att Lars Vilks utsattes för mordhot och mordförsök, samt fick sitt liv extremt begränsat, fick han alltså väldigt sällan någon uppbackning: varken av kulturetablissemanget, av media eller av ledande politiker.

*Del två: Yttrandefriheten sattes ur spel då etablissemanget la sig platt för våldsbejakande islamister.
Debatten kring Lars Vilks borde ha handlat om de rättigheter som svenskar har, både som medborgare och konstnärer, enligt de svenska grundlagarna. Dessa är regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Grundlagarna innebär att Lars Vilks hade rätt att avbilda profeten Muhammed som en rondellhund. Denna rätt kunde inte tas ifrån Vilks (och kan inte tas ifrån någon svensk medborgare) även om du och jag anser att det handlar om dålig och provokativ konst (eller politik). Grundlagarna om yttrande- och tryckfrihet tillerkänner oss bland annat rättigheten att avbilda profeten Muhammed som en rondellhund och att bränna bibeln. De svenska lagarna ger absolut ingen rätten att döda Lars Vilks för hans avbildning.

Men istället för att ställa upp för Lars Vilks och den yttrandefrihet som, bland annat, kulturarbetare ska garanteras genom grundlagarna angreps yttrandefriheten. Ett av de absolut mest aggressiva angreppen kom från den populäre radioprataren Täppas Fogelberg. Denne ansåg att ”Lars Vilks får skylla sig själv” (Svt 5 okt 2012). Trots att Lars Vilks hade ett pris på sitt huvud på upp till 150 000 dollar, och att försök verkligen gjordes att mörda Vilks trots att han höll sig inom lagen, ansåg Fogelberg att ”Lars Vilks får skylla sig själv”. Fogelberg gick faktiskt ännu längre. Trots att alla då visste att det handlade om liv eller död reducerade Fogelberg de våldsbejakande islamisternas försök att döda Vilks till ”Dumskallar som retar sig på en annan dumskalle” (se länken nedan). Andra var inte lika öppet föraktfulla som Täppas, men de teg och samtyckte med honom istället för att försvara Vilks och yttrandefriheten.

Detta intellektuella och moraliska haveri – där Lars Vilks grundlagsstadgade rättigheter kunde glömmas bort av de som ”tyckte” att han gjorde fel skedde i ett Sverige där främst de frikyrkliga upprördes av utställningen Ecce Homo (där Jesus kopplas samman med homosexualitet). Denna utställning fick till och med visas i Uppsala Domkyrka – Svenska kyrkans högborg.
Ja, kanske någon då säger, men var inte Ecce Homo lagligt? Jovisst, och så var även Vilks rondellhund. I båda fallen fanns det folk som ansåg att konstnärens verk innebar hädelse, eller var väldigt-väldigt provokativ. På så sätt fanns en likhet. Men när det gäller konsekvenserna för de båda konstnärerna blev dessa oerhört annorlunda. Ingen har, som tur är, försökt mörda Elisabeth Ohlson Wallin.

*Del tre: som under andra världskriget – fast ömkligare.
Den konstnärliga friheten, och allas yttrandefrihet, handlar inte om vad någon eller några anser vara bra eller dålig konst alternativt vara bra eller dålig politik (eller religion). Lars Vilks konstnärliga frihet, och allas yttrandefrihet, handlade om ifall hans rondellhund var tillåten. Lars Vilks konstnärliga frihet handlade om ifall det han gjorde (inom ramen för yttrandefriheten) skulle leda hans död – eller inte. Det som skedde var att större delen av det svenska etablissemanget svek Lars Vilks och därmed den yttrandefrihet som ska garanteras alla av grundlagen. Och etablissemanget begick detta svek på grund av att de våldsbejakande islamisterna var beredda att döda Lars Vilks för hans rondellhund. Lagens upprätthållare retirerade för hotet.

Större delen av det etablerade Sverige gjorde alltså precis som under andra världskriget. De gav efter för hot. Fast denna gång var eftergiften bara så in i helvete mycket ömkligare. Det hade nämligen kostat oändligt mycket mindre att stå upp för Lars Vilks, mot de våldsbejakande islamister som hotade honom, än vad det hade kunnat komma att kosta att stå upp mot Nazityskland under andra världskriget.

*Del fyra: Kom ihåg morden på och stödet för Charlie Hebdos redaktion.
Behandlingen av Lars Vilks kan jämföras med reaktionerna efter terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris 2015. Även Charlie Hebdo hade publicerat karikatyrer av profeten Muhammed. Bara långt fler och långt grövre än Lars Vilks. Men bakom Charlie Hebdo slöt både hela det franska samhället samt politiska ledare och medier från hela världen upp. Inklusive från Sverige. Nästan ”alla” använde sig plötsligt av parollen ”Je suis Charlie” (Jag är Charlie) under en tid. Men då det gällde ”Lars Vilks” svek samma etablissemang. Det var ingen rörelse alls för ”Je suis Lars”.

Men om alla medier hade publicerat hans rondellhund hade fötterna slagits undan för de som försökte döda honom! De hade tvingats att ge upp. Och då hade både Vilks och den grundlagsstadgade yttrandefriheten stärkts.

Debatten efter dådet mot Charlie Hebdo kom att präglas av en rad manifestationer till stöd för yttrandefriheten. Men den oförlåtliga fegheten från etablissemangets sida – som inte stod upp för Lars Vilks yttrandefrihet, utan genom sin tystnad sade att Vilks fick skylla sig själv – har spelat de våldsbenägna islamister i händerna.

Islamisterna vill nämligen ha en debatt om ifall det är rätt eller fel att häda en viss religion. Det sista islamisterna vill ha är en debatt om ifall det är rätt eller fel att hota, misshandla och mörda i religionens namn. Islamisternas, och deras svenska medlöpares, metod går ut på att skylla på offren. Inte på dem som dödar eller försöker döda. De våldsbejakande islamisterna vill att deras offer ska få höra samma sak som kvinnor som utsatts för övergrepp ofta får höra: att de får skylla sig själva!

Avslutning: Självcensur bland media och politiker sedan 1989.
Islamistiska riktningar bland muslimerna – riktningar som Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – har, genom våld och genom hot om våld, framtvingat en självcensur bland oändligt många journalister, författare, politiker och andra samhällsdebattörer.

Det går idag att utnyttja den grundlagsskyddade yttrandefriheten till att driva med exempelvis kristendom och judendom. Det finns inga världsomspännande organiserade riktningar med hundratusentals anhängare inom dessa religioner som systematiskt sysslar med hot, våld och folkmord på det sätt som Daesh/ IS och al-Qaida gör. Och på grund av de handlingar som denna typ av organisationer begår upphör yttrandefriheten.

Sedan måste man alltid understryka, igen och igen, att en stor majoritet av muslimerna i Sverige och Europa tar avstånd från Daesh/ IS och al-Qaida. Men den våldsbenägna minoriteten (inom minoriteten) besatt ändå ett tillräckligt stort våldskapital för att etablissemanget i Sverige skulle överge Lars Vilks – och yttrandefriheten.

Processen av självcensur har pågått även i exempelvis övriga Europa och USA ända sedan 1989 då ayatollah Khomeini, Irans dåvarande religiöse diktator, utfärdade en fatwa (religiöst påbud) som uppmanade alla rättroende muslimer i hela världen att döda författaren Salman Rushdie. Detta på grund av dennes bok Satansverserna.

I praktiken har alltså islamistiska extremister lyckats inskränka yttrande- och tryckfriheten även i länder där dessa rättigheter är grundlagsstadgade. Detta har de islamistiska extremisterna uppnått genom att hota, döda och förfölja personer vars åsikter och handlingar (bland annat konstnärliga) de ogillar. I Sverige var det Lars Vilks som fick betala det högsta priset för detta.

_     _     _     _     _

https://www.svt.se/opinion/jag-har-trottnat-pa-att-betala-for-lars-vilks-polisskydd

Jag har två syften med min blogg:
att motverka en sjunkande allmänbildning
när det gäller samhällsfrågor; att väcka intresse för AP. Idag fortsätter samtalet med läsarna om behovet av trendbrott.

________________

Som jag tidigare har skrivit söker vi i Arbetarpartiet (AP) umebornas förtroende för att genomföra ett antal trendbrott i Umeå kommun.
I detta blogginlägg handlar det om låneskulden. Det krävs två blogginlägg rörande låneskulden för att vi ska kunna beskriva utvecklingen av denna samt vad som bör göras, respektive inte bör göras, på ett någorlunda utförligt sätt.

Här kommer det första inlägget när det gäller behovet av ett trendbrott när det gäller Umeå kommuns låneskuld.

*Ingress
Varje ansvarstagande familjeförsörjare, som inte vill hamna i lyxfällan på grund av för stora lån, vet att vissa kostnader måste minskas för att det ska vara möjligt att öka andra. Detsamma gäller i en kommun. En ansvarsfull politisk ledning som vill investera i det som hör framtiden till måste samtidigt klara av att spara på det som inte håller måttet. Det går illa för den som inte kan prioritera och därför lånar för mycket. Tyvärr är detta vad som kännetecknar ledningen för Umeå kommun. Utvecklingen av låneskulden är beviset. Vi ska visa detta.

Framtidens stora investeringar kan bland annat kopplas till befolkningsutvecklingen och behovet av en omställning av industrin till grön produktion. Arbetarpartiets (AP) politik går till stor del ut på att skapa utrymme för dessa framtidsinriktade investeringar. Samtidigt förstår vi att detta kräver ett sparande på andra sektorer. Till dessa hör kostsamma skrytprojekt samt en auktoritär och ineffektiv arbetsorganisation och ledarskapskultur.

För oss går sparande och satsningar, satsningar och sparande, hand i hand.

* Trendbrott – eller ytterligare skuldsättning. Vår uppfattning är alltså att Umeå kommuns låneskuld kommer att ökar oacceptabelt snabbt (se figur nedan). Detta visar på kommunledningens oförmåga att prioritera. Ett av de nödvändiga trendbrott som vi i Arbetarpartiet (AP) vill åstadkomma, och det snarast, är att börja betala av på Umeå kommuns stora låneskuld – som uppstått på grund av verksamheterna i förvaltningar och bolag. Vi anser att det är helt rätt att ta upp lån till vissa investeringar. Men vi anser att andra investeringar – exempelvis till ett antal skrytbyggen/projekt – inte borde ha skett alls (eller varit mycket mindre) samt att den samlade låneskulden i förvaltningar och bolag kommer att öka oacceptabelt snabbt. Detta i ett läge när låneskulden borde minska.

Vår viljeinriktning står i skarp kontrast till agerandet hos den nuvarande kommunledningen. Denna har har valt att skjuta det väldiga problemet med låneskulden framför sig – genom att fortsätta att öka på låneskulden! Kommunens ledning verkar inte förstå att problemen blir svårare att lösa ju större de (problemen) tillåts bli.

Bakgrunden till det som sker beror delvis på att kommunens politiska ledning saknar förmåga att prioritera. Detta beror i sin tur på att kommunens politiska ledning är så splittrad.

* Det handlar inte endast om S och MP – där det finns många viljor bara inom det Socialdemokratiska partiet. Det finns även fler partier än S+MP som, i praktiken, är med och ”lägger budget” i Umeå kommun. Detta gäller definitivt för den galopperande ökningen av låneskulden. Det blir ofta en galopp när det handlar om många viljor – som alla måste ”få sitt” för att hålla sams. Men de som kommer att få betala för galoppen är umeborna. Detta genom följande kombination: en snabbt ökande låneskulden – uteblivna förbättringar av kommunens service.

Se den beslutade ökningen av låneskulden nedan.

Låneskulden är tänkt att ökar med uppåt 60 procent – på bara fem (5) år! Detta framgår av Umeå kommuns budget för 2022.

Hur lång tid tog det då att bygga upp dagens låneskuld, undrar du då, käre läsare? Svaret är 400 år! Nästan år (2022) är det exakt 400 år sedan Umeå fick sina stadsprivilegier. Av Gustaf II Adolf. Det är därför hans byst finns framför Rådhusets älvssida.

Dagens låneskuld är alltså ett resultat av olika lån – av bra lån, av dåliga lån. – men oavsett vilket: ett resultat av 400 års lånande. Här krävs ett rejält trendbrott. Det trendbrott som Arbetarpartiet (AP) anser är nödvändigt, när det gäller Umeå kommuns ekonomi, betyder att vi ska börja betala av på lånen. Alternativt uttryckt: att minska låneskulden. MEN den glada, och ansvarslösa, majoriteten i Umeå kommuns fullmäktige tänker alltså först öka låneskulden med uppåt 60 procent, på endast fem (5) år, och SEDAN börja betala av på låneskulden. Påstår de.
Jag repeterar: FÖRST öka låneskulden med mellan 5 500-6 000 miljoner under de fem åren 2021-2025 för att SEDAN börja betala av.

Kommunens ledningen klarar alltså inte av att prioritera. Och den som inte tror det kan läsa Västerbottens-Kuriren av idag (lördag). På sidan 8 beskrivs hur en gång- och cykelbro över Umeälven (Lundabron) gick från att kosta 43 miljoner till en slutnota på … 159 miljoner!

Det ni. Lyxfällan nästa för de ansvariga.

Fortsättning på måndag.

Då ska vi, tillsammans och mer noggrant, gå igenom hur Umeå kommuns låneskuld är fördelad. Och hur låneskulden OMEDELBART skulle kunna minskas.

PS.
Vi i Arbetarpartiet har den politiska beslutsamhet som krävs för att dela ”regeringsansvaret” i Umeå kommun tillsammans med andra partier som vill åstadkomma samma nödvändiga trendbrott som vi vill. Det är bråttom. Umeå kommun håller på att missa tåget.

Jag har två syften med min blogg: att motverka en
sjunkande allmänbildning i samhällsfrågor; att väcka intresse
för AP. Idag samtalar jag med mina läsare om behovet av trendbrott.

Ingress
Inför valet till Umeå kommunfullmäktige strävar Arbetarpartiet (AP) efter umebornas förtroende. Detta i syfte att få starkast möjliga politiska  mandat av väljarna för att kunna genomföra ett antal trendbrott i Umeå kommuns olika verksamheter – både i förvaltningarna och i bolagen – som vi anser vara extra viktiga för kommunen. Jag har tidigare hunnit med att skrivia två blogginlägg om nödvändiga trendbrott. Dessa är:
* behovet av en förbättrad arbetsorganisation inom kommunens förvaltningar (23 sept),
* behovet att kommunledningen tar vara på Umeås stora möjligheter att bli en viktig del i försvaret, och omvandlingen, av dagens industri till framtidens gröna industriella produktion (25 sept).

Så har ej hittills varit fallet. Kommunledningens oförmåga att erbjuda mark till batterifabriken Northvolt avskräcker. Men en förbättring verkar glädjande nog vara på gång. Vi får bara hoppas att denna inte kommer för sent.

Nedanför ska jag förklara varför Umeå kommuns förvaltningar behöver en helt ny ledarskapskultur – om om varför en miljard inte alltid är en miljard. Detta är det tredje exemplet på vad vi i AP anser vara ett absolut nödvändigt trendbrott – i syfte att lyfta Umeå in i framtiden.

Trendbrott tre

Del ett
Det finns en verklig styrka på golvet bland den personal som utför förvaltningarnas verksamheter i Umeå kommun. Men om ”styrkan från golvet” ska kunna släppas lös och komma förvaltningarnas verksamheter tillgodo krävs det ett trendbrott när det gäller ledarskapskulturen. Detta oavsett hur många förvaltningar som Umeå kommun håller sig med.

Dagens auktoritära och passiviserande ledarskapskultur måste ersättas med vad som kallas för ett processorienterat arbetssätt. Kärnan i detta (processorienterade) arbetssätt är att chefen ska se till att de anställda har de förutsättningar som krävs, bland annat i form av personaltäthet, utbildning och arbetsredskap, och sedan ta ett steg tillbaka för att överlåta problemlösningarna till de närmast berörda. De ”på golvet”. Det är ju dessa som är specialisterna eftersom de utför själva jobbet = processen.

Detta överlåtande av ansvar innebär en helt ny ledarskapskultur.

Om styrkan från golvet kan tas till vara kommer detta, i ett första steg, att leda till ökad arbetsglädje och kreativitet. Men även till färre långtidssjuka och lägre personalomsättning. Ett processorienterat arbetssätt kommer att innebära mer ”produktion” per timme. Alternativt uttryckt. Varje inbetald skattekrona kommer att resultera i bättre omsorg för de äldre, bättre undervisning för eleverna samt i ökad trygghet och trivsel för de anställda – samt för umeborna i allmänhet.

Del två
Debatten handlar alltför ofta om marknadskrafterna eller politikerna ska topp- eller detaljstyra verksamheterna. Detta både i och utanför Umeå kommunfullmäktige. AP står för en tredje ståndpunkt. Detta just i form av ett processorienterat arbetssätt där chefen ska se till att de anställda har de förutsättningar som krävs, bland annat i form av personaltäthet, utbildning och arbetsredskap, och sedan tar ett steg tillbaka för att överlåta problemlösningarna till de närmast berörda. De ”på golvet”. Återigen: Det är ju dessa som är specialisterna eftersom de utför själva jobbet = processen.

Del tre
En konsekvens av förbättringar vad gäller arbetsorganisation och ledarskapskultur är att en miljard inte alltid är en miljard. Låt oss, som ett exempel bland många, ta den verksamhet som ligger under Individ- och familjenämnden. Nämndens verksamheter tilldelas idag, ungefär, en och en halv miljard kronor om året för att utföra sina uppgifter. Med rätt arbetsorganisation och ledarskapskultur – i form av ett gemensamt ansvarstagande för helheten och ett processorienterat arbetssätt med ökat ansvar och inflytande för de anställda – kommer produktivitet och trivsel att öka samtidigt som sjukskrivningar och personalomsättning kommer att minska.

Det är därför vår fasta övertygelse att en miljard inte alltid är en miljard.

Med rätt arbetsorganisation och ledarskapskultur kan en budget på en miljard innebära en ”produktion” av omsorg som motsvarar 1,25 miljarder! Alltså 25 procent mer. Men detsamma gäller tyvärr även i motsatt riktning. Men ett mindre bra arbetssätt – där toppstyrning och rädsla leder till få egna initiativ, motsättningar mellan personal, hög sjukfrånvaro och personalomsättning – är risken stor att en satsad miljard skattekronor riskerar att endast ”producera” omsorg för 750 miljoner. Alltså 25 procent mindre verksamhet för pengarna!

Avslutning
AP anser att det krävs ett kraftfullt trendbrott när det gäller arbetsorganisation och ledarskapskultur. Umeå kommunen måste åter ta steg mot ett färre antal förvaltningar med en uttalad strävan efter ett ökat samarbete över verksamhetsgränserna som mål och samtidigt kombinera detta med ett processorienterat arbetssätt.

Till min stora glädje har även andra kommunpolitiker tagit upp detta tema. Detta ger mig anledning att återkomma till frågan om arbetsorganisationen och klargöra vår position ytterligare. AP tror inte att det är realistiskt att återigen göra om hela resan till en enda stor kommungemensam förvaltningsorganisation.

Men ”produktionen” skulle tjäna på ett färre antal förvaltningar. Vi ska redogöra för hur vi vill minska på dessa.

Till sist: ett ytterligare trendbrott handlar om utvecklingen av den totala låneskulden för Umeå kommuns verksamheter i förvaltningar och bolag. Det tog 400 år att ackumulera en skuld på uppåt tio miljarder (9800 miljoner). Nu tänker kommunledningen öka denna skuld med mellan 55 – 60 procent. Och detta på endast fem år (2021 – 2025).

Här krävs ett omedelbart trendbrott!

Jag för fram vår problembeskrivning och lösning i nästa eller i näst-nästa blogginlägg. Och du, käre läsare, är välkommen att även inkomma med synpunkter på den mer konkreta lokalpolitiken i Umeå kommun.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

Ingress
Socialdemokraterna kommer snart att välja Magdalena Andersson till ny partiledare. S har haft en kvinnlig partiledare tidigare, nämligen Mona Sahlin, under åren 2007 och 2011. Däremot har Sverige aldrig haft en kvinnlig statsminister. Magdalena Andersson kan bli statsminister i november – men då ”bara” i sin egenskap av att ha efterträtt Stefan Löfvén.

Den stora frågan är naturligtvis om Magdalena Andersson kommer att bli statsminister ”på riktigt”. Detta kräver att Andersson först förmår öka partiets stöd bland väljarna och sedan också förmår jämka samma Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet med sitt eget parti. Om Magdalena Andersson ska bli statsminister, eller inte, beror naturligtvis på hur det går för Socialdemokraterna i valet. Låt oss därför titta på vad Socialdemokraterna står för idag – när det gäller frågorna skatter, offentliga verksamhet och trygghetssystem. Låt oss fokusera på vad som skiljer de två politiska konstellationer som redan har börjat tävla om väljarnas gunst inför valdagen den 11 september nästa år. Det handlar, som alla vet, om de båda regeringspartierna S+MP tillsammans med Centerpartiet (och kanske även Vänsterpartiet) kontra M+KD+ SD (och kanske även L).

Jag har alltså inte ambitionen att titta på alla frågor. Men jag ska försöka redogöra för vad som har hänt med just skatterna efter valet 2018 och jämföra Socialdemokraternas skattepolitik med samma partis löften. Skattepolitiken har, som de som följer politiken i Sverige vet, varit Socialdemokratins överlägset viktigaste redskap, historiskt sett, när det gäller samhällsbygget.

Del ett
Låt oss se vad Socialdemokraterna skrev rörande skattepolitiken inför förra valet.

* Kongressen 2017. Dokumentet ”Trygghet i en ny tid – politiska riktlinjer” antogs på Socialdemokraternas partikongress som hölls den 8-12 april 2017. Några citat ur detta grundläggande dokumentet:

”I den ekonomiska utvecklingen finns en kraft. Den kraften ska inte gå till skattesänkningar för rika eller en nedmontering av vår gemensamma välfärd – den ska gå till att hålla ihop Sverige.”
”I denna oroliga tid behöver vi en starkare sammanhållning än någonsin förut. Den går aldrig att skapa genom skattesänkningar, nedskärningar och sänkta löner, eller genom att peka ut syndabockar och att elda på hatet mellan människor.”
”Behoven de kommande åren är mycket stora både för att befolkningen växer och för att vi blir äldre. Det finns inget utrymme för stora, ofinansierade skattesänkningar. Skattesänkar-eran i svensk politik är över. Nu prioriterar vi istället att öka de statliga resurserna till vår gemensamma välfärd.” (min boldning)

* 2018-års Valmanifest. I sitt valmanifest inför riksdagsvalet 2018 beskriver Socialdemokraterna valet som en ”folkomröstning” om välfärden. Denna folkomröstning beskriver Socialdemokraterna på följande sätt:

”Ska vi genomföra detta massiva trygghetsprogram? Eller ska vi göra som Moderaterna och Sverigedemo­kraterna föreslår och ge stora skattesänkningar till landets rikaste”.

Kommentar:
I samband med sin partikongress i april 2017 underströk alltså Socialdemokraterna inte bara att de var motståndare mot skattesänkningar. De slog dessutom fast att ”skattesänkar-eran” i svensk politik var över. Alla potentiella väljare som läste Socialdemokraternas valmanifest inför förra valet fick dessutom klart för sig att de väljare som ansåg att satsningar på välfärden var viktigare än skattesänkningar skulle rösta på Socialdemokraterna!

Låt oss nu se vilken politik som Socialdemokraterna verkligen kom att bedriva, när det gäller skatterna, efter valet 2018.

Del två
M/KD-budgeten. Då budgeten för år 2019 skulle antas i riksdagen i december 2018 var det ännu inte klart hur Sveriges nya regering skulle se ut. Den budget som fick majoritet i riksdagen var utformad av Moderaterna och Kristdemokraterna och röstades igenom med hjälp av SD. När Stefan Löfvén blev statsminister i januari 2019 innebar detta att han accepterade att styra landet under hela året 2019 med en M+KD-politik. När det gäller skattepolitiken innebar detta följande:

– Ett sjätte jobbskatteavdrag,
– Sänkta arbetsgivaravgifter,
– Sänkt skatt för pensionärer,
– Dessutom fick färre betala statlig skatt.

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar uppgick till 21 miljarder.

Kommentar: Detta stämde definitivt inte med vad S sagt före valet

Del tre
Januariavtalet. Detta avtal i 73 punkter var förutsättningen för att Centerpartiet och Liberalerna skulle släppa fram Stefan Löfvén som statsminister i januari 2019. Januariavtalet innehåller en rad olika skattesänkningar. Dessa finns under punkterna 3, 4, 5, 7 och 16 i Januariavtalet:
Punkt 3: beskattningen av företag ska ”bli mer gynnsam” och arbetsgivaravgifterna ska sänkas,
Punkt 4: en omfattande skattereform ska genomföras som innebär sänkta skatter för ”jobb och företagande”,
Punkt 5: även här nämns ”sänkt skatt på jobb och företagande”,
Punkt 7: skatten ska sänkas för pensionärer,
Punkt 16: en rad skattelättnader för företag, inklusive sänkt arbetsgivaravgift.

Kommentar: Januariavtalet innebar dessutom att Socialdemokraterna bland annat gick med på att försämra anställningstryggheten, försvaga kollektivavtalen samt att öppna för fri hyressättning för nyproducerade hyreslägenheter (som alla vet föll den fria hyressättningen tillsammans med regeringen i juni).

Del fyraVärnskatten. Under år 2020 tog Löfvéns regering bort den s.k. värnskatten. Denna skattesänkning gynnade just de ca 500 000 svenskar med högst inkomster (över 703 000 kr per år). Två exempel:
*Volvochefen Martin Lundstedt fick en skattesänkning på 2,5 miljoner per år,
*Magdalena Andersson själv fick sin skatt sänkt med 45 000 kr per år.

Den totala kostnaden för denna skattesänkning för de rikaste uppgick till 6 miljarder.

Kommentar: Att ta bort värnskatten rimmar verkligen illa med vad Socialdemokraterna skrev i sitt valmanifest före valet 2018, där de målade upp bilden av att M och SD ville ”ge stora skattesänkningar till landets rikaste”. Att ta bort värnskatten ville faktiskt inte ens Moderaterna göra!

Del fem
Budgeten för 2021. I denna budget presenterade Socialdemokraterna sina största skattesänkningar hittills. Budgeten innehöll bland annat sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för företag, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och sänkt skatt för pensionärer.

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar uppgick till nästan 30 miljarder.

Kommentar: Budgeten innehöll även att kommuner och regioner fick extra stödpengar för hanteringen av coronapandemin. Men dessa uppgick endast till ca 26 miljarder och bestod till absolut största delen av tillfälliga pengar. Skattesänkningarna på 30 miljarder innebär däremot en permanent urholkning av de skatteintäkter som ska finansiera bland annat sjukvård, skola, polis och trygghetssystem som a-kassa, sjukersättning  och pensioner, m.m.

Del sex
Förslag inför budgeten för 2022. Regeringen har ännu inte presenterat sin budget för år 2022. Däremot har de presenterat tre förslag som kommer att ingå i budgeten. Dessa innebär – just det – nya skattesänkningar …

Den totala kostnaden för dessa skattesänkningar beräknas uppgå till ca 10,5 miljarder.

Kommentar: Det börjar bli tröttsamt att påpeka men det måste göras: S-politiken har inte inneburit att skattesänkar-eran i svensk politik tagit slut. Inte alls.

Del sju
Låt oss nu göra oss besväret och summera Socialdemokraternas skattesänkningar under de fyra åren 2018-2022 och jämföra dessa med de skattesänkningar som Fredrik Reinfeldts alliansregering genomförde under sina åtta år vid makten.

Totalsumma skattesänkningar Alliansen: 140 miljarder
Totalsumma skattesänkningar (S): ca 68 miljarder

Kommentar:
Socialdemokraterna har alltså, tillsammans med MP, ansvarat för skattesänkningar på cirka 70 miljarder kronor under perioden 2018-2022! Detta är hälften av vad Alliansen åstadkom på åtta år. I snitt alltså lika mycket per år.

Arbetarpartiet har varit emot skattesänkningarna både under Alliansen och S. Coronapandemin har stärkt oss i vår uppfattning om att samhället behöver mer resurser och inte mindre (exempelvis inom sjukvård och äldreomsorg).

Avrundning
Politiskt finns det en väsentlig skillnad mellan Alliansens skattesänkarpolitik och S skattesänkarpolitik. Alliansen gick till val år 2006 med parollen ”det ska löna sig att arbeta” och lovade att genomföra stora skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare. När de sedan vann valet genomförde alliansregeringen exakt vad de lovat. Man kan gilla vad de gjorde. Eller inte. Men Alliansen gjorde vad det lovat.

Socialdemokraterna har, däremot, lovat motsatsen till skattesänkningar. De har, högtidligt, fastslagit att ”skattesänkar-eran i svensk politik är över”. De kallade till och med valet 2018 för en folkomröstning mellan välfärdssatsningar och skattesänkningar. När de nu själva har genomfört skattesänkningar – inklusive för de absolut rikaste – innebär detta ett gigantiskt svek mot anställda, brukare och elever inom hemtjänst och skola.

Genom sina egna skattesänkningar har S dessutom, i efterhand, legitimerat Alliansens skattesänkningar.

Frågan om Magdalena Andersson kommer att kunna bilda regering efter valet nästa år är mycket öppen. Minst sagt. Mitt råd till henne och S: Angrip inte motståndarna för a) deras skattesänkarpolitik, b) svikna löften, c) försök inte heller diskutera ideologi överhuvudtaget. Detta är tre debatter som S bör undvika. Oavsett vem som leder partiet!

Till sist: Läs själv Socialdemokraternas valmanifest från 2018 här nedan.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

Hej,
Ni som läser min blogg vet att jag ibland lägger ut saker som andra har skrivit – både inom och utanför Arbetarpartiet. Den text som kommer nedan är ett sådant exempel.

”Liberalernas opinionssiffror har dalat sedan partiet ingick Januariavtalet med Stefan Löfven. Nyamko Sabunis blockbyte gav inget trendbrott i opinionen. Däremot ledde blockbytet till hårda motsättningar inom L. Nu kan läget förvärras ytterligare genom en splittring som kan leda till ett nytt liberalt parti.

Ibland säger man att partier ”åker berg-och-dalbana” i opinionen. Men Liberalernas väljarstöd i Sifos väljarbarometer de senaste åren liknar mer en sluttande rutschkana med stadig utförsbacke. I juni 2017 fick partiet 6,2 procent i Sifos mätning. I juni 2021 låg väljarstödet på historiskt låga 2,3 procent (Sifo).

I detta läge har ett antal missnöjda medlemmar, som lämnat Liberalerna till följd av att partiet beslutat att ingå i en borgerlig regering tillsammans med SD, tagit initiativ till vad som kan bli ett nytt parti. Projektet lanserades den 21 juni och går under arbetsnamnet ”Folkliberalerna”. Folkliberalerna säger att de är ”en grupp för socialliberaler som inom föreningen Folkliberalerna vill starta upp och/eller stötta ett nytt socialliberalt parti som tar avstånd från all form av extremism och utgör en motvikt till nationalorienterade partier”.

Föreningen har redan lockat till sig en rad profiler inom Liberalerna. I styrelsen för Folkliberalerna återfinns Abdukadir Salad Ali. Han är en lokal kändis som drar mycket röster i vissa av Stockholms förorter och som även utsågs till ”årets liberal” år 2020. Även tidigare partiledaren Maria Leissner är aktiv inom utbrytargruppen.

Folkliberalerna har dessutom potential att locka till sig fler. En rad fullmäktigeledamöter har redan lämnat L på grund av det annonserade samarbetet med SD. Dessutom har den tidigare partiledaren Bengt Westerberg uppgett att han inte kan stödja L i valet som läget är idag. Detta välkomnas av representanter för Folkliberalerna, som hoppas att Westerberg ska ansluta sig till deras framtida parti.

Fullföljer Folkliberalerna sina planer på att bilda ett nytt parti kan detta mycket väl innebära dödsstöten för Liberalerna som riksdagsparti. Speciellt så om Folkliberalerna skulle besluta att ställa upp i riksdagsvalet redan 2022 – med Bengt Westerberg i spetsen!”

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

Lördag den 11 september

* Många av oss tänker bakåt idag.
På den 11 september 2001. Vi minns alla bilderna som visades om och om igen: på de kapade planen som flyger in i World Trade Centers båda torn, på människorna som hoppade – många hand i hand – för att dö av fallet istället för att bli lågornas rov och slutligen kollapsen för de båda tornen samt den oerhörda rökpelaren efteråt. Detta var första gången som en icke-stat hade riktat en krigshandling mot en stat. Och inte mot vilken stat som helst.

En av mina vänner, Margaret Collins, såg människorna hoppa och torn två rasa inför sina ögon. Hon bor på Manhattan. Margaret hade gått ut på Madison Avenue för att hand om en man som kom gående mitt på avenyn. Bort från World Trade Center. Han befann sig i ett chocktillstånd och visste inte vad han gjorde eller var han befann sig. Mannen hade överlevt raset av det första tornet i WTC. Skälet var att han hade kommit sent till jobbet just den dagen. Det framkom, berättade Margaret, att alla hans arbetskamrater var borta liksom hans arbetsplats.

Då Margaret hälsade på, här i Umeå, tre år senare berättade hon om den dagen och om tiden efter den 11 september. Hon berättade om vad som hände med människorna och med samhället. Det gjorde hon, bland annat, på ett mycket välbesökt medlemsmöte som vi arrangerade. Jag frågade om jag fick spela in hennes berättelse och det fick jag. Jag minns hur Margaret började gråta under berättelsen – som jag åter ska lyssna på. Idag. Hon hade då, 2004, fortfarande svårt att sova. Hon såg för sin inre syn vad som hände – gång på gång. Många som bor på, eller i närheten av, Manhattan har fortfarande svårt att sova. De som ser Manhattans förändrade skyline påminns om vad som hände varje dag.

Den 11 september, för tjugo år sedan, förändrade världen. En av de första och mest påtagliga förändringarna var de dramatiskt skärpta säkerhetsrutinerna på alla flygplatser. Det blev plötsligt väldigt mycket mer omständligt att flyga. Men ingen sade emot. Många av oss var, om inte rädda så i alla fall nervösa, i samband med flygresor under en lång tid efter september 11.

* USA angrep Afghanistan en mycket kort tid därefter.
De första bomberna började falla redan den 7 oktober – efter bara tre veckor och två dagar! Detta innebär att själva beslutet att anfalla Afghanistan måste ha tagits bara några dagar efter den 11 september. Tyvärr utan eftertanke. Detta var en tid då eftertanke inte stod högt i kurs. Och därmed inte på dagordningen. Däremot hade USA:s styrande ett väldigt stort behov av att visa styrka. Och av att visa sin egen befolkning att de skyldiga skulle bestraffas.

Som jag skrev tidigare: Detta var ingen terroristattack. Inte i mina ögon. Det var den första krigshandling som en icke-stat (al-Qaida) riktat mot en stat – den enda kvarvarande supermakten USA. Det som gjorde att jag skrev om angreppen på kvällen den 11 september som en krigshandling var kombinationen av tre saker:
1. antalet döda och skadade: Det dog och skadades fler den 11 september än vid Japans angrepp på USA:s flottbas Pearl Harbor i december 1941.
Antalet som dödades på grund av al-Qaidas attack för tjugo år sedan var 3000 (2996). Antalet skadade var det dubbla. Men det kunde ha dödats många gånger fler människor. Jag har varit på tunnelbanestationen / köpcentrat under WTC ett antal gånger och jag vet hur många människor som brukar vara där bara några timmar senare.
2. målen för angreppen: Förutom finansdistriktet angreps även USA:s försvarshögkvarter av al-Qaida. Terrorgruppen lyckades få ett tredje flygplan att krascha in i Pentagon varvid 125 personer dog. Ett fjärde flygplan var på väg mot Vita huset eller Kapitolium. Detta flygplan kom inte fram. Passagerarna hade lyckats övermanna flygkaparna och försökte övermanna piloten för att återta planet då det kraschade. Alla ombord dog även i detta plan.
3. De avancerade förberedelserna: Dittills hade terroristhandlingar oftast bestått av att placera ut bomber (IRA), kidnappningar av enskilda personer (Bader-Meinhof) eller av självmordsbombare (bland annat i Libanon). Men det som hände den 11 september 2001 var något helt annat. Förberedelserna i form av ekonomiska kostnader, logistik och metodik som gjorde det möjligt att ta kontroll över fyra passagerarplan inom loppet av 1 timme och 14 minuter, tillsammans med flygkunskaperna, mm, gjorde detta till en verklig krigshandling.

* ”War on terrorism”
Jag tror att det var den 14 september som USA:s dåvarande president George W Bush Jr. förklarade ”War on Terrorism”. Detta i samband med ett besök vid ground zero (platsen där de två tornen i WTC hade stått). Och sedan följde invasionen av Afghanistan en mycket kort tid därefter. År 2003 invaderade USA även Irak.

USA:s president hade även varit snabb med att förklara att de som inte tog USA:s sida i kriget riskerade att ses som en motståndare. Attityden var att den som inte var med USA var emot supermakten. Detta var det helt övervägande skälet till att exempelvis Sverige sände militär trupp till Afghanistan.

* Konspirationsteoretikerna fick luft under vingarna
Jag hade aldrig uppfattat konspirationsteoretikerna som ett politiskt problem tidigare. Men på olika håll, inte minst bland de som kallade sig för socialister och kommunister, blev politiskt aktiva mer eller mindre uppslukade av idén att USA:s ledning självt låg bakom attackerna den 11 september. Detta var företrädelsevis människor för vilket USA var en ond abstraktion. De kunde inte se skillnaden mellan befolkningen och etablissemanget i USA. Konspirationsteoretikerna har vuxit i omfattning sedan dess. Jag har själv känt mig tvingad att säga upp bekantskapen med ett par personer som jag anser har tappat kontakten med verkligheten p g a att de har vandrat vidare in i  konspirationsteoriernas fördomsfulla, och mycket ofta anti-semitiska, värld.

Ett tips: de mer drivna konspirationsteoretikerna försöker ofta tvinga dig att besvara deras frågor genom att hänvisa till fakta från mycket tvivelaktiga källor. De vill ha problemformuleringsinitiativet. Acceptera aldrig detta:
a) kräv att få veta från vilken tidning/podd/blogg de läst sina påståenden (acceptera inte att de nämner namnet på en person med en imponerande titel. Fråga efter VAR denne ”expert” har uttalat sig. Detta kommer att driva många på defensiven då deras källor ofta är extremistiska media – och konspirationsteoretikerna vill inte tala om detta för dig,
b) se till att det är DU som ställer frågorna,
c) det bästa är att inte alls ägna tid åt konspirationsteoretiker – om denna ”sjukdom” inte har drabbat medlemmar i din egen familj.

* Vi känner till vad som hände sedan.
Efter tjugo år av krig hade USA tänkt lämna Afghanistan, symboliskt, just den 11 september. Men sammanbrottet för den regering, armé och övriga strukturer som främst USA hade skapat gick så snabbt att kaos utbröt. Detta tvingade USA att påskynda tillbakadragandet. USA:s sista stridande soldater lämnade Afghanistan tisdagen den 31 augusti.

Därmed var ”Operation Enduring Freedom” (operation uthållig frihet) över. Namnet framstår som både smärtsamt och ironiskt.

Talibanernas styre av Afghanistan under åren 1996-2001 – som invasionen och ockupation från USA och andra ”västmakter” sida avbröt  under två decennier – är idag återupprättat. Idag heter därför landet återigen Islamiska emiratet Afghanistan.

* Frågorna om den 11 september och Afghanistan är ”gifta”I USA är händelserna den 11 september för tjugo år sedan, och det lika långa kriget i Afghanistan, helt sammankopplade. Eller, som en kvinna som blev intervjuad i radions P1 ”they are married”. Idag präglas både det amerikanska samhället, och det afghanska, av smärta. På olika sätt. Och i Afghanistan kommer sannolikt denna smärta att bli bestående. Det har rått ett tillstånd av krig, eller icke-fred, där under mer än 42 år. Den insikt som invasionen, och den långvariga ockupationen, förhoppningsvis har gett olika stats- och regeringschefer är att det inte går att bomba fram de förändringar som man vill. Inte ens USA kan det.

*Samtidigt har rättegången mot terroristerna börjat i Frankrike.
Det kommer att bli fler rättegångar mot terrorister. Bland annat i Belgien. Kampen mot terrorismen är berättigad och måste fortsätta. Vad frågan handlar om är inte om kampen mot terrorismen ska föras eller inte. Det handlar om hur den kampen ska föras. I Sverige finns fortfarande våldsbejakande islamistiska extremister. En av de många frågor som tränger på extra starkt just idag är vilken effekt som USA:s och ”Västs” nederlag efter 20 års strider mot talibanerna kommer få på de som lever i dessa miljöer.

*Slå vakt om den nationella självständigheten
Kommer segern för talibanerna att öka risken för att bland annat Sverige drabbas av fler terrorattacker som den på Drottninggatan i april 2017? Denna attack tog fem människors liv. Fysiskt skadades 15 personer. Många fler psykiskt. Jag anser att ett land som Sverige kan påverka sitt eget öde i denna, och i de flesta andra, frågor. Men en av förutsättningarna är att landet slår vakt om den nationella självständigheten.

Den nationella självständigheten är något helt annat än nationalism.
Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att Sverige inte ska gå med i Nato – och tvingas gå i krig då andra stater så kräver. Att slå vakt om den nationella självständigheten innebär att inte ge efter för EU:s överstatlighet.
Nationalism, däremot, ligger idag nära rasismen.
Nationalism, däremot, ligger idag nära uppfattningen att vissa människor står över andra.

Jag kommer att fortsätta att skriva i syfte att bekämpa terrorism. Och fortsätta att argumentera för försvaret av den nationella självständigheten. Frågorna hänger ihop. Både idag och i framtiden. Den stat som inte står fri att, i praktiken, ens besluta självständigt i frågor som krig eller fred tappar sin moraliska kompass. Om inte Sveriges ledning, i praktiken, kan säga Nej till en stormakts krig kan denna ledning inte vinna den egna befolkningens lojalitet.

Om inte Sveriges ledning kan ena, utan istället bidrar till att splittra, den egna befolkningen kommer detta att öka utvecklingen mot parallella samhällen inom landet. Och ur denna spricka (eller sår) kommer extremismen att hämta näring. Detta kommer i sin tur att minska möjligheten att skapa en bred lojalitet mot det svenska samhället och dess institutioner. Därmed minskar även möjligheten att skapa en gemensam identitet för alla som bor i Sverige.

Detta borde vara självklart.

_     _     _     _     _

Femton år efter attacken den 11 september 2001 rapporterade tidningen The Guardian att antalet som dött, efteråt, på grund av det giftiga dammet och askan som spreds över Manhattan efter att de båda tornen rasat samman då var minst 1000 (år 2016). Dessa människor har dött av utdragna och plågsamma sjukdomar. Antalet som officiellt hade förklarats sjuka på grund av attacken var vid denna tid över 37 000. The Guardian skrev vid detta tillfälle att många som skadats den 11 september förväntades att dö under de fem åren som skulle komma.

Jag bloggar av två skäl. Precis som andra vill jag påverka.
Men jag vill också motverka en sjunkande politisk allmänbildning.
Min förhoppning är att läsare från alla läger ska få ut något av det jag skriver.

__________________________

Ingress.
I min förra blogg skrev jag att mitt namn och min bild hade blivit ”kidnappade” av en person vid namn Fritjof Persson som lämnat det nazistiska NMR. Inte på grund av att mognat ideologiskt eller personligt och därför lämnat nazismen. Nej. Persson lämnade NMR för att deras ordförande har ett förnamn (Simon) som är ”judiskt”. Min slutsats var att NMR inte var nazistiskt nog åt Persson.

_     _     _     _     _

I söndags skrev Dagens Nyheter om antivaccinrörelsen. Rubriken var ”Forskare varnar: Risk för radikalisering bland vaccinmotståndare”. De gav några exempel på hur antivaccinrörelsen agerar idag.

* Antivaccinrörelsen (som inte ska blandas samman med en förälder som är orolig för eventuella biverkningar för sitt barn) uttrycker sig inte som om befolkningen blivit vaccinerade. De säger istället att folk har fått en ”injektion”. Tanken är att försöka skrämma folk till att tro att de utsätts för ett experiment som, underförstått, kan sluta illa. Ordet injektion kan även associeras med avrättningar. I vissa delstater i USA avrättas folk med just gift-injektioner!

* I Rom finns det invånare som har tagit på sig gula judestjärnor i protest mot vaccinpass. De anser sig vara lika utsatta som judarna under Förintelsen!
Kommentar: en mer grotesk förminskning av nazisternas försök att utrota Europas alla judar och romer är svår att tänka sig.

* Här i Umeå gjorde jag själv den tråkiga erfarenheten att handla av en butiksägare som jämförde tanken på vaccinpass med apartheid. Även detta en grotesk förminskning. I detta fall av det oerhörda lidande som apartheidsystemet medförde för de svarta i Sydafrika och Rhodesia under så många årtionden.

* Det mest anmärkningsvärda uttalandet som DN lyfte fram gjordes just av ovan nämnde Fritjof Persson (som ”kidnappade” mitt namn och bild). Denne Persson har sagt att när svenskarna börjar fatta att folk börjar dö av vaccinet, då ska älgstudsaren fram så att vi kan skjuta hela bunten i riksdagen och Folkhälsomyndigheten. Forskaren Andreas Önnerfors underströk att detta är en öppen våldsretorik. Persson har blivit polisanmäld för detta uttalande.
Kommentar: Denna typ av uttalanden – där både typen av vapen och exempel på vilka som förtjänar att skjutas nämns vid namn – riskerar att tas på allvar av labila personer som uppfattar sig ha fått ett uppdrag från någon sorts ”auktoritet”!

Det ovan sagda gör det ännu mer osmakligt, för mig, att denne Persson ”kidnappade” mitt namn och min bild till vad han kallade för en ”demokratifest”. Här på Rådhustorget i Umeå. ”Demokratifest”. Någon mer bisarr benämning på vad denne Persson (som talar om att plocka fram älgstudsaren för att använda denna mot riksdagens ledamöter och även mot Folkhälsomyndigheten) vill skapa är det svårt att tänka sig.

Mycket svårt.

Möjliga förklaringar till bisarra beteenden.
Du som läser detta undrar nog vad som får individer att jämföra ett vaccinpass med Förintelsen eller med apartheid i Sydafrika och dåtidens Rhodesia. Eller vad som får en person att tala om att det är dags att ta fram älgstudsaren för att gå lös på ”hela bunten i riksdagen och Folkhälsomyndigheten”. En del av svaret är naturligtvis att denne Persson tidigare var medlem i våldsbenägna NMR och lämnade denna organisation för att NMR inte var nazistisk nog. Perssons världsåskådning och människosyn kanske gör det naturligt för honom att hantera motståndare med hjälp av älgstudsare.
Men en annan del i svaret kan bero på Perssons personlighet.

Det finns långa människor, och korta. Det finns magra människor och runda. Det finns friska människor – och sjuka. Lyssna i några sekunder på Fritjof Persson i ljudfilen nedan och dra sedan dina egna slutsatser. Detta var en del av det han vräkte ur sig, här i Umeå, lördagen den 4 september. På sin egen ”demokratifest”.

Övrig information för att analysera Fritjof Perssons personlighet kan med fördel inhämtas från följande twitter-inlägg. Skrivet av Persson den 27 juli i år. Se nedan.