DET PRIMÄRA MÅLET för mig då jag tränar med vikter är alltså att bli stark. Det är inte för att gå ned i vikt eller för att magmusklerna ska synas på badstranden. (De som tror att detta är en efterhandskonstruktion har endast delvis rätt). Och för att bli stark är mitt råd till dig att du ber någon kunnig person – gärna en Personal Trainer, sjukgymnast eller en person som tränat länge (och kanske till och med tävlar, även om detta inte är nödvändigt) – lära dig hur du utför de TRE STORA styrkeövningarna:

1.Bänkpress,
2.Marklyft,
3.Benböj (Knäböj).

Dessa tre övningar, rätt utförda, tränar hela kroppen. Låt oss ta Marklyft som ett exempel: om vi slog samman alla kroppens muskler till en enda muskelmassa skulle du träna upp till 90 procent av denna muskelmassa endast med hjälp av Marklyft. Men du kommer givetvis inte att träna alla muskler på samma intensiva sätt. Och Marklyft tränar inte framsidan av överkroppen så effektiv. Men detta gör Bänkpress. Lägg därtill Benböj (Knäböj) och du har tre övningar som kommer att träna (så gott som) alla kroppens muskler.

Var och en av dessa övningar involverar inte endast flera muskler: de involverar flera grupper av muskler. Den kanske mest prestigefyllda övningen (för många, inte för alla) är Bänkpress. ”Hur mycké bänka´ru” var en vanlig fråga under de cirka tre årtionden som jag tränade på Sporthallens Gym på Gammlia (vad det än heter idag). Och Bänkpress tränar olika ”bröstmuskler”, framsidan av axlarna samt triceps som ju finns på baksidan av armen (armsträckaren). Och det är likadant med Ben- eller knäböj. Den tränar i princip hela kroppen (utom det Bänkpressen tar hand om) samt en rad småmuskler som aktiveras för att du ska kunna hålla balansen.

Innan vi går vidare måste jag dock, och det redan från början, lägga till följande: för att du ska kunna träna de TRE STORA måste du redan från början skaffa dig en positiv syn på de muskler som ”håller ihop” benen med överkroppen nämligen: ländryggen där vi har ”ryggsträckarna”, de raka magmusklerna samt de sneda magmusklerna. Du måste bygga upp ett knippe muskler runt midjan som skyddar ryggraden. Du behöver denna ”coremuskulatur” som skydd under hela livet. Detta oavsett om du tränar de TRE STORA, sitter länge vid ett skrivbord eller skottar snö. Speciellt tung blötsnö. Många hoppade över just dessa muskelgrupper då jag började träna på Sporthallen 1971. De tyckte att övningarna var tråkiga. Men inser du att dessa muskler är de viktigaste av ALLA, för ett bra liv, i och utanför gymmet, förstår du säkert att övningarna för dessa muskler INTE ska hoppas över. Skaffa dig en positiv syn på träningen av coremuskulaturen.

Eller ge upp ambitionen att bli riktigt stark.

Varför jag utgår ifrån de TRE STORA är för att jag tränar för att bli STARK. Detta är alltså mitt primära mål. Jag kan därför fortfarande unna mig en (eller två-tre-fyra) glassar under sommaren. För jag tränar inte primärt för att se bra ut på badstranden. Däremot ska jag inte låtsas som om jag inte vill ha ett par breda axlar och en bred bringa som komplement till magen. Dels ”döljer” axlarna och bringan delvis magen. Dels tänker folk sig för två gånger innan de börjar bråka. Så visst tänker även jag på utseendet. Men inte för att se bra ut – enligt normerna för en manlig fotomodell – utan av just angivna skäl.

Vi ska dock även tala om tre andra saker som är viktiga vid seriös träning med vikter:
a) kosten,
b) sömnen,
c) streching.

Men nu vet du alltså vilka tre övningar, plus coreträningen (mage raka och sneda samt ländrygg), som utgör basen i mitt träningsprogram. Skälet är att mitt primära mål är att bli stark. Nästa gång ska vi titta lite närmare på de TRE STORA övningarna, coreträningen samt andra kompletterande övningar. En bit i taget.

Till dig som följer min sommar- och träningsblogg vill jag säga följande:

-fundera på vilket MÅL som kommer i FÖRSTA hand för dig.
-nästa träningsblogg kommer på torsdag.

PS. Jag och den kvinna jag är gift med är i Stockholm och tömmer hennes mammas lägenhet. Mamma är 97 år och har flyttat in på ett mer vårdinriktat boende. Jag kan bara säga en sak: förutom vardagsaktiviteter som att sitta bakom ett skrivbord, skotta tung blötsnö så är Marklyft och coreträning alldeles förbannat bra då man ska lyfta kartonger som någon lastat för mycket böcker i. Låna gärna en ”kärra”, ställa tomkartongen i kärran och lägg SEDAN ned dessa dj…a böcker i kartongen eller kartonger-na. Låt sedan någon annan ta hand om eländet. Eller. Skaffa många små kartonger för böckerna. DS.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Jag har aldrig tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har tränat av två andra skäl. Men jag har en hel del att lära ut.

* Då jag gick i grundskolan tränade jag för att kunna slåss – om jag blev tvungen. Det gick utan tvivel bättre att slåss OM man var stark. Men blotta ryktet att man tränade minskade antalet slagsmål man var tvungen att utkämpa. För det mesta blev det brottning och ett och annat kroppsslag. Det var sällan någon slog någon annan i ansiktet. I gymnasiet var det lugnt. Inga slagsmål – inte i skolan i alla fall. Även om gymnastikens sammandrabbningar var skrämmande hårda i gymnasiet. För de som inte tränade. Men jag tränade. Så för mig och många andra gällde följande: ju råare ju bättre. I alla sporter. Jag behöver väl inte säga att killar och tjejer hade separata lektioner i gymnastik. Från fyran till sista året på gymnasiet (jag gick ut 1973).

Men i lumpen uppstod det åter en del svåra situationer. Och återigen var det bra att ha tränat och att se stark ut. Då var vi 19 – 20 år. Ett slagsmål då blev blodigare än i mellanstadiet. Blodigare och farligare. Men hade du ett rykte om dig att lyfta mycket i bänkpress minskade risken att behöva slåss. Jag tänker speciellt på ett tillfälle. Vi ska återkomma till detta. I ett annat blogginlägg.

Det andra skälet har med ångest att göra. Det är även ångest som har fått mig att fortsätta att träna under alla dessa årtionden. Då jag var liten tränade jag med hemmagrejor som kungsfjäder och spiralfjädrar (sträckare). Och sedan jag fyllt 18 har jag tränat på gym med vikter. Varje dag som det börjar skymma kommer ångesten. Men värst är söndagarna. Alltid. Ända sedan jag började skolan. Styrketräning är det enda som kan mildra söndagsångesten. Årtionde efter årtionde. Samma sak. Varje söndag kommer ångesten. Inte krypande utan kramande som en anaconda. Från det att jag slår upp ögonen till det att jag står i gymmet. På söndagarna tränar jag så hårt att det definitivt inte är lämpligt. Men allt är bättre än den förbannade ångesten.

Det finns en låt skriven av Kris Kristofferson som heter ”Sunday Mornin’ Comin’ Down”. Då jag hörde låten första gången var det Johnny Cash som sjöng. Jag blev alldeles matt. ALLA orden stämmer inte in på mig. Men den stämning som Johnny Cash förmedlar var, och är fortfarande, nästan exakt den som jag har känt under alla dessa årtionden. Jag fick tårar i ögonen och var tvungen att sätta mig första gången jag hörde låten. Men jag var ändå lycklig. För någon annan, många andra, kände uppenbarligen som jag under dessa förbannade söndagar.

Jag kan dock en massa nyttigt när det gäller styrketräning. Även om jag aldrig har tränat för att det skulle vara nyttigt. Jag har faktiskt lärt mig mycket. Jag har till och med betalat dyra pengar för att utbilda mig till en PT (Personal Trainer). Jag gick en kurs på S.A.F.E. (Scandinavian Academy of Fitness Education). Jag tog teoridelen. För att få ett intyg som gör att du kan kalla dig för PT ska du gå tre kurser. Men jag gick alltså endast en. Den teoretiska. Det var hösten 2005. Jag hade då tränat på gym i 34 år och tyckte att jag kunde det praktiska. Men jag ville veta vad som hände i kroppen, och varför, då man ”lyfter skrot”.

Oj! Jag borde ha lärt mig denna teori 30 år tidigare.

Allt snack i omklädningsrummet – vilket skitsnack. Med ett och annat guldkorn. Nästan alltid från tyngdlyftarna – samurajerna i gymlokalen. Okej. I nästa blogginlägg börjar lektionerna. Vi ses på tisdag! Då ska vi snacka om betydelsen av att du vet VARFÖR du vill träna. Det betyder nästan allt. Och du ska också få veta grunderna till min träning.

PS. Lyssna gärna på Johnny Cash i hans version av Sunday Mornin’ Comin’ Down.

Här är texten:Well, I woke up Sunday morning
With no way to hold my head that didn’t hurt
And the beer I had for breakfast wasn’t bad
So I had one more for dessert
Then I fumbled in my closet for my clothes
And found my cleanest dirty shirt
And I shaved my face and combed my hair
And stumbled down the stairs to meet the day I’d smoked my brain the night before
With cigarettes and songs I’d been pickin’
But I lit my first and watched a small kid
Cussin’ at a can that he was kicking
Then I crossed the empty street
And caught the Sunday smell of someone fryin’ chicken
And it took me back to something that I’d lost
Somehow, somewhere along the way On the Sunday morning sidewalk
Wishing, Lord, that I was stoned
’Cause there’s something in a Sunday
Makes a body feel alone
And there’s nothin’ short of dyin’
That’s half as lonesome as the sound
Of a sleepin’ city sidewalk
And Sunday mornin’ comin’ downIn the park I saw a daddy
With a laughin’ little girl that he was swingin’
And I stopped beside a Sunday school
And listened to the songs they were singin’
Then I headed down the street
And somewhere far away a lonely bell was ringin’
And it echoed thru the canyon
Like the disappearing dreams of yesterdayOn a Sunday morning sidewalk
I’m wishing Lord that I was stoned
Cause there’s something in a Sunday
That makes a body feel alone
And there’s nothin’ short of dyin’
That’s half as lonesome as the sound
Of a sleepin’ city sidewalk
And Sunday mornin’ comin’ down

Ja, den är smärtsam att lyssna på.

För många av oss.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Det var i mars 2011 som denna artikel publicerades för första gången (nr 18 / Nya Arbetartidningen). Jag har även blivit intervjuad om marinofficerarnas del av det moraliska (inte juridiska) ansvaret för mordet på statsminister Olof Palme i ett avsnitt av vår poddradio. Det var under hösten 1985 som jag läste om marinofficerarnas utspel. Det var inte svårt att förstå att deras syfte var att peka ut främst dåvarande statsminister Olof Palme samt tidigare utrikesminister Lennart Bodström som potentiella säkerhetsrisker i en allmänt opålitlig socialdemokratisk regering. De höga officerare som i praktiken utgjorde ledningen för ett helt vapenslag (marinen) – det vapenslag som dessutom ledde jakten på vad som allmänt ansågs vara sovjetiska ubåtar – tog sig alltså rätten att uttrycka sig på detta extremt provokativa sätt i en av Sveriges mest inflytelserika tidningar ”Svenska Dagbladet”. Många som läste marinofficerarnas öppna formuleringar i SvD förstod att begreppet ”landsförrädare” förekom mellan ”skål och vägg” på sina hålla bland officerare och inom andra delar av det svenska etablissemanget.

Jag har aldrig trott att Olof Palme föll offer för någon konspiration inom marinen eller för någon konspiration inom den svenska polisen (polisspåret). Jag har aldrig trott att Olof Palme föll offer för någon konspiration organiserad av myndighets – Sverige över huvud taget.

Det jag däremot har sett som mycket troligt är att en enskild labil individ, civil eller inte, som har tillgång till vapen skulle ha kunnat uppfatta det som legitimt att mörda statsminister Olof Palme.

Och skälet till att jag finner detta troligt är det hat mot Palme som växt fram inom delar av samhället genom en både långvarig och hätsk kampanj riktad mot den dåvarande statsministern. Denna kampanj hade redan tvingat Lennart Bodström att lämna posten som utrikesminister i den socialdemokratiska regeringen. De som inte själva var med har svårt att förstå det förvridna och våldsamma i hetsen mot Palme. Varken förr eller senare har det förekommit något liknande i Sverige. Inte i modern tid. Sådant var läget när dessa marinofficerare gjorde sitt, till deras eviga skam, utspel. I mitt föregående blogginlägg, det från igår, nämnde jag att det uteblivna offentliga svaret från Olof Palme och den övriga regeringen på marinofficerarnas utspel var det som gjorde mig mest besviken någonsin på Olof Palme och på socialdemokratin i Sverige. Det räckte inte med ett muntligt svar. Det enda svar som var tillräckligt i detta läge var att avskeda alla, eller åtminstone vissa, av de som deltog i vad SvD kallade för ”officersupproret” i Sverige.

Det var inte Olof Palme eller regeringen som ”ägde” denna fråga. Det var vi alla. När en gren av militärmakten, helt öppet, utmanar en folkvald regeringen utmanar dessa officerare hela det demokratiska systemet. Och i ett sådant skarpt läge är det en regerings skyldighet, mot medborgarna och det demokratiska systemet i det land som det rör sig om – att svara snabbt. Och hårt. I det läge som uppstått var det den socialdemokratiska regeringens plikt att visa, genom ord och handling, att det är folket som bestämmer i Sverige och inte ett gäng marinofficerare. Och där svek Olof Palme och den socialdemokratiska regeringen! De svek medborgarna och de svek det demokratiska systemet.

Det är detta som jag försöker beskriva, genom att ge exempel på tidsandan samt genom att beskriva vilka marinofficerare som var inblandade, i artikeln nedan och i svaren på intervjun i poddavnittet. Här finns länken till detta poddavsnitt: https://veckansnyheter.se/2019/04/19/003-marinofficerare-moraliskt-ansvariga-for-mordet-pa-olof-palme/

Till sist: efter artikeln direkt nedan (från i mars 2011) kommenterar jag chefsåklagare Krister Peterssons utpekande av Stig Engström som gärningsman.

Artikeln från i mars 2011

” En avgörande faktor till att högern kunde erövra det politiska initiativet i Sverige under 1980-talets första hälft var u-båtsjakterna. Med hjälp av påstådda sovjetiska u-båtskränkningar piskade ett militär-medialt etablissemang – uppbackat av näringsliv och borgerliga partier – fram en hatstämning som idag är svår att föreställa sig.

Ett exempel är dåvarande utrikesminister Lennart Bodströms öde. Denne, modige, minister dristade sig till att ifrågasätta bevisen för att Sovjet verkligen bedrev ett systematiskt spioneri mot Sverige. Trots att ifrågasättandet skedde inofficiellt läckte Bodströms uppfattning ut. En närmast vanvettig kampanj drogs igång mot utrikesministern. Undertonen i denna kampanj var att Bodström var snudd på landsförrädare. De borgerliga partierna ställde ett misstroendevotum mot Bodström i riksdagen – som dock röstades ned. Men efter S-valsegern 1985 kände sig Olof Palme tvingad att ersätta Bodström. Kritiken från det militär-mediala etablissemanget gjorde det omöjligt för honom att stanna kvar. Palme offrade Bodström. Detta stärkte de högerextrema krafterna.

Bland de högerextrema utmärkte sig marinens officerare. Den 10 nov 1985 publicerade Svenska Dagbladet (SvD) intervjuer med tolv höga marinofficerare i vad som i praktiken utgjorde ett ”officersuppror” mot en folkvald regering. Ledningen för ett helt vapenslag – marinen – förklarade att den saknade förtroende för regeringen! Om något liknande hade skett, exempelvis i USA eller Frankrike, skulle regeringen omedelbart ha avskedat samtliga officerare. Dessutom skulle sannolikt den tongivande av officerarna ha ställts inför rätta för högförräderi.

Officersupproret hade inletts exakt en vecka tidigare. Detta i en debattartikel, också den i SvD, av kommendörkapten Hans von Hofsten. I sin artikel berör von Hofsten bl a diciplinen och befälsordningen inom det militära systemet. von Hofsten ställer bl a följande, i efterhand, mycket intressanta, fråga: ”Varför har då tecken på sprickor i lojaliteten (mot diciplin och befälsordning) visat sig de senaste dagarna?”. Han besvarar själv frågan: ”Omfattningen, intensiteten och allvaret i den främmande undervattensverksamheten i våra vatten förtigs, förringas eller t.o.m förlöjligas av statsminister och utrikesminister…”

Hofstens artikel innebar en upptrappning, dels av de högerextrema kretsarnas hets mot regeringen, dels av högerkrafternas strävan att ta över det allmänna politiska initiativet i Sverige. De tolv marinofficerarna backade inte bara upp von Hofsten. De gick längre i två avseenden. Vissa sa rakt ut att de saknade förtroende för regeringen. Till detta kom att flera av marinofficerarna speciellt pekade ut Olof Palme. Låt oss citera örlogskapten Leif Nylander respektive kapten Peter Nyrén: ”Regeringens reaktion är alltför lam. Den tar inte hotet på allvar. Jag litar inte på Olof Palme och regeringen i den här frågan”… ”Det kan vara personliga reflektioner från statsministern som styr utrikespolitiken. Jag litar inte på Olof Palme men på regeringen”.

Det är i diktaturer som militären förklarar om den har förtroende för en vald regering eller inte. I november 1985 utspelades, i all tysthet, en verklig konstitutionell kris i Sverige. Marinofficerarna utmanade helt öppet regeringen. I detta läge var det regeringens skyldighet att omedelbart vidta hårda diciplinära åtgärder mot de 13 officerarna. Så skedde inte. I det avgörande ögonblicket visade regeringen en farlig svaghet gentemot dessa, öppet antidemokratiska, officerare inom marinen.

Officerarna pekade offentligt ut statsministern som näst intill en landsförrädare. Om detta kunde ske offentligt i SvD behöver ingen sväva i tvivelsmål om vad som sades inofficiellt. Många militärer och poliser ansåg att Olof Palme var en spion och landsförrädare. Detta väckte den ena komponenten bakom mordet: blodtörsten. När regeringen sedan inte visade vem som bestämde, trots att den på ett öppet sätt utmanades av ledningen för marinen, kompletterades blodtörsten med den andra, nödvändiga, komponenten: ett förakt för regeringens och regeringschefens svaghet. Detta innebar att den kritiska massan uppnåddes. Kombinationen av officerarnas antydningar om landsförräderi, och regeringens tvekan att besvara denna öppna utmaning, ledde fram till mordet på Olof Palme.

Marinofficerarna är moraliskt ansvariga för mordet. Det är artikelförfattarens uppfattning. Detta innebär inte att någon av dessa officerare deltog i mordet. Den som kramade avtryckaren, kvällen den 28 februari, behövde inte ens ha tjänstgjort vid marinen – även om så naturligtvis kan ha varit fallet. Men de signaler som dessa 13 marinofficerare gav var så tydliga att såväl militärer, poliser som andra skjutkunniga högerextremister lätt kunde känna en ”kallelse” att ta saken i egna händer. Mordet behöver alltså inte ha några personliga, direkta eller indirekta, kopplingar till marinofficerarna. Men dessa 13 kan dock aldrig komma ifrån sitt moraliska ansvar för dådet. Detsamma gäller för övriga högre officerare inom marinen. Det var deras skyldighet att gå ut med en artikel där de tog tydligt avstånd ifrån von Hofsten och de övriga tolv. Men de teg, och samtyckte därmed, till skriverierna i SvD. Tre månader senare låg Olof Palme skjuten till döds på Sveavägen.

Hysterin kring u-båtsjakterna bidrog påtagligt till att högern, under 80-talet, kunde erövra det politiska initiativet. Senare utredningar, i ett annat samhällsklimat, har inte kunnat visa på sovjetiska u-båtskränkningar. Desto lättare är det att visa på effekterna av högervridningen: orimligt hög arbetslöshet, försvagad arbetsrätt, försämrad a-kassa. Mordet på Olof Palme utgör en del av detta politiska epokskifte.”

___________________

Min kommentar till utpekandet av Stig Engström.
Enligt min uppfattning har chefsåklagare Krister Petersson lycket peka ut Stig Engström som en trolig, eller till och med mycket trolig, gärningsman. Å ena sidan. Men det finns inte den minsta lilla chans, ingen chans alls, att Krister Petersson skulle ha kunnat få Stig Engström fälld i en rättegång. För att så skulle kunna ske måste chefsåklagaren kunna besvisa, ”bortom varje rimligt tvivel”, att Stig Engström verkligen var gärningsmannen. Och detta är något som Krister Petersson inte ens kommer i närheten av. Detta utgör den andra sidan av myntet.

Därför borde chefsåklagare Krister Petersson, och det etablissemang bestående av politiker och myndigheter som han representerar, ha haft modet att förklara att mordet – på statsministern Olof Palme, partiledaren Olof Palme och privatpersonen Olof Palme – tyvärr inte kommer att bli uppklarat.

Och sluta upp med använda begreppet ”Palmemordet”. Palme var en människa. Det begrepp som ska användas är därför ”mordet på Olof Palme”. Detta för att visa respekt mot människan Olof Palme och hans efterlevande.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Min ungdomsbild av Olof Palme – och mordet

Då jag gick i högstadium och gymnasiet beundrade jag Olof Palme. Mycket. Jag riskerade betyget i samhällskunskap då jag, frenetiskt och högljutt, försvarade Palmes engagemang mot USA:s krigföring i Vietnam. En gång i åttan-nian stod jag på en stol och skrek åt den, i mitt tycke, icke-neutrala lärarinnan som röstade på Högern. Men, hon sänkte inte mitt betyg, vilket hedrar henne. Men arg blev hon, också. Palme skapade inte kontroverserna. Även om många tyckte det. Han speglade de konflikter som andra skapat genom att ta ställning då tidigare andra politiker valde att vara tysta. Paradoxen i Palmes engagemang var att han, i väldigt mångt och mycket, var ett politiskt barn av USA. Jag är personligen övertygad om att en stor del av lidelsen i hans kritik mot USA, i förhållande till Vietnam, byggde på en äkta besvikelse, kanske på ett eget uppvaknande, från en tidigare alltför positiv syn på USA. Påståendena att Palme skulle ha varit ”kommunist” är skrattretande.

Med tiden fick jag en mer nyanserad bild av Palme. Han var en splittrad person. En av de som byggde upp IB. Men då han talade, även om han såg väldigt trött ut mot slutet, så lyssnade du. Detta oavsett vad du tyckte om honom. Det gjorde nästan alla. Oavsett om han var din idol eller motsatsen.Jag var väldigt kluven till Palme. Men ända till slutet kunde jag inte låta bli att be andra vara tysta då han talade. Och när han besökte Dragonskolan, jag tror det var våren 1986, gick jag dit för att lyssna på honom. Palme berättade då att han hade gjort lumpen vid K4:a i Umeå och han berörde även behovet av att störta apartheid-regimen i Sydafrika. Han var väldigt bra, som jag minns det, den gången.

Jag minns naturligtvis även den morgon då beskedet kom.

Denna lördagsmorgon hade jag stigit upp extra tidigt. Skälet var att jag, tillsammans med några andra i den politiska organisation som jag då tillhörde, skulle hjälpa de yngre medlemmarna att göra ett Kårvalsmanifest. Och slog på radion. Det var en chock. Jag minns att jag tänkte att ”något liknande har inte hänt en svensk stats-eller regeringschef sedan Anckarström mördade Gustav den III i slutet på 1700-talet”. Sedan började jag kontakta folk:
*först väckte jag min dåvarande sambo,
*sedan ringde jag mina morgonpigga föräldrar för att de skulle få höra vad som skett, av mig, och inte via radion. Jag hann.
*jag ringde slutligen upp en i ledningen för den organisation jag då tillhörde, i Stockholm, och väckte en denne. Han blev också chockad. För att hedra Palme ställde vi in all tidningsförsäljning, runt om i Sverige, den lördagen. Det var en stor hedersbetygelse från vår sida. En medlem i Norrköping vägrade. Jag ringde personligen upp denne och förklarade att vi inte brukar ge order i vår organisation (den jag då tillhörde) men att han skulle ”djävlar i min lilla låda” göra som han blivit tillsagd. Och så blev det. En tid senare besökte jag och två till Palmes gravsten för att lägga ned blommor. Begravningståget, som så många följde via TV, var en så imponerande bild av arbetarrörelsens styrka. Det tragiska var att den sista gången som arbetarrörelsen förmådde visa denna styrka var i samband med begravningen av sin ledare. Det är omöjligt att undgå symboliken.

Nu har det svenska etablissemanget, i form av politiker och myndigheter, beslutat sig för att försöka sätta punkt. Punkt för spekulationerna kring mordet på Olof Palme. Samma etablissemang har även öppnat dörren dels för en mer saklig bedömning av politikern Palme, dels av den historiska epok under vilken Palme utgjorde en av de dominerande aktörerna i Sverige och delvis även utanför.

Chefsåklagare Krister Petersson pekar, som alla läsare vet, ut Skandiamannen Stig Engström som den som mördade Olof Palme. Chefsåklagaren riktar också, och det med rätta, stark kritik mot Hans Holmér för dennes motiv för att avskriva Stig Engström som möjlig gärningsman. Skrivbordspolisen Hans Holmér borde aldrig ha fått leda någonting – allra minst Sveriges viktigaste och svåraste mordutredning. Under presskonferensen berättade chefsåklagare Krister Petersson att Engström avskrevs för att inget skulle komma i vägen för det planerade tillslaget mot den turkiska organisationen PKK (Kurdistans arbetarparti) som år 1986 var terroristklassat i Sverige.

Själv tillhörde jag aldrig dem som lockades av att leka privatspanare.

Men jag hade, i november 1985, läst något som skakade min tro på demokratin i Sverige. Det var en debattartikel av tolv höga marinofficerare. I SvD. Denna debattartikel innebar i praktiken ett sorts ”officersuppror” – mot en folkvald regering! För mig var det ofattbart. Ledningen för ett helt vapenslag – marinen – förklarade att den saknade förtroende för den folkvalda regeringen! Och denna regering, ledd av Olof Palme, slog inte tillbaka. Detta gjorde mig oerhört upprörd. Dels för officerarnas förakt för demokratin. Dels för Palme och den övriga regeringens feghet. Det var deras skyldighet att avskeda varenda en. På den tiden sade man ”bananrepublik” om ett land där det var militären som förklarade om den hade förtroende för en folkvald regering – eller inte. Det skulle ju vara tvärtom: den folkvalda regeringen ska förklara om den har förtroende för militären eller inte.

Det var typiskt, ansåg jag 1985, att det handlade om marinofficerare.

Jag tror aldrig att detta skulle ha kunnat hända inom armén. Men det värsta var alltså att regeringen inte visade dessa marinofficerare var skåpet skulle stå. Detta var den gången då jag blev mest besviken på Olof Palme. När han mördades, 3 ½ månader senare, hade denna händelse gått och frätt i mitt medvetande. Jag höll först en inledning för mina kamrater i Umeå. Med tiden kom jag att skriva en artikel som baserade sig på denna inledning. Jag ska publicera artikeln som ett blogginlägg.

Detta var ingressen. Själva artikeln – om det moraliska, inte juridiska, ansvar som jag anser att dessa marinofficerare har för mordet på Olof Palme kommer i morgon. Söndag.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Den 1 juni presenterades utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” (SOU 2020:30) – i fortsättningen kallad ”Las-utredningen” – en rad förändringar av ”lagen om anställningsskydd” (Las).
Dessa innebär att arbetsgivarnas ställning stärks på bekostnad av löntagarna.

Bland annat föreslår Las-utredningen följande:
*en minskad möjlighet för facket att ogiltigförklara uppsägningar,
*en ökning av undantagen från turordningsreglerna.

Denna Las-utredningen är ett resultat av Januariavtalet mellan regeringen (S+MP) och samarbetspartierna C och L. I Januariavtalets punkt 20 lovade regeringen, med Stefan Löfven och Annie Lööf som spetsar, att arbetsrätten ska ”moderniseras” för att ge arbetsgivarna mer ”flexibilitet”. Ett av kraven från bland annat Centerpartiet var att Lagen om anställningsskydd (LAS) skulle försämras genom utökade undantag från turordningsreglerna.

Därmed inleddes två parallella processer.

Del ett
Först inleddes förhandlingar mellan, å ena sidan, de fackliga federationerna LO och PTK samt, å andra sidan, arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Det var i dessa förhandlingar som facktopparna visade att de till och med var beredda att förhandla bort begreppet ”saklig grund” vid uppsägning, något som hade öppnat för godtyckliga uppsägningar – på osaklig grund.

Samtidigt tillsatte regeringen en utredning som ligger i linje med vad som angavs i Januariavtalets punkt 20 (att arbetsrätten ska ”moderniseras” för att ge arbetsgivarna mer ”flexibilitet”). Tanken var att regeringen skulle genomföra utredningens förslag – såvida inte fack och arbetsgivare kom överens via förhandlingar. Nu, när utredningen har offentliggjorts, är det uppenbart att utredningen syftar till att sätta tryck på fackföreningarna att gå med på omfattande försämringar av arbetsrätten.

Del två
En av de bärande bjälkarna i ”lagen om anställningsskydd” (Las) är att uppsägningar måste ske på saklig grund. Detta innebär att en löntagare bara kan bli uppsagd av två skäl:
*det råder arbetsbrist,
*av personliga skäl: exempelvis att löntagaren missköter sitt jobb eller har stora samarbetsproblem.

Den just presenterade Las-utredningen visar att protesterna från bland annat fackföreningarna Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets, Målarna, Pappers samt Lärarnas Riksförbund har tvingat regeringen och samarbetspartierna att backa. Nu står det i utredningen att begreppet ”saklig grund” ska vara kvar. Men andra delar av utredningens pekar i riktning mot att luckra upp detta begrepp.

Del tre
Några exempel på de försämringar som föreslås i Las-utredningen:

* Om en tvist uppstår rörande ifall en anställning ska upphöra, eller inte, ska huvudregeln i förtsättningen vara att den anställde inte får behålla sin anställning (och lön) under tiden som tvisten pågår.
Idag är förhållandet det motsatta! Huvudregeln är att en löntagare som tar strid mot en uppsägning får behålla sin anställning och lön till dess att en domstol har avgjort om uppsägningen var riktig eller inte. Skulle det nya förslaget bli verklighet blir det alltså mycket kostsamt för en löntagare att ta strid mot en uppsägning som löntagaren uppfattar som felaktig. Går förslaget igenom kommer detta med stor sannolikhet att leda till fler godtyckliga uppsägningar.

* I företag med mindre än 15 anställda ska uppsägningar inte längre kunna ogiltigförklaras om de sker med någon av de två motiveringarna ovan (”arbetsbrist” eller ”personliga skäl”). Detta innebär att en löntagare som arbetar på ett företag med färre än 15 anställda inte kan få tillbaka sin anställning – även om en domstol senare finner att uppsägningen skedde på ett, enligt LAS, otillåtet sätt!

Arbetsgivaren behöver enbart betala ett fast skadestånd motsvarande åtta månadslöner till den anställde. Företag som klarar det ekonomiskt får det alltså enkelt att köpa sig fria. Och förutsättningen att den anställde ska få några pengar, överhuvudtaget, är att löntagaren orkar driva tvisten i en domstol. Utan möjligheten att få tillbaka sin anställning kommer många att uppfatta det som lättare att bara hitta ett nytt jobb än att bedriva en kanske både upprivande och långdragen tvist med sin tidigare arbetsgivare. Tilläggas bör att uppsägningar som strider mot andra lagar, som exempelvis ”lagen om facklig förtroendemans” ställning eller ”diskrimineringslagen” ska fortfarande kunna ogiltigförklaras.

* Antalet undantag från turordningsreglerna vid uppsägning föreslås utökas. När en arbetsgivare säger upp anställda p g a arbetsbrist gäller principen ”sist in, först ut”. Den som varit anställd kortast tid får alltså gå först. Arbetsgivare med högst tio anställda får dock redan idag undanta två personer ”av särskild betydelse” från turordningsreglerna. Las-utredningen föreslår att antalet undantag utökas från två till fem. Dessa regler ska gälla alla företag – oavsett storlek.

Del fyra
Tillsammans innebär dessa förändringar av lagen om anställningsskydd (LAS) en kraftig förskjutning av styrkeförhållandena på arbetsmarknaden – till arbetsgivarnas fördel. Begreppet ”saklig grund” blir kvar. På grund av protesterna som inleddes förra året. Men innehåll i begreppet ”saklig grund” urholkas genom att den enskilde löntagarens möjlighet att inleda en tvist om en felaktig uppsägning försvagas.

Som plåster på såren föreslår utredningen hårdare krav på arbetsgivare när det gäller att erbjuda sina anställda kompetensutveckling samt att visstidsanställningar ska övergå i tillsvidareanställningar redan efter nio månader (istället för efter tolv månader). Kompetensutveckling på jobbet är givetvis viktigt. Även möjligheten för visstidsanställda att snabbare få en tillsvidareanställning är viktig.

Men vad som borde ha föreslagits, för länge sedan, är att avskaffa begreppet ”allmän visstidsanställning”. Denna anställningsform tillkom efter att Reinfeldt och Alliansen tagit över regeringsmakten 2006. De små förbättringarna i dagens förslag bleknar i jämförelse med de kraftiga försämringar som Las-utredningen lägger fram.

Avrundning
Det var Kommunal och fem andra LO-förbund samt Lärarnas Riksförbund som kritiserade ledningen för LO och PTK då dessa fackliga federationer, strax före jul, visade att de var beredda att acceptera att begreppet ”saklig grund” vid uppsägning avskaffades.

Detta ledde till dagens förslag ”En moderniserad arbetsrätt” (SOU 2020:30). Och även detta  förskjuter maktförhållandena i en för löntagarna negativ riktning. Kritiken från fackligt håll har inte låtit vänta på sig. Den hårdaste kritiken kommer från fackförbundet Kommunal vars ordförande Tobias Baudin anser att utredningen hör hemma i papperskorgen. Jag håller med. Och uppmanar fackförbunden att visa musklerna igen.

IF Metalls fackklubb på Volvo Lastvagnar i Umeå har startat
en budkavle mot förslagen till försämringarna i Las.
Jag uppmanar alla fackföreningar att ställa sig
bakom fackklubbens budkavle.
Klicka här!

Läs gärna de tidigare avsnitten i serien om pandemier från 1889 – 2009
Dessa är publicerade på denna blogg den 5 maj respektive den 11, 18 och 23 maj
Passa gärna på att bli medlem i Arbetarpartiet
_________________________

Inledning
Detta är den femte och avslutande delen i serien om tidigare pandemier.
Jag har publicerat de tidigare den 5 maj respektive den 11, 18 och 23 maj. Det har handlat om Ryska snuvan som bröt ut 1889, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957 och Hongkong-influensan 1968.

Det har dött väldigt många fler människor i Sverige p g a coronapandemin än exempelvis i de nordiska grannländerna.
För att ta några exempel. Detta är ett av skälen till att svenskarna får stanna hemma under årets semester.

I andra länder har det uppstått en diskussion om Sverige och dess strategi i kampen mot coronaviruset
Diskussionen handlar huvudsakligen om två frågor: a) är de beslut som har fattas av Sveriges regering, riksdag och berörda myndigheter de rätta, b) varför skiljer sig dessa beslut så mycket från besluten i de flesta andra länder. Sedan en tid tillbaka håller den internationella debatten rörande Sveriges strategi mot coronaviruset på att ta fart även i Sverige.

Denna diskussion var ett av skälen bakom de fem översiktliga beskrivningar som jag har gjort av tidigare pandemier mellan åren 1889-2009.´De fyra första beskrivningarna har huvudsakligen byggt på arbeten gjorda av Fredrik Elgh – professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus. Den beskrivning som jag publicerar idag, söndag den 31 maj, bygger på andra källor (som jag redovisar i slutet).

Ett annat skäl till att jag har publicerat dessa översiktliga beskrivningar av tidigare pandemier är min förhoppning att dessa, även om beskrivningarna är översiktliga, ska underlätta för läsarna att jämföra dagens coronapandemi med tidigare pandemier. Detta både när det gäller själva viruset (dess smittsamhet och farlighet) samt när det gäller politikernas och myndigheternas agerande.

Svininfluensan 2009-10

Del ett
Svininfluensan hade sitt ursprung i Mexiko.
De första fallen påträffades i USA i april 2009. Då svininfluensan tillhörde samma ”stam” av influensavirus som Spanska sjukan (den verkliga dråparen bland de fem pandemierna) skapade detta en stark oro för att Svininfluensan skulle komma att bli verkligt allvarlig.

Jag arbetade som kriminalvårdare under en period detta år (2009). Och jag kan intyga att Svininfluensan var ett ständigt återkommande samtalsämne på fängelset – både bland kriminalvårdare och fängslade. Alla visade sin rädsla, eller oro, mer eller mindre öppet. Men denna pandemin blev inte som Spanska sjukan. Och tur var det.

Del två
Spanska sjukan – en kort repetition
Dagens beräkningar ger vid handen att Spanska sjukan under tre år (januari 1918 – december 1920) smittade cirka en halv miljard människor – cirka en tredjedel av de totalt 1,8 miljarder människor som existerade på jorden vid denna tidpunkt – samt dödade mellan 20 – 50 miljoner människor runt om i världen. (Svenska Wikipedia uppger 50 miljoner döda). Med tanke på att de internationella flygresorna har ökat rent otroligt mycket (1,8 miljarder människor gjorde sådana under året 2018) så skulle en pandemi som Spanska sjukan år 2009 ha kunnat smitta och döda oändligt många fler än under åren 1918-1920.

Men som tur var blev det inte så.

Del tre
Enligt WHO:s beräkningar kom mellan 700 miljoner och 1,4 miljarder människor att smittas av svininfluensan.
Globalt sett. WHO:s uppskattning ger vid handen att antalet människor som dog i denna pandemi uppgick till ca 285 000. Detta av en total befolkning i världen, vid denna tid (2009), på ca 6,8 miljarder människor.

Statistiken för Svininfluensa-pandemin framstår dock som osäker.

Det fanns endast omkring 18 500 laboratoriebekräftade dödsfall, som berörde Svininfluensan, totalt i hela världen. Detta var betydligt färre än vad myndigheterna till en början uppgett. En senare studie har alltså uppskattat antalet dödsfall under året 2009 till ca 285 000 personer. Detta lämnar rum för en betydande osäkerhet. Ett skäl skulle kunna vara att då denna pandemi inte visade sig utvecklas till en ny Spanska sjuka – utan ”endast” kom att motsvara en vanlig säsongsinfluensa – så fullföljdes inte kartläggningen av Svininfluensan på det sätt som hade varit möjligt. Och mycket önskvärt ur vetenskaplig synvinkel.

Del fyra
Spridningen i Sverige började ta fart i mitten av oktober 2009.
Smittskyddsinstitutet beräknade att uppåt 300 000 svenskar hade fått influensan i november 2009. I slutet av januari 2010 hade 26 dödsfall i svininfluensan bekräftats. Då den vanliga säsongsinfluensan detta år blev ovanligt mild är det svårt att visa att denna pandemi orsakade någon överdödlighet i Sverige.

Något som bidrog till att Svininfluensan inte orsakade någon överdödlighet var att – inför hotet om en global pandemi med samma ”stam” av influensavirus som Spanska sjukan – det genomfördes massvaccineringar. Drygt sex miljoner svenskar, av en befolkning på 9,3 miljoner, hade vaccinerats fram till i april år 2010.

Samhällets funktioner kom inte att påverkas som en följd av Svininfluensa-pandemin. Jag hörde av mig och fick veta att på det fängelse där jag hade jobbat hade verksamheten fungerat som vanligt.

_____________________

Källor: Som tidigare sagts har jag huvudsakligen baserat mig på arbeten av Fredrik Elgh – professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus. Ett av dessa arbeten består av en längre artikel från Läkartidningen (nr 8/2007). Jag är skyldig Fredrik Elgh ett mycket stort tack. Utan Elghs arbeten skulle denna artikelserie aldrig ha kommit till.

Jag har i viss mån även använt mig av uppgifter från kompletterande källor. Dessa gäller främst för beskrivningen av Svininfluensan – som Elgh inte hann få med i sina arbeten. När det gäller Svininfluensan har jag använt mig av källor från WHO, engelska Wikipedia och svenska Wikipedia. Slutligen har jag använt mig av (delar av) en journalstudie från Uppsala Universitet rörande pandemin ”Asiaten”. Ansvaret för eventuella missuppfattningar och felaktigheter faller helt på mig och inte på någon annan.

Slutligen hoppas jag att läsarna har funnit denna, övergripande,
serie om tidigare pandemier intressant och lärorik.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Onsdagen den 27 maj beslöt Kulturnämnden i Umeå kommun att bevilja studieförbundet Ibn Rushd 37 900 kr i bidrag! Detta är, i mina och i många andras ögon, skamligt. Kulturnämnden i Umeå försätter att stödja ett studieförbund som är knutet till Muslimska Brödraskapet och som har lyft fram anti-semitiska talare. Någon kanske tycker att summan inte är stor. Men detta är att helt missa poängen. Umeå kommuns politiska nämnder ska inte ge ekonomiska bistånd till organisationer som tillhör samma nätverk som Muslimska Brödraskapet. Denna organisation motarbetar demokratiska fri- och rättigheter samtidigt som de strävar efter skapandet av parallella samhällsstrukturer med hederskultur där kvinnor och barn förtrycks. I Sverige och i andra länder.

Låt mig direkt ge läsaren en bild av vad Muslimska Brödraskapet står för genom två citat. Det första citatet är Muslimska Brödraskapets allmänna paroll och lyder på följande sätt:
”Allah är vårt mål, Profeten är vår ledare, Koranen är vår lag, jihad är vår väg och döden för Allahs ära är vår högsta strävan”.

Det andra citatet kommer från Muslimska Brödraskapets andlige ledare Yusuf al-Qaradawi, som fällde följande yttrande 2009:

”Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde mot dem, även om de har överdrivit denna fråga, lyckades han sätta dem på plats. Detta var ett gudomligt straff för dem. Med Allahs vilja kommer nästa bestraffning att utföras av de troende.”

al-Qaradawi ber alltså Allah att låta ”de troende” genomföra nästa utrotningsförsök av judarna! Det är typiskt för islamisterna – i Muslimska brödraskapet och de Wahhabitiska salafisterna – att försöka tala för alla muslimer. Men dessa islamister utgör endast en minoritet av muslimerna. Och en majoritet av  muslimerna i Sverige accepterar landets lagar.

Del ett
Studieförbundet Ibn Rushd tillhör Muslimska Brödraskapets nätverk.
Ibn Rushd accepterar därmed ovanstående två citat. Trots detta driver vissa partier på för att Umeås skattemedel ska användas till att stödja Ibn Rushd, ekonomiskt, vilket indirekt gynnar Muslimska brödraskapet. Detta är upprörande och oacceptabelt.

Jag anser att beslutet i Umeå kommuns Kulturnämnd, att ge pengar till Ibn Rushd, är skamligt. Därför måste det komma till allmänhetens kännedom vilka partier i Kulturnämnden som röstade för att stödja Ibn Rushd och som därmed, indirekt, även stödde Muslimska Brödraskapet. Olika partier hade olika antal ledamöter. De partier som röstade för pengar till Ibn Rushd var:

*Socialdemokraterna, alla 4 ledamöter,
Vänsterpartiet, båda ledamöterna,
Miljöpartiet, 1 ledamot (har endast en),
Centerpartiet, 1 ledamot (har endast en),
Liberalerna, 1 ledamot (har endast en).

Det enda, närvarande, parti som röstade emot detta beslut och som även reserverade sig mot beslutet var Moderaterna. Detta hedrar dem.

1. Studieförbundet Ibn Rushd är knutet till Muslimska Brödraskapet.
Jag ska utveckla detta. Vi börjar med en studie som ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap” (MSB) publicerade  i mars 2018.
Studien heter ”Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext – ideologisk kontinuitet eller förändring?” (MSB1188). Ansvarig för studien är Aje Carlbom, docent i socialantropologi vid Malmö universitet. I denna MSB-studie citeras en person som har varit djupt involverat i Muslimska Brödraskapets svenska nätverk, Mahmoud Aldebe. Aldebe har uttalat följande:

”Muslimska brödraskapet är i Sverige etablerat under namnet Islamiska Förbundet i Sverige…stora moskén i Stockholm ägs, kontrolleras och styrs idag av Islamiska förbundet som har sina rötter i Muslimska brödraskapet, Ikhwan al-muslimun, vilket är en religiös rörelse som har inom sig en social och en politisk inriktning… [Islamiska] förbundets företrädare är aktiva i stora delar av organiserat islam i Sverige. De styr bland annat Förenade islamiska församlingar i Sverige (FIFS), studieförbundet Ibn Rushd (IR), Sveriges unga muslimer (SUM), Stockholms moské och Göteborgs moské. Via sina medlemsorganisationer härskar de över Sveriges muslimska råd (SMR)”.

Kommentar: Mahmoud Aldebe är känd för att formulera sig ovanligt rättframt för att tillhöra den islamistiska sfär som finns runt Muslimska Brödraskapet. Enligt MSB-studien råder det ingen tvekan om att Ibn Rushd utgör en del av Muslimska Brödraskapets nätverk.

2. Citat ur en debattartikel med rubriken ”Bidrag missbrukas – bygger islamiskt parallellsamhälle”.
Debattartikeln är skriven av Magnus Ranstorp och Aje Carlbom och publicerades i Expressen den 28 oktober 2019. I debattartikeln kritiserar Ranstorp och Carlbom Folkbildningsrådet. Detta för att Folkbildningsrådet har betalat ut 23 miljoner kronor per år till studieförbundet Ibn Rushd. Varför de riktar kritik mot Folkbildningsrådet framgår redan i rubriken på debattartikeln: ”Bidrag missbrukas – bygger islamiskt parallellsamhälle”.

I sitt resonemang påvisar Ranstorp och Carlbom att Folkbildningsrådet, genom sitt stöd till Muslimska Brödraskapet närstående organisationer, gynnar den tolkning av islam som just Muslimska Brödraskapet står för. Författarna till debattartikeln poängterar att det endast är en minoritet bland muslimerna som stöder Muslimska Brödraskapets tolkning av islam.

Ranstorp och Carlbom understryker även att Muslimska Brödraskapets ideologiska skola går ut på att bygga upp ett islamistiskt ”parallellsamhälle” i Sverige. Detta parallellsamhälle ska existera vid sidan av det svenska ”majoritetssamhället”. Författarna till debattartikeln understryker att detta framgår av Ibn Rushds egen terminologi, enligt vilken muslimers liv ska särskiljas från majoritetssamhället i ett ”muslimskt civilsamhälle”. Utifrån detta kritiserar Magnus Ranstorp och Aje Carlbom Folkbildningsrådet för att de bidrar till en ”institutionaliserad segregering med syfte att skapa en parallell social tillvaro för svenska muslimer”.

Muslimska brödraskapet motarbetar alltså, aktivt, muslimernas integrering i det svenska samhället. Ibn Rushd är en del av det nätverk som arbetar i enlighet med Muslimska brödraskapets linje – en linje som går stick i stäv med alla tankar på integrering. Och en politisk majoritet i Umeå ger alltså pengar till en organisation som arbetar emot integrering (studieförbundet Ibn Rushd)!

I sin debattartikel pekar också Ranstorp och Carlbom på att Folkbildningsrådet gynnar aktivisterna i Ibn Rushd. De ställer nämligen lägre krav på detta studieförbund än vad de ställer på andra studieförbund. Skälet till denna uppfattning är bland annat att Ibn Rushd har sluppit sanktioner trots att de, gång på gång, har bjudit in anti-semitiska talare till olika arrangemang.

Jag stöder med Ranstorp och Carlbom i deras kritik mot Folkbildningsrådet för att de inte har agerat mot Ibn Rushds antisemitism. Jag ställer mig även helt bakom deras förslag att göra om Folkbildningsrådet till en myndighet. Deras skäl till detta förslaget är att om Folkbildningsrådet vore en myndighet så skulle detta innebära en möjlighet för andra att granska Folkbildningsrådets agerande. Och behovet av en sådan granskning är stort. En organisation som varje år delar ut 23 miljoner till ett studieförbund som Ibn Rushd – som bidrar till att sprida en minoritetstolkning av islam som går ut på att etablera ett muslimskt parallellsamhälle – förtjänar att granskas. Kritiskt!

Och detsamma gäller för Kulturnämnden i Umeå. Och de partier som röstade för att ge umebornas skattepengar till Ibn Rushd! Deras motiv bör också granskas.

3. En tredje källa som understryker Ibn Rushds band till Muslimska Brödraskapet.
Det handlar om en artikel, skriven av Johan Westerholm (Ledarsidorna.se), som publicerades så sent som den 6 maj i år. I artikeln visar Johan Westerholm att två av Ibn Rushds medlemsorganisationen är Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) samt Sveriges Unga Muslimer (SUM). Islamiska Förbundets (IFiS) koppling till Muslimska Brödraskapet framgår på en rad sätt. Johan Westerholm skriver att IFiS, i sina egna stadgar, bekänner sig till Muslimska Brödraskapets ideologiska uttolkning av islam så som den regleras i Europa av Muslimska Brödraskapets europeiska paraplyorganisation FIOE. Det är t o m så att Islamiska Förbundet (IFiS), enligt samma stadgar, är en av de organisationer som varit med och bildat Muslimska Brödraskapets europeiska paraplyorganisation FIOE!

Sveriges Unga Muslimer (SUM) är också medlem i en internationell organisation, vars namn förkortas FEMYSO. Denna organisation är ungdomsorganisationen till FIOE – alltså ungdomsorganisationen till paraplyorganisationen för Muslimska Brödraskapet i Europa!

Låt oss sammanfatta: Islamiska Förbundet (IFiS) var med och bildade Muslimska Brödraskapets paraplyorganisation i Europa och utgör en av ”brödraskapets” organisationer i Sverige. Sveriges Unga Muslimer (SUM) är med i paraplyorganisationens internationella ungdomsorganisation och utgör därför uppenbarligen en annan av Muslimska Brödraskapets organisationer i Sverige. Både Islamiska Förbundet och Sveriges Unga Muslimer utgör medlemsorganisationer i Ibn Rushd. (Så långt Johan Westerholm).

Men själv vill jag vända på det hela. Att beskriva Islamiska Förbundet som en medlemsorganisation i Ibn Rushd ger inte en riktigt riktig bild av styrkeförhållandena dessa organisationer emellan. Det var nämligen Islamiska Förbundet (IFiS) som bildade studieförbundet Ibn Rushd!

Avslutningsvis
Låt mig återigen understryka HUR oacceptabelt det är, för mig och många andra, att Umeå kommun stödjer en del av Muslimska Brödraskapets nätverk (Ibn Rushd) ekonomiskt. Låt mig avsluta detta blogginlägg genom att, återigen, återge de två citaten ovan. Jag ber läsaren fundera igenom dessa formuleringar. De är nämligen på allvar. Och Ibn Rushd accepterar dessa citat:

”Allah är vårt mål, Profeten är vår ledare, Koranen är vår lag, jihad är vår väg och döden för Allahs ära är vår högsta strävan”.

”Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde mot dem, även om de har överdrivit denna fråga, lyckades han sätta dem på plats. Detta var ett gudomligt straff för dem. Med Allahs vilja kommer nästa bestraffning att utföras av de troende.”

Jag hoppas att vissa av de partier som deltog i beslutet att ge pengar till Ibn Rushd ändrar sin ståndpunkt.
Och att de tillkännager detta. Beslutet var för provocerande. Det kommer att leda till en hård debatt.
Detta blogginlägg är bara början.

Inledning
Av mitt förra blogginlägg, det om Hongkong-influensan, framgick att denna pandemi tog sig in på svensktoppen. Men, för att vara allvarlig, blogginlägget visade även att denna pandemi kom i åtminstone två vågor samt att den andra vågen var värre än den första. Bland annat i Sverige. Vi kan idag bara spekulera i hur många vågor som coronapandemin kommer att uppträda. Vad som däremot står bortom varje rimligt tvivel är att coronakrisen kommer att drabba samhället i två olika typer av vågor: dels en eller flera vågor av coronaviruset, dels i form av en eller flera ekonomiska ”vågor” som kommer att leda till ökad arbetslöshet och ökade ekonomiska klyftor. Detta både inom olika länder samt mellan olika länder (främst mellan de länder som är mer utvecklade ekonomiskt sett och de länder som är mindre ekonomiskt utvecklade).

Del ett
Innan vi går in på Sverige ska vi ta en titta på USA – som fortfarande har världens enskilt viktigaste ekonomi. Innebörden av detta är att vad som händer i USA kommer, i större eller mindre utsträckning, att påverka den ekonomiska utvecklingen i världens övriga länder. I mitten av maj uttalade sig chefen för den amerikanska centralbanken (Federal Reserve), Jerome Powell, om coronapandemins ekonomiska effekter för USA. Nedan gör jag en kortfattad sammanfattning av hans uppfattning, som den uttrycktes i CBS program ”60 Minutes”, i några korta punkter:

* Den ekonomiska återhämtningen kommer att ta lång tid och kommer kanske att fortsätta under hela nästa år – vi vet inte (andra seriösa bedömare tror att det kan dröja ännu längre innan världsekonomin har återhämtat sig),
* Den senaste statistiken visar att 14,7 procent av amerikanerna är arbetslösa – men den siffran kommer att öka. Jerome Powell tror att arbetslösheten kan landa någonstans mellan 20-25 procent. Om detta stämmer skulle detta innebära att USA når samma arbetslöshetsnivåer som under den Stora Depressionen under 1930-talet! Jag vill själv lägga till att, enligt CBS News, har en av fyra amerikanska löntagare anmält sig som arbetslösa bara under de senaste 10 veckorna (14 mars till 16 maj). Det handlar om drygt 43 miljoner arbetare och tjänstemän!
* Chefen för USA:s centralbank (Federal Reserve) efterfrågade också ett andra ekonomiskt stimulanspaket för att undvika vad han kallar ”permanenta skador” på USA:s ekonomi.

Kommentar: En arbetslöshet som når samma procentuella nivåer som under den Stora Depressionen under 1930-talet betraktades som något otänkbart så sent som den 4 februari i år då president Donald Trump levererade det årliga ”state of the union”-talet. Tvärt om: i detta tal betonade Trump att arbetslösheten var den lägsta sedan slutet på 1960-talet. Trump betonade också att efter det att han blivit vald till president hade låginkomsttagarnas löner ökat kraftigt efter en lång period av uteblivna löneökningar. Vid denna tidpunkt var det ingen som sa emot Donald Trumps beskrivning av den amerikanska ekonomins tillstånd. Hela Trumps återvalskampanj var byggd på den positiva ekonomiska utvecklingen. Nu ligger allt detta i ruiner. Tilläggas kan att ytterst få i USA skyller den dramatiska förändringen från en expansiv ekonomi till dagens historiska nedgång på Donald Trump.

Del två
Tillbaka till Sverige. Under mars månad varslades 42 400 människor om uppsägning i Sverige. ”Det här är de högsta siffrorna vi sett någonsin” sa då Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen, till SVT Nyheter. Idag (25 maj) har SCB släppt siffrorna för utvecklingen på arbetsmarknaden under april månad. Siffrorna visade bland annat att arbetslösheten nu har ökat från redan höga 6,8 procent till hela 8,2 procent. Detta innebär att antalet arbetslösa idag uppgår till 449 000 människor.

I USA hade ökningen av antalet arbetslösa slagit hårdast mot de lågavlönade – den grupp i samhället som har haft minst möjlighet att bygga upp en ekonomisk buffert. Köerna till soppköken kommer att bli längre och längre. Redan före coronakrisen tog bland annat jag upp det faktum att inkomst- och förmögenhetsklyftorna var större än någonsin sedan SCB började mäta inkomstklyftorna 1991. I samband med den snabbt och kraftigt ökande arbetslösheten kommer inkomst- och förmögenhetsklyftorna att bli ännu större. Detta kommer i sin tur att leda till att de centrifugala krafterna – de krafter som sliter samhället isär – kommer att bli starkare. Ett annat uttryck för detta är att samhällskontraktet undermineras än mer.

Det finns sannolikt ingenting som underminerar sammanhållningen i ett samhälle mer än en hög och dessutom ökande arbetslöshet.

Avslutningsvis.
Som jag skrev i början av detta blogginlägg kan vi bara spekulera om i hur många vågor som coronapandemin kommer att drabba folkhälsan. Men den våg av ökande arbetslöshet, ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor och centrifugala krafter som stärker framväxten av parallella samhällsstrukturer – som splittrar samhället – är redan idag ett faktum. Tyvärr har vi med största sannolikhet bara sett början av denna sida av coronakrisen. Risken finns att coronapandemins ekonomiska effekter, i en rad stater med svag social sammanhållning och dåligt utbyggd sjukvård, kommer att leda till ett större antal döda än vad viruset kommer att orsaka. Många av dessa stater återfinns i Afrika.

Jag vill dock, kraftfullt, ta avstånd ifrån de politiker, journalister och debattörer som hävdar att de olika länderna bör nedprioritera kampen mot själva coronaviruset i syfte att rädda ekonomin. Istället vill jag fästa uppmärksamheten på de enorma behov som finns när det gäller solidariteten mellan länderna. Den handlar dels om behovet av att stärka sjukvårdsresurserna i länder som har en svag social sammanhållning och dåligt utbyggd sjukvård. Dels när det kommer till fördelningen av ett framtida vaccin. Risken är nämligen överhängande att de länder med den svagaste sociala infrastrukturen och ekonomin också blir de sista att få ta del av ett vaccin.

Många makthavare svänger sig med begreppet ”solidaritet” i tid och otid. Men coronakrisen utgör sanningens ögonblick – finns det någon solidaritet med fattiga länder. Eller inte.

Det har uppstått en diskussion i Sverige, och om Sverige, i samband med agerandet mot coronaviruset
Denna diskussion handlar huvudsakligen om följande två frågor:
* vilka beslut som fattas av regering, riksdag och myndigheter,
* varför dessa beslut skiljer sig från besluten i så många andra länder.

Detta var ett skäl bakom denna översiktliga beskrivning av fem tidigare pandemier som jag inledde den 5 maj. Ett annat skäl är behovet av att höja allmänbildningen i samhällsdebatten. De fem pandemier som beskrivs översiktligt är Ryska snuvan som bröt ut 1889, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957, Hongkonginfluensan 1968 samt Svininfluensan 2009.

De fyra första av dessa beskrivningar bygger huvudsakligen på arbeten gjorda av Fredrik Elgh – professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus.

Jag hoppas att dessa översiktliga beskrivningar ska underlätta för läsarna att jämföra dagens coronapandemi med tidigare pandemier. Detta när det gäller hur snabbt viruset sprids och dess farlighet (virulens). En annan förhoppning jag har är att det, i någon mån, ska bli möjligt för läsaren att jämföra agerandet från svenska politiker och myndigheter, i samband med tidigare pandemier, med med agerandet från dagens politiker och myndigheter mot coronapandemin.

Efter själva texten om Hongkong-influensan följer fler uppgifter om mina källor. 

Hongkong-influensan 1968-70

* Även denna pandemi hade sitt ursprung i Folkrepubliken Kina.
Därifrån spred sig viruset till Hongkong – som då var en brittisk ”kronkoloni”. Det första utbrottet i Kina rapporterades i juli 1968. Pandemin spred sig sedan över Asien under augusti och september. I september nådde smittan även USA. Detta skedde bland annat via hemvändande soldater från kriget i Vietnam. Vid ungefär samma tid nådde smittan även Europa. I jämförelse med tidigare pandemier var dödligheten i Hongkong-influensan låg. Det beräknas att ca en miljon människor i världen dog av en total befolkning i världen som då uppgick till ca 3,5 miljarder.

*Hongkong-influensan kom inte endast i en våg – och den andra vågen var kraftigare!
De första fallen i Sverige rapporterades under november och december 1968. Det handlade till en början endast om ett fåtal fall. Den första verkliga vågen av smitta svepte över landet under de första månaderna av 1969. Dessutom återkom Hongkong-influensan till Sverige i en andra, och kraftigare, våg ett år senare. Alltså vid årsskiftet 1969-70.

Liksom i samband med Asiaten drygt tio år tidigare var tillgången till vaccin dålig under den första vågen av Hongkong-influensan. Vid pandemins utbrott fanns inte tillräckligt med vaccin för att ens kunna vaccinera alla i riskgrupperna (exempelvis personer med hjärt- och lungsjukdomar). De politiker och myndigheter som bestämde beslutade att begränsade vaccineringen till utvalda grupper. Främst inom sjukvården. I slutet av januari 1969 löstes problemen, delvis, genom en stor import av vaccin från USA. Men vid denna tidpunkt hade smittan redan nått sin mest intensiva fas. I samband med smittans andra våg, i slutet av 1969, var tillgången till vaccin bättre.

*Även i samband med Hongkong-influensan blev sjukvården utsatt för press.
Besöksförbud infördes på sjukhus och operationer sköts upp. Detta påminner om situationen idag. Det blev svårt att nå fram till larmnumret 90 000 och att få tag i läkare och sjuksköterskor. Men vid sidan av den press som sjukvården utsattes för märktes inga störningar i samhällets olika funktioner.

Efteråt framfördes en viss kritik mot regeringen för att den haft en för dålig beredskap när det gäller tillgången till vaccin. Enligt Socialstyrelsen insjuknade ungefär 300 000 människor i Sverige under den första vågen av Hongkong-influensan. Landet hade då en befolkning som uppgick till nästan 8 miljoner invånare.

---

Pandemin som fann vägen in i populärkulturen
Jag minns själv den relativt avslappnade attityd som samhället intog mot Hongkong-influensan. Denna attityd visades bland annat av att pandemin letade sig in i populärkulturen. I USA skrev Hal David / Burt Bacharach låten  ”I´ll never fall in love again”. Året var 1968. I låten ingick begreppet ”pneumonia” (lunginflammation) vilket med största sannolikhet syftar på en av Hongkong-influensans symptom.
I Sverige sjöngs låten in av bland annat Towa Carson. I den svenska versionen hade begreppet ”pneumonia” bytts ut mot ”Hongkong-snuvan”. Den stora hiten med låten fick Dionne Warwick. Du kan se originaltexten, på engelska, här nere. Och du kan lyssna på låten på youtube. Personligen tycker jag att den är perfekt som bilmusik – låten är avslappnande.

Här är originaltexten till ” I’ll never fall in love again”

What do you get when you fall in love?
A guy with a pin to burst your bubble
That’s what you get for all your trouble
I’ll never fall in love again
I’ll never fall in love again

What do you get when you kiss a guy?
You get enough germs to catch pneumonia
After you do, he’ll never phone ya´
I’ll never fall in love again
Dontcha know that I’ll never fall in love again?

Don’t tell me what it’s all about
’Cause I’ve been there and I’m glad I’m out
Out of those chains, those chains that bind you
That is why I’m here to remind you

What do you get when you fall in love?
You only get lies and pain and sorrow
So far at least until tomorrow
I’ll never fall in love again
No, no, I’ll never fall in love again

Ahh, out of those chains, those chains that bind you
That is why I’m here to remind you

What do you get when you fall in love?
You only get lies and pain and sorrow
So far at least until tomorrow
I’ll never fall in love again
Dontcha know that I’ll never fall in love again
I’ll never fall in love again

Källa: LyricFind
Låtskrivare: Hal David / Burt Bacharach

---

Jag har alltså huvudsakligen baserat mig på en längre artikel från Läkartidningen (nr 8/2007) skriven av Fredrik Elgh, professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus. Denna artikel är i sin tur baserad på ett mer omfattande arbete gjort av Fredrik Elgh. Äras den som äras bör.

Jag har i viss mån även använt mig av uppgifter från kompletterande källor. Dessa gäller främst för beskrivningen av Svininfluensan, som Elgh inte hann få med i sina arbeten, och i någon mån även för de fyra första pandemierna. Dessa källor utgörs av WHO, engelska Wikipedia samt av en journalstudie från Uppsala Universitet rörande pandemin Asiaten.

Ansvaret för eventuella missuppfattningar och felaktigheter faller helt på mig och inte på någon annan.

Introduktion
Här följer den tredje delen i bloggserien om pandemier under 120 år – från 1889 fram till 2009.
De två första avsnitten i denna serie om pandemier är publicerade den 5 respektive 11 maj. Detta, tredje, avsnitt handlar alltså  om ”Asiaten”. Under hela min uppväxt fick jag höra ”har du fått ´asiat´n´ pöjk” – varje gång jag fått en redig förkylning (ända fram till Hongkong influensan 1968 som vi ska behandla i nästa avsnitt om pandemiernas historia).
Så Asiaten känns nästan familjär.
Men även om den inte var någon dråpare, som Spanska sjukan var, cirka 40 år tidigare, kunde naturligtvis även Asiaten vara farlig. Ja, även Asiaten var, som alla kommer att kunna läsa, dödlig.

Det har uppstått en diskussion i Sverige i samband med coronaviruset (SARS-CoV-2).
Diskussionen handlar huvudsakligen om två frågor. Den handlar om vilka beslut som fattas av myndigheter och regering i Sverige samt om varför besluten skiljer sig från besluten i så många andra länder.

Det var bland annat därför som jag den 5 maj inledde en översiktlig beskrivning av fem tidigare pandemier. Dessa är Ryska snuvan som bröt ut 1889, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957, Hongkonginfluensan 1968 samt Svininfluensan 2009. Det är viktigt att medborgarna kan jämföra dagens coronapandemi med tidigare pandemier. Detta både vad gäller pandemins utbredning och farlighet samt när det gäller samhällets motåtgärder – eller brist på motåtgärder. En av de ambitioner jag har med denna översiktliga beskrivning är att göra det möjligt för läsaren att, i någon mån, jämföra Sveriges tidigare agerande för att bekämpa pandemier med dagens agerande mot corona. Speciellt så med tanke på dagens debatt. Detta är ett skäl till denna bloggserie. Ett annat skäl bakom denna bloggserien är det ökande behovet av allmänbildning i samhället.

Efter själva texten om Asiaten följer mina källor som framför allt består av arbeten gjorda av professorn och överläkaren i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus.Fredrik Elgh.

Asiaten 1957-58

*Det första utbrottet av denna influensapandemi rapporterades i norra Kina i mars 1957. Under maj-juni spreds viruset i Asien. Under juli-augusti spreds viruset vidare till Afrika, Sydamerika och Australien samt delar av Europa. I oktober 1957 hade smittan nått norra Europa och Nordamerika. WHO beräknar att antalet döda i Asiaten låg mellan 1 – 4 miljoner människor i hela världen av en total befolkning som då uppgick till ca 2,9 miljarder.

*Redan i slutet av augusti konstaterades smittan hos utlandsresenärer som återvänt till Sverige från ett scoutläger i Storbritannien och en musikfestival i Sovjetunionen. Det dröjde dock till i oktober innan Asiaten slog till med full kraft i Sverige. Smittan nådde sin kulmen under november. Liksom i samband med Spanska sjukan var det många på de militära regementena som insjuknade.

Medicinalstyrelsens beräkningar, baserade på 300 000 bekräftade smittfall, visade på att drygt en miljon svenskar insjuknade (av en befolkning på ca 7,4 miljoner). Dödligheten uppgavs ha varit förhållandevis låg. Den vanligaste dödsorsaken var lunginflammation. Denna orsakades i de allra flesta fall av bakteriella infektioner till följd av virusinfektionen (precis som under Spanska sjukan). En underliggande faktor som försvårade sjukdomsförloppet var obehandlad tuberkulos i lungorna, precis som i samband med Spanska sjukan.

* Samhället var långt bättre förberett då Asiaten slog till jämfört med tidigare pandemier. Den medicinska vetenskapen hade gjort stora framsteg. Man visste nu att influensa orsakades av ett virus. Sedan 1940-talet fanns även influensavaccin tillgängligt. I september påbörjades vaccination av viss sjukvårdspersonal. Senare erbjöds även vissa ur riskgrupper. Det handlade bland annat om personer med svåra hjärt- och lungsjukdomar.

Tillgången på vaccin var dock begränsad. Vid denna tidpunkt fanns även penicillin tillgängligt men detta verkar inte ha spelat någon större roll i samband med Asiaten.

*I Sverige vidtogs även andra åtgärder för att begränsa smittan. Skolor stängdes under enstaka dagar, militära övningar ställdes in och värnpliktiga fick permissionsförbud. Det infördes även besöksförbud på sjukhus. Påfrestningarna på samhället var märkbara. En rad funktioner som post, telefon, järnvägar, sjukkassor och kollektivtrafik stördes av att många ur personalen blev sjuka. Sjukvården pressades hårt och de avdelningar som inrättats särskilt för Asiaten var överbelagda. Men totalt sett klarade såväl sjukvården som samhället i övrigt av påfrestningarna.

---

Jag har alltså huvudsakligen baserat mig på en längre artikel från Läkartidningen (nr 8/2007) skriven av Fredrik Elgh, professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus. Denna artikel är i sin tur baserad på ett mer omfattande arbete gjort av Fredrik Elgh. Äras den som äras bör.

Jag har i viss mån även använt mig av uppgifter från kompletterande källor. Dessa kompletterande källor gäller främst för beskrivningen av Svininfluensan, som Elgh inte hann få med i sitt arbete, och i någon mån även för de fyra första pandemierna. Dessa källor kommer från WHO, engelska Wikipedia samt från en journalstudie från Uppsala Universitet rörande Asiaten. Eventuella missuppfattningar och felaktigheter faller helt på mitt ansvar och inte på någon annan.

Ingress
Den 9 april började jag publicerar statistik över antalet smittade och avlidna i coronaviruset.
Redan den 9 april låg antalet som dött på grund av coronaviruset mycket högt i Sverige. Det var endast åtta länder i världen där det dött fler smittade än i Sverige sett till befolkningens storlek.

Del ett
Det har gått en månad sedan jag började publicera denna statistik.
Nu har finska YLE gjort en kartläggning i vilken de jämför de nordiska länderna med varandra vad gäller hanteringen av coronapandemin. YLE:s kartläggning understryker hur mycket Sverige sticker ut. I förhållande till storleken på befolkningen i respektive land i norden har Sverige:
* flest människor som har blivit smittade (infekterade),
* flest som har hamnat på intensivvården (IVA),
* flest människor som har avlidit,
* genomfört minst antal coronatester i förhållande till storleken på befolkningens storleken,
* den befolkning vars rörlighet ute i samhället har minskat minst.

Del två
När jag började publicera statistiken den 9 april hade Sverige 79 avlidna per 1 miljon invånare.
Det land där flest människor hade avlidit, i förhållande till befolkningens storlek, var vid denna tidpunkt Spanien. Där hade 326 människor avlidit per 1 miljon invånare. Det var drygt fyra så många i förhållande till befolkningens storlek som vad Sverige hade.

Idag ser den tragiska situationen ut på följande sätt:

1. Belgien: 768 avlidna per 1 miljon invånare
2. Spanien: 584 avlidna per 1 miljon invånare
3. Italien: 519 avlidna per 1 miljon invånare
4. United Kingdom: 495 avlidna per 1 miljon invånare
5. Frankrike: 420 avlidna per 1 miljon invånare
6. Sverige: 349 avlidna per 1 miljon invånare
7. Nederländerna: 326 avlidna per 1 miljon invånare
8. Irland: 305 avlidna per 1 miljon invånare
* USA: 262 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland: 95 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 93 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 70 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 52 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 43 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: Worldometers (14 maj kl 22.30). I tabellen ovan har jag räknat bort San Marino, Andorra, Isle of Man och Sint Maarten då dessa länder/territorier har under 100 000 invånare.

Kommentar: Sverige har alltså fler avlidna per 1 miljon invånare idag, den 14 maj, än vad Spanien hade den 9 april! På den dryga månad som gått har antalet avlidna i Sverige mer än fyrdubblats. Detta är chockerande.

Del tre
I denna blogg ska jag jämföra antalet avlidna i Sverige med Norge, Finland och Danmark.
Den första frågan är om siffrorna på antalet döda från de olika grannländerna är jämförbara? Ett argument i debatten kring de svenska dödstalen har varit att olika länder bokför sina coronadödsfall på olika sätt. Eftersom Sverige historiskt sett har en väl fungerande offentlig statistik skulle Sveriges siffror, med det resonemanget, se värre ut än de verkligen är. Så kan mycket väl vara fallet när det gäller jämförelser mellan Sverige och en del länder där statistiken över avlidna i coronapandemin är bristfällig.

När det gäller de nordiska grannländerna är dock sättet på vilket de avlidna räknas ganska likvärdigt. Att det har dött betydligt fler Sverige än i de nordiska grannländerna på grund av coronaviruset understryks då vi tittar på statistiken över den totala dödligheten i Sverige, Danmark, Finland och Norge. När det gäller statistiken över den s.k. överdödligheten är det bara Sverige, av de nordiska länderna, som redovisar en påtaglig ökning av dödligheten under våren 2020.

Del fyra
Har då de olika ländernas befolkningssammansättning någon påverkan på dödligheten?
Dödligheten i coronavirus är högre bland äldre personer än bland yngre. Ett land med en åldrad befolkning riskerar därför att ha fler avlidna, sett till befolkningens storlek, än ett land med en låg medelålder. Även personer som lider av diabetes, högt blodtryck och en del andra kroniska sjukdomar räknas till riskgrupperna om de skulle smittas av coronaviruset. Även detta skulle öka dödligheten i förhållande till storleken på befolkningen.

Men räknar vi med dessa faktorer framstår det stora antalet avlidna i Sverige som än mer uppseendeväckande.

Sverige har nämligen en mindre andel äldre i befolkningen än Finland! Sveriges befolkning är alltså yngre än den finska. År 2017 var 20 procent (19,8) av befolkningen i Sverige över 65 år. I Finland var 21 procent (20,9) av befolkningen över 65 år. Till detta ska läggas att de svenska pensionärerna var friskare än de finska!

Det var över hälften (52 procent) av svenskarna som fyllt 65 år som inte led av någon kronisk sjukdom. Men det var endast 40 procent av finnarna som fyllt 65 år som inte led av någon kronisk sjukdom! Sverige har alltså både en yngre befolkning, och färre personer som lider av kroniska sjukdomar (bland den äldre befolkning) i jämförelse med Finland.

Ändå är antalet människor som har dött i coronaviruset över sex gånger så många i Sverige som i Finland!

Del fem
Ibland görs försök att förklara de höga dödstalen med att Sverige skulle befinna sig en annan fas av epidemin.
Detta argument kommer främst från de som vill försvara de svenska makthavarnas hittillsvarande agerande. Men låt oss titta på kurvorna över antalet döda, på grund av coronapandemin, i de andra nordiska länderna. Dessa kurvor över antalet avlidna ökar initialt, för att sedan stanna av på en viss nivå och slutligen börja minska.

I Sverige har kurvan en helt annan form. Här har antalet döda först ökat – och sedan stabiliserat sig på en hög nivå. Ännu syns ingen minskning – i Sverige. Detta gäller också om man räknar på antalet dagar från det första dödsfallet.

Denna utveckling i Sverige är något som även EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) har uppmärksammat. Enligt ECDC är Sverige ett av få länder i EU där antalet smittade inte minskar. De övriga länderna är Polen, Bulgarien, Rumänien och Storbritannien.

Avslutning
Den 9 april skrev jag att det fanns tre skäl till att svenskarna hade drabbats av så skrämmande höga dödstal. Detta berodde, enligt min uppfattning, på främst följande tre faktorer:
* årtionden av nedskärningar i sjukvård och omsorger,
* avvecklingen av beredskapslagren,
* Oförmågan hos den högsta ledningen i Sverige – den politiska samt bl a Folkhälsomyndigheten – att följa WHO:s rekommendationer. Dessa bestod huvudsakligen av två saker:
att kraftigt öka kapaciteten när det gäller att testa personer för coronasmittan,
att kraftigt begränsa kontakten mellan människor i samhället.

Det som finska YLE visar är att de höga dödstalen i Sverige, på grund av coronapandemin, till stor del beror på dåliga beslut fattade av den svenska ledningen – regeringen, riksdag och myndigheter FHM.

Detta är tragiskt

Introduktion
Det har uppstått en diskussion i Sverige i samband med coronaviruset (SARS-CoV-2).
Diskussionen handlar huvudsakligen om två frågor. Den handlar om vilka beslut som fattas av myndigheter och regering i Sverige samt om varför besluten skiljer sig från besluten i så många andra länder.

Den 5 maj påbörjade jag en översiktlig beskrivning av fem tidigare pandemier. Dessa är Ryska snuvan som bröt ut 1889, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957, Hongkonginfluensan 1968 samt Svininfluensan 2009.

Det är viktigt att medborgarna kan jämföra denna coronapandemi med tidigare pandemier. Detta både vad gäller pandemins utbredning och farlighet samt när det gäller samhällets motåtgärder – eller brist på motåtgärder. En av de ambitioner jag har med denna översiktliga beskrivning är att göra det möjligt för läsaren att, i någon mån, jämföra Sveriges tidigare agerande för att bekämpa pandemier med dagens agerande mot corona. Speciellt så med tanke på dagens debatt. Detta är ett skäl till denna bloggserie. Ett annat skäl till bloggserien är det ökande behovet av allmänbildning.

Jag har huvudsakligen baserat mig på en längre artikel från Läkartidningen (nr 8/2007) skriven av Fredrik Elgh, professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus. Denna artikel är i sin tur baserad på ett mer omfattande arbete, även det utfört av Fredrik Elgh.

Jag har i viss mån även använt mig av uppgifter från kompletterande källor. Dessa kompletterande källor gäller främst för beskrivningen av Svininfluensan, som Elgh inte hann få med i sitt arbete, och i någon mån även för de fyra första pandemierna. Dessa källor kommer från WHO, engelska Wikipedia samt från en journalstudie från Uppsala Universitet rörande Asiaten. Eventuella missuppfattningar och felaktigheter faller helt på mitt ansvar och inte på någon annan.

Metod
De fem tidigare pandemierna är alltså Ryska snuvan 1889, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957, Hongkong-influensan 1968 samt Svininfluensan 2009.
Jag har delat in varje pandemi i tre delar. I den första delen beskriver jag hur smittan startade, dess spridning och omfattning samt storleken på befolkningen i världen vid tidpunkten för pandemin. I den andra delen beskriver jag ungefär samma sak fast för Sverige. Jag beskriver även smittans dödlighet. I den tredje delen har jag försökt beskriva samhällets förberedelser och motåtgärder samt hur samhälls funktionerna kom att påverkas. Det handlar främst om sjukvården men i viss mån även om andra delar av samhället. Även om texten är översiktlig hoppas jag att de fem beskrivningarna, tillsammans, ska ge läsaren nya och värdefulla kunskaper.

Nr två: Spanska sjukan 1918-20 – den verkliga dråparen

*Denna influensapandemi inföll under slutfasen av första världskriget. Viruset spreds snabbt över hela jorden. Ungefär en tredjedel av världens då ca 1,8 miljarder invånare beräknas ha smittats. Spanska sjukan skördade fler dödsoffer än Första världskriget och är en av de allvarligaste pandemier som har drabbat världen sedan Digerdöden på 1300-talet. Mellan 20-50 miljoner människor beräknas ha avlidit. Var utbrottet startade är oklart. Namnet ”spanska sjukan” kommer av att viruset blev mycket omskrivet i Spanien, som stod utanför kriget och därför inte tillämpade presscensur.

*Spanska sjukan slog till mot Sverige 1918.
En av de organisationer som tidigt drabbades i landet var den militära. Detta trots att Sverige hade stått utanför Första världskriget. Det som gjorde Spanska sjukan unik var den stora andelen unga som insjuknade och avled. Hälften av de drabbade var mellan 20-40 år gamla. Influensan var farlig i sig då den angrep den sjukes lungor. Men de flesta som dog hade dessutom drabbats av en bakteriell infektion som en följd av den första virusinfektionen. De bakteriella infektionerna var mycket svåra att behandla då det inte fanns någon antibiotika vid denna tid.

* Spanska sjukan utgör troligen en av de största påfrestningar som drabbat det svenska samhället. Viruset spreds väldigt snabbt. Precis som i samband med ryska snuvan drabbades de värnpliktiga och andra militärer. Under 1918 insjuknade hela 45 000 soldater, varav 820 avled.

* Den snabba spridningen av viruset innebar katastrofala effekter för sjukvårdssystemet. I vissa delar av Sverige bröt systemet samman. Det rådde stor brist på både läkare och sjuksköterskor i hela landet. Medicinalstyrelsen tvingades skicka ut helt oerfarna medicine kandidater (läkarstuderande) till avlägsna distrikt. Men de kandidater som skickades ut kunde inte erbjuda någon medicinsk hjälp, utan noterade oftast bara det stora antalet dödsfall. Totalt beräknas 35 000 människor ha dött i Spanska sjukan i Sverige av en befolkning på ca 5,8 miljoner.

Spanska sjukan var en verklig dråpare.

Den första delen i bloggserien om pandemierna handlade om Ryska snuvan 1889.
Denna tvingade Umeå stadsfullmäktige att ställa in p g a sjukfrånvaro.
Du kan läsa mer om Ryska snuvan på min blogg från den 5 maj.

Presentation av bloggserie
Det pågår en debatt i många länder om hur dagens coronapandemi ska bekämpas.
Ett av dessa länder är Sverige. Denna debatt är inte lätt – men den måste föras. Skillnaderna i dödstal i förhållande till befolkningens storlek mellan Sverige och de övriga länderna i Norden är ett exempel på varför denna debatt är nödvändig. Jag vill att mina läsare ska kunna följa denna debatt utifrån en högre kunskapsnivå. Jag ska därför försöka göra en översiktlig beskrivning av fem tidigare pandemier. Jag har huvudsakligen baserat mig på en omfattande artikel/arbete i Läkartidningen (nr 8/2007) skriven av Fredrik Elgh, professor och överläkare i virologi vid Norrlands Universitetssjukhus. Äras den som äras bör. Kompletterande källor är WHO, engelska Wikipedia samt en journalstudie från Uppsala Universitet rörande Asiaten. Eventuella missuppfattningar och felaktigheter faller helt på mitt ansvar och inte på någon annan.

Ingress
De fem tidigare pandemier det handlar om är Ryska snuvan som bröt ut 1889, Spanska sjukan 1918, Asiaten 1957, Hongkong-influensan 1968 samt Svininfluensan 2009.
Dessa är de fem mest omfattande pandemierna i modern tid. Jag har delat in varje pandemi i tre delar. I den första delen beskriver jag hur smittan startade, dess spridning och omfattning samt storleken på befolkningen i världen vid tidpunkten för pandemin. I det andra stycket beskriver jag ungefär samma sak fast för Sveriges del. Där tar jag även upp smittans dödlighet i Sverige. I det tredje stycket har jag försökt beskriva samhällets förberedelser och motåtgärder. Jag har slutligen försökt beskriva hur samhällets funktioner påverkades. Det handlar främst om sjukvården men i viss mån även samhället i stort.

Jag vill påminna om att jag inte bygger detta på någon egen forskning utan huvudsakligen baserar mig på Fredrik Elghs artikel/arbete i Läkartidningen nr 8/2007. Jag vill också påminna om att eventuella missförstånd och felaktigheter helt och hållet faller på mig.

Alltså: Det är mycket som tyder på att Sveriges strategi i kampen mot den senaste pandemin (coronaviruset) sticker ut i förhållande de flesta andra länder. Detta är inte första gången som Sverige sticker ut. I samband med flyktingåret 2015 avvek Sveriges asylpolitik från de övriga 27 EU-ländernas. Sverige är också ett av få länder som inte har en lagstiftning som gör det möjligt att lagföra personer som har deltagit i IS-kalifatets grymheter.

Den diskussion som har uppstått i Sverige i samband med SARS-CoV-2 (coronaviruset) följer två linjer: dels handlar det om vilka beslut som fattas av myndigheter och regering i Sverige, dels handlar det om varför besluten skiljer sig från besluten i så många andra länder. En av de ambitioner jag har med denna översiktliga beskrivning är att göra det möjligt för läsaren att jämföra Sveriges tidigare agerande i samband med pandemier med dagens agerande.

Del ett: Ryska snuvan 1889-92

Den s.k. ryska snuvan upptäcktes år 1889 i Uzbekistan. Utbrottet startade i maj och varade till i augusti. Pandemin spred sig först till hela Ryssland och därefter vidare till alla delar av Europa. Pandemin spred sig därefter till Amerika, Afrika och Asien. Totalt beräknas ungefär en miljon människor ha dött i denna pandemi. Som en jämförelse kan nämnas att det vid denna tid fanns ungefär 1,5 miljarder människor i världen.

Sverige drabbades i slutet av november 1889. Det första influensautbrottet verkar ha skett i Vaxholm utanför Stockholm. Uppåt 60 procent av Sveriges befolkning, som då uppgick till ca 4,8 miljoner människor, förmodades ha drabbats. Den mest intensiva perioden varade under fyra till sex veckor. Det övervägande antalet fall av influensa verkar ha varit lindriga. Någon statistik där dödligheten i pandemin kunde beräknas fanns inte. Men ”förste stadsläkaren” i Stockholm räknade ut att dödligheten i staden var 2,5 gånger högre än normalt under perioden för ”ryska snuvan”. En dödsorsak var lunginflammation. Det fanns en påtaglig överdödlighet för de som hade underliggande sjukdomar. Förste stadsläkaren nämner särskilt tuberkulos (TBC).

Sjukdomen spreds med största sannolikhet via transportvägarna. Tågpersonalen var ofta de första som insjuknade runt om i Sverige. Samhället i stort verkar inte ha påverkats nämnvärt av pandemin. Däremot drabbades militära anläggningar och brandkårspersonal. Även andra ställen där det fanns mycket folk på en begränsad yta verkar ha drabbats. Många elever blev sjuka, men den relativt ofarliga karaktären på viruset gjorde att inga skolor stängdes i Stockholm. Däremot stängdes skolorna i exempelvis Kristianstad, Härnösand och Piteå.

I Umeå kunde inte stadsfullmäktige sammanträda p.g.a. för stor sjukfrånvaro!! Och i en rapport från landsbygden runt Umeå berättas att det vanligaste symptomet var bronkit (luftrörskatarr).

De umebor som tagit sig ned till Rådhustorget under fredagen möttes av en något annorlunda manifestation på 1 maj arrangerad av Arbetarpartiet. Med en medveten marginal så att manifestationen höll sig under 50 personer hölls två appeller. De cirka 30 personer som deltog, som publik eller som talare / konferencier, stod vid varsin röd kon. Det var två meters lucka som gällde för alla: till vänster, till höger, framåt och bakåt.

Dessutom stod deltagarna i manifestationen innanför en avspärrning som kompletterats med skyltar på vilka texten ”Stoppa corona – håll avstånd” kunde läsas. Polistillstånd fanns.

I det första av de två anförandena underströk talaren hur stolt hon var över det självuppoffrande arbete som hennes arbetskamrater inom sjukvård har utfört med sin egen hälsa som insats. Detsamma gällde även för personalen inom äldreomsorgen och övriga omsorger. Talaren tog sedan upp behovet av stöd, från det övriga samhället, för att personalen ska kunna ta ut en nödvändig semester. Detta är ett måste för att personalen ska orka arbeta vidare. Det handlar även om att klara av den ”puckel” av uppskjutet arbete, bland annat i form av provtagning, analyser och operationer, som blivit ett av resultaten av att coronapandemin slagit så hårt mot samhället och dess medborgare.

Den andre talaren fokuserade på den samhällskris som coronapandemin utlöst genom dess djupgående effekter på ekonomin. Arbetslösheten var redan hög, bland annat i Sverige, och den ekonomiska tillväxten var avtagande då coronasmittan bröt ut. Det som nu hotar i många länder är massarbetslöshet – om inte det sker en radikal omläggning av politiken.

Mötesdeltagarna, och de som lyssnade på avstånd, nåddes även av budskapet att sjukvård och omsorger måste rustas upp så att samhället står bättre förberett inför nästa pandemi. För medborgarna måste tyvärr räkna med att att nya pandemier kommer att drabba samhället.

Konferencieren både öppnade och avslutade genom att betona att mötet dels syftade till att betona behovet av resurser till kampen för folkhälsan och för att förebygga massarbetslöshet, dels skulle ses som ett sätt att understryka allvaret i de säkerhetsföreskrifter som gäller i samhället idag.

Statistik över antalet smittade, avlidna och tillfrisknade

Det finns endast sex länder i världen som har högre dödstal än Sverige
Detta i förhållande till storleken på ländernas befolkning. Uppgifterna kommer från Worldometers. I tabellen nedan har jag räknat bort San Marino, Andorra, Isle of Man och Sint Maarten då dessa länder/territorier har under 100 000 invånare.
Danmark, Norge och Finland har långt färre döda än Sverige. Även USA, som har det största antalet dödsfall i världen, har färre avlidna sett till befolkningens storlek än Sverige.

Se den tragiska listan över de stater som har flest döda i världen i förhållande till storleken på sin befolkning nedan:

1. Belgien: 670 avlidna per 1 miljon invånare
2. Spanien: 537 avlidna per 1 miljon invånare
3. Italien: 475 avlidna per 1 miljon invånare
4. United Kingdom: 414 avlidna per 1 miljon invånare
5. Frankrike: 379 avlidna per 1 miljon invånare
6. Nederländerna: 291 avlidna per 1 miljon invånare
7. Sverige: 264 avlidna per 1 miljon invånare
8. Irland: 260 avlidna per 1 miljon invånare
* USA: 204 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 82 avlidna per 1 miljon invånare
* Tyskland: 81 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 66 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland:40 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 39 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: Worldometers (3 maj kl 10.00)

Statistiken globalt 3 maj
* 210 länder och territorier samt 2 internationella transportmedel är drabbade
* 3 497 006 människor har bekräftats smittade
* 244 874 har bekräftats avlidna
* 1 126 227 har bekräftats tillfrisknade

Källa: Worldometers (3 maj kl 10.00)

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 22 082
bekräftade avlidna:    2 669

Källa: Folkhälsomyndigheten 2 maj

Spridningen av coronasmittan i Västerbotten
Måndag 6 april:              123 bekräftade smittfall, 1 avliden
Lördag 11 april:              181 bekräftade smittfall, 5 avlidna
Lördag 18 april:              230 bekräftade smittfall, 10 avlidna
Lördag 25 april:              284 bekräftade smittfall, 13 avlidna
Lördag 2 maj:                327 bekräftade smittfall, 15 avlidna

Källa: Folkhälsomyndigheten den 6, 11, 18, 22 och 25 april samt 2 maj

Det som håller ihop landet är samhällskontraktet.
Det innebär att knegarna ska jobba, betala skatt och sköta sig.
Motprestationen ska bestå av sjukvård, utbildning, säkerhet och anständig inkomst.
Men samhällskontraktet befinner sig i upplösning – detta sedan mer än ett årtionde.
Rekordhög arbetslöshet, inkomstskillnader som aldrig varit större sedan SCB började mäta.
Överhetens motprestation uteblir – vi tvingas lära om skjutningar och sprängningar
Parallella samhällsstrukturer växer – hedersförtryck, islamism, organiserad brottslighet.
Regeringar från alla block har ansett att landet utgör ett undantag och vägrar
driva en asyl-, arbetskrafts- och anhöriginvandring i takt med övriga EU-länder.
Därför var naturligtvis landets integrationspolitik dömd att misslyckas.
Och samhället befann sig därför redan i upplösning då coronan slog till.
Detta virus som slår så hårt mot folkhälsan och ekonomin.
Det är endast en tidsfråga innan samhällskontraktet rämnar.

Nya röster med nya budskap kommer att få åhörare.
Arbetarpartiet är en ny röst med flera nya budskap.
Men nya röster måste eftersträva samarbete.
Nya röster bör känna sina starka sidor väl.
Men ännu mer sina begränsningar.
________

Polisens insats mot den grova kriminaliteten kallas ”rimfrost”. Och vi känner alla till coronapandemin. Men varken operation rimfrost eller coronapandemin verkar imponera på de som gjort kriminalitet till sitt yrke – de yrkeskriminella. SVT Nyheter kan berätta att handeln med droger fortsätter. Och antalet skjutningar till och med ökar.

Polisens statistik ger följande bild av läget från 1 januari – 15 april:

* det har sammanlagt dött 15 personer i skjutningar – samma antal som ifjol,
* skjutningarna är 86 till antalet – vilket är fem fler än i fjol,
* antalet skadade är 32 – vilket är åtta fler än ifjol.

(TT)

Någon kanske stirrar sig blind på siffrorna och tycker att skillnaderna inte är så stora.
Men detta är ett misstag.
Det som kunde förväntas är att polisens operation ”rimfrost”, tillsammans med coronapandemin, borde ha lett till en påtaglig minskning – av droghandeln, av antalet skjutningar och av antalet offer för dessa skjutningar.

Men så är alltså inte fallet.

Tyvärr.