Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Trots rapporter om ökad spridning av coronaviruset i en rad regioner valde regeringen att ta bort besöksförbudet på ”särskilda boendeformer för äldre” i hela landet från och med den 1 oktober. Detta anser jag vara oöverlagt och ansvarslöst.

När besöksförbudet nu har hävts sker det i ett läge då smittspridningen ökar i stora delar av landet. Den 2 oktober, dagen efter att förbudet hävts, rapporterade Folkhälsomyndigheten 712 nya bekräftade fall av coronasmitta i Sverige!

Detta var den största ökningen på en enskild dag sedan den sista juni.

Då besöksförbudet infördes på särskilda boenden inom äldreomsorgen hade antalet smittfall på en enda dag inte överskridit 475!  Besöksförbudet infördes den 1 april.

Jag tillhör de som anser att hanteringen av besöksförbudet har präglats av dålig tajming – liksom många andra delar av den svenska regeringens hantering av coronakrisen. När besöksförbudet infördes i april skedde detta i ett läge då det redan förekom en omfattande smittspridning på landets särskilda boenden för äldre. I de regioner där smittspridningen på boendena var som värst hade man redan infört lokala besöksförbud då regeringen utfärdade sitt allmänna besöksförbud.

Jag och Arbetarpartiet hade då redan krävt ett lokalt besöksförbud i Umeå, två gånger, bland annat via denna blogg.

Del ett
Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har utfärdat riktlinjer för att undvika smittspridning då anhöriga åter kan besöka sina äldre släktingar på boendena. De anhöriga ska bland annat boka tid innan de kommer på besök. Detta för att hålla ned antalet besökare. Besökare ska också undvika att vistas i gemensamma utrymmen samt hålla avstånd till andra boende och personal. Det finns dock en oro bland personalen på vissa äldreboenden att en del av besökarna inte kommer att följa rekommendationerna.

Stephen Stenmark, smittskyddsläkare vid Region Västerbotten, säger i en intervju i Västerbottens-Kuriren att han inte ser någon risk med att häva besöksförbudet på äldreboendena i nuläget – så länge folk följer restriktionerna. Det är just detta som utgör den svaga länken i smittskyddsläkarens resonemang. För samtidigt medger nämnde Stephen Stenmark att den senaste tidens ökning av antalet smittade i Västerbotten just beror på att folk inte har följt rekommendationerna!

Del två
Smittskyddsläkare i andra regioner som också sett en ökning av antalet smittade är betydligt mer kritiska än smittskyddsläkaren vid Region Västerbotten. I Region Dalarna har ”smittskyddet” tagit beslut om att behålla besöksförbudet tills vidare. Detta just på grund av den senaste tidens ökning av antalet bekräftade smittfall i Dalarna. ”Vi har Sveriges största smittspridning just nu och vi vill inte få in den på äldreboenden” säger smittskyddsläkaren i Region Dalarna, Anders Lindblom, till SvD.

En annan kritiker av att besöksförbudet hävs precis i ett skede då det sker en ökning av antalet bekräftade smittfall är den tillförordnade smittskyddsläkaren i Region Stockholm. Även Sveriges kommuner och regioner (SKR) är kritiska till att besöksförbudet hävs just nu och anser att det behövs tydligare riktlinjer för personalen på de särskilda boendena inom äldreomsorgen.

Avslutning
Som jag sa inledningsvis tillhör jag kritikerna av att besöksförbudet på äldreomsorgens särskilda boenden hävdes den 1 oktober. Ansvariga myndigheter spelade rysk roulette med människoliv i samband med utbrottet av corona i Sverige i början av året. Och förlorade. Detta genom sin senfärdighet. Den 6 maj rapporterade en rad medier att hälften av alla över 70 år som dött i corona i Sverige bodde på äldreboende. Det är verkligen inte ansvarsfullt att spela rysk roulette en andra gång med de som bor på landets särskilda boenden för äldre.

Under de senaste månaderna har det förekommit en rad besked om coronavirusets spridning, bland annat i Sverige. Vi har hört talas om rekordlåga siffror. Vi har också fått höra om en rekordsnabb ökning. Sveriges statsepidemiolog Anders Tegnell säger att det internationella nödläget när det gäller coronapandemin kommer att vara över tidigast om ett år. Men att det internationella nödläget är över innebär inte att coronapandemin är över…

Till sist vill jag redovisa statistik över de länder där flest personer har avlidit till följd av coronapandemin i förhållande till storleken på respektive lands befolkning.

Statistik över antalet smittade, avlidna och tillfrisknade

Det var ett tag sedan jag publicerade statistik från EU:s smittskyddsmyndighet ECDC rörande pandemin. Först några kommentarer.

a) Sedan dess har antalet smittade och avlidna i länderna i Sydamerika exploderat. Även USA har hamnat högt upp på denna tragiska lista.
b) I Europa ligger fortfarande Sverige väldigt högt upp. Det är bara fyra europeiska länder där antalet avlidna sett till befolkningens storlek är fler än i Sverige (Andorra, San Marino, m fl, tas inte med).
c) Sverige ligger fortfarande skrämmande högt i förhållande till länder som Danmark, Finland och Norge. Antalet avlidna i dessa tre länder tillsammans blir lite mer än en femtedel av antalet avlidna i Sverige. I tabellen nedanför, där vi jämför antalet avlidna i förhållande till befolkningens storlek, kan alla se den skrämmande skillnaden. Finland har exempelvis enbart en tiondel av antalet avlidna i jämförelse med Sverige (i förhållande till respektive lands befolkningsstorlek).

Se nedan den tragiska listan:

1. Peru: 1018 avlidna per 1 miljon invånare
2. Belgien: 884 avlidna per 1 miljon invånare
3. Bolivia: 715 avlidna per 1 miljon invånare
4. Brasilien: 706 avlidna per 1 miljon invånare
5. Ecuador: 699 avlidna per 1 miljon invånare
6. Spanien: 696 avlidna per 1 miljon invånare
7. Chile: 695 avlidna per 1 miljon invånare
8. Mexiko: 651 avlidna per 1 miljon invånare
9. USA: 647 avlidna per 1 miljon invånare
10. United Kingdom: 639 avlidna per 1 miljon invånare
11. Italien: 598 avlidna per 1 miljon invånare
12. Panama: 580 avlidna per 1 miljon invånare
13. Sverige: 576 avlidna per 1 miljon invånare

* Tyskland: 116 avlidna per 1 miljon invånare
* Danmark: 115 avlidna per 1 miljon invånare
* Österrike: 96 avlidna per 1 miljon invånare
* Finland: 63 avlidna per 1 miljon invånare
* Norge: 52 avlidna per 1 miljon invånare

Källa: EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober

Statistiken globalt 9 oktober
* 36 583 084 människor har bekräftats smittade
* 1 062 978 har bekräftats avlidna
* 25 486 188 har tillfrisknat

Källa: Siffrorna för antalet bekräftade smittfall och avlidna kommer från EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC) 9 oktober. Siffran för antalet tillfrisknade kommer från Johns Hopkins University 9 oktober.

Sverige totalt
bekräftade smittfall: 98 451
bekräftade avlidna:   5 894

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Västerbotten totalt
bekräftade smittfall: 1 108
bekräftade avlidna:       31

Källa: Folkhälsomyndigheten 9 oktober

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Las-förhandlingarna har spruckit. Detta innebär ett ”sanningens ögonblick” för Socialdemokraterna. Ska de åter svika löntagarna, på samma sätt som de gjorde i den nyss framlagda budgetpropositionen där de lånade pengar till skattesänkningar på uppåt 30 miljarder och sedan kallade detta för ”sossepolitik när den är som bäst”? Eller ska S, helt plötsligt, underkänna Las-utredningen och därmed svika sin uppgörelse med Centern och Liberalerna från januari ifjol?

Ett ”sanningens ögonblick” stundar även för förhandlingsfederationerna LO och PTK. Vad ska dessa göra ifall Stefan Löfven håller sitt löfte till Centern och Liberalerna – och genomför Las-utredningens förslag? Ska de också svika sina medlemmar – arbetare och tjänstemän – genom att beklagande acceptera en stor maktförskjutning på arbetsmarknaden via lagstiftning? En maktförskjutning som inte bara innebär direkta försämringar när det gäller arbetstryggheten för nästan tre miljoner löntagare i de olika fackföreningarna utan också innebär att fackföreningar och arbetsgivare, som hittills fått sköta sig själva med jämförelsevis lite inblandning från staten, nu tappar det oberoende som många spårar tillbaka till Saltsjöbadsavtalet 1938. Eller ska LO och PTK använda sin konflikträtt i de stundande avtalsförhandlingarna för att bekämpa de försämringar som Las-utredningen skulle innebära.

Del ett
Några exempel på de försämringar som föreslås i Las-utredningen:

Grund för uppsägning

* Om en tvist uppstår rörande ifall en anställning ska upphöra, eller inte, ska huvudregeln i fortsättningen vara att den anställde inte får behålla sin anställning och därför inte heller sin lön under den tid som tvisten pågår.
Idag är förhållandet det motsatta! Huvudregeln är alltså att en löntagare som tar strid mot en uppsägning får behålla sin anställning och sin lön till dess att en domstol har avgjort om uppsägningen var riktig eller inte.
Skulle det nya förslaget bli verklighet kommer det alltså att bli mycket kostsamt för en löntagare att ta strid mot en verkställd uppsägning – om löntagaren anser denna vara felaktiv. Går förslaget igenom kommer det med stor sannolikhet att leda till att arbetsgivarna genomför fler tvivelaktiga uppsägningar. De vet att anställda, utan lön och anställning, tvingas söka ett nytt jobb snarast för att kunna betala mat och hyra.

* I företag med mindre än 15 anställda ska uppsägningar inte längre kunna ogiltigförklaras om de sker med någon av de två motiveringarna ovan – ”arbetsbrist” eller ”personliga skäl”. Detta innebär att en löntagare som arbetar på ett företag med färre än 15 anställda inte kan få tillbaka sin anställning! Detta även om en domstol, senare, skulle finna att uppsägningen skedde på ett otillåtet sätt (enligt Las)! Det enda som krävs är att arbetsgivaren betala ett fast skadestånd motsvarande åtta månadslöner till den anställde. Företag som klarar det ekonomiskt får det alltså enkelt att köpa sig fria.

Dessutom: förutsättningen för att den anställde ska få några pengar, överhuvudtaget, är att löntagaren orkar driva tvisten i en domstol. Utan möjligheten att få tillbaka sin anställning kommer, naturligtvis, många arbetare och tjänstemän att uppfatta det som lättare att bita i det sura äpplet och försöka hitta ett nytt jobb istället för att driva en ofta både upprivande och långdragen tvist med sin tidigare arbetsgivare. Tilläggas bör att uppsägningar som strider mot andra lagar, exempelvis ”lagen om facklig förtroendemans” ställning eller ”diskrimineringslagen”, ska kunna ogiltigförklaras även i framtiden.

Undantag från turordningsreglerna

* Antalet undantag från turordningsreglerna vid uppsägning föreslås utökas. När en arbetsgivare säger upp anställda p g a arbetsbrist gäller principen ”sist in, först ut”. Den som har varit anställd kortast tid får alltså gå först. Arbetsgivare med högst tio anställda får dock redan idag undanta två personer ”av särskild betydelse” från turordningsreglerna. Las-utredningen föreslår att antalet undantag ska utökas från två till fem. Dessa regler ska gälla för alla företag – oavsett storlek.

Del två
Tillsammans innebär dessa förändringar av Las (lagen om anställningsskydd) en kraftig förskjutning av styrkeförhållandena på arbetsmarknaden – till arbetsgivarnas fördel. Begreppet ”saklig grund” blir kvar. Förra hösten var förslaget från både LO, PTK och arbetsgivare att detta begrepp skulle avskaffas. Men på grund av protester från fackföreningarna – Byggnads, Kommunal, Seko, Fastighets, Målarna och Pappers samt Lärarnas Riksförbund – tvingades pamparna inom LO och PTK samt arbetsgivarna att behålla begreppet ”saklig grund” vid uppsägning. Men det skydd som begreppet ”saklig grund” tidigare utgjort urholkas kraftigt genom att möjligheten att inleda en tvist om en uppsägning som anses felaktig kraftigt försvagas då huvudregeln nu blir att löntagaren förlorar anställning och lön.

Del tre
Som plåster på såren föreslår utredningen hårdare krav på arbetsgivarna när det gäller att erbjuda sina anställda kompetensutveckling samt att visstidsanställningar ska övergå i tillsvidareanställningar redan efter nio månader (istället för efter tolv månader som idag). Kompetensutveckling på jobbet är givetvis viktigt. Även möjligheten för visstidsanställda att snabbare få en tillsvidareanställning är viktig.

Men, den andra sidan av myntet är att ”allmän visstidsanställning” aldrig borde ha införts (av alliansregeringen). Och denna anställningsform borde ha avskaffats av Stefan Löfvens regering. Det är fackförbundet Kommunals mål att just avskaffa anställningsformen ”allmän visstidsanställning”.

Del fyra
Kommer Jonas Sjöstedt och V att fälla regeringen? Svaret på den frågan är Nej. För att fälla regeringen måste Sjöstedt och V få med sig 175 av riksdagens ledamöter. Och moderatledaren Ulf Kristersson säger, åtminstone för närvarande, nej till att rikta ett misstroendevotum mot Stefan Löfven.
Detta betyder att även om V skulle få med sig KD och SD samt även C och L på att försöka fälla regeringen genom ett misstroendevotum räcker inte detta. Dessa partier får endast ihop 163 av de nödvändiga rösterna. Detta vet naturligtvis C och L. Därför är det inte alls säkert att dessa vill framstå såsom vandrande i Sjöstedts och V:s ledband mot ett säkert voteringsnederlag.

Det vet även Jonas Sjöstedt. Men han vill avsluta med en radikal image.

Däremot borde Socialdemokraterna fällas ifall de, återigen, sviker löntagarna!

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Inledning
Regeringen S+MP och de s.k. samarbetspartierna C+L har presenterat sin budgetproposition. Budgetpropositionen innehåller nya åtgärder för 105 miljarder kronor – bl a i form av stora skattesänkningar. Propositionen finansieras till stor del genom lån. Finansminister Magdalena Andersson (S) har beskrivit prioriteringarna i propositionen med orden ”jobben, jobben, jobben”. Moderaterna, har, å sin sida, kritiserat regeringens budgetproposition för att spreta åt alla håll – en uppfattning som även delas av många politiska kommentatorer.

Del ett
Coronapandemin och den ekonomiska krisen innebär att årets budgetförslag läggs i ett helt annorlunda politiskt-ekonomiskt landskap än fjolårets. Men trots det stora antalet nya åtgärder, som tillsammans alltså uppgår till ett värde av hela 105 miljarder, präglas budgeten av både otillräcklighet och en brist på nya idéer. Det framstår tydligt att det handlar om en kompromiss mellan S+MP+Centern+Liberalerna. Alla partier har fått några av sina hjärtefrågor tillgodosedda. Resultatet har blivit vad en kommentator i Expressen kallade för ett ”historiskt lapptäcke”. Aftonbladets kommentator nöjde sig med ”lapptäcke”.

Och budgeten utgör ett bevis på att de fyra partier som kompromissat fram prioriteringarna saknar ett gemensamt projekt. Detta är budgetpropositionens, eller budgetförslagets, största svaghet.

Del två
Det har byggts upp enorma brister inom sjukvård och äldreomsorg efter åratal av nedskärningar. Detta är en av de saker som pandemin har avslöjat. Trots detta innehåller budgeten bara halvhjärtade extra-satsningar på regioner (landsting) och kommuner som bland annat ansvarar för sjukvård, äldreomsorg med mera. Den totala extra-satsningarna på kommuner och regioner uppgår till 26,2 miljarder kr. Men dessa består nästan uteslutande av engångspengar. Någon generell upprustning är det inte tal om.

Låt oss ta ett exempel: Regeringens satsning på ett ”äldreomsorgslyft” innebär att kommunerna får 4 miljarder att dela på under 2021. Men i Sverige finns 290 kommuner. För en medelstor svensk kommun, med drygt 100 000 invånare, motsvarar ”äldreomsorgslyftet” ungefär 40-50 miljoner. Detta är naturligtvis ett välkommet tillskott. Men efter årtionden av nedskärningar får dessa pengar mer karaktären av ”plåster på såren” än av ett trendbrott som innebär en upprustningar i form av ökad personaltäthet.

Del tre
Till detta kommer att 17 av landets 21 regioner ifjol beslut om nedskärningar inom sjukvården under detta år (2020). Beslutet i Region Stockholm innebar att sjukvårdens resurser skulle skäras ned med hela 1,1 miljarder bara i år. Tidigare talades det om att läkare, sjuksköterskor och undersköterskor skulle varslas om uppsägning.

Nu blir det inga varsel.

Men istället ersätter inte Region Stockholm personal som går i pension med nyrekryteringar. Effekten bli därför ytterligare minskad personaltäthet. I alla fall.

Del fyra
”Det finns inget utrymme för stora, ofinansierade skattesänkningar. Skattesänkar-eran i svensk politik är över”. Detta slog socialdemokraterna fast på sin senaste kongress i april 2017 i dokumentet ”Politiska riktlinjer – Trygghet i en ny tid”.

Ändå har Socialdemokraterna nu gått med på att genomföra skattesänkningar som ligger strax under 30 miljarder bara under 2021!. Till dessa skattesänkningar har pengarna lånats upp. Det handlar bland annat om sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för företag, sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar, sänkt skatt för pensionärer, mm. Detta tillhör bland det mest uppseendeväckande i hela budgeten. Att Socialdemokraterna har böjt sig för C och L i denna, för partiet så ideologiska, fråga är uppseendeväckande. Av flera skäl.

*Det krävs verkligen ett trendbrott i form av en långsiktig ökning av personaltäthet inom sjukvård och äldreomsorg. Mot denna bakgrund är skattesänkningar bland det minst lämpliga.

*De 30 miljarderna innebär en permanent sänkning av inkomstskatten. År efter år efter år. Detta innebär en långsiktig försvagning när det gäller möjligheterna att finansiera sjukvård, äldreomsorg, skola och andra delar av den offentliga sektorn.

*Det bör även nämnas att dessa skattesänkningar läggs ovanpå de skattesänkningar som genomfördes under Reinfeldts alliansregering – då under stor kritik från S. Trots att Löfven nu har varit statsminister sedan 2014 har S inte återställt dessa förlorade inkomster genom skattehöjningar. Istället fortsätter S nu istället på den väg som allianspartierna slog in på 2006!

När finansminister Magdalena Andersson, på en fråga i Aftonbladet, svarar att de skattesänkningar som S för fram budskapet är ”sossepolitik när den är som allra bäst” är hon ”Falsk som vatten”.

Att gå fram med en lånefinansierad skattesänkarbudget är alltså vad Socialdemokraterna, under så många år, kritiserat den tidigare alliansregeringen för. Och under valrörelsen 2018 gjorde S en stor sak av att varna för de skattesänkningar som de borgerliga partierna och SD skulle genomföra. Om de kom till makten. Nu sitter S vid makten och säljer bort bit efter bit av sin själ – för att kunna sitta kvar.

Skatter har alltid varit och är fortfarande en ideologisk fråga för socialdemokraterna. Men! Vad händer när S inte längre har något kvar att sälja ut eller att förhandla bort. Svaret är att om S förlorar regeringsmakten kommer partiet inte att klara rollen i opposition. Detta förutsätter nämligen att oppositionspartiet har något mer är regeringsinnehavet som sin identitet! 

Avrundning
Sedan S ingick Januariavtalet tillsammans med MP, C och L har partiet ökat takten i sin omvandling i borgerlig riktning. Skattesänkningarna bekräftar detta. påskyndat sin svikit en rad tidigare kärnfrågor. S har redan tidigare öppnat för att luckra upp arbetsrätten. I maj nästa år ska utredningen om att införa marknadshyror i nyproduktion presenteras. Och nu har partiet alltså gått med på stora skattesänkningar som långsiktigt minskar skatteunderlaget för sjukvård, äldreomsorg, skola, m.m. För Stefan Löfvéns socialdemokrater gäller devisen ”makten framför allt”. Även till priset av att svika och utplåna vad socialdemokratin och fackföreningarna stått för under decennier.

Det blir alltför många snabba kast och tvära svängar för de medlemmar och väljare som fortfarande trott på budskapet från kongressen 2017 samt från tidigare årtiondens politik … många kommer inte att hinna med. Och många kommer inte att hänga med.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Den fjärde och sista delen i bloggserien om den nödvändiga striden mot de
grupper som vill splittra det svenska samhället genom att skapa parallella samhällsstrukturer

Ingress
Den senaste bloggen har lockat och provocerat många att skriva kommentarer. En kommentar innehåller följande formulering riktad till mig:
”…din korsdyrkande gud som ändrar på sitt kön till en man och avlar en oäkting som sig själv innan den begår barn mord på sin horunge är också en oäkting ska du bara veta”

Denna förvirrade förolämpning kräver två klarlägganden från min sida:

1. Jag är själv inte kristen och dyrkar inte korset. Jag har inte tagit ställning för kristendomen mot islam.  De muslimer som väljer att förtrycka andra – både muslimer, kristna och judar – utgör en väldigt liten minoritet av alla muslimer. Därför tar jag inte ställning för någon religion mot någon annan religion. Det som jag, tillsammans med övriga i det parti jag tillhör, strävar efter är att upprätta ett samarbete med andra partier och livsåskådningar – däribland muslimer, kristna, judar och ateister – i kampen för att kunna anställa fler inom sjukvård och äldreomsorg samt kunna öka insatserna mot de kriminella som langar knark till barn och unga.

2. Den som skrev om min ”korsdyrkande gud” gjorde sitt bästa för att häda de kristna. Personen tillhör uppenbarligen någon av de många riktningar som finns inom islam, men är djupt okunnig om sin egen religion. Islam, kristendomen och judendomen tillhör alla de ”abrahamitiska” religionerna. Detta betyder att dessa religioner i grunden har samma gud. Islam ser också upp till Jesus (Isa ibn Maryam) så som varande en viktig profet. Jesus nämns, direkt eller indirekt, 187 gånger i 93 verser av Koranen. Den som skrev kommentaren ovan försökte förnedra den kristne guden samt Jesus. Men på grund av sin djupa okunskap förnedrade personen även den muslimske guden och en av islams profeter, som alltså nämns 187 gånger i Koranen.

Del ett
För att uppnå denna enighet i kampen för fler arbeten och en bättre sjukvård och äldreomsorg är det min och Arbetarpartiets uppgift att bekämpa de politiska och religiösa riktningar som vill splittra denna kamp. Under mina 45 år som politiskt aktiv har jag, tillsammans med andra demokratiska socialister, tagit otaliga strider mot andra politiska riktningar som velat minska personaltätheten inom sjukvård och äldreomsorg m.m. Denna strid pågår och kommer visa sig då Umeå kommun, nu i oktober, ska anta sin budget för nästa år.

Men det finns även religiösa riktningar som gör allt för att splittra istället för att ena. De värsta splittrarna är de som strävar efter parallella samhällsstrukturer. Detta oavsett om de tillhör kriminella nätverk eller är islamister (som Muslimska Brödraskapet eller wahhabitiska salafister). De allra värsta splittrarna är våldsbejakande jihadister som, med vapen i hand, stödde Daesh / IS eller stjäl en lastbil och dödar folk längs Drottninggatan. Dessa minoritetstolkningar av islam splittrar hela samhället genom att sätta sharia över de svenska grundlagarna som slår fast att Sverige är ett demokratiskt-sekulärt samhälle med yttrande- och tryckfrihet. Dessa minoritetstolkningar av islam splittrar därför – på ett förödande sätt – möjligheten att skapa en enighet i den nödvändiga kampen mot orättvisorna mellan klasserna i samhället. Detta gäller i Sverige. Denna splittring gäller även inom den muslimska världen. Det har alltid funnits ett behov att bekämpa det inflytande som kolonialmakter och nya imperialister har skaffat sig i Mellanöstern med vapen i hand. Detta har krävt enighet. Men bildandet av vad Daesh / IS kallade för sitt kalifat splittrade hela den muslimska världen och därmed även kampen om kontrollen över strategiska områden och oljan.

Del två
Till de värsta splittrare som har funnits i Europas historia hör de religiösa. Jag tänker bland annat på det trettioåriga kriget mellan katoliker och protestanter som slet sönder Europa under åren 1618-1648. Jag tänker också på de båda världskrigen. Mycket tyder på att Europa idag håller på att splittras. Till de källor som riskerar att skapa djupa och bestående motsättningar i dagens Europa är angreppen på dagens självständiga välfärdsstater från de som vill skapa ett Europas Förenta Stater. Det kan inte finnas två stater inom samma geografiska område. Antingen består dagens självständiga välfärdsstater som Sverige, Danmark, Finland, Tyskland och Frankrike eller så ersätts de av ett Europas Förenta Stater.

Bakom en annan djup och växande motsättning i dagens Europa står Muslimska Brödraskapet, wahhabitiska salafister och våldsbejakande jihadister. Som jag tidigare skrivit vid många tillfällen strävar dessa, oförtrutet, efter att skapa parallella samhällen med egen rättsskipning där sharia ersätter dagens folkstyre via allmänna och fria val. Sverige är inget undantag. Denna strävan har blivit alltmer öppen efter millennieskiftet. Sådana politiker som Mahmoud Aldebe tillhörde de allra mest frispråkiga – och för islamismen hårt arbetande. I olika partier!

Så sent som år 2003 var Mahmoud Aldebe ordförande för de socialdemokratiska muslimerna i Stockholm. År 2009 stod han på Stockholms-Centerns nomineringslista till riksdagen. Denne Aldebe klargjorde, på ett för andra islamister besvärande tydligt sätt, vad Sveriges islamister strävade efter. Aldebe själv tillhörde Muslimska Brödraskapet – oavsett vilken partibeteckning han för tillfället bar. Mahmoud Aldebe skrev ett brev till alla riksdagspartier där han krävde särlagstiftning för muslimer i Sverige baserad på sharialagar. Det var ett långt brev. Karaktären på brevet uttrycks i följande citat:

”Det behovs särlagstiftning när det gäller godkännande av muslimska minoriteten. Med ett sådant godkännande kan vi begära rättelse av svenska familjerätten för att anpassa den islam.”

(Hela brevet kan du ladda ned här)

De första att erkänna att shariastyre är oförenligt med de demokratiska fri- och rättigheter som finns i dagens Sverige är islamisterna själv, bland annat företrädare för Muslimska Brödraskapet. När Aldebe talar om ”rättelse” av den svenska familjerätten handlar det om att radera ut den juridiska jämställdhet som män och kvinnor har i dagens samhälle. Det handlar också om att radera ut rättigheterna för barn. I dagens Sverige är det inte tillåtet för en man att ha upp till fyra fruar. I dagens Sverige är det inte tillåtet för en vuxen man att gifta sig med ett barn. I dagens Sverige har kvinnor och män samma rättigheter i samband med arv och skilsmässa. Alla dessa rättigheter skulle gå förlorade för muslimerna i Sverige om det skulle ske en ”rättelse” i den svenska familjerätten. Aldebe krävde, listigt nog, inte sharia för alla medborgare i Sverige. Aldebe krävde enbart särlagstiftning för muslimer.

Detta visar tydligt på två saker.
a) islamisterna strävar efter att slå sönder den juridiska jämställdhet som uppnåtts mellan män och kvinnor i Sverige och detsamma gäller för de juridiska rättigheter som barn har. Detta mönster upprepas i land efter land i hela Europa,
b) islamisterna strävar efter att få samhället att tro att de företräder alla muslimer i sin kamp för parallella samhällsstrukturer – en kamp som innebär ett direkt sabotage av varje strävan efter en fungerande integrationspolitik. Detta mönster upprepas också i land efter land i hela Europa. Islamisternas mål är att splittra samhället på djupet.

Del tre
Tillbaka till Sverige. Efter en rad bakslag för islamisterna i Sverige, speciellt efter beslutet att utvisa sex av de mest tongivande islamisterna (de flesta imamer) år 2019, hade dessa ett stort behov av att ”revanschera” sig. Tillfället kom på grund av den idiotiska bränningen av Koranen som en annan splittrare av samhället genomförde i Rosengård. Jag tänker naturligtvis på den danske ”politikern” Rasmus Paludan och hans bihang i partiet ”Stram Kurs”. Jag har tidigare visat bilder från kravallerna som följde i Malmö. Efter detta krävde 15 muslimska församlingar i Stockholm att en blasfemilagstiftning skulle återinföras i Sverige. Blasfemi är ett annat ord för hädelse. I Sverige togs förbudet mot att häda bort år 1970. Det har gått 50 år sedan dess. Men när denna lagstiftning togs bort hade den i praktiken varit satt ur spel sedan mellankrigstiden – eller ännu längre tillbaka. Om detta beslut skulle återinföras vore det alltså inte bara en tillbakagång på 50 år utan snarast en tillbakagång på 150 år. Kravet skulle omöjliggöra en stor del av dagens populärkultur inom bland annat skapande av musik, film, bild och skulpturer. Jag har gått igenom detta mycket noga under stycket ”del tre” i den blogg som jag publicerade den 19 september. (”Politiker” som Paludan och islamister som ”brödraskapet” göder varandra).

Men det var just ett återinförande av blasfemilagstiftning som de 15 församlingarna krävde. Här finns en parallell till det brev som Mahmoud Aldebe skickade till riksdagens partier i mitten på 00-talet. Islamisterna vill kasta samhället bakåt i tiden genom att inskränka den grundlagsfästa yttrande- och tryckfriheten helt i enlighet med sharia.

Vilka församlingar var det då som ställde detta krav, som skulle kasta Sverige långt, långt tillbaka i tiden? Jag ska publicera listan på dessa församlingar nedan. Men först ska jag gå in djupare på tre av dessa.

* Stockholms-Moskén på SödermalmDen stora moskén vid Medborgarplatsen på Södermalm i Stockholm utgör centrum för Muslimska Brödraskapets organisationer i Sverige. Här har bland annat organisationerna Islamiska Förbundet i Sverige, Ibn Rushd och Sveriges Unga Muslimer – alla Muslimska Brödraskapet närstående – sina ”högkvarter”. Moskén har besökts av en rad dignitärer från Muslimska Brödraskapet. År 2003 besöktes moskén av självaste Yusuf Al-Qaradawi – Muslimska Brödraskapets andlige ledare. Qaradawi uttalade sig, så sent som 2009, bland annat på följande sätt om judarna:
” Genom historien har Allah ålagt vissa personer att straffa judarna för deras korruption. Den senaste bestraffningen utfördes av Hitler. Genom allt han gjorde mot dem, även om de har överdrivit denna fråga, lyckades han sätta dem på plats. Detta var ett gudomligt straff för dem. Med Allahs vilja kommer nästa bestraffning att utföras av de troende.”

* Islamisk Kulturcenter i Rinkeby
Föreningen drev tidigare ungdomsgården Kreativitetshuset i Rinkeby. År 2009 avslöjades att en ledare på ungdomsgården hade agerat rekryterare åt den terrorstämplade grupperingen Al-Shabaab i Somalia. Al-Shabaab utgör en del av terrornätverket Al-Qaida.

* Islamiskt Forum Botkyrka
Islamiskt Forum Botkyrka äger Alby moské söder om Stockholm. Inför valet 2018 avslöjade Uppdrag Granskning att miljöpartisten Ali Khalil och en imam i Alby moské hade försökt sälja röster till Moderaterna i utbyte mot att föreningen skulle få en tomt så att de skulle kunna bygga en större moské. Enligt reportaget i Uppdrag Granskning hade Moderaterna blivit lovade uppemot 3000 röster i utbyte mot en moskétomt!

Här nedan kan du se hela listan över församlingar som krävde ett återinförande av blasfemilagstiftning:

Avslutning
Den kamp som jag och övriga medlemmar i Arbetarpartiet för har aldrig riktat sig mot muslimer. Den har alltid riktat sig mot islamister som strävar efter att skapa parallella samhällen med egen rättsskipning där sharia ersätter dagens folkstyre via allmänna och fria val. Detta innebär för det första ett direkt slag mot alla försök att föra en framgångsrik politik för integration. Islamisternas strävan – som sträcker sig över årtionden och innehåller infiltration av partier, andra ideella föreningar och myndigheter – innebär för det andra ett försök att splittra hela det svenska samhället genom att beröva en stor del av medborgarna sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Om detta lyckas innebär detta, i sin tur, ett dråpslag mot bland annat Arbetarpartiets strävan för en enad kamp mot den växande arbetslösheten och de likaså växande sociala klyftorna i samhället.

Vi strävar efter att göra muslimerna delaktiga i kampen för rättvisa och försvaret av demokratin. Islamisterna strävar efter att isolera muslimerna och splittra denna kamp. Den kritik som ”V med vänner” tillsammans med vissa socialdemokrater (och miljöpartister) har riktat mot Arbetarpartiet i dessa frågor visar på två saker: Dels på hur de alltmer identifierat sig med den borgerliga politik som förts i Sverige efter 1994, dels på deras oförmåga att se skillnad på muslimer och muslimer. I praktiken drar även dessa alla muslimer över en kam – precis som SD! I sin politiska feghet sviker därmed ”V med vänner” tillsammans med dessa socialdemokrater (och miljöpartister) alla de muslimer som önskar bli en del av det svenska samhället. Istället för att se muslimer som individer, som så förtvivlat väl behövs i kampen mot de växande orättvisorna, har V, S och MP under årtionden gött och stött islamisternas strävan efter att muslimerna ska ses som ett kollektiv – representerat av ”brödraskapet”.

Framtiden tillhör den vars politiska strategi går ut på att både bekämpa de nya problemen i form av parallella samhällsstrukturer baserade på en orimlig migrationspolitik och de gamla klassorättvisorna vars uttryck är ökad arbetslöshet, sämre arbetsrätt och minskade resurser till sjukvård, utbildning och omsorger;
framtiden tillhör den vars politiska strategi bygger på att försvara det demokratiska-sekulära välfärdssamhället – och som strävar efter att ena arbetande och arbetslösa bakom detta mål – och som i den enigheten inräknar den absoluta majoritet av muslimer som erkänner de svenska grundlagarna.
Denna politiska strategi är endast möjlig för demokratiska socialister.

______________________________________
De tre tidigare inläggen i denna bloggserie
är publicerade den 12 sept,
15 sept och 19 sept.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Jag utlovade ett tredje blogginlägg rörande hoten från de grupper som arbetar för parallella samhällsstrukturer i Sverige. Dels de kriminella nätverkens strävan efter parallella strukturer i samhället byggd på en rättsskipning från gangsterbossar. Dels den strävan som finns hos islamisterna – Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – efter enklaver i samhället där svensk grundlag, allmänna och fria val, det demokratiska-sekulära samhället ersätts av sharia. Bakgrunden är gangstervåldet i Göteborg och de våldsamma kravallerna i Malmö.

Jag lovade också att ta upp två andra frågeställningar:
1. Rätten att häda, eller avsaknaden av rätten att häda, exempelvis genom att bränna olika religioners heliga skrifter som Bibeln och Koranen samt judendomens Tanach,
2. Hur jag och andra medlemmar av Arbetarpartiet kommer att agera när det gäller Bibeln, Koranen och Tanach.

Detta är det tredje blogginlägget. Dessa frågor är bland de svåraste jag någonsin behandlat. Därför hann jag inte skriva färdigt mitt blogginlägg före fredagen övergick i lördag. Och därför måste jag också öka på antalet inlägg i denna serie bloggar till fyra.

Del ett – av sju
Det är lätt att kalla sig själv, eller det parti man tillhör, för demokratiska och sekulära och för försvarare av yttrande- och tryckfriheten.
Så länge det inte kostar någonting.
Men nu har vissa av dessa – personer och partier – börjat överge de demokratiska fri- och rättigheterna. Skälet är att de ställs inför risken av upprörda känslor, våld eller hot om våld. Vissa börjar då öppet kräva undantag från grundlagen för exempelvis sin egen religion. För att ta ett tydligt exempel.

Andra, medlöparna till de som kräver undantag för sin egen religion, viskar till beslutsfattarna i riksdag, regering samt myndigheter. Och viskningarna går ut på att eftersom känslorna blir så upprörda (och i Sverige vill vi ju alltid undvika upprörda känslor) kanske man skulle kunna tänka sig ett litet avsteg (eller ett litet snedsteg) från de rättigheter som grundlagen ska garantera. Ett litet snedsteg – lite otrohet – för att undvika upprörda känslor.

Del två – av sju
Självklart anser dessa, i sina egna medlöpar-ögon, att de står upp precis lika mycket för det demokratiska sekulära samhället som tidigare – och att de är precis lika starka försvarare av yttrande- och tryckfriheten som tidigare. För inte förändras väl något av ett litet snedsteg, av lite otrohet – där grundlagen sätts på undantag. För herregud, det handlar ju om sådana där upprörda känslor som vi ju inte vill ha här i Sverige. Det skapar ju bara våld, eller hot om våld, på grund av de upprörda känslorna. Osvenskt upprörda känslor.

Men allt förändras. Precis allt.

Oskulden tappar sin oskuld.
Den hederlige blir korrumperad.
Rent blir smutsigt.
Skönhet omvandlas till stötande fult.
Friskt blir sjukt.
Det levande dör.

Jag hävdar att precis därför att då det används våld, eller hot om våld, blir det alldeles extra viktigt att inte ge efter. På det sätt som Sverige aldrig ens gjorde upp med de svenska hemma-nazisterna efter andra världskrigets slut.

Det finns även andra sätt på vilket fega medlöpare kan svika det demokratiska och sekulära samhället.
Genom tystnad. Genom att vägra försvara yttrande- och tryckfrihet. Viskningar om ett litet avsteg – lite otrohet – från grundlagens garanti att medborgare i Sverige har rätt att bränna vilka böcker de vill. Eller avsaknaden av ett öppet ställningstagande för att slå vakt om de demokratiska fri- och rättigheter som grundlagen ger (alltså tystnad) är två varianter på vilket sätt som de fega medlöparna sviker det demokratiska-sekulära samhället.

Del tre – av sju
Kristna blir också upprörda
* Massor av biblar har brunnit på Marilyn Mansons rockkoncerter – men utan att de kristna har startat kampanjer för att kräva inskränkningar i demokratin och förändringen av grundlagen,
* Metal-band har samlat 100 000-tals ungdomar som gjort djävulstecknet med pek- och lillfingret – men utan att de kristna har startat kampanjer för att kräva inskränkningar i demokratin och förändringen av grundlagen,
* Konstutställningen ecce homo framställde Jesus som homosexuell och ändå cirkulerade utställningen runt om i Sverige under tjugo år (1998 – 2018) bland annat i Uppsala domkyrka som är Sveriges rikshelgedom – men utan att de kristna har startat kampanjer för att kräva inskränkningar i demokratin och förändringen av grundlagen,

Detta betyder inte att det har saknats kristna, eller icke-kristna, som har ansett att detta hädande har varit fel. Speciellt frikyrkliga grupper har rasat mot dessa konstnärliga eller kulturella former av hädande.

Bland annat 14 frikyrkliga pastorer i samband med att utställningen visades i Örebro. Protester har även kommit från Svenska Kyrkan. Den tillåtande ärkebiskopen K.G Hammar ville, tillsammans med bland annat domprosten Tullike Koivunen Bylund, stoppa utställningen från att få visas i Uppsala Domkyrka (som är Sveriges rikshelgedom) om inte bilden där Jesus framställdes som homosexuell togs bort. Tord Harlin, biskop i Uppsala stift, fällde följande ord (Wikipedia): ”I bästa fall är det dålig teologi, i värsta fall är det hädelse”. Harlin motsatte sig därmed utställningen.

Mycket starka protester förekom också mot filmen ”Life of Brian” från 1979. På sina håll. Filmen blev exempelvis förbjuden i Norge, Italien och Irland. Skälet till att filmen blev förbjuden i Norge var att hädelse då var förbjudet i detta land. Efter ett år fick dock filmen visas i Norge. Och efter ett antal år fick den även visas i de katolska länderna Italien och Irland.

Del fyra – av sju
Skillnaden mellan kritik och förbud. Det brukar vara nästan oövervinnerligt svårt att förklara skillnaden mellan att kritisera åsikter som man inte gillar – i syfte att få motståndarna att ändra åsikt – och att förbjuda motståndarens åsikter. Eller förbjuda motståndarens handlingar.

Men det är just detta som är skillnaden mellan en demokrati och en icke-demokrati.

Det hör till det demokratiska-sekulära samhällets rätt att kritisera en annan ideologisk religiös livsåskådning än den man själv har, i syfte att få anhängarna till den andra ideologin, religionen, att ändra inställning (samtidigt som man accepterar den andra ideologins, religionens, existens, å andra sidan, och att försöka förbjuda den andra ideologiska, religiösa, livsåskådningen. Det är en enorm skillnad mellan att försöka vinna åhörarna i en debatt med en ideologisk motståndare – och att förbjuda motståndaren att tala.

Kristna har alltså kritiserat de hädelser som jag beskrivit ovan. Men de har sällan eller aldrig startat kampanjer för att förbjuda den livsåskådning som ligger bakom hädelserna. De har sällan eller aldrig försökt stoppat hädelser genom att kräva inskränkningar i demokratin genom förändringar i grundlagen. De har nästan alltid kritiserat – utan att kräva förbud. I Sverige.

Del fem – av sju
Det är en ännu större skillnad mellan kritik av andras åsikter och mord på motståndarna. Jag skiljer alltid på muslimer och islamister. Och jag skiljer även på islamister och våldsbejakande jihadister.

Ända sedan Salman Rushdie 1989 skrev boken ”Satansverserna” har islamister och våldsbejakande jihadister skaffat sig ett våldskapital som innebär att hela världen, inte ett land, utan alla länder i hela världen, har tvingats acceptera att islamisterna och de våldsbejakande jihadisterna besitter ett våldskapital som gör att islam måste behandlas annorlunda än andra religioner i exempelvis Sverige, Frankrike, UK, Belgien, o s v.

Det går uppenbarligen att framställa Jesus som homosexuell, och att häda kristendomen på andra sätt, som en del av musikkoncerter, filmer, konstutställningar, med mera. Detta leder till en debatt där de som hädar får både kritik och stöd. Men ingen ifrågasätter deras rätt att göra det de gör. Men den som ifrågasätter det som står i Koranen riskerar att få en fatwa riktad mot sig, en fatwa som uppmanar alla muslimer i hela världen att döda kritiker, som Salman Rushdie.

Detta våldskapital ökades på något enormt i samband med terrordådet som al-Qaida genomförde på World Trade Center (9/11).

Del sex – av sju

Dessa exempel är de mest kända. Men det finns många fler. Låt oss läsa delar av vad som står påWikipedia om Lars Vilks under rubriken ”Hot och attacker”.

”Hot och attacker

Efter publiceringen av Muhammedbilden i Nerikes Allehanda 2007 har Lars Vilks vid flera tillfällen utsatts för hot och attacker….
Den 9 mars 2010 offentliggjordes ett åtal mot amerikanskan Colleen LaRose, även känd som Jihad Jane, där hon anklagades för försök att rekrytera islamiska terrorister att mörda Vilks. Samma dag arresterades sju personer i Irland i vad man antog var en komplott för att
mörda Vilks… Den 11 maj 2010 gav Vilks en föreläsning om konst och yttrandefrihet vid Uppsala universitet, där han bland annat visade filmen Allah ho gaybar av den iranska konstnären Sooreh Hera. … Flera åhörare reagerade kraftigt på filmen, kallade den för pornografi och begärde att den skulle stoppas. När så inte skedde utbröt tumult. En 16-årig pojke rusade fram mot Vilks, men möttes istället av ett
par poliser. Den väktare som gick emellan gjorde att konstnären fick en smäll och slog sönder sina glasögon. Vilks fördes i säkerhet av polis och säkerhetsvakter… När poliserna meddelade att föreläsningen inte skulle återupptas jublade flera åhörare och skanderade
”Muhammed”.Vilks gjorde om föreläsningen i sin helhet på Uppsala universitet den 7 oktober 2010. Den 15 maj 2010 utsattes Vilks hem
för mordbrand. Vilks var dock inte hemma vid tillfället. Den 6 juli 2010 inleddes rättegången mot de två bröder som åtalats för mordbranden…. Bröderna dömdes till tre respektive två års fängelse för försök till mordbrand, en dom som under hösten fastställdes av hovrätten… Den 11 december inträffade bombdåden i Stockholm 2010. I ett brev som skickats cirka tio minuter före explosionerna till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och Säkerhetspolisen (Säpo) anges Lars Vilks Muhammedteckningar och svenska folkets tystnad inför dessa som ett av motiven till terrordådet. Samma månad förser Säpo Vilks med dygnet-runt-bevakning. Den 21 februari 2012 upprepades händelsen vid Uppsala Universitet, men denna gång vid Karlstad Universitet. Flera åskådare började kasta ägg och snöbollar under Lars Vilks föreläsning om yttrandefrihetens gränser, när en karikatyr av profeten Muhammed visades…
I nummer 10/2013 av al-Qaidas nättidning Inspire listas Lars Vilks tillsammans med tio offentliga personer som alla sägs eftersökas ”döda eller levande för brott mot islam”. Det är den jemenbaserade gruppen ”Al Qaeda in the Arabian Peninsula” (AQAP) som ligger bakom tidskriften … Vilks förmodas ha varit en av måltavlorna vid attentatet i Köpenhamn i februari 2015.

Min kommentar: Det är skillnad i reaktionerna från kristna i samband med de av mig nämnda hädelserna mot kristendomen, å ena sidan, och islamister samt våldsbejakande jihadister å andra. Det krävs att man är funtad som de tre aporna (inte se, inte höra, inte tala) för att inte uppfatta detta. Men jag skiljer alltid mellan muslimer, å ena sidan, och islamister samt våldsbejakande jihadister å andra sidan. Även om Lars Vilks Muhammedbild förolämpade alla muslimer är det endast en försvinnande liten del av muslimerna som har deltagit i våldet mot Lars Vilks och alla andra som har satts upp på olika dödslistor.

Men! Detta fåtal av extrema islamister och våldsbejakande jihadister har åstadkommit att religionen Islam och boken Koranen inte kan behandlas på samma sätt av konstnärer och musiker som andra religioner som exempelvis judendom och kristendom. Detta är ett faktum som utgör ett överhängande hot mot de demokratiska fri- och rättigheterna. Så är det i Sverige och i en lång rad andra länder.

Del  sju – av sju
För fem år sedan slöt en hel värld upp bakom den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Den 8 januari 2015 sammanfattade tidskriften Resumé detta på följande sätt.

”Stödet till Charlie Hebdo
Attentatet mot den franska tidningen skakade om en hel värld igår. Under dagen och natten har sociala medier fyllts med stöd och hyllningar under hashtags som #jesuischarlie och #charliehebdo. Den förstnämda trendar ännu på Twitter, och på Instagram har över en halv miljon bilder lagts upp med hashtagen.

Överallt vaknar nu människor upp till förstasidor som visar sitt stöd till offren och pressfriheten. Aftonbladet och Expressen har gjort en sammanställning över några av världens tidningars ettor. Själva har Expressen valt att göra en helt tecknad förstasida som pryds av Charlie Hebdos sista satirbild. Den föreställer IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi som säger ”Hälsan framför allt”. Dagens Nyheter toppar med en text av Peter Wolodarski med orden ”Vi är en tidning. Vi är i sorg”. Franska L’Humanités svarta etta pryds med texten ”C’est la liberté qu’on assassine” (fritt översatt: det är friheten de mördar). ”

Idag försvarar inte samhället yttrande- och tryckfriheten på samma sätt.

När den danske politikern, och provokatören, Rasmus Paludan ansökte om att få bränna Koranen fick han inget sådant tillstånd. Istället skedde något som i mina ögon utgör ett direkt rättsövergrepp: polismyndigheten gav honom ett inreseförbud i Sverige på två år. Detta visar att alla inte är lika inför lagen.

Det är orimligt att utfärda ett tvåårigt reseförbud är en orimligt. De svenska polismyndigheterna backar för islamisterna och deras medlöpare. Paludan må vara ”fel” på alla sätt. Men han är ingen terrorist. Detta tvååriga reseförbud är ett övergrepp som de svenska myndigheterna kommer att få äta upp. Om inte nu så senare. Detta visar också att Charlie Hebdo-tiden är borta. Idag skulle aldrig uppslutningen kring en tidning som hädade islam, som Charlie Hebdo gjorde, bli tillnärmelsevis lika stor.

Varför har stämningen förändrats?

Svaret är bildandet av IS-Kalifatet 2014. Detta har följts av en väldig våg av folkmord i Irak och Syrien. Folkmord, massvåldtäkter, massavrättningar och återinförande av slavmarknader där även barn kunde köpas för att våldtas bland annat efter tvångsgiftermål. Men till detta kommer otaliga offer för främst IS-inspirerade terrorister. Och det har skett många terrordåd. I Sverige inträffade en terrorattack 2010 och en andra den 7 april 2017. Det senare skördade fem människoliv, skadade 15 fysiskt och drabbade oändligt många fler i form av smärta, sorg och saknad.

Islamister och våldsbejakande jihadister har ett våldskapital som ingen förknippar med kristna eller judiska församlingar. Detta våldskapital gör att alla religioner, och personer, inte längre är lika inför lagen. Detta är denna utveckling som måste bekämpas. När våldskapitalet hos extrema islamister och jihadister avgör utfallet av polistillstånd och beslut om besöksförbud i Sverige befinner sig landet på ett sluttande plan.

Avslutning
Återigen: Arbetarpartiet och dess medlemmar kommer varken att häda kristendomen, judendomen eller islam exempelvis genom att bränna dess heliga skrifter. Vi kunde inte ha mer skilda åsikter än den danske politikern Rasmus Paludan. Han är en provokatör och invandrarfientlig. Han verkar vilja slänga ut så gott som alla muslimska invandrare från Danmark. Han skändar Koranen och hädar Islam. Men han har ett syfte. Detta är att skapa upplopp för att få svenskar och danskar att se att alla muslimer är hemska och måste bort.

I mina ögon är det Paludan står för vedervärdigt.

Men det är inte om honom som detta blogginlägg är skrivet. Detta blogginlägg är skrivet för att de svenska grundlagarna – yttrande- och tryckfriheten – ger medborgarna RÄTT att bränna alla böcker. När Paludan ansöker om rätten att göra detta kan myndigheterna tydligen neka honom. Kanske för att han är dansk medborgare. Men de kan aldrig neka en svensk medborgare från att bränna Koranen, bibeln eller andra (för de troende) heliga skrifter.

I detta inlägg har jag försökt förklara skillnaden mellan kritik och förbud. Det är en oändlig skillnad mellan att kritisera åsikter som man inte gillar – i syfte att få motståndarna att ändra åsikt – och att förbjuda motståndarens åsikter. Eller förbjuda motståndarens handlingar. Det är en ännu större skillnad mellan att kritisera en motståndares åsikter med ord och döda motståndaren.

I den fjärde bloggen kommer jag att visa vilka islamister det är
som kräver att lagar som förbjuder hädelse åter införs
i Sverige. Bland dessa finns nämligen kopplingar
både till islamister, IS-jihadister
och andra terrorgrupper.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
I min förra blogg utlovade jag tre inlägg om hoten från de grupper som arbetar för parallella samhällsstrukturer i Sverige. I mitt första inlägg koncentrerade jag mig på Göteborg och på de kriminella, släkt- eller klanbaserade, nätverkens strävan efter parallella samhällsstrukturer. I detta, andra, blogginlägg kommer jag att koncentrera mig på islamisternas – Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – strävan efter parallella samhällsstrukturer där svensk grundlag åsidosätts av shariastyrda enklaver i samhället.
Mitt mål är även att ta upp kravallerna i Malmö och att underbygga ställningstaganden i två olika frågor:
1. Rätten att häda, eller avsaknaden av denna rätt, exempelvis genom att bränna olika religioners heliga skrifter som Bibeln och Koranen samt judendomens Tanach,
2. Hur Arbetarpartiet och dess medlemmar kommer att agera när det gäller Bibeln, Koranen och Tanach.

Detta är det andra blogginlägget av tre.

Del ett
En kort repetition av innehållet i mitt förra blogginlägg genom två citat, från polisen, som refereras i Expressen den 7 september. I början av Expressens artikel säger Linda H Staaf från polisens nationella underrättelseenhet: ”Cirka 40 kriminella klaner nästlar sig in i det svenska samhällslivet på ett sätt som gör dem systemhotande”.
Artikeln fortsätter: ”Både klaner och släktbaserade kriminella nätverk bygger på informella relationer, förklarar kriminologen Amir Rostami, som forskar med inriktning på gäng.Han fortsätter:
-Det är mycket tjänster och gentjänster.
-Det kan vara föreningslivet, det kan vara politiken. Det kan vara lokala näringsverksamheter.
Det mest skrämmande kommer i slutet av Expressens artikel. Rostami sammanfattar de kriminella nätverkens strävan på följande sätt:
-Man försöker skapa en liten stat i staten i området man lever. Ett parallellt ekonomiskt system, rättsskipning. Det är inget demokratiskt system, de vill ha total kontroll.
Och apropå att Mats Löfving, chef för polisens nationella operativa avdelning, sagt att de kriminella försöker ta sig in i politiken, säger kriminolog Amir Rostami följande:
-om de inte aktivt själv infiltrerar så försöker man skapa band till personer för att påverka.

Så långt polisen och Expressen.

Del två
Den andra huvudkraften bakom de beslutsamma försöken att sätta landets grundlagar ur spel i dagens Sverige utgörs av islamister. Då jag använder begreppet islamister menar jag främst Muslimska brödraskapet och wahhabitiska salafister. Precis som de kriminella nätverken försöker främst det Muslimska brödraskapet att nästla sig in i det svenska samhällslivet.

Men det finns en skillnad.

”Brödraskapet” började etablerade sig i Europa redan på 1950-talet! De har nu haft uppåt 70 år på sig i vissa länder i Europa. Muslimska brödraskapet har blivit en politisk kraft ”som påverkar lagstiftning och utrikespolitik genom att agera genom ombud i den offentliga förvaltningen och i de politiska partierna” (Islamismen i Sverige, J. Westerholm, 2020).

Det Muslimska Brödraskapet ingick en formell uppgörelse med Socialdemokraterna redan 1999 – uppgörelsen ligger ute på nätet! (klicka här för att ladda hem den)

Uppgörelsen skedde via ombud. Muslimska brödraskapet använde sig av Sveriges Muslimska Råd och Socialdemokraterna agerade via den dåvarande kristna organisationen ”Broderskapsrörelsen”. Det var Socialdemokraterna som lärde upp islamisterna – både i hur de kunde skaffa sig politiskt inflytande samt ta för sig av landets skattepengar. Det ”Brödraskapet” gav tillbaka var röster till S i valen till riksdag, region (landsting) och kommunerna.

Det som började som en liten snöboll har nu utvecklats till en formidabel lavin.

I slutet på augusti, i år 2020, kunde Nyhetsbyrån Siren avslöja att staten och vissa kommuner, tillsammans, har betalat ut 1,2 miljarder av skattebetalarnas pengar till extrema islamister – bara under de senaste fem åren (2015-2019)! Pengarna har gått till ett 50-tal olika bolag. Det som speciellt sticker är islamisternas friskolor. Nämnas kan bland annat Safirskolan (Vetenskapsskolan) i Göteborg samt förskolan Bilaal med huvudort i Umeå. Dessa uppgifter återfanns bl a i Aftonbladet och Expressen så sent som den 27 augusti i år.

Vetenskapsskolan (Safirskolan) ansåg det lämpligt att låta personer som återvänt från IS-Kalifatet att undervisa barn. Det krävs en mycket speciell syn på pedagogik för att låta personer undervisa skolbarn i Sverige – personer som med vapen i hand, eller på andra sätt, har deltagit i kampen för att upprätta det mardrömslika IS-Kalifatet. Detta Kalifat var bland annat känt för folkmord, massvåldtäkter, massavrättningar och slavmarknader. Samt naturligtvis andra mord – gärna genom halshuggningar som filmades. I Bilaalförskolan, vars huvudort var Umeå, var den ekonomiskt ansvarige en av de sex (de flesta imamer) som utvisades från Sverige i hela tre instanser. Detta under året 2019. Men utvisningarna verkställdes inte. Istället försatts dessa på fri fot.

In Sweden only.

Del tre
Jag vill betona att då jag skriver om islamister – ”Muslimska brödraskapet och wahhabitiska salafister – menar jag inte muslimer i allmänhet. Jag anser att försvaret av de svenska grundlagarna – yttrande- och tryckfrihet, fria och allmänna val i ett demokratiskt-sekulärt samhälle – skulle gynnas av ett samarbete mellan partier som stöder grundlagarna och en majoritet av Sveriges muslimer.

Del fyra
Delar av samhället lyckades slutligen samla ihop sig tillräckligt för att ingripa mot några av de islamistiska, eller islamisterna närstående, organisationerna. Efter årtionden av en allt mer provocerande ”gå-på-attityd” drabbades bland annat Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna samt dem närstående organisationer och personer av en rad bakslag. Här följer några exempel:

* 2016: Mehmet Kaplan tvingades avgå från regeringen vilket satte strålkastarljuset på en rad av islamister inom MP  – islamister som inte alls verkar ha tappat sitt inflytande inom MP,
* 2017: Salafistorganisationen Sveriges Förenade Muslimer i Göteborg förlorar sina statsbidrag och får återbetala 535 000 kr
* 2020: ”Sveriges Unga Muslimer” förlorar en flerårig juridisk strid och tvingas återbetala tidigare utbetalda statliga bidrag på totalt 1,3 miljoner för år 2016. Efter detta upphörde de statliga bidragen under en rad år. Jag vet i skrivande stund inte om SUM erhållit några statliga bidrag alls därefter,
* 2020: Göteborgs kommun fryser bidragen till studieförbundet Ibn Rushd. Tidigare har även bland annat Eskilstuna och Hässleholm dragit in bidragen till Ibn Rushd. Region Uppsala har gjort detsamma.

Men i Umeå kommun beslutade Kulturnämnden att bevilja detta studieförbund pengar. De fem partier som gav det islamistiska, eller islamisterna närstående, studieförbundet Ibn Rushd skattepengar var S, V, MP, L, C.

* 2019: Säpos gripanden och utvisningar i tre instanser av sex personer (de flesta imamer) med kopplingar till våldsbejakande islamistisk extremism,
* 2019-2020: Utredningen av Bilaal-förskolorna ledde till att dessa förlorade sina tillstånd. Som tidigare sagt var Umeå huvudorten för denna verksamhet,
* 2019: Skolinspektionen stänger ”Vetenskapsskolan” i Göteborg där bland annat personer som återvänt från IS-Kalifatet ansågs lämpliga att undervisa barn.

Islamisterna inom Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna drabbades alltså, sent om sider, av en rad bakslag. Men de fortsätter att ha ett starkt stöd inom partier som S och MP. Det finns även personer inom både V och C som stöder islamisterna. Men motgångarna var ändå kännbara. Den allmänna opinionen i Sverige började förändras. Vi som sade, och skrev, sanningen om Muslimska brödraskapets och de wahhabitiska salafisternas strävan efter parallella samhällsstrukturer för att kunna styra delar av Sverige efter sharia började få ett allt större stöd. Allt färre vågade, öppet, kalla oss för rasister och ”bruna”.

Islamisterna började känna sig trängda. För första gången någonsin, under alla dessa årtionden, satte delar emot. Islamisterna har varit vana att bara kunna ta för sig utan att möta motstånd.

Del fem
Därför kom danske politikern Rasmus Paludan (”Stram kurs”) och hans partivänners bränning av Koranen väldigt lägligt för islamisterna. Detta gav dem en möjlighet att åter försöka ta initiativet när det gäller kampen för parallella shariastyrda samhällen.

Utan tvekan innebar bränning av Koranen en förolämpning mot många fler muslimer än islamisterna. Arbetarpartiets syfte är att ena så många som möjligt i arbetet för att minska klyftorna i samhället – exempelvis vad gäller möjligheten att få jobb och en anständig lön. Därför skulle vi aldrig bränna bibeln, koranen eller någon annan skrift som hålls helig av troende.

Del sex
Det är alltså endast en liten andel av muslimerna i Sverige som är islamister – knutna till exempelvis Muslimska brödraskapet eller till de wahhabitiska salafisterna. Faktum är att det endast är en liten minoritet av muslimerna som tillhör någon av de islamistiska organisationerna. Kanske bara en av tio som har en muslimsk tro? Men på grund av sin organisationsförmåga – och de tidigare sveken från de två traditionella politiska blocken – har ”brödraskapet” och ”wahhabia salafia” lyckats framställa sig som företrädare för landets alla muslimer (vilket alltså inte stämmer med verkligheten). Denna manöver har islamisterna lyckats med både i Sverige och i andra länder. Och bränningen av Koranen gav islamisterna en ny chans. Låt oss avsluta denna blogg genom att titta på några bilder från de allvarliga upploppen i Rosengård.

I samband med dessa upplopp ropades tyvärr anti-semitiska (judehatande) talkörer.

Sista delenJag beklagar starkt att det inte finna andra källor från vilka det går att hämta youtube-klipp från kravallerna i Rosengård. Vi avråder, på det bestämdaste, både från att följa och ge ekonomiskt stöd till youtube-kanalen ”Exakt24”. Genom sitt namn försöker den lägga beslag på den ev. trovärdighet som ”Nyheter 24” har byggt upp. Vi anser också att ”Exakt24” drivs av högerextremister av olika schatteringar. Men, vi har inte hittat något annat youtube-klipp som visar allvaret i de kravaller som utspelades i Rosengård. Och allvaret i dessa måste komma allmänheten till del.

Läs även texten nedan.

På fredag kommer det tredje och avslutande inlägget
i denna serie om de krafter vars långsiktiga
mål är att de svenska grundlagarna
ska tvingas ge vika för
parallellsamhällen

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Jag kommer att skriva tre (3) blogginlägg om hotet från de redan existerande parallella samhällsstrukturerna.
Mitt mål är att arbeta mig fram till Malmö och att även ta ställning när det gäller både rätten att häda olika religioner och dessa religioners heliga skrifter, som de kristnas Bibel och muslimernas Koran. Jag kommer även att lägga fram vad som ska gälla för medlemmar i Arbetarpartiet i frågor som har med hädelse, som brännande av exempelvis heliga skrifter, att göra.

I min analys kommer jag bland annat att utgå från de grundlagar som det svenska demokratiska och sekulära samhället bygger på. De grundlagar som har beslutats av ledamöterna i riksdagen – ledamöter som utsetts i fria och allmänna val för både män och kvinnor. Låt mig göra detta klart redan från början: det demokratiska och sekulära samhället – samt de grundlagar på vilket detta svenska samhälle bygger – utmanas idag öppet av krafter som vill skapa parallella samhällen som styrs av helt andra värderingar än de som Sveriges grundlagar ger uttryck för.

Denna utmaning mot det demokratiska och sekulära samhället kommer från tre källor:
a) de som vill införa sharia baserade på 350 verser ur Koranen, på profeten Muhammeds sunna (uttalande och gärningar) samt på fiqh (den rättspraxis som vuxit fram) tolkat av ett självutnämnt prästerskap,
b) anhängare av s.k. hederskultur och hedersförtryck,
c) kriminella, ofta släkt- eller klanbaserade, nätverk.

I detta första blogginlägg koncentrerar jag mig på Göteborg. Och de kriminella, ofta släkt- eller klanbaserade, nätverken. Och deras speciella, kriminella, strävan efter parallella samhällsstrukturer

Del ett
De parallella samhällsstrukturerna blir allt tydligare – polisen använder uttrycket ”systemhotande”
I Nya Arbetartidningen (nr 149) beskrivs hur de kriminella nätverken i Göteborg inte ”bara” upprättade tillfälliga vägspärrar i bostadsområden med tiotusentals invånare. Nya uppgifter har framkommit som visar att den kriminella delen av det släktbaserade nätverket Ali Khan otroligt nog – genom sitt mycket stora våldskapital – till och med kunde ta sig rätten att kontrollera personal från Göteborgs kommun. Men inte nog med det. Genom sitt mycket stora våldskapital kunde den kriminella delen av det släktbaserade nätverket Ali Khan införa vad som – i praktiken – var ett utegångsförbud! Detta berörde alltså tiotusentals människor på stadsdelar som Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet och Gårdsten – de områden där nätverket Ali Khan är som starkast. Detta står att läsa i dokument från Stadsledningskontoret i Göteborg.

Det existerar redan parallella (alternativa) samhällsstrukturer. Dessa har uppstått i direkt konfrontation med de grundlagar på vilka det demokratiska och sekulära samhällssystemet vilar. Det har aldrig existerat en så hotfull situation i Sverige efter slutet på andra världskriget. Den enda möjliga historiska jämförelsen är då hemmanazisterna i Sverige – höga militärer och poliser samt personer från kungahuset, riksdagspartierna och näringslivet – kunde pressa samlingsregeringen till eftergifter för Nazityskland genom att hota med just Nazitysklands gigantiska våldskapital.

Detta är skrämmande. Det är också totalt oacceptabelt. Och det understryker den pågående framväxten av parallella (alternativa) samhällsstrukturer som jag och övriga i Arbetarpartiet har pekat på under flera år. Det som också är skrämmande, oacceptabelt och understryker det vi pekat på i flera år är att det politiska-mediala etablissemanget inte fattar (eller vågar sätta sig in i) vidden och djupet i den direkta och öppna utmaning mot grundlagarna och hela det demokratiska och sekulära samhället som pågår. Därför hålls stora delar av befolkningen i Sverige i ett tillstånd av okunnighet. Det finns media som vågar. Men tyvärr tillhör public service den sämsta delen av media när det gäller att beskriva faran i den beskrivna samhällsutvecklingen.

Del två
Släktbaserade maffialiknande kriminella nätverk. Det är inte bara i Sveriges näst största stad som vi kan se effekterna av de framväxande parallella samhällsstrukturerna. Bara den som har bestämt sig för att blunda kan undgå att parallella samhällsstrukturer under en lång tid även har växt fram i Sveriges tredje största stad, Malmö. På ytan verkar det som att dessa strukturer bärs upp av kriminella nätverk i Göteborg och av islamister i Malmö. Men en gren av islamisterna – de wahhabitiska salafisterna, som gör samma tolkning av islam som Daesh / IS – har ett av sina starkaste fästen just i Göteborg. Och ”Gudfadern” i släktnätverket Ali Khan kallar sig för imam och håller sig med en egen muslimsk församling – för klanens räkning. Det finns alltså ett samband mellan vissa kriminella nätverk och vissa islamister. Till saken ska läggas att även de två huvudgrenarna bland islamisterna – Muslimska brödraskapet och de wahhabitiska salafisterna – kan samarbeta om det krävs. Även om de ofta ligger i fejd med varandra.

Men tillbaka till den kriminella delen av det släktbaserade nätverket Ali Khan.

Del tre
Det är svårt att uttrycka sin vilja att skapa ett parallellt samhälle tydligare än den som ”gudfadern” för detta nätverk gör. I Aftonbladet (25/9-2017) formulerar sig ”gudfadern” för den kriminella delen av Ali Khan-nätverket sig på följande sätt.

”Jag är ett komplement till polisen”.

Och detta sägs alltså av en person som är överhuvud (gudfader) över ett kriminellt nätverk vars medlemmar sätter upp vägspärrar för att kolla trafiken (inklusive personal från Göteborgs kommun) i områden som Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet och Gårdsten – för att visa vilka som, egentligen, bestämmer. Detta sägs av en person som även kallar sig imam – men som samtidigt är ledare för det sannolikt mest kraftfulla släktbaserade kriminella nätverket i Göteborg. Detta sägs av en ledare för ett kriminellt nätverk som befunnit sig i ett krig på liv och död med Backagänget – om vilka som ska dominera bland annat knarkhandeln i Göteborg (Sveriges näst största stad). Och som därför tar sig rätten att, i praktiken, utfärda ett utegångsförbud i nämnda fyra stadsdelar. Något som alltså har påverkat livet för tiotusentals människor i Göteborg. Denne gudfader vill alltså ersätta de ordinarie myndigheterna med sig själv!

Hans uppfattning om rättvisa framgick i en intervju i Aftonbladet (25/9-2017):
”Polisen löser inte de här problemen på samma sätt. De vill inte ge samma typ av hjälp utan de vill gå vidare med det och det ska bli rättegång och folk ska träffas flera gånger och det löser inget utan det blir bara värre. Folk i såna situationer blir bara obekväma av att sitta på rättegång och anklaga varandra. Jag kommer i stället med lösning direkt, så att problemet är löst och sen går jag hem.”

Så kan bara en ”gudfader” uttrycka sig. Poängen är inte att de olika parterna i konflikten ska bli vänner – utan att de ska sluta bråka. ”Gudfaderns” våldskapital är nämligen så stort att de olika parterna i en konflikt är mer rädd för Gudfadern, och för konsekvenserna av att bryta mot hans beslut, än de är för varandra! För att kunna agera på det sätt som gudfadern gör måste man alltså besitta ett stort våldskapital.

Detta begrepp – våldskapital – måste du kunna, kära läsare. Eftersom innebörden av begreppet blir viktigare och viktigare för att du ska kunna förstå det nya samhälle som redan har vuxit fram i delar av Sverige. Och som sprider sig till allt fler städer. Bland annat till Umeå.

Del fyra
Det har även vuxit fram parallella samhällsstrukturer i Malmö under en lång tidsperiod. Och det är både islamister och släktbaserade kriminella nätverk som försöker skapa parallella samhällsstrukturer i denna, Sveriges tredje största, stad. Bland annat Ali Khan-nätverket! Men också ett annat (troligen allierat) släktbaserat kriminellt nätverk som kallas ”familjen Fakhro”.

Vi ska återkomma till utvecklingen i Malmö
i den andra delen av denna triologi
om framväxten av parallella
samhällsstrukturer
i Sverige.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress
Tack alla som hört av sig och, med oro i rösten, frågat hur jag mår. Jag har blivit rörd över den omtanke som många visat mig. Svaret på frågan är att jag nu mår bättre och har starkare fysik än exempelvis under valrörelserna 2014 och 2018. Jag kommer att börja träna med vikter på allvar igen nu på söndag. Målet är att pressa 100 kg i bänk, dra 100 kg i mark samt ta 100 kg i benböj (knäböj). Det enda som jag är säker på att jag kommer att klara är ”bänken” – med en aning studs. När det gäller mark och benböj utgör knäna ett hinder. För att behålla det sjukvården gett mig ska jag lägga till konditionskrävande promenader med viktväst samt besöka en dietist för att börja äta bättre. Jag har deponerat 1000 kr i partiets kassaskåp, som en sorts skatt, ifall mina partikamrater ser mig glufsa vetebullar till kaffet. Jag vågar dock inte lova något när det gäller RED Bull – när f-n ska jag få mitt reklamkontrakt av denna tillverkare av energidrycker : )

Nya styrkebloggar kommer i sinom tid. Men det ”brinner” i både Göteborg och Malmö. Så dessa bloggar måste dröja ett tag.
Återigen: Tack till er som visat mig omtanke.

Del ett
Det råder ett lågintensivt krigstillstånd i Sveriges näst största stad. Det jag tidigare kände till var att personer knutna till kriminella nätverk hade upprättat egna vägspärrar bland annat i stadsdelarna Hammarkullen och Hjällbo (Göteborgs-Tidningen tis 25/8). Enligt polisen speglade detta upptrappningen i konflikterna mellan de två rivaliserande kriminella nätverken Backagänget samt den kriminella delen av släktnätverket Ali Khan. Till saken hör också att andra nätverk också dras in i denna konflikt. Många personer som är beredda att använda kraftigt våld, även dödligt våld, dras in i konflikten. Det hör även till saken att vissa av de kriminella självklart bor i en del av Göteborgsområdet men har sin verksamhet i en annan stadsdel. Den väpnade maktkampen mellan de kriminella nätverken utspelar sig därför över hela Göteborg med omnejd. Det har uppstått vad som måste beskrivas som ett lågintensivt krigstillstånd i Sveriges näst största stad.

Så långt tidigare bloggar.

Del två
Kriminella utlyste även undantagstillstånd. Nu har det framkommit nya uppgifter. Det har visat sig att den kriminella delen av Ali Khan-nätverket inte endast ”drabbade” lokalbefolkningen genom att sätta upp egna vägspärrar och kontrollera delar av trafiken. Detta släktbaserade nätverk besitter även det ”våldskapital” som krävs för att utlysta något som i praktiken var ett undantagstillstånd i bland annat stadsdelen Hammarkullen. Och bara där bor det uppåt tiotusen invånare. Den 28 augusti hade nya uppgifter framkommit som GT beskrev på följande sätt:
”Hela bostadsområden låg folktomma och öde sedan gängkriminella uppmanat invånare att hålla sig inomhus. Föräldrar i flera områden i Göteborg höll barn hemma från förskolor. Allt medan beväpnade och maskerade män kontrollerade infarter, där även kommunpersonal stoppades och kontrollerades […] 
– Det är en maktdemonstration, säger Göteborgs polischef Erik Nord.”

Ta dig tid, käre läsare, och fundera på innehållet detta citat från Göteborgs-Tidningen. Det kriminella nätverket utlyste vad som i praktiken var ett undantagstillstånd som, på olika sätt, påverkade tiotusentals göteborgare. Samma nätverk hade även våldskapital nog för att stoppa och kontrollera kommunens personal!

Få umebor skulle uppskatta om hantverkare och kvartersvärdar från AB Bostaden måste godkännas av vad som under 50- och 60-talen kallades för Berghemsligan? Detta fruktade gäng av tio- till tolvåringar som påstods skära dig i handen för att sedan hälla salt i såret. Ali Khan-nätverket har också tolvåringar – men dessa backas upp av betydligt äldre personer med betydligt kraftigare vapen än fällknivar och salt.

Och till skillnad från polisen stänger de kriminella knarklangar-nätverk inte receptionen mellan 15.00 på fredag fram till 09.00 på måndag. Deras närvaro är mer beständig och existerar 24-timmar om dygnet. Annars kan man inte utlysa ett undantagstillstånd som påverkar tiotusentals människor i Sveriges näst största stad. I Umeå är det så förbannat illa att om en person, i djup själslig nöd, vill bekänna ett brott för att orka genomleva helgen går detta inte. Receptionen stängde för en kvart sedan upplyste en uniformerad man. JAG VET DETTA. En bekant till mig hade en bekant som ville bekänna ett brott. Då folk vet att jag sitter i fullmäktige och dessutom har arbetat inom kriminalvården händer det att både folk som jag känner, och inte känner, ber mig om hjälp. Tyvärr tvingades jag bli riktigt frän för att personen från ledningsgruppen för polisregion Nord skulle förstå att det kunde vara bra för polisarbetet om en person, i djup själslig nöd, fick bekänna det brott som personen ville bekänna. Frågan löstes till slut på ett bra sätt – av en patrullbil från den på många sätt, utmärkta, umepolisen – blev jag senare informerad om.

Det går naturligtvis inte att ha en situation där det är lättare att köpa knark hos kriminella nätverk än att bekänna brott hos polisen… bara för att klockan blivit 15.00 på en fredag.

Del tre
Parallella samhällsstrukturer. Situationen har underlättat för de kriminella nätverken att kringgå, och även ersätta, svensk lagstiftning med andra regler och värderingar. Situationen har även underlättat för andra som strävar efter att skapa parallella samhällsstrukturer. Jag tänker på de som, med alla medel, vill försvara och bevara hederskulturen i sina hemländer även sedan de fått asyl här i Sverige. Jag tänker på de islamister – Muslimska Brödraskapet och wahhabitiska salafister – som sedan länge mycket medvetet strävar efter att ersätta de svenska grundlagarna med sharia.

För att skapa parallella samhällsstrukturer.

Och till detta kommer nu nämnda maktdemonstrationer från ytterst inflytelserika kriminella nätverk. Jag har nämnt den kriminella delen av Ali Khan-nätverket samt Backagänget i Göteborg. Men liknande nätverk finns även i exempelvis Stockholm, Malmö och Örebro.

Del fyra
Gängkonflikter i Sverige, bland annat i Stockholm, har fått Danmark att sätta upp gränskontroller – mot Sverige. Under augusti i år pågick en uppmärksammad rättegång kopplad till ”exporten” av kriminalitet från Sverige till Danmark. Nyss dömdes fem män till långa fängelsestraff (tre fick livstid) för ett dubbelmord som inträffade i Köpenhamnsförorten ”Herlev” hösten 2019. Både offren och förövarna var, eller hade varit, svenska medborgare. Enligt polisen utgjorde morden en del av en pågående gängkonflikt – i Stockholmsområdet !

Stanna upp igen och fundera på det du just läst. Danmark känner sig tvingat att sätta upp gränskontroller mot den organiserade brottsligheten i Sverige – vars konflikter i Stockholmsområdet leder till mord och livstidsstraff i Danmark.

Dessa kriminella gäng och nätverk har tillåtits att växa i styrka under mer än flera årtionden! Många har tvivlat på Stefan Löfvens duglighet. Ibland är det, för dessa personer, bättre att hålla mun än att öppna munnen och undanröja varje tvivel. Löfvens yttrande om att vi ”inte riktigt såg det komma” utgör ett klassiskt exempel. Men Löfven och socialdemokraterna är inte ensam om att ha saknat det nödvändiga modet att se den vardag som så många tvingats leva i. Ansvaret vilar tungt på båda de traditionella politiska blocken och på pk-media. Återigen: I oktober 2019 meddelade regeringen i Danmark att den inför gränskontroller mot Sverige! Den danske justitieministern motiverade gränskontrollerna med att gängkriminaliteten i Sverige hade spridit sig till över sundet till Danmark.

Och det var sant.

Avslutning
Ansvarslös asyl- och invandrarpolitik. Den utveckling som nu tar sig uttryck i att kriminella nätverk upprättar vägspärrar och utlyser utegångsförbud i vissa stadsdelar i Sverige definitivt inte kommer som en blixt från en klar himmel. Situationen som har gjort det möjligt att bygga upp parallella samhällsstrukturer har växt fram under årtionden.

En avgörande faktor till det som hänt är den uppseendeväckande ansvarslösa asyl- och invandrarpolitiken. Denna har bidragit till att skapa en segregering – både av arbets- och bostadsmarknaderna – i form av utanförskapsområden där det (ofta) inte ens är nödvändigt att tala svenska! Samtidigt som det svenska språket är nyckeln till Sverige. En annan avgörande faktor är att kunskaperna om de svenska grundlagarna, och de sedvänjor som är baserade på dessa grundlagar, är mindre än liten. Då inte ens folkvalda och kommunens personal klarar av att stå upp för grundlagarna – exempelvis i Kulturnämnden och på Umeå stadsbibliotek – är det väldigt osannolikt att de folkvalda (som grupp) står upp för de demokratiska fri- och rättigheter då konflikter uppstår och situationen ställs på sin spets. Och ansvaret för detta ligger naturligtvis på politiskt fega och röstmaximerande regeringar från båda de traditionella politiska blocken. Men sedan kommer vi till vad som ska ske framöver. Olika partier kan dra olika slutsatser av sina tidigare tillkortakommanden.

De politiker och partier som tror att det, även i fortsättningen, räcker med att mumla kommer att tvingas se sin organisation gå under. Tyvärr verkar Socialdemokraterna tillhöra de partier som är minst benägna att inse tidigare fel och åtgärda dessa. Jag tror att vi ser en skymningen för socialdemokraterna – om de inte gör ett djupgående omvändelse under galgen. Tyvärr tror jag inte att dagens S innehåller tillräckligt mycket av varken demokrati eller socialism.

Därför måste en ny arbetarrörelse byggas upp. En arbetarrörelse som förmår återerövra arbetarna från SD – men inte för att locka dem tillbaka till S.

Det råder ett lågintensivt krigstillstånd i Sveriges näst största stad –
detta kommer dagens S aldrig att förstå.

”Det är svårt att vara ödmjuk”, brukar många inleda sina skämt med.

Men det finns tillfällen då man verkligen känner sig ödmjuk. På djupaste allvar. Det hände mig i tisdags. Klockan kvart i åtta på morgonen skulle jag göra ett arbets-EKG. Klockan 14.00 blev jag skjutsad i en rullstol till en avdelning som heter eftervård PCI eller Kardiologen. Jag tror att jag passerade fyra ”stationer” på hjärtcentrum under dessa sex timmar. Först alltså Klinfys där jag cyklade. Sedan blev jag ledsagad till PCI. För mig var detta ”station” två. På PCI undersökte de och åtgärdade min – genom årtionden och helt på egen hand misshandlade – kropp. Sedan tillbringade jag resten av eftermiddagen och kvällen på eftervård PCI eller Kardiologen.

När jag låg ned på PCI och blev undersökt och åtgärdad var det svårt att inte känna en oändlig tacksamhet mot sjukvården. Instrument och vätskor tillfördes kroppen och det skulle ha kunnat vara skrämmande om det inte var för att personalen, på ett lugnt och pedagogiskt sätt, hela tiden förklarade vad och varför jag kände det jag kände. Under hela processen diskuterade vi styrketräning och de negativa effekterna av anabola steroider och tillväxthormoner. Som vi alla visste inte bara intas av elitidrottare utan även amatörer ute på gymmen. När allting var klart tittade en kvinna, som jag inte vet om hon var läkare eller sjuksköterska, mig stint i ögonen och sa ”du får inte ”bänka” nånting under den närmaste veckan”. ”Bänka” är det ord som vi som tränar med vikter använder för bänkpress.
”Va fa-an”, sa jag, för att verka tuff.
”Nae”, sa hon. ”Ska du köra bröst får du göra flyes istället – utan att anstränga höger handled det allra minsta!”

Gissa om jag blev imponerad.

Den kvinnan kunde uppenbarligen lika mycket som jag om styrketräning. Eller mer. Jag var tvungen att fråga ”träna´ru mycke” (en tuff gammal umebo ska tala långsamt och lätt nasalt). Hon nickade med ett brett leende. Vi fick till och med in Arnold Schwarzenegger i samtalet. Men jag glömde tyvärr att fråga om hennes fascinerande huvudbonad.

Dessa samtal utspann sig mellan mig och fyra till fem av sjukvårdspersonalen. Jag gissar att runt mig fanns det hela tiden två-tre läkare  och två-tre sjuksköterskor. Vi talade samtidigt som de genomförde mycket avancerade undersökningar och åtgärder med hjälp av mycket avancerad apparatur. Efter ett tag så slog mig dock stundens allvar, samtidigt som undersökning och åtgärder började ta på mina krafter, och jag förlorade medvetandet, för att efter ett kort ögonblick väckas av en mild men bestämd skakning i axeln.
”Somnade jag”, frågade jag. ”Ja, men bara i fem sekunder”, blev svaret. ”Bra”, svarade jag, så karskt jag kunde, i ett försök att hålla uppe den tuffa attityden.

Och plötsligt var allt klart!

”Du kommer att må mycket bättre framöver”, sade någon av alla dessa så yrkesskickliga. ”Men inga tunga lyft i bänk på en vecka”, lade kvinnan med den vackra huvudbonaden och det stora kunnandet (även om styrketräning) till bestämt. Hon tillbringade uppenbarligen en hel del av sin tid i gym hon också. Jag lovade. Efter det så bar det av i rullstol till den fjärde stationen som alltså var eftervård PCI. Där togs jag om hand av en gentleman som jag också kunde prata träning med – konditionsträning. Jag klagade över att jag inte kunde springa längre på grund av mina slitna knän. Han tyckte att detta var synd eftersom löpning var ”grunden” för all träning. Så även honom plågade jag med träningssnack. Så mycket som jag bara kunde!

När han gick hem tog ett nytt gäng över den milda men noggranna efterkontrollen.

De två jag minns bäst var en lång svensk grabb och en tjej från andra sidan Bottenhavet. På denna ”station” fick jag äta sen lunch, tidig middag och mycket fika. Jag lyckades givetvis få igång en diskussion om träning. Med killen. Vi utbytte erfarenheter om onda ryggar och om träning både för att bli starkare och för att få mindre ont. Mitt intresse för dialekter gjorde att jag inte kunde låta bli att gissa varifrån tjejen.Jag hamnade i rätt land men inte i rätt län. Jag hoppas att hon åtminstone var lite imponerad över mitt dialektala kunnande. Båda tog hand om mig på bästa sätt. Speciellt när blodet började rinna ordentligt och jag blev – inte rädd, givetvis inte – men en aning förvånad för att inte säga förvirrad.

För övrigt, när det gäller att plåga personalen med träningssnack så kom naturligtvis de som genomförde arbets-EKG:t på mig inte undan. För vad ska man prata om, om inte om träning, under ett arbets-EKG? Jag tror till och med att jag lyckades prata träning under själva transporten från arbets-EKG:t till PCI. När jag nu sitter och skriver blir det uppenbart, till och med för mig själv, att allt detta prat om träning på hjärtcentrum handlade om min egen nervositet. Och att personalen, t.o.m. under undersöknings- och åtgärdsfasen, förstod detta och därför lät mig utveckla det hela till ett samtal i vilket även de deltog. Kunniga om kropp och själ var de ju alla – oavsett om de tränade eller inte.

Den hemska tanken slår mig att det finns en möjlighet att sjukvårdspersonalen har träffat nervöst babblande patienter tidigare – och att jag därför inte lyckades hålla uppe min tuffa attityd. Jag får försöka leva med denna verkligt skrämmande insikt.

Det är svårt – för att inte säga omöjligt – att inte känna en stor ödmjukhet för den insats som alla dessa människor gjorde för mig i tisdags och fortsätter att göra för andra, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Det är svårt – för att inte säga omöjligt – att inte känna en stor ödmjukhet (ordet stor räcker inte till) över den lilla avgift som jag betalar för att bli omhändertagen av så många duktiga och empatiska människor samt avancerade maskiner som andra duktiga människor har byggt. Den totala kostnaden samhället betalade för mig i onsdags måste vara astronomisk.

Det finns de som frågar ”vad f-n får man för skattepengarna egentligen”.

Frågan kan bara ställas av någon som tjänar väldigt mycket pengar och aldrig har varit sjuk. Eller av hänsynslösa politiker samt politiserade högre tjänstemän- och kvinnor (politruker).

Jag vill tacka alla inom sjukvården för allt arbete som ni gör månad efter månad. För mig och för så många andra. Och det sätt jag ska tacka på är att bekämpa de orimliga beslut som politiker och politruker tog i 17 av Sveriges 21 regioner (landsting) år 2019. Dessa innebär fortsätta nedskärningar inom sjukvården. Inte nödvändiga nysatsningar.

För Västerbottens del innebar fjolårets beslut nedskärningar på ca en halv miljard kronor under åren 2020-2021-2022. För Stockholms del innebar fjolårets beslut nedskärningar på 1,1 miljard – bara under år 2020. Dessutom: besluten togs alltså innan coronapandemin slog till. Alla vet – t.o.m. den grupp av ofta, om än inte alltid, verklighetsfrämmande folkvalda – att pandemin har inneburit en vårdskuld som gör dessa planerade nedskärningar ännu mer orimliga!

Sjukvården har fått ta stryk under årtionden. Och trots det togs alltså ifjol beslut om nya nedskärningar i hela 17 av Sveriges 21 regioner (landsting). Och dessa nedskärningsbeslut har inte rivits upp! Trots pandemins effekter, i form av ”sig själv” och av den vårdskuld som pandemin har skapat, håller nu de beslut som fattades ifjol om nya nedskärningar på att verkställas!

Allt förnuft säger att besluten om nya nedskärningar inom sjukvården måste rivas upp. Allt förnuft säger att de små punktvisa satsningar som har gjorts under coronapandemin måste omvandlas till generella upprustningar av hela sjukvården. Men detta kräver antingen att alla förbannade folkvalda hamnar där jag hamnade. Eller en form av ”sjukvårdsrevolution” underifrån. Från personal och patienter. Sjukvården behöver ökade resurser – inte minskade. Detsamma gäller även för äldreomsorgen.

Jag är oändligt tacksam för den sjukvård jag fick av hjärtcentrum i tisdags och jag vill tacka alla – inklusive den läkare på min vårdcentral (på Dragonfältet) som skrev den ursprungliga remissen till hjärtcentrum. Sverige har en sjukvård som, jämfört med andra länder, håller en väldigt hög kvalitet. Det gäller inte minst personalen. Men sjukvården innebär i sig, genom att den är skattefinansierad, en väldig omfördelning från de med både hälsa och pengar till de som har mindre av hälsa och mindre av pengar. Även i detta finns ett väldigt värde. De verkliga makthavarna i Sverige – till vilka jag ännu inte hör, även om jag också är folkvald – har slagit in på en kurs som riskerar att kvadda den dyrbara skatt som svensk sjukvård utgör.

Återigen: Sjukvården måste tilldelas mer resurser. Inte mindre. Bland annat för att korta de ibland alldeles för långa vårdköerna – vårdköer som inte är sjukvårdspersonalens fel.

Återigen: Ett ödmjukt tack till er alla.

PS. Mitt besök på NUS innebär inte att jag tänker dra ned på den politiska verksamhet jag sysslat med sedan 1975.

Tvärtom.

Tack vare den fortfarande fantastiska sjukvården kommer jag att kunna gå upp från 70 arbetstimmar i veckan till 75. Men, för att inte sabba det jag har fått av sjukvården ska jag inte göra detta. Jag ska hålla mig till 70 arbetstimmar även i fortsättningen. Men kanske, och detta är inget löfte, ska jag lyssna på kvinnorna i mitt liv – min dotter, min fru (som jobbar på mikrobiologen) samt på mina ”bestämda” kusiner – och dra ned på antalet Red Bull.

Kanske.

Vi ses på barrikaderna, eller åtminstone på Rådhustorget, i morgon lördag kvart i ett. DS.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Detta blogginlägg ska läsas som en fortsättning på de två föregående inläggen (26 och 29 augusti)

Ingress
Den offentliga debatten om flyktingpolitiken i Sverige har under åratal präglats av orimligheter. En av alla dessa orimligheter går ut på att börja jämföra det svenska flyktingmottagandet med det totala antalet människor som befinner sig på flykt i världen. I jämförelse med denna siffra kommer det svenska flyktingmottagandet alltid att framstå som mycket blygsamt.

Del ett
Flera representanter för Miljöpartiet har använt sig av denna metod i debatterna kring en parlamentariska migrationskommitténs förslag. Det avgående MP-språkröret Isabella Lövin förde fram ett resonemang i Sveriges Radios partiledarutfrågning (28/6) som gick ut på att Sverige skulle öka sitt flyktingmottagande eftersom det finns nästan 80 miljoner flyktingar i världen. MP-Lövins jämförelse utgjorde ett försök att medvetet vilseleda debatten. Låt mig förklara varför.

Del två
Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR befann sig 79,5 miljoner människor i världen på flykt i slutet av år 2019. Dessa fördelade sig på en rad olika grupper. Se tabellen nedan.

Tabell: Människor som befann sig på flykt år 2019

Internflyktingar	45,7 miljoner
Flyktingar	20,4 miljoner
Palestinska flyktingar och ättlingar sedan 1948	5,6 miljoner
Flyende från Venezuela	3,6 miljoner
Asylsökande	4,2 miljoner
varav till Europa	893 600
Totalt	79,5 miljoner

Kommentarer:

1. Den största andelen av de människor som befann sig på flykt år 2019 – 45,7 miljoner – bestod av människor som var flyktingar i sitt eget land. Det största antalet av dessa internflyktingar fanns i Colombia (8 miljoner).

2. Drygt fem av de 79,5 miljonerna består av palestinska flyktingar. Dessa har levt i permanenta flyktingläger i decennier.

3. De 20,4 miljoner människor som räknas som flyktingar kräver en närmare förklaring. Denna grupp utgörs nämligen av människor som redan har fått sin status som flykting bekräftad. Detta innebär att myndigheterna i ett mottagande land, eller exempelvis FN:s flyktingorgan, har gjort bedömningen att dessa människor har rätt till skydd som flyktingar i enlighet med FN:s konventioner från 1951 och 1967. De 20,4 miljoner flyktingarna har alltså redan fått uppehållstillstånd i ett annat land än i sitt hemland. Den hjälp som de allra flesta av dessa behöver handlar inte om att förflytta sig till ett nytt land. Av de 20,4 miljoner som har har fått uppehållstillstånd i ett annat land är det 3,0 miljoner som har fått uppehållstillstånd i olika europeiska länder – däribland i Sverige!

Återigen: Dessa 20,4 miljoner människor har alltså redan fått sin flyktingstatus bekräftad och söker inte asyl i något annat land. De, i denna grupp, som har sökt asyl har alltså redan fått asyl.

4. De människor som nu kommer till Sverige och söker asyl hör till gruppen ”asylsökande”. Det var 4,2 miljoner människor som sökte asyl under 2019. Den största andelen av dessa återfanns i Nord- och Sydamerika. Det var under en miljon (893 600) som sökte asyl i Europa förra året.

De slutsatser som vi kan dra av siffrorna från UNHCR understryker hur medvetet bedrägligt det är att ställa det svenska flyktingmottagandet mot ”80 miljoner flyktingar i världen”. Detta eftersom de människor som kommer till Sverige hör till gruppen asylsökande. Och år 2019 var det alltså 893 600 som sökte asyl i Europa. Det är mot denna siffra som Sveriges asylpolitik ska ”vägas”. Inte mot 80 miljoner.

Del tre
Öka utlandsbiståndet. Majoriteten av de 79,5 miljoner människor som befinner sig på flykt i hela världen har varken intresse eller möjlighet att ta sig till Sverige. Däremot kan Sverige, genom utlandsbiståndet, ta sin del av ansvaret för dessa nästan 80 miljoner människor. Detta genom att öka Sveriges bidrag till FN:s flyktingorgan UNHCR.

Till sist
Metoden att jämföra Sveriges flyktingmottagande med ”80 miljoner i världen” visar på den kombination av hänsynslöshet och okunnighet som präglar Miljöpartiets agerande i flyktingdebatten. Sanningen är att Sveriges asyl- och flyktingpolitik ska jämföras med en (1) procent av 80 miljoner – nämligen  893 600 asylsökande.

MP – partiet som talar sant till en (1)  procent !

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Detta blogginlägg ska läsas som en fortsättning på det föregående

Ingress
Under de fyra åren 2012-2015 tillät Sverige i praktiken ett obegränsat flyktingmottagande. Denna period kommer att påverka det svenska samhället under decennier för att inte säga generationer framåt. Alla politiska partier måste presentera ett politiskt svar på den nya och svåra verklighet som dessa år har skapat. Eller fly in i lögn och förnekelse.

Del ett
Andra EU-länder måste ta ett större ansvar för de asylsökande
År 2019 beviljade Sverige uppehållstillstånd till dubbelt så många flyktingar, sett till befolkningens storlek, som snittet för alla länder inom EU. Men en bedömning av huruvida Sverige har tagit sitt ansvar för att hjälpa människor på flykt, i jämförelse med övriga EU-länder, kan inte enbart göras under ett år. En rättvis jämförelse måste kräver att Sveriges flyktingmottagande jämförs med EU som helhet under en tioårsperiod. Ett lands möjligheter att integrera de flyktingar som fick uppehållstillstånd under 2019 påverkas, naturligtvis, av hur många flyktingar som redan finns i landet. Och som befinner sig i en process av att lära sig språket samt skaffa jobb och bostad.

Antal beviljade uppehållstillstånd till asylsökande åren 2010-2019
Sverige	262 310
Hela EU	2 843 295
Sveriges andel	9,2 procent

Kommentarer:
1. Av det totala antalet flyktingar som beviljades uppehållstillstånd i EU-länderna under tioårsperioden 2010-2019 var det nästan var tionde som fick uppehållstillstånd i Sverige (9,2 procent).

2. Detta ska jämföras med att Sverige endast har knappt två procent av befolkningen inom EU. Sverige har alltså tagit emot nästan fem gånger fler flyktingar än vad storleken på dess befolkning ”förpliktigar” landet till. Detta förhållande har alltså gällt under hela tio år!

3. Om Sverige hade tagit emot flyktingar i relation till storleken på landets befolkning skulle antalet ha legat på ca 56 000 under tioårsperioden 2010-2019. Inte 263 000. Återigen: Sverige har tagit emot nästan fem gånger så många flyktingar som storleken på landets befolkning ”förpliktigar” till.

Den slutsats vi kan dra är att Sverige, under åren 2010-2019, med har tagit sitt humanitära ansvar för de asylsökande som kommer till EU! Och mer därtill. Det finns inget annat land i Europa som ens kommer i närheten av att ha tagit emot så många flyktingar i förhållande till landets storlek som Sverige har gjort under åren 2010-2019. Därför är det ett berättigat krav att andra länder nu ska ta ett långt större ansvar.

Den senaste period då Sverige tog emot ett större antal flyktingar var i början av 1990-talet. Detta var ett resultat av de olika krig som bröt ut då Jugoslavien föll samman. Under åren 1993-1994 beviljades över 80 000 flyktingar asyl i Sverige. Majoriteten var alltså flyktingar från det forna Jugoslavien. Denna period av mycket stort flyktingmottagande följdes av nästan tio år då Sverige kraftigt minskade sitt mottagande. Detta för att klara av att integrera de flyktingar som kommit. Sverige klarade också av att integrera denna flyktingvåg. Till skillnad från idag.

De senaste tio åren av historiskt stort flyktingmottagande kräver en långt större ansträngning för att klara av integrationen. Därför anser alltså Arbetarpartiet att andra EU-länder, under överskådlig tid, måste ta ett långt större ansvar för de asylsökande som kommer till Europa.

Del två
Arbetarpartiet vågar se den nya verkligheten och presenterar här ett politiskt svar. I detta ingår bland annat en ny, realistisk och human asyl- och flyktingpolitik. Vårt övergripande med mål är att Sverige måste överge de föregående årens orealistiska och ansvarslösa flyktingmottagande och istället lägga sig på den nivå som utgör genomsnitten för EU-länderna. Detta av främst fyra skäl:
a) de med invandrarbakgrund som idag bor i Sverige måste integreras i samhället – detta innebär att dagens ansvarslösa och orealistiska asylpolitik omedelbart måste överges.
b) coronapandemin har understrukit behovet av en väldig upprustning och utbyggnad av sjukvård och äldreomsorg – vilket i sin tur kräver ett massivt utbildningsprogram i vilket både svensk- och utlandsfödda måste delta,
c) utlandsbiståndet utgör en av våra hörnstenar – stödet till de som är flyktingar i sitt eget land måste ökas.
d) denna omfattande omställning av samhället måste finansieras – vilket är ett av flera skäl till att andra EU-länder måste ta ett långt större ansvar för de som söker asyl i EU.

Dessa fyra punkter utgör grunden för en ansvarsfull och realistisk asyl- och flyktingpolitik. Men också för en human biståndspolitik. Detta är en del av Arbetarpartiets alternativ.

Del tre
Utlandsbiståndet är centralt – stödet till de som är flyktingar i sitt eget land måste ökas och även detta måste finansieras
Arbetarpartiet är alltså inte för fri invandring. Däremot är vi för en ökad satsning på utlandsbiståndet. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR befinner sig nästan 80 miljoner människor på flykt runt om i världen. Drygt hälften av dessa (43,5 miljoner) är på flykt inom sitt eget land. En överväldigande majoritet av dessa är inte intresserade av att ta sig till Europa. Dessa måste få hjälp på platsen. I många flyktingläger runt om i världen råder idag en akut brist på rent vatten, mediciner, sjukvårdspersonal, livsmedel och andra förnödenheter.

Men under år 2015, då nästan 163 000 människor sökte asyl i Sverige, beslutade en majoritet att överföra nästan en fjärdedel av den svenska biståndsbudgeten. Dessa pengar togs alltså från de människor som exempelvis behövde vatten i Afrika och användes istället som ett tillskott på hemmaplan för att Sverige skulle kunna ta emot åtta gånger så många asylsökande som EU-snittet under året 2015. Det handlade om nio miljarder kronor. En representant för Diakonia, en av landets största biståndsorganisationer, kommenterade nedskärningen av utlandsbiståndet på följande sätt i en artikel i DN (30/4-2015): ”Det motsvarar Sveriges samlade årliga bistånd till allt som har att göra med hälsovård, allt till barns utbildning, allt till att få fram rent vatten och allt katastrofbistånd tillsammans. Detta är mer än dubbelt så mycket som går till Afrika per år”.

Det är ingen som vet hur många fler människor som tvingades ta chansen i en båt över Medelhavet på grund av att den svenska biståndsbudgeten plundrades för att finansiera ett orimligt stort flyktingmottagande hemma i Sverige.

Arbetarpartiet anser att en betydande del av den svenska biståndsbudgeten ska användas till att förbättra levnadsvillkoren för bland annat de 43,5 miljoner människor som befinner sig på flykt inom sitt eget land. Detta genom ökade bidrag till FN:s flyktingorgan UNHCR.

Del fyra
Integrationen av de flyktingar som redan fått asyl i Sverige måste prioriteras
Samma politiker som plundrade biståndsbudgeten, och därmed offrade nödlidande människor i Afrika för att kunna finansiera flyktingmottagandet på hemmaplan, är också ansvariga för den bristande integrationen av de flyktingar som nu finns i Sverige. Reinfeldts tal om att ”öppna era hjärtan” i augusti 2014 backades aldrig upp med en plan för hur alla flyktingar skulle få jobb och bostad. Eller hur det skulle gå till att lära alla nyanlända det svenska språket – samt Sveriges grundlagar!

Sverige ett av länderna i Europa där arbetslösheten bland invandrare är som högst och sysselsättningsgraden som lägst. Ryszard Szulkin, professor i sociologi vid Stockholms universitet, jämförde invandrarnas arbetslöshet och sysselsättningsgrad i femton europeiska länder år 2012. I denna studie stod Sverige ut – i negativ bemärkelse. Efter de första tio åren i sitt nya hemland hade färre invandrare fått arbete i Sverige än i exempelvis Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Norge och Danmark. Den främsta förklaringen till den lägre sysselsättningen handlade, enligt Szulkin, om att en större andel av de invandrare som kommit till Sverige utgörs av flyktingar och deras anhöriga än i de jämförda länderna.

I juli 2019 var 47,4 procent av alla inskrivna hos Arbetsförmedlingen födda utanför Europa. Trots de senaste årens högkonjunktur tog det ca fem år innan hälften av de nyanlända hade etablerat sig på arbetsmarknaden (SCB). Svårast att komma ut i arbete har nyanlända kvinnor. Så var förhållandet under åren av högkonjunktur. Den djupa ekonomiska nedgång som har utlösts av coronapandemin riskerar nu att ytterligare förlänga den tid det tar för flyktingar att få arbete och därmed integreras i samhället.

Avslutning
Ska integrationen klaras måste Sveriges flyktingmottagande ned till EU-snittet.
Efter dessa tio år går det inte att fortsätta i samma spår.
Fortsättning följer – i kommande bloggar

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

 ____________________________

Ingress

Arbetarpartiet anser att Sverige måste ned till EU-snittet när det gäller asylpolitiken. Detta av främst fyra skäl:
a) andra EU-länder måste ta långt större ansvar för asylsökande i EU – detta kommer att påskynda integreringen,
b) utlandsbiståndet är centralt – stödet till de som är flyktingar i sitt eget land måste ökas och detta måste finansieras,
c) de som redan bor i Sverige måste integreras – och då kan inte dagens orealistiska asylpolitik fortsätta,
d) utbildade invandrare krävs för att bidra till den väldiga upprustning som krävs av sjukvården – vilket måste finansieras.

Detta är en realistisk och human asyl-, flykting- och biståndspolitik. Detta är en del av Arbetarpartiets alternativ.

Aldrig har ett så litet riksdagsparti som MP, åstadkommit så stor skada, i en så viktig fråga som migrationspolitiken. Inte i Sverige under modern tid. Och dessutom aldrig under så många år. Det hela är fullständigt osannolikt. Nedan ska jag dels förklara Miljöpartiets katastrofala roll i Sveriges misslyckade asyl- och integrationspolitik. Dels ska jag ska förklara varför MP har fått härja så fritt. Detta lilla aggressiva MP har dels lyckats omvandla Sveriges traditionellt försiktiga arbetskrafts-, asyl- och flyktingpolitik till sin motsats. Dels lyckats förfalska historieskrivningen genom att få en stor del av befolkningen att tro att åren 2012-2015 var det normala för svensk asylpolitik – när sanningen är att det var just dessa fyra år (2012-2015) som var fullständigt onormala – vilket jag kommer att visa med stor tydlighet.

Det vore intressant om Miljöpartiet försökte göra som Donald Trump – och bemöta mig genom att presentera ”alternativa fakta”. MP skulle ju kunna börja med att förneka riktigheten i den tillbakablick som jag ska börja med.

Del ett
Vad var det som hände den 24 november 2015? Det som hände var att ett första steg togs mot att återställa en för Sverige normal asylpolitik. Det som hände var att en majoritet i riksdagen tog ett första steg för att återställa en, i förhållande till övriga länder i Europa, normal asylpolitik. Detta är den sanning som kretsar inom politiska partier, skattefinansierade välgörenhetsorganisationer och studieförbund samt media, tillsammans, har försökt att dölja. Och tyvärr även två falanger inom de splittrade socialdemokraterna:
a. (S)chvänstern,
b. islamistfalangen – inte muslimer utan exempelvis Muslimska brödraskapet.

Det som hände den 24 november 2015 var att ett första steg togs – bort från en ny, avvikande och kompromisslös asylpolitik som hade förts i Sverige under de fyra åren 2012-2015. Denna nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitik blev resultatet av en uppgörelse mellan Reinfeldts stora alliansregering och det lilla Miljöpartiet i mars år 2011. Genom att spela ut Alliansen mot Socialdemokraterna lyckades MP lägga om hela den traditionella svenska asylpolitiken.

Detta var en närmast osannolik framgång för det lilla MP – ett parti som strävar efter att Sverige i praktiken ska införa fri invandring.

Del två
Tyvärr anslöt sig Socialdemokraterna till uppgörelsen mellan Alliansen och MP. Detta skedde då Stefan Löfven bildade regering år 2014. Det blev alltså en ny regering – men det lilla MP lyckades driva igenom att den nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitiken – som blev resultatet av MP:s uppgörelse med Alliansen i mars 2011 – levde vidare. Jag måste repetera detta: det blev en ny regering 2014 – men det lilla MP lyckades få den nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitiken att leva vidare. Och nu gick även Socialdemokraterna med på en historisk omläggning av den traditionella svenska asylpolitiken! Socialdemokraterna var tidigare ett parti som traditionellt hållit en stram linje i frågor som dels handlat om arbetskraftsinvandring, dels om asyl- och flyktingpolitik. Den som vill behöver bara gå tillbaka till Luciabeslutet 1989 för att själv kunna konstatera detta.

Detta var ytterligare en osannolik seger för det lilla MP – ett parti som strävar efter att Sverige i praktiken ska införa fri invandring.

Del tre
Den nya, avvikande och kompromisslösa flyktingpolitiken under åren 2012-2015 var en orimlighet. Under dessa fyra (4) år sökte nästan lika många människor asyl i Sverige som under de föregående 17 åren! Det handlade om nästan 350 000 människor. Detta är sanningen om den fyraåriga perioden 2012-2015.
Under helåret 2015 tog Sverige emot uppåt 163 000 asylsökande! Sett i förhållande till landets befolkning var detta nästan tre gånger så många asylsökande som Tyskland tog emot. Sett i förhållande till landets befolkning var detta åtta gånger fler än genomsnittet för länderna inom EU. Detta är sanningen om året 2015.

Jag vill repetera dessa siffror.

År 2015 tog Sverige emot nästan tre gånger så många asylsökande som Tyskland, och åtta gånger så många som genomsnittet för länderna inom EU, sett i förhållande till landets befolkning. Detta är sanningen om året 2015.

Del fyra
De oförlåtliga bedrägerierna. Trots de fakta jag redogjort för ovan fanns det, hänsynslöst lögnaktiga, kretsar inom politiska partier, skattefinansierade välgörenhetsorganisationer samt media som odlade myten om att ”asylrätten måste försvaras”. Som om den var hotad! Sverige hade alltså aldrig tagit emot så många asylsökande; inget land inom EU hade tagit emot så många asylsökande (i förhållande till befolkningens storlek) som Sverige. Ändå odlade dessa, tunga, opinionsbildare hänsynslöst myten om att  ”asylrätten måste försvaras”. De ropade till och med om att asylrätten var hotad innan Stefan Löfven bromsade asylmottagandet i november 2015. De ropade om ”hotad asylrätt” trots att det i praktiken rådde fri invandring till Sverige under denna kaotiska period. Tre av fyra personer, vars asylansökan prövades i Sverige under åren 2014-2015, beviljades nämligen uppehållstillstånd. I de allra flesta fall beviljades permanenta uppehållstillstånd. Ändå ropade de om att asylrätten var hotad. Detta är det första av de tre politiska bedrägerier som inte kan förlåtas.

Del fem
Det andra oförlåtliga bedrägeriet handlar om de 60 miljoner flyktingarna i världen. Återigen handlade det om kretsar inom de politiska partier, skattefinansierade välgörenhetsorganisationerna och studieförbund samt media. Från flera av dessa håll – speciellt från Miljöpartiet – hävdades att Sveriges asylpolitik skulle föras mot bakgrund av att ”det fanns 60 miljoner flyktingar i världen”. Syftet med detta argument var att ingen – i alla fall inte i Sverige – skulle räkna på vad som var rimligt när det gäller hur många asylsökande som Sverige skulle ta emot. Dessa kretsar försökte – och lyckades i orimlig hög utsträckning – få alla siffror att jämföras med ”60 miljoner flyktingar i världen”.

Det är i detta som det hänsynslösa bedrägeriet ligger.

Det enda antal som är intressant för Sveriges asylmottagande är hur många asylsökande som kom till EU-länderna! Och det var inte 60 miljoner. Det var 1,3 miljoner. Det är endast mot denna siffra (1,3 miljoner) som Sveriges asylmottagande kan ses. Och det är då som sanningen kommer fram. Och sanningen tål att repeteras. Så låt oss repetera sanningen: År 2015 tog Sverige emot nästan tre gånger så många asylsökande som Tyskland, och åtta gånger så många som genomsnittet för länderna inom EU.

Men de 60 miljonerna då? De allra flesta av dessa var flyktingar i sitt eget land. Och ifall Sverige skulle ha försökt hjälpa dessa – vilket Sverige borde ha gjort – kunde detta endast ske genom ett ökat utlandsbistånd. Men vad gjorde Sverige? Sverige minskade sitt utlandsbistånd – och överförde dessa pengar till det orimliga asylmottagande! Därmed orsakade Sveriges asylpolitik vad som kan betecknas som katastrofala förhållanden i delar av Afrika! 

Idag ropar MP om att det finns ”80 miljoner flyktingar i världen”. Men inte som ett argument för att hjälpa flyktingarna där de finns, vilket är möjligt i många fall, utan för att sabotera strävan att Sveriges asylpolitik ska närma sig snittet för EU-länderna. MP kan inte tillåtas sabotera en uppgörelse om asylpolitiken på hemmaplan – och utlandsbiståndet på bortaplan. Det hänsynslösa bedrägeriet från MP kan inte förlåtas. Däremot måste konsekvenserna av MP:s strävan efter en i praktiken fri invandring avslöjas.

Del fem
Det tredje oförlåtliga bedrägeriet. Regeringen Löfvens beslut den 24 november 2015 innebar alltså ett första steget bort från den nya, avvikande och kompromisslösa asylpolitik som fördes under de fyra åren 2012-2015; beslutet innebar ett steg i riktning mot vad som alltid varit normalt för Sverige. Återigen: studera Luciabeslutet 1989.

Men trots detta har kretsar inom partierna, skattefinansierade välgörenhetsorganisationer och studieförbund samt media lyckats med det största bedrägeriet – med den största OFFENTLIGA LÖGNEN – nämligen att omläggningen av Sveriges asylpolitik i november 2015 skulle ha inneburit en ny, främlingsfientlig och nästan rasistisk invandrarpolitik.

Detta är, som jag har visat ovan, en lögn från början till slut. Lögnens främsta bärare är Miljöpartiet.

Det som skedde, istället, ett första steg mot en normalisering och en återgång till vad som varit alltid varit Sveriges traditionella asyl- och invandrarpolitik. Detta under hela perioden efter andra världskriget – med undantag för en kort period då Jugoslavien föll samman.

Del sex
Ett fjärde bedrägeri, eller offentlig lögn, är att Sverige har gått ned på ”EU:s miniminivå” när det gäller beviljade uppehållstillstånd till asylsökande. Sanningen är att Sverige, även efter 2015, har beviljat fler uppehållstillstånd än snittet inom EU!

År 2019 beviljade Sverige dubbelt så många uppehållstillstånd till flyktingar än snittet inom EU.

Se tabell nedan.

Beviljade uppehållstillstånd till asylsökande per 1000 invånare (2019)
Sverige	1,2
Hela EU	0,6

Detta understryker att Sverige inte alls har lagt sig på EU:s miniminivå när det gäller att bevilja uppehållstillstånd!

Avrundning

Ansvaret för att MP fått ett så orimligt inflytande över asyl- och integrationspolitiken faller tungt på Moderaterna och Socialdemokraterna. På M eftersom de gav MP dess ursprungliga maktposition genom uppgörelsen i mars 2011. Sedan på S som tillät MP att spräcka sommarens förhandlingar genom att ge efter för MP:s hot att fälla regeringen. Till detta ska läggas att både Centern och Vänsterpartiet i praktiken ligger mycket nära fri invandring de också.

En bedömning av ifall Sverige har tagit sitt ansvar
för att hjälpa människor på flykt, i jämförelse med övriga EU-länder,
kan inte avgöras under endast ett enda år. För att möjliggöra en rättvis jämförelse
måste Sveriges flyktingmottagande jämföras med hela EU under en tidsperiod på tio år.

Jag ska återkomma till en sådan jämförelse – på tio år – i min nästa blogg.

Styrkebloggen tar paus nu under några dagar på grund av att jag semestrar i radioskugga. Jag återkommer på lördag den 4 juli. Men fram till dess vill jag att alla mina läsare ska få ta del av texten nedan.

Den handlar om att det äntligen tagits ett beslut i rätt riktning när det gäller utbetalningen av statliga bidrag till organisationer som inte respekterar demokratins idéer. Det handlar om att det nu är klart att organisationen ”Sveriges Unga Muslimer” får återbetala 1,3 miljoner kronor i statsbidrag som tidigare betalats ut till organisationen. ”Sveriges Unga Muslimer” representerar inte alla unga muslimer i Sverige, utan står för en minoritetsuppfattning. Organisationen har även haft samröre med våldsbejakande islamistiska extremister.

Läs mer i detta pressmeddelande som jag hämtat från hemsidan för Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF):

”Rätt av MUCF att återkräva bidrag från Sveriges Unga Muslimer: ”Viktig prövning av demokratins idéer”

Organisationen Sveriges Unga Muslimer (SUM) ska återbetala tidigare utbetalt statsbidrag från MUCF eftersom organisationen brustit i kravet att respektera demokratins idéer.

Det står klart efter att Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att inte pröva frågan.

– Det här är en av de första rättsliga prövningar av vad det innebär att verka i enlighet med demokratins idéer. Den är principiellt viktig och visar att vår tolkning av förordningen och att myndighetens beslut var rätt bedömning. Kammarrättens dom blir nu vägledande för vår och andra myndigheters bidragsgivning, säger Lena Nyberg, generaldirektör på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF.

MUCF beslutade i december 2016 att avslå en ansökan från Sveriges Unga Muslimer, SUM, om statsbidrag för 2017 enligt förordning (2011:65) om statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer.

Myndigheten bedömde att SUM inte uppfyllde kravet i förordningen på att i sin verksamhet respektera demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering (8 § p 3). SUM överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm som den 14 november 2017 undanröjde MUCF:s beslut och återförvisade ärendet till myndigheten.

MUCF valde att inte överklaga förvaltningsrättens dom utan utredde i stället ärendet på nytt. I april 2018 beslutade myndigheten igen om avslag för SUM:s ansökan och nu även om återkrav av tidigare utbetalade statsbidrag. SUM överklagade till förvaltningsrätten som undanröjde beslutet och återförvisade ärendet till myndigheten. Denna gång överklagade MUCF förvaltningsrättens dom och i februari 2019 meddelade Kammarrätten i Stockholm prövningstillstånd.

I oktober 2019 meddelade Kammarrätten sin dom (mål nr 1383-19). Kammarrätten menar att MUCF kunnat visa att SUM i sin verksamhet brustit i respekten för demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering.

I ett pressmeddelande skrev Kammarrätten att man ”vid sin prövning kommit fram till att myndighetens utredning visar att Sveriges unga muslimer och dess medlemsföreningar har bjudit in flera olämpliga föreläsare. Det har också funnits företrädare för organisationen som har uttalat sig i strid med demokratins idéer. Till skillnad från förvaltningsrätten anser kammarrätten att de åtgärder som organisationen har vidtagit för att åtgärda bristerna inte har varit tillräckliga.”

Kammarrätten menade att det fanns både förutsättningar och skäl att återkräva 2016 års utbetalade bidrag (1 366 741 kronor) till organisationen i enlighet med MUCF:s beslut.

SUM har velat få ärendet prövat i Högsta Förvaltningsdomstolen. I och med att prövningstillstånd inte meddelas så står Kammarrättens dom från 31 oktober 2019 fast.”

Klicka här för att läsa pressmeddelandet på MUCF:s hemsida.

Detta är en viktig seger för alla oss som försvarar yttrande- och tryckfriheten samt bekämpar uppbygget av parallellsamhällen.

Marklyft
Detta är alltså en av de övningar som jag kallar de TRE STORA. Detta av flera skäl. Ett är för att Marklyft utgör en av de tre övningar som ingår i tävlingsformen ”styrkelyft”. Ett annat skäl är att övningen aktiverar en så stor del av kroppens totala muskelmassa. Upp till 90 procent! Marklyft aktiverar alltså exempelvis:
*de stora musklerna i benen och sätet (baken),
*core-muskulaturen i form av mage och ländrygg (sträckarna),
*stora delar av den övriga ryggmuskulaturen samt axlar/skuldror,
*delar av över- och underarmarna samt händerna.
Inte illa för en enda övning!

Du arbetar mer aktivt med benen än med armarna när det gäller Marklyft . Men det är en imponerande stor del av kroppens muskler som aktiveras. Marklyft är definitivt en av de viktigaste övningarna för att bygga upp styrkan i, och volymen på, musklerna över hela kroppen. Under min mest aktiva tid i gymmet inskränkte jag ibland min träning till endast två övningar:
a) Marklyft,
b) Bänkpress.

Året var 2003, tror jag, och jag och min dotter skulle se filmen ”Ondskan” (baserad på Jan Guillous bok). Jag hade för liten tid för att köra ett fullt träningspass före filmen. Det var då jag kom på lösningen: jag kör bara Marklyft och Bänkpress, varannan gång, cirka tio set var. Då jag körde relativt tungt blev det ett rejält pass. Trots att det endast handlade om två övningar. Men båda övningarna tillhörde de TRE STORA. Det blev ett bra träningspass. Och vi kom i tid till själva filmen. Men vi missade reklamen. Detta uppskattades inte av dottern (jag hade lovat att vara klar på 45 minuter men passet tog 75 minuter). Det var någon gång vid denna tid som hon myntade uttrycket ”pappaminuter”. Hon tyckte inte heller om att jag satt och åt köttbullar direkt ur ett tinat paket under filmen. Det tilldrog sig nämligen en del uppmärksamhet från de övriga biobesökarna. Vad utsätter man inte sina barn för. Fast idag tränar dottern på gym. Med vikter.

Men åter till Marklyftet. Denna mångsidiga övning kan utförs på följande sätt:
1. Du ställer dig framför skivstången, som bör ha fullstora vikter för att höjden som du utgår ifrån ska vara den rätta, och har fötterna isär ungefär lika mycket som dina axlar är breda. Huka dig ned och greppa tag i skivstången med armarna utmed lårens utsida (vi ska återkomma till olika handgrepp och sumopositionen senare),

2. Spänn musklerna i mage och ländrygg (vilket sker automatiskt om du drar lite i stången, utan att den lättar från golvet, bara så att du känner stångens tyngd). Dra tillbaka skulderbladen och fäst blicken på en punkt framåt-uppåt så att du får en naturlig svank i ryggen,

3.Tänk dig att du pressar hälarna genom golvet med hjälp av sätesmuskulaturen (baken) för att få rejält med kraft i lyftet. Håll stången nära kroppen under hela lyftet.

4. När du dragit stången förbi dina knän ska du trycka fram höfterna, samtidigt som du fortsätter att dra stången uppåt till dess att du står raklång.

5. Sedan sänker du ned stången alltjämt med spänd core-muskulatur (mage och ländrygg) samt med den naturliga svanken i ryggen.

Det finns en hel del att kommentera när det gäller Marklyftet.
Men det tar vi i nästa blogginlägg.

*Ursäkta
Jag får börja med att be om ursäkt. Jag började skriva Del III av styrketräningsbloggen så sent som klockan 23.00 på torsdagens kväll och blev klar först 01.10 idag fredag. Blogginlägget blev alltså inte klart under torsdagen som jag lovat. Jag ber återigen om ursäkt. De som följer min blogg vet vid det här laget att jag är en störande tidsoptimist. Men semesterbloggar brukar jag faktiskt klara. Dock inte denna gång.

Jag och den kvinna jag är gift med tömde alltså den lägenhet som hennes, idag 97-åriga, mamma har bott i under 30 år. Den låg i Bromma. Och idag, torsdag, körde jag – matt på grund ett ständigt lyftande i en nästan förlamande inomhusvärme – från Stockholm till Umeå. Med väldigt mycket saker i bilen. En firma som vi fick kontakt med, via goda råd från Kalles Bud, fraktar just nu större saker som möbler hit till Umeå åt oss.

*Då jag var ung
Då jag var 16-år började jag, så smått, i flyttbranchen. Jag fick ett sommarjobb på Backmans Möbler. Då jag var 21 år tjänade jag återigen lite extra genom att hjälpa en kille som jobbade åt Göta Flyttfirma varje gång han angjorde Umeå med sin flyttbil. Veckans flytt – och mina erfarenheter från 1960- och 70-talen – fick mig att tänka på skillnaden mellan nedbrytande fysisk aktivitet kontra uppbyggande fysisk aktivitet.

Det är en väldig skillnad mellan dessa.

Ungefär som mellan svart och vitt, baklänges och framlänges eller gott och ont. På Backmans Möbler hade en av säljarna frestat ett nygift par med en ny bokhylla som vi ”på bilen” skulle leverera. Givetvis bodde de högst upp i ett trevåningshus (som ju aldrig har hissar – eftersom det bara handlar om tre våningar). Bara. Bokhyllan var tung och paret bodde alltså högst upp. Det blir sex halvtrappor. Varje vändning i trapphuset innebar att vi fick vrida kroppen i en nästan omöjlig vinkel. För våra ryggar. Och i en av vändningarna i trapphuset klarade vi inte av det. Inte helt. Bara nästan. Så bokhyllan fick ett, visserligen men dock, minimalt skrapmärke. Så det nygifta paret ville, begripligt nog, inte ha bokhyllan. De ville ha en ”oskrapad”.

Det var bara att backa nedför de sex halvtrapporna, säkra hyllan i flyttbilen, åka till butiken och byta bokhylla, säkra den i bilen, köra tillbaka till Carlshem, och påbörja lyftandet/vridningarna uppför de sex halvtrapporna. Igen. Återigen höll det på att gå fel. Bokhyllans ena kant var på väg rakt in i en vägg. Jag såg det och stack in handen som en buffert. Pang! Helvetiska smärta. Men inget brutet och inget dalt. Vi bar upp bokhyllan de sista halvtrapporna och installerade den till det nygifta parets stora glädje. Och en (mycket) ond hand. Min. Men visst var jag stolt. Bara 16 år och bli tagen på allvar av de andra ”på bilen”.  Som vår del av Backmans Möbler kallades. En av killarna ”på bilen” hade ett förnamn jag aldrig hört varken tidigare eller senare. Han hette ”Isoletto” och bodde på Berghem.

*Olika former av fysisk aktivitet kan ge väldigt olika resultat.
Som jag har försökt beskriva ovan kan vissa jobb vara både tunga – och skadliga. Men situationen kan vanligen förbättras en hel del. Det handlar främst om följande:
1. att skaffa sig hjälpmedel i form av olika lyftar,
2. regelbunden träning,
3. kunskaper om hur man lyfter ergonomiskt,
4. förmåga att jobba som ett team,
5. En insikt om sina egna begränsningar – exempelvis om när det är dags att byta jobb.
Alltså: hjälpmedel, träning, ergonomi, teamwork samt en insikt om vad som är möjligt – och inte möjligt.

Med rätt attityd till de fem faktorerna ovan kan tunga jobb vara uppbyggande.
Under en tid. Men detta kräver väldigt mycket insikt. Och mycket träning utanför jobbet. Tyvärr. Men den dagen kommer då du måste inse att det är dags att sluta innan du går sönder. Min pappa – en bagare av den gamla stammen, då detta var ett mycket tungt jobb – gick vid 63. Han var väldigt stark. Naturligt stark. Dessutom förstod han sig på ergonomiska lyft. Så hans kropp tillgodogjorde sig det tunga jobbet. Och han blev ännu starkare. Dessutom tränade han utanför jobbet. Han byggde till och med ett litet utomhus-gym enligt mina anvisningar. Allt detta var lite ovanligt för en kille som var född 1921 och som hade ett tungt jobb. Men han hade mig som pådrivare. Och han tyckte dessutom att det var väldigt roligt att fortsätta att vara starkare än mig – trots att jag lyfte skrot på Sporthallens Gym.

*Men han visste också när det var dags att sluta jobba.
Man måste sluta innan skadorna kommer. Mamma och han beslutade detta tillsammans. Mina föräldrar hade råd med att pappa gick vid 63 eftersom min mamma var en av de få kvinnor som arbetade då jag gick i låg- och mellanstadiet. På grund av han slutade jobba i tid fick han många goda år efter pensionen. Han gjorde visserligen illa sig i alla fall. Men det var ju ändå på fritiden. Då han försökte släpa ett vattentungt träd en halv kilometer. Ensam. Smart. Men OCKSÅ en tjurskalle.

Nåväl, som tur är har flyttbranschen förändrats en hel del – till det bättre. De killar som hjälpte mig och kvinnan jag är gift med tillhörde en ny generation av flyttkillar. Men det ligger i flyttbranschens natur att vara tung och farlig. Det gäller speciellt för de som tror att de kommer att vara unga, naturligt starka och skadefria. För evigt.

*Tjurskallar finns i alla branscher
Jag har träffat många tjurskallar under mitt liv. Jag är naturligtvis också en tjurskalle. I vissa frågor. Min dotter var den första att uttrycka min tidsoptimism på följande sätt: ”klar på fem minuter … handlar det om pappaminuter eller om riktiga minuter”. Det finns tjurskallar i alla sammanhang. Men detta är en styrketräningsblogg. Därför tar jag upp exempel på folk som anser sig inte behöva träna upp sin styrka – fast de definitivt borde. Inte sällan argumenterar dessa tjurskallar så här: ”jag har ett så tungt jobb att jag inte behöver träna styrketräning. Styrka får jag ju gratis genom jobbet. Jag får betalt för att bli stark. Jag är som ett proffs. Ha,ha”.

Ha, ha? Det är just dessa killar och tjejer som både behöver träna styrketräning samt lära sig hur man lyfter ergonomiskt. De behöver exempelvis lära sig att genomföra ett Marklyft på rätt sätt. Och sedan träna Marklyft varannan dag. Samma sak gäller för övrigt även för tjurskallar som inte har ett fysiskt tungt jobb. Alla skottar vi tung blötsnö någon gång, flyttar åt oss själva eller hjälper en släkting – som vi gjorde i helgen.

*Jag kände en kille som hade haft tunga jobb under ett par årtionden.
Han var i min ålder. Hans yrkesstolthet låg i att alltid kunnat bära tyngst. Åtminstone om man valde att tro på hans egna historier. Killen ansåg sig absolut inte behöva varken styrketräning eller kunskaper om hur man lyfter ergonomiskt rätt. För han var ju starkast genom ”flytten” – ett av många tunga jobb han haft. Han lyfte alltid tyngst, utan träning och ergonomiska kunskaper, till dess att han blev förtidspensionerad – vid 38 års ålder… Och han förvandlades till en bitter rättshaverist.

Det fanns tre skäl till att han lämnade arbetsmarknaden före det han fyllde fyrtio år:
a) han hade inget att falla tillbaka på sedan ryggen tagit slut – exempelvis ett betyg och en mentalitet som gjorde att han kunde satsa på ett annat jobb sedan hans dåvarande yrkeskarriären tagit slut,
b) han såg inte endast sina tunga jobb som jobb – de utgjorde hans identitet och stolthet som människa. Han skulle bara vara den som kunde lyfta mest. Inget dalt här inte. Inga ”kärringfasoner”.

Apropå ”kärringfasoner”. Ett diskret påpekande om att den bästa kvinnliga tyngdlyftaren i Kina lyfte mer än någon manlig tyngdlyftare i Sverige var inget problem för honom. Inte efter några sekunders intensivt tänkande. Hans svar blev: ”Tyngdlyftare är de sämsta jag någonsin arbetat ihop med – i flytten” (han hade som sagt haft olika tunga jobb).

c) han trodde verkligen på att han blev starkare och starkare ju tyngre han lyfte – detta oavsett HUR han lyfte. Han vägrade förstå att det inte spelar någon roll om du är stark i både armar och ben ifall mittenpartiet – i form av mage och ländrygg – är svagt. Är di svag i mittenpartiet, i core-muskulaturem, kan det till och med vara en nackdel av vara stark i armar och ben. Har du ett tungt jobb så kommer du bara att gå sönder fortare. Killen som historien handlar om såg ned på kunskapsbaserad träning och på kunskaper i ergonomi. Han såg faktiskt ofta ned på kunskaper. Jag har känt många personer som han. Men de flesta hade vett att börja lyssna när kroppen själv lade sig i diskussionen. Men inte denne ensam-varg.

*Det är tragiskt att någon ska behöva bli en förtidspensionerad rättshaverist före 40 år.
Detta på grund av att inte ha något annat att falla tillbaka på. Utan istället tillbringa det som skulle ha kunnat vara de bästa åren i livet med att kräva det omöjliga av sjukvården. För vad denne kille krävde var nämligen att sjukvården skulle vrida tiden tillbaka!

Han krävde att sjukvården skulle göra honom 25 år igen: till den tid då ryggens kotor inte hade börjat vittra sönder på grund av att personen ifråga bara lyfte tyngre och tyngre då smärtorna började. Detta för att liksom ”tämja” kroppen. Det var han som bestämde – inte ryggens kotor och diskar. Sjukvården kan mycket. Men den kan inte trolla. Så killen, som utgör extremfallet av en rad personer som jag känt (och ofta fortfarande känner) förvandlades till en första klassens rättshaverist. I nästan 30 år har hans liv bestått av ständiga konflikter med sjukvården och försäkringskassan. Dessa strider har varat under längre än hans yrkeskarriär.

Det är tragiskt. Främst för personen själv. Och för hans familj. Men även för samhället. Hans ständiga processande har säkert kostat samhället miljoner. Och hans familj en frånvarande make, far och farfar(morfar.

*Ni förstår säkert vad detta kommer att landa i. Om den person som min berättelse handlat om hade byggt upp kroppen före det att han började lyfta tyngst; om personen i fråga exempelvis hade lärt sig hur man klarar av ett marklyft, då hade han inte förlorat både sitt yrkesliv, sin stolthet och vad som kunde ha varit hans bästa år i livet. Återigen: Det är tragiskt att någon människa ska behöva inleda ett liv som förtidspensionär och rättshaverist vid 38 års ålder.

Denne person är det tydligaste exempel som jag, personligen, känner till på skillnaden mellan nedbrytande fysiskt aktivitet, i detta fall genom tynga jobb, och uppbyggande fysisk aktivitet i form av styrketräning i allmänhet uppbackat av en del grundläggande kunskaper när det gäller ergonomi (bland annat i hur man genomför ett marklyft). Han är också det mest tragiska exemplet.

*Apropå tungt jobb
När man arbetar hårt och tungt, i allmänhet, är det några saker man bör förstå och göra – eller inte göra: 
a) du måste helst bygga upp kroppen och lära dig lyftteknik innan du börjar bryta ned kroppen
b) du måste ”lägga av” i tid – annars kommer du garanterat att bli invalidiserad. På ett eller annat sätt,
c) du bör inte lägga upp arbetet på följande sätt – om du har ett annat alternativ:
dag 1: börja med en biltur Umeå – Sthlm,
dag 2-3-4: arbeta med att tömma en lägenhet tolv timmar i sträck, varje dag, i hemsk värme,
dag 5: avsluta med att köra Sthlm – Umeå – och skriva en blogg om detta (det sista mitt eget projekt).
d) du måste fortsätta att träna styrketräning även efter det tunga jobbet. Så för mig blir det blir ett pass i gymmet. Ikväll.

Som framgått var det exakt så som jag, och den kvinna jag är gift med, gjorde fast med den skillnaden att hon saknar körkort och därmed kunde sova i bilen Umeå – Sthlm och Sthlm – Umeå.

På lördag tar vi itu med uppbyggande
styrketräning i form av Marklyft –
i teorin och i praktiken.