Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Inledning
Jag har tidigare berättat att jag, för ganska precis ett år sedan, fick en cancerdiagnos. Under en period – som i mitt fall var barmhärtigt kort – visste jag inte om jag skulle dö i förtid, leva ett längre tag med krävande behandlingar eller bli helt botad. Jag hade tur. Min distriktsläkare anade oråd i ett tidigt skede och remitterade mig till NUS. Där agerade specialisterna inom sjukvården snabbt. Operation. Inga prover tyder idag på att cancern finns kvar. Jag är frisk och lyfter skrot som vanligt. Men jag kommer att vara under observation under tio år!

Tack och tack igen – alla ni inom sjukvården.

Del ett
Under perioden som följde efter cancerbeskedet och före operationen träffade jag ett känt ansikte på min vårdcentral. Det var en gammal kämpe inom arbetarrörelsen vid namn Ulf Björk. Jag vet inte om jag såg nedstämd ut men arbetarrörelse-kämpen Björk var pigg och frågade mig om jag var sjuk. Jag gav ett jakande men oklart svar.

Jag vet inte om denne man är tankeläsare. Men han lyckades, nästan omedelbart, ställa rätt diagnos. Och upplyste mig sedan om att jag skulle kunna få 30 000 kr via de försäkringar jag har som LO-medlem!

Ulf Björk sade sedan (fritt ur minnet): – Det är väldigt många som inte känner till vad deras försäkringar kan innebära ekonomiskt vid allvarliga sjukdomar.

Del två
Tack, svarade jag, som hade blickarna riktade framåt mot operation, rehabiliteringen efter denna samt på valrörelsen (som gick mycket bättre för AP än vad jag då trodde). Ulf Björks pigga och vänliga råd nådde fram. Men jag hade inte ork att lyfta telefonluren. Jag orkade inte med de samtal som jag redan hade tänkt ringa, och tanken på ytterligare ett samtal, som kanske skulle bli komplicerat, var för mycket för mig. Just då. Jag förträngde därför saken, under ett år, och blev skjutsad tillbaka till vår partilokal och jobbet som redaktör / ansvarig utgivare för Nya Arbetartidningen. Jag försökte förbereda så mycket som möjligt inför den stundande valrörelsen innan operationen (eller eventuellt strålningen).  Men jag glömde inte, helt, vad kämpen Björk hade sagt.

För två veckor sedan rann krafterna till. Igen. Jag letade reda på Ulf Björk i ”telefonkatalogen”, och ringde sedan för att be honom repetera vad han sagt nästan ett år tidigare. Det gjorde han gärna och avslutade samtalet med orden: – Men ring Folksam för säkerhets skull och kolla.

Och igår orkade jag göra det. Det blev ett glädjande besked som till och med överträffade Björks förhoppningar. Nu måste jag, inspirerad av denna arbetarrörelse-kämpe, delge andra det som Folksam berättade för mig.

Del tre
Jag har alltså varit medlem i ett LO-anslutet fackförbund sedan i början på 1980-talet. Det som gäller för min fackförening tror jag gäller för alla LO-anslutna fackförbund.

A. Genom min medlemsavgift – jag arbetar fortfarande, och jag kommer aldrig att lämna facket – har jag ett antal försäkringar. Två av dessa handlar om olycksfall och diagnoser. Detta ger rätt till vissa ersättningar.

Sjukdoms-diagnoser som ger rätt till ersättningar:
1. cancer,
2. parkinson,
3. MS,
4. psoriasis,
5. artrit
6. reumatisk artrit,
7. schizofreni,
8. olika sjukdomar i hjärnans kärl.

B. De engångsersättningar som följer för oss som har åldern inne:

Ålder
65 – 69 år: 40 000 kr,
70 – 74 år: 34 000 kr,
75 – 84 år: 27 000 kr.

Detta är vad jag vet gäller för medlemmar i mitt, till LO anslutet, fackförbund.

Men jag tror att det som gäller för oss även gäller för alla som är medlemmar i ett till LO anslutet fackförbund. Vad som gäller för de som ännu inte har fyllt 65 år, eller för de som har hunnit fylla 85 år, vet jag inte.

Del fyra
Det är väldigt många av oss LO-medlemmar som inte har koll på vad vi har rätt att få för ersättningar genom de försäkringar som vi har i Folksam genom vår fackföreningsavgift. Och nu jag säger samma sak till de som läser detta som Ulf Björk sade till mig för cirka ett år sedan: Ring ditt fackförbund eller ring till Folksam och ta reda på vilka försäkringar du har och vilka ersättningar som dessa berättigar dig till i olika lägen.

Exempelvis vid allvarliga sjukdomsdiagnoser.

Avslutning
Vad ska jag göra för pengarna? Då jag var 26 år arbetade jag som personalassistent placerad i administrationsbyggnaden på NUS. Jag hade ett vikariat på Umeå sjukvårdsdistrikt (Umeå, Robertsfors, Vindeln, Vännäs, Bjurholm och Nordmaling). Jag anställde sommarvikarier i parti och minut, samt en hel del andra också, och jag hade fått fortsätta. Det hade varit tryggt. Och klokt. Men jag var inte klok.

Tanken på att bli äldre är abstrakt för många som är 26 år – även om man blev ett år äldre, varje år, då med. Och det verkade spännande att arbeta politiskt, på ”heltid”, för tidningen Offensiv (som sedan blev Rättvisepartiet Socialisterna – som jag och alla andra aktiva i Umeå-avdelningen sedan bröt med för att år 2010 bilda Arbetarpartiet).

Sedan 1984 har jag arbetat som ”heltidare” – vilket mitt LO-förbund översatte till ombudsman – med låg lön. Så jag borde alltså spara pengarna. Om jag vore klok. För ett ”heltidarskap” i ett parti utanför riksdagen ger inget överflöd av pengar. Tvärtom. Ska sanningen fram måste man bo ihop med någon som har ett ”hederligt” jobb, med anständig lön, och den turen har jag

Dessutom hade jag inte klarat av val-cancer-året 2022 utan stödet från denna kvinna – som jag är gift med. Så istället för att vara klok – det är hennes business – tänkte jag bjuda henne på en kopp kaffe – och en resa. Vem fan vill vara klok då man insett att livet, faktiskt, kan ta slut när som helst? För om fjolåret underströk något för mig var det just insikten att livet faktiskt är ändligt.

Men en slant ska naturligtvis gå till Arbetarpartiets kampfond. För man är väl bolsjevik! Hör du det, Holmlund?

Till sist: Tack Ulf Björk – kämpe inom arbetarrörelsen.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Det är skrämmande vad en debatt om snöröjning kan avslöja. De som följer min blogg vet att vi i Arbetarpartiet tog upp bristerna i snöröjningen på senaste kommunfullmäktige måndagen den 30 januari. Jag hade varit med om att skriva en interpellation (frågor med text som ska besvaras). I vår interpellation stod det bland annat följande:

”Under mina drygt 50 år som bilförare i Umeå på vintern har jag aldrig varit med om så stora problem med vägunderlaget.

Vidare

 ”Vid ett av snöfallen hann inte snöröjningen med alls. På många gator pressades snön ihop av tyngden från bilar, lastbilar och bussar. Detta skapade ett mycket ojämt underlag med stora nivåskillnader. När snön började smälta, och sedan frös till is, fick vi dagens situation med massor av iskanter på fem, tio, centimeter mot vilka personbilar riskerar att slås sönder. Bristerna i snöröjningen har även inneburit att många gator idag är för smala, att ledade bussar har svårt att ta sig fram och att sikten på många håll är dålig på grund av snöhögarna. Förtätningen av kommunen har dessutom inneburit att avlastningsytorna idag är långt färre än tidigare. Situationen är helt enkelt oacceptabel.

Del ett
En del av förklaringen till bristerna i snöröjningen beror naturligtvis på vädret. Men vädret, som varit dåligt under årsskiftet 2022/2023, kommer även att vara ett problem – och troligtvis ett större sådant – vid årsskiftet 2032/2033! Det vore ”tjänstefel” om inte Umeå kommun planerade för detta…”

Vi avslutade med att ställa följande frågor till Tekniska nämndens ordförande:
1. Är du beredd att öka resurserna till snöröjningen redan denna vinter?
2. Hur avser du [att] förbättra vinterväghållningen i kommunen framöver?

Så långt Arbetarpartiets interpellation (frågor). Frågor som naturligtvis skrevs på grund av situationen före mötet med kommunfullmäktige den 30 januari.

Svaren från Tekniska nämndens ordförande Christina Bernhardsson (S) var en besvikelse.

Del två
På den första frågan blev svaret ett Nej. Bernhardsson var inte beredd att öka de ekonomiska resurserna till snöröjningen denna vinter. Orsaken uppgavs vara brist på pengar. Uppenbarligen vill inte Tekniska nämndens ordförande begära medel från Kommunstyrelsens anslag för oförutsedda behov – något som är fullt möjligt. Om viljan hade funnits.

Del tre
Den andra frågan besvarades inte. Trots en lång text så lyste svaret med sin frånvaro. Vi fick däremot veta att kommunen prioriterar kollektivtrafik samt gång- och cykeltrafikanter. Det är bra. Men samtidigt uppfattade jag detta som en markering från Bernhardsson – riktad mot alla som äger och kör en personbil. Dessa är inte prioriterade.

Nu förhåller det sig på följande sätt: ALL yrkestrafik som bussar, lastbilar, ambulanser, färdtjänstens taxibilar, andra taxibilar OCH privatägda personbilar färdas huvudsakligen på samma – av bristande snöröjning drabbade – gator i Umeå. Om de privatägda personbilarna riskerar att slås sönder mot fem till tio centimeter höga iskanter löper även ambulanser, färdtjänstens taxibilar, andra taxibilar samt övrig yrkestrafik samma risk att slås sönder mot samma iskanter. Och blir gatorna för smala eftersom snön inte hinner tas bort drabbas både bussar, lastbilar och andra fordon. Bussturer har tvingats ställa in. Att kombinationen av vädret och bristande resurser till snöröjningen kommer att drabba all trafik – inklusive bussar samt gång- och cykeltrafik – borde alla kunna förstå. Det är gator och trottoarer i allmänhet som måste prioriteras – inte endast de gator där bussarna (och så många, många andra) kör samt gång- och cykelstråken. Detta kräver mer resurser till snöröjningen.

Del fyra
Arbetarpartiet (AP) försökte alltså få de ansvariga, S och MP, att förstå att denna vinter inte bör ses som ett undantag. Det var därför som vi skrev följande: ”Men vädret, som varit dåligt under årsskiftet 2022/2023, kommer även att vara ett problem – och troligtvis ett större sådant – vid årsskiftet 2032/2033! Det vore ”tjänstefel” om inte Umeå kommun planerade för detta…”

Vi ville alltså få de styrande att tänka tio år framåt.

De flesta, som håller sig informerade om vad vetenskapen har att berätta, vet att även Umeå har mer ”extremväder” att vänta. Tyvärr verkade Tekniska nämndens ordförande inte vilja ta fasta på detta. Men det verkade däremot socialdemokraternas andra kommunalråd, Janet Ågren, göra. På sitt alldeles egna och lite skrämmande sätt. För kommunalrådet Janet Ågren verkade ha missförstått innebörden av extremvädret. I debatten sade hon nämligen följande: ”Det är inte säkert att nederbörden kommer som snö” (VK 31/1-2023)!

Del fem
Oj, oj, oj, Janet Ågren. Kommunalrådet har uppenbarligen inte förstått följande: Ju mer nederbörd som kommer som snöblandat regn, eller som regn, och som därefter fryser till is under natten, ju svårare kommer det att bli att sköta väghållningen. Isröjning är nämligen svårare än snöröjning! Detta var själva utgångspunkten för vår interpellation. Janet Ågren verkade ha en dålig ”klimat-dag” på fullmäktige den 30 januari.

Del sex
Men det fanns även glädjeämnen. Arbetarpartiet fick stöd för behovet att tänka tio år framåt när det gäller planeringen för snö- eller isröjningen. Detta från en insiktsfull centerpartist vid namn Fredrik Rönn. Han ville också ha en långsiktig strategi och planering. Det var även andra i fullmäktige som hakade på när det gällde behovet av fria ytor att tippa snön på – så att all snö inte skulle behöva fraktas så långt via lastbilar. Detta är nämligen dyrt, dyrt, dyrt!

Avrundning
Om jag skulle sammanfatta debatten om snöröjningen blir det tyvärr på följande sätt: Tekniska nämndens ordförande (S) ville inte ta strid för mer resurser till bättre snöröjning denna vinter. När det gäller kommande vintrar ”hoppas” hon på mer resurser. Men ingen från S eller MP verkar se behovet av långsiktig planering. Eller fler fria ytor (grönytor på sommaren). Attityden var: ”Snöar det så snöar det”.

Till sist: de som sköter snöröjningen jobbar bra. Tyvärr har många av Umeå kommuns egna förare sagt upp sig. Detta var en annan, skrämmande, insikt som följde av debatten. Och något som jag hoppas återkomma till.

Det är faktiskt skrämmande vad en debatt om snöröjning kan avslöja?

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

I går antog Umeå kommunfullmäktige en resepolicy som innehöll en vägledning för vilka färdsätt som tjänstemän och politiskt förtroendevalda ska använda när de reser i tjänsten. Denna resepolicy syftar till att begränsa kommunens kostnader och minska kommunens klimatpåverkan, förbättra de resandes hälsa samt öka trafiksäkerheten. Arbetarpartiet anser att denna del av kommunens resepolicy blev acceptabel.

Det som däremot, enligt mig och AP, saknas i kommunens resepolicy är en vägledning om vilka resor som ska respektive inte ska genomföras. Denna brist var skälet till att vi föreslog att resepolicyn skulle återremitteras. Återremittera betyder ungefär att skjuta upp beslutet i ett ärende i syfte att göra en, eller flera, förändringar i det beslutsunderlag som är tänkt att antas.

Arbetarpartiet ville alltså återremittera resepolicyn för att denna skulle kompletteras med en vägledning för vilka resor som överhuvudtaget ska, eller inte ska, få genomföras. Tyvärr fick vi inte stöd för vårt yrkande om återremiss.

I samband med vårt yrkande om återremiss delade vi ut en kort beskrivning av varför vi anser att det behövs en vägledning till vilka resor som ska, och som inte ska, genomföras. Du kan läsa denna beskrivning här nedan. Beskrivningen säger en del om varför vi anser att det är viktigt att vissa resor inte genomförs – på bekostnad av umebornas skattemedel.

Utdelad beskrivning

”Bakgrund

Resor som inte ska företas
I mitten på 1990-talet började ledande politiker och tjänstemän att resa bland annat till Kina. Detta väckte uppmärksamhet. Idag har Umeå kommun både sex vänorter och sex samarbetsorter. Vänorterna representeras av de rosor som brukar delas ut efter att mötena med kommunfullmäktige har avslutats. Samarbetsorterna har varit väldigt anonyma. Anonymt är också vinsterna med, samt redovisningen av, vinsterna med vänorter och samarbetsorter.
De sex samarbetsorterna är följande:

1.Guanajuato, Mexiko,
2.Qufu, Kina,
3.Xián, Kina,
4.Lanzhou, Kina,
5.Seychellerna,
6.Komatsu, Japan.

Arbetarpartiet anser att det resande som samarbets- och vänorterna genererar utgör en dålig förebild. Vi anser att Umeå kommun, bland annat därför, ska avbryta samarbetet med alla sex samarbetsorter snarast möjligt under våren 2023. Motivet för att avbryta samarbetet med de tre kinesiska samarbetsorterna kan vara att Umeå inte ska driva en egen utrikespolitik. Kina utsätter bland annat uigurerna i Xinjiangprovinsen för brutala övergrepp. Därmed faller tre samarbetsorter bort. När det gäller Seychellerna gör Vingresor gör följande reklam: ”Seychellerna består av över hundra öar, har en hisnande vacker och orörd natur och dessutom ett klimat som är behagligt året runt”. Det behöver knappast sägas mer. Alla sex samarbetsorter måste bort.

När det gäller de sex vänorterna bör det oftare redovisas, inför kommunfullmäktige, vilken nytta dessa gör. Om någon nytta inte kan redovisas för de sex vänorterna anser vi att deras antal bör bantas ned. Vi anser dock att antalet rosor som förgyller fullmäktiges möten bör kvarstå.

Återigen: Arbetarpartiet yrkar på att resepolicyn ska återremitteras i syfte att på ett mer utförligt sätt ge vägledning för vilka resor som ska, och inte ska, företas.”

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

På morgondagens kommunfullmäktige kommer vi, på Arbetarpartiets initiativ, att debattera den bristande snöröjningen i Umeå kommun under denna vinter. Här nedan kan du läsa vår interpellation:

”Interpellation till tekniska nämndens ordförande
Hur ska vinterväghållningen i Umeå förbättras?

De senaste veckornas återkommande kraftiga snöfall har inneburit att kommunens vinterväghållning har hamnat i blickfånget. På många av Umeås gator är underlaget mycket bristfälligt. Under mina drygt 50 år som bilförare i Umeå på vintern har jag aldrig varit med om så stora problem med vägunderlaget.

Vid ett av snöfallen hann inte snöröjningen med alls. På många gator pressades snön ihop av tyngden från bilar, lastbilar och bussar. Detta skapade ett mycket ojämnt underlag med stora nivåskillnader. När snön började smälta, och sedan frös till is, fick vi dagens situation med massor av iskanter på fem, tio, centimeter mot vilka personbilar riskerar att slås sönder. Bristerna i snöröjningen har även inneburit att många gator idag är för smala, att ledade bussar har svårt att ta sig fram och att sikten på många håll är dålig på grund av snöhögarna. Förtätningen av kommunen har dessutom inneburit att avlastningsytorna idag är långt färre än tidigare. Situationen är helt enkelt oacceptabel.

En del i förklaringen till bristerna i snöröjningen beror naturligtvis på vädret. Men vädret, som varit dåligt under årsskiftet 2022/2023, kommer även att vara ett problem – och troligtvis ett större sådant – vid årsskiftet 2032/2033! Det vore ”tjänstefel” om inte Umeå kommun planerade för detta.

En annan del av förklaringen till bristerna är att de ansvariga politikerna har sparat på vinterväghållningen. I uppåt tio år har det skett besparingar på Tekniska nämndens budget. Därför antogs ett besparingsprogram som kallades ”Handlingsplan för ekonomi och verksamhet i balans” i september 2019. I detta program ingick förslag på årliga besparingar motsvarande 9,5 miljoner inom vinterväghållningen. Det är konsekvenserna av detta program som kan iakttas idag.

En ytterligare förklaring till dagens problem är den överdrivna förtätningspolitiken. Denna har minskat antalet grönytor och andra fria ytor, något som på vintern även innebär minskade avlastningsytor för snö. Och i takt med att grönytor och andra fria ytor byggs igen ökar behovet av att frakta bort den plogade snön – vilket ökar kostnaderna för snöröjningen.

Vinterväghållningen kommer att kräva ökade ekonomiska resurser för att möjliggöra att fler avtal sluts med entreprenörer. Det krävs även ökad hänsyn till behovet av fria (gröna) ytor. Dessa faktorer är nödvändiga om kommunen bättre ska klara dagens typ av snöoväder.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Är du beredd att öka resurserna till snöröjningen redan denna vinter?
2. Hur avser du förbättra vinterväghållningen i kommunen framöver?

Jan Hägglund
Davis Kaza
Arbetarpartiet”

Du kan se debatten genom följande länk: https://www.umea.se/kommunochpolitik/organisation/kommunfullmaktige/webbtv.4.5bc0956b1719ab0ae7f18b.html

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Jag har i en serie av blogginlägg försökt visa på de hot som idag finns mot de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige. Ett av dessa hot är den föregående och nuvarande regeringens strävan mot att Sverige ska bli medlem i den USA-ledda militäralliansen Nato. Skälet är inte bara det pågående kryperiet för Erdogan, utan även att militäralliansen Nato, i sig, innebär ett nytt och odemokratiskt inslag i det svenska samhället. Jag ska försöka visa detta. Jag ska också försöka visa att detta hot förvärras av det odemokratiska, och fega, samspelet mellan Sveriges politiska och militära ledare.

Del ett
Låt oss börja med det sistnämnda – det odemokratiska och fega samspelet mellan landets politiska och militära ledare. En majoritet i riksdagen har beslutat att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato. Nästa steg handlar om hur Sveriges Nato-medlemskap ska utformas. Låt oss titta på två av Sveriges grannländer, Norge och Danmark, som varit Nato-medlemmar sedan militäralliansen bildades 1949.

Norge och Danmark har gjort två viktiga ”undantag” när det gäller Natos rätt att utnyttja dessa båda länders territorium. Undantagen handlar om att Danmark och Norge, på sitt territorium, inte tillåter a) en permanent närvaro av främmande länders trupp, b) lagring av kärnvapen.

Del två
Det ska naturligtvis vara de folkvalda representanterna i riksdag och regering som uttalar sig om ifall Sverige ska göra undantag på samma sätt som Norge och Danmark – eller inte. Sedan har militären att anpassa sig efter detta. Så upprätthålls den demokratiska processen. Men i Sverige har den demokratiska processen inte upprätthållits. Här hann överbefälhavaren (den för sitt bristande omdöme i privatlivet kände) Micael Bydén uttala sig i dessa ödesfrågor före de folkvalda. I november 2022 sade överbefälhavare Bydén, på en presskonferens, att Sverige inte borde göra som Norge och Danmark. Istället öppnade ÖB både för permanent närvaro av Natotrupp, och för Nato-kärnvapen, på svensk mark. Men inte nog med det. Bydén tog sig även friheten att säga att Sverige borde etableras som ett ”basområde” för Natos mark-, flyg- och sjöstridskrafter. Slutligen reste ÖB även möjligheten att det skulle kunna etableras ett ”regionalt Natohögkvarter” i Sverige!

Del tre
Är Sverige en bananrepublik där militären bestämmer? Nej, i alla fall inte ännu. Om ÖB Micael Bydén, redan känd för sitt dåliga omdöme, medvetet hade kört över de folkvalda skulle han ha blivit avskedad för sitt vidlyftiga gapande om att öppna Sverige för permanent närvaro av Natotrupp- och kärnvapen, om att göra landet till ett basområde för Natos mark-, flyg- och sjöstridskrafter plus ett regionalt Natohögkvarter. Men Bydéns utspel skedde, med intill visshet gränsande sannolikhet, i samråd med regeringen och SD. Detta skulle delvis förklara de uteblivna reaktionerna på detta odemokratiska övertramp från en militär – känd för sitt dåliga omdöme.

Del fyra
De fega folkvalda använde alltså, med intill visshet gränsande sannolikhet, överbefälhavaren för att ”testa folkopinionen”. Om det hade utbrutit en väldig proteststorm mot Bydéns vilja att lagra Nato-kärnvapen på svensk mark, då hade regeringen och SD kunnat säga att ”detta var bara en persons åsikt – som dessutom är känd för sitt dåliga omdöme”. Men bristen på tydliga reaktioner från mediala och politiska (S, C, V och MP) opinionsbildare skapade det felaktiga intrycket att en ÖB har rätt att försöka bestämma utformningen av Sveriges Nato-anslutning. Detta innebär att regeringen och SD, men sannolikt fler partier, kan gå vidare med sikte på permanent Nato-trupp och Nato-kärnvapen i Sverige. De uteblivna reaktionerna på Bydéns utspel antyder att detta är syftet. Riksdagens folkvalda kör, sannolikt, återigen över medborgarna. Denna gång hand i hand med militären.

Avslutning
Den svenska Nato-processen rullar alltså vidare – utan märkbar opposition från anpasslingarna i S, C, V och MP – samtidigt som det demokratiska underskottet i landet växer.

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar

Ingress
I tidigare blogginlägg har jag försökt visa varför höga statliga chefer i Sverige – exempelvis topparna inom polisen samt överbefälhavaren – har fått ett ökat manöverutrymme. Jag har även försökt visa att detta, i sin tur, ökar sannolikheten för toppstyre och vänskapskorruption. Det är mot denna bakgrund vi ska se skandalerna inom polisledningen – skandaler som även stänker på överbefälhavaren (ÖB). Utvecklingen hotar demokratin.

Något som också hotar demokratin, närmare bestämt yttrande- och tryckfriheten, är agerandet från statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström i samband med den utpressning som Turkiets president Erdogan länge försökt utöva mot Sverige. Denna utpressning har nu trappats upp i samband med den manifestation som aktivister som stödjer kurderna i Syrien genomförde utanför Stadshuset i Stockholm den 13 januari. Aktivisterna hissade upp en docka, med fötterna uppåt, som föreställde Turkiets president Erdogan. Jag ska strax återkomma till detta.

1. Myndighetskulturen undermineras
Innan vi kommer in på agerandet från stats- och utrikesministrarna i samband med utfallen mot Sverige från regimen i Turkiet vill jag kort repetera vad som tidigare har kunnat läsas i denna blogg. Här har tidigare argumenterats på följande sätt: Den systembevarande jämvikten har rubbats – både i små länder som Sverige och i supermakten USA. Då det saknas alternativ till de gamla systemen har den rubbade jämvikten påverkat samhällsutvecklingen negativt.

I Sverige beror den rubbade jämvikten på att den ena sociala och politiska maktfaktorn i samhället – den socialdemokratiska arbetarrörelsen – inte längre förmår pressa borgerligheten till eftergifter. Idag är det istället den andra sociala och politiska maktfaktorn – borgerlighetens olika centra som affärsbanker och exportföretag, militära och polisiära höjdare samt partier som Moderaterna – som pressar Socialdemokraterna till eftergifter. Resultatet är att LO-facken har passiviserats samtidigt som utvecklingen under 60-, 70- och 80-talen mot minskade klassklyftor, ökad jämställdhet samt större löntagarinflytande har förbytts till sin motsats. Sedan 90-talet har istället samhället präglats av utveckling mot ökade klassklyftor, ökad arbetslöshet, ökad segregering där de utrikes födda tillhör de största förlorarna. Det är oftast de med invandrarbakgrund som blir skjutna – och som skjuter.

Samhällsutvecklingen i stort påverkar även myndighetskulturen – med viss fördröjning. Utvecklingen under 70- och 80-talen präglades av ökad insyn och demokratisering även inom myndighets-Sverige. Men idag har rörelsen i samhället mot ökad insyn och demokratisering avstannat. Istället underminerar utvecklingen även myndighetskulturen. Detta ger ett ökat manöverutrymme för topparna inom statsmaskineriet vilket i sin tur ökar risken för toppstyre och vänskapskorruption. Det är mot denna bakgrund som vi ska se skandalerna inom bland annat polisledningen – skandaler som i förlängningen hotar de demokratiska fri- och rättigheterna.

2. Dockaktionen ingen ursäkt att ge efter för utpressning
Under förra helgen fick vi nya exempel på hur de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige hotas. Bakgrunden är kryperiet från Ulf Kristerssons och Tobias Billströms sida inför den turkiska regimens oblyga försök till utpressning mot den svenska regeringen.

Vilken regim styr Turkiet? I en rapport från regeringskansliet från den 15 maj 2021 beskrevs situationen i Turkiet bland annat på följande sätt: de ”mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande … Lagar om terrorism … liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker … Regimen utför frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur … Regimen utför inskränkningar av yttrande-, press- och informationsfriheten …”. (A. Fraurud, blogg, 13/1-2023).

Rapporten ger perspektiv på regimen i Turkiet. Innehållet understryker att en regering i Sverige, som på allvar vill försvara de demokratiska fri- och rättigheterna, inte kan ta utfallen från denna regim på allvar. Tvärtom måste Sveriges regering stå upp mot Erdogan.

Vi ska ha detta i minnet då vi bedömer den manifestation som aktivister, som stöder kurderna i Syrien, genomförde den 13 januari utanför Stadshuset i Stockholm. Aktivisterna hissade upp en docka, med fötterna uppåt, som föreställde Turkiets president Erdogan. Detta kan någon tycka vara osmakligt. Men manifestationen höll sig inom ramen för svensk yttrandefrihet.

För att få ytterligare perspektiv kan vi jämföra dockaktionen med alla de koranbränningar som Rasmus Paludan ägnade sig åt under hela 2022 och de kravaller dessa koranbränningar bidrog till att provocera fram under påskhelgen. Men trots att Paludan verkligen skadade Sverige utsattes han inte för några våldsamma angrepp från regeringsmedlemmar.

Aktionen med dockan håller sig alltså inom gränserna för yttrandefriheten i Sverige. Däremot, vilket vi kan se i rapporten från i maj 2021, ryms dockaktionen absolut inte inom ramen yttrandefriheten i Turkiet under Erdogan. Men detta beror på att dagens Turkiet är ett odemokratiskt land.

3. Panik inom regeringen
Dockaktionen gav Erdogans regim en förevändning att trappa upp sina utpressningsförsök. Regimen påstod att dockaktionen utgjorde ett ”bevis för att svenska myndigheter inte har tagit de nödvändiga stegen mot terrorism”. Den ”turkiska” logiken går alltså ut på att yttrandefriheten i Sverige måste inskränkas för att landet ska bevisa att det tagit ”de nödvändiga stegen mot terrorism”!

Förutom sådana utfall har Turkiets styrande bland annat ställt in ett planerat besök av den svenske talmannen. Dessutom har Erdogans egna advokater inlett en turkisk brottsutredning om den ”dockaktion” som ägt rum – i Sverige!

Erdogans billiga utpressningsförsök verkar tyvärr ha uppnått sitt syfte – att skapa panik i svenska regeringskretsar. Detta särskilt hos Sveriges stats- och utrikesministrar. Istället för att slå fast att dockaktionen (smaklig eller ej) har skett inom ramen för den svenska yttrandefriheten – och sedan kritisera den turkiska regimen för dess oacceptabla försök att jämställa Sveriges yttrandefrihet med terrorism – har Ulf Kristersson och Tobias Billström slutit upp … bakom Erdogan!

Kristersson har bland annat sagt att han ”förstår” Turkiets ilska och har stämplat aktionen som ett ”sabotage” mot den svenska Nato-ansökan. Även Billström har uttalat ”förståelse” för Turkiet. I ett skriftligt uttalande säger utrikesministern dessutom följande:
– ”Vi ser otroligt allvarligt på det som hänt”,
– ”Detta är också ämnat just som ett sabotage mot den svenska Natoansökan”,
– ”Aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land”.

Kristerssons och Billströms bristande försvar av yttrande- och tryckfriheten i Sverige, i kombination med deras kryperi för den odemokratiska regimen i Turkiet, utgör ett hot mot de demokratiska fri- och rättigheterna på hemmaplan. Deras ovärdiga uppträdande innebär dessutom ett svek mot alla kurder, oavsett i vilket land dessa bor, samt mot alla som drabbas av den turkiska regimens förtryck.

4. Natoansökan mot yttrandefriheten
Hur kan regeringens två främsta representanter krypa så för den odemokratiska regimen i Turkiet? Även kretsar i Finland har reagerat på Sveriges uppträdande mot Turkiet. En som reagerat är Tommy Westerlund – ledarskribent på finländska Hufvudstadsbladet. Han säger bland annat följande om dockprotesten: ”… Demonstrationen var inget lagbrott i Sverige och då ska man inte behöva stryka Turkiet medhårs” (DN 18/1-2023).

Westerlund har naturligtvis alldeles rätt. Genom att använda ord och uttryck som ”sabotage” och ”aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land” försöker Kristersson och Billström skrämma till tystnad. Dessa aggressiva uttalanden, i kombination med den svaga uppslutningen bakom den yttrandefrihet som tillåter ”dockaktioner”, riskerar att snäva in ramarna för det som anses vara legitimt.

Samtidigt framgår, med all önskvärd tydlighet, att det som ligger bakom stats- och utrikesministrarnas kryperi, samt den bristande uppslutningen bakom yttrandefriheten, är frågan om Nato. Både de aggressiva ministrarna, och den skamligt tysta politiska oppositionen samt huvuddelen av media – etablissemanget i Sverige – oroar sig uppenbarligen för att Sveriges anslutning till Nato ska dra ut ännu mer på tiden.

Det verkar tyvärr som om lojaliteten med Sveriges Nato-ansökan – hos etablissemanget – är större än lojaliteten med Sveriges yttrandefrihet!

Avslutning
Riktningen i samhällsutvecklingen hotar de demokratiska fri- och rättigheterna. Hoten härstammar från statliga makthavare med för stort manöverutrymme, från krypande men aggressiva ministrar, från odemokratiska regimer som den turkiska. Hoten beror även på bristen på motkrafter i form av politisk och medial opinionsbildning mot samhällsutvecklingen. Det som hotas är i första hand yttrande- och tryckfriheten. Detta genom självcensur och nya juridiska tolkningar av vad som får, och inte får, uttryckas.

Vi har gett exempel på vänskapskorruption och visat på Natos betydelse. Dessa frågor har gemensamma orsaker. I grunden handlar det om den förändrade jämvikten i samhället som orsakats av den socialdemokratiska arbetarrörelsens ideologiska kapitulation för borgerligheten. Dagens kryperi för Erdogan började då (S) bytte fot i Nato-frågan och lämnade in en ansökan om medlemskap i militäralliansen.

I den sjätte och avslutande delen ska jag vidareutveckla det hot som Nato utgör mot demokratin.

Vi klarade oss. Jag hoppas att detta även gäller för alla grannar i huset.

Hemska och fasansfulla tankar
Då jag uppsökte badrummet började det smälla och dundra i trapphuset och röster hördes. Vissa upprörda. Jag undrade, förstrött, om det var barn på en julgransplundring som lämnat en lägenhet och tagit sig ut i trapphuset. Efter några minuter meddelade Marika att det brann på sjätte våningen i huset där vi bor – i detta NU!  Hon hade haft svårt att öppna dörren till trapphuset på grund av att grannar varit på väg ut ur huset via trapphuset – och att brandröken kunde kännas inne i vår lägenhet. En granne från sjätte våningen – dottern till innehavaren av den lägenhet där det brann – hade sagt vi skulle hålla oss inne i vår lägenhet. Då jag fick höra detta fattade jag plötsligt vidden av vad som hände. Och DÅ kände också jag brandröken. Tydligt. Lukten är skrämmande.

Vi öppnade fönster och balkongdörren för att slippa brandröken. Sedan ringde jag nyhetstipset för VK / Folkbladet för att berätta vad som hände – men i ärlighetens namn också för att få reda på mer om vad som pågick i vårt hus! Vi var mitt i händelserna – men samtidigt var vi isolerade. Det vi fick veta av den reporter som jag talade med var att det handlade om en fullt utvecklad lägenhetsbrand!

Hemska tankar är oundvikliga i ett sådant läge. Tänk om vi tvingas evakuera lägenheten på grund av att branden sprider sig och att vi sedan skulle förlora alla viktiga saker som speglar våra liv och våra personligheter. Jag tänker på foton, skivor, filmer, tavlor och vissa minnessaker – på det som inte går att ersätta.

Vi bor på fyran och branden var på sexan. Hur skulle det här gå? Jag tyckte att röklukten bara blev starkare.

Obeskrivlig lättnad
Det gick några minuter. Sedan kunde jag inte bärga mig utan öppnade jag dörren till trapphuset. Det luktade överraskande nog inte mycket rök där. Då jag hörde brandmännen en våning upp tog jag mig upphör trappan för att ställa frågor.
Jag: Hur utvecklar sig branden?
Brandmannen: det är lugnt vi har släckt branden!
Jag: Så det är inte aktuellt med någon evakuering?
Brandmannen: Nej, allt är under kontroll.

Vilken obeskrivlig lättnad. Vi stängde fönster och balkongdörr och tittade efter alla utryckningsfordon som stått nedanför. Vi kunde höra, och sedan se, att brandslangarna rullades ihop. Och att vissa (inte alla) av utryckningsfordonen började lämna området runt huset. Återigen: vilken obeskrivlig lättnad.

Livet är skört – även grannarnas
Sedan övergick tankarna till de som bor i lägenheten som brann. Och till övriga grannar på sexan och även på femman. Vi hoppas, innerligen, att ingen av dessa har förlorat sina foton, skivor, filmer, tavlor och minnesmärken – det som inte går att ersätta.

Under de senaste åren har jag, vid en rad tillfällen, haft anledning att tänka på hur skört livet är. Detta på grund av sjukdomar och olyckor. Idag var jag med om ytterligare ett sådant tillfälle. Även grannarnas liv är sköra.

Brandförsvar och brandvarnare
Jag kan inte nog understryka vilken lättnad det var då jag insåg att brandbilarna, och de andra utryckningsfordonen, måste ha varit på platsen väldigt snabbt. Brandmännen och kvinnorna uppträdde, utifrån det jag kunde uppfatta, både lugnt och kunnigt. Brandförsvarets budget kostar inte mycket. Den får verkligen inte bantas. Tvärtom! Om något, bör den utökas i en växande kommun.

I vår lägenhet finns det just nu två brandvarnare. Vi ska sätta upp en tredje – i sovrummet. Giftiga ämnen kanske smyger sig på, då man sover, så att man aldrig vaknar mer. Mina tankar går, återigen, till grannarna på sjätte och på femte våningen. Måtte alla som bor där, både i den lägenhet som brann och i de intilliggande, vara oskadda. Måtte de alla få behålla sina viktiga saker. Eller så många av dessa saker som möjligt.

Livet är skört.

PS. Jag skulle skriva del fem i bloggserien om det som hotar demokratin: bland annat vänskapskorruptionen inom polistoppen, överbefälhavaren roll och Natos betydelse i sammanhanget. Jag ska försöka publicera detta blogginlägg i morgon. DS.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.
____________________________

Jag vill återigen betona att min kritik inte gäller vanliga poliser och andra statstjänstemän – utan vissa toppchefer och vissa politiker

Sammanfattning del I – III
Myndighetskulturen har också drabbats av den rubbade jämvikten. Då den systembevarande jämvikten rubbas på område efter område är det oundvikligt att jämvikten även rubbas inom den svenska myndighetskulturen. Värderingarna håller på att förskjutas i anti-demokratisk riktning. De högre befattningshavarna inom polisen, militären, underrättelsetjänstens olika grenar som Säpo och Must, domstolsväsendet, etc, utgör en central del av den svenska myndighetskulturen. Även dessa (statens hårda kärna) kommer att påverkas av den rubbade jämvikten. Och ur denna rubbade jämvikt växer vänskapskorruptionen fram. Jag ska strax ge ett ytterligare exempel på den förfärande vänskapskorruptionen.

Låt mig först säga följande: de högre befattningshavarna inom polisen, militären, underrättelsetjänsten, domstolsväsendet, m fl, har aldrig varit politiskt neutrala. Med individuella undantag har topparna inom statsmaskineriet alltid tillhört borgerligheten (i bred bemärkelse).

Men, så länge den socialdemokratiska arbetarrörelsen drog in arbetare och tjänstemän i kampen för bättre villkor – något som inkluderade facklig organisering, försvar av offentlighetsprincipen, alliansfrihet och en allmän demokratisering av arbets- och samhällslivet – fanns en MOTVIKT som begränsade det politiska svängrummet för topparna inom statsmaskineriet. Samhällsklimatet under 1970- och 80-talen präglades av en rörelse för ökad demokrati exempelvis uttryckt i reformer som LAS och MBL.
Men idag leder inte längre socialdemokratin någon rörelse för ökad demokrati. Därmed är motvikten, som en gång delvis neutraliserade topparna inom statsmaskineriet, borta. Nu ökar istället svängrummet för de icke-valda makthavare inom polisen och militären. Resultatet blir att rörelsen för ökad demokrati har ersatts av en rörelse som hotar de demokratiska fri- och rättigheterna.

En del av denna rörelse handlar om att statsmaskineriets högre makthavare har börjat frigöra sig från beroendet av samhällets folkvalda makthavare. Detta förändrar naturligtvis myndighetskulturen och bidrar på ett avgörande sätt till den röta som breder ut sig i toppen av statsmaskineriet.

Låt mig upprepa detta: skälet till den rubbade jämvikten – och därmed till den förlorade motvikten när det gäller hur statsmaskineriets högre makthavare vågar agera – är den upplösning och tillbakagång som präglat socialdemokratin sedan 1990-talet. Socialdemokratin har både förlorat förmågan att formulera de politiska målen för samhällsutvecklingen och sin tidigare andel av väljarkåren – något som hänger samman.

Med detta sagt: över till ett ytterligare exempel på den vänskapskorruption – till den röta – som finns i samhällstoppen. Lägg märke till att den höge statstjänsteman som historien nedan handlar om har hjälpts och skyddats av sju olika statsministrar – av skilda politiska färger. Det handlar om Dan Eliasson. Dennes karriär speglar ett bredare förfall i samhället.

Del 1: ett imponerande CV
På grund av socialdemokratins unikt långa politiska maktinnehav i Sverige (1932 – ?) kom en växande andel av dessa nämnda toppar att gå med i det socialdemokratiska partiet. För personer som ville göra en snabb karriär var detta ett smart drag. Detta oavsett vilka politiska värderingar de hyste innerst inne.

Det förfärande exemplet på vänskapskorruption som jag utlovade handlar just om en sådan karriärist. En ”klättrade” vars medlemskap i (S) har utgjort en ovärderlig hjälp och ett ännu större skydd. Jag talar om Dan Eliasson.

Denne Eliasson har, ofattbart nog, både kunnat påbörja sin karriär och sedan fortsätta att klättra under en rad regeringschefer – med olika politisk färg. Men under hela sin resa inom samhällsmaskineriets toppskikt har den socialdemokratiska partitillhörigheten skyddat honom. Detta trots alla, ibland ofattbara, dumheter. Eliassons resa visa hur partierna inom det politiska etablissemanget tar hand om varandras karriärister.

Här följer en lista på de regeringschefer under vilka Eliasson har lyckats klättra högre och högre – eller fått hjälp med att behålla jobbet.

1. Ingvar Carlsson, S
2. Carl Bildt, M
3. Ingvar Carlsson, S / Göran Persson, S,
4. Fredrik Reinfeldt, M
5. Stefan Löfvén, S,
– – – – –
6. Magdalena Andersson, S,
7. Ulf Kristersson, M

Del 2: krönika över en klättrare
Dan Eliasson började sin karriär under en S-regering. Karriären fortsatte sedan under Carl Bildts tid som statsminister samt efter att (S) återtagit regeringsmakten 1994. Men det var under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister (2006 – 2014) som Eliasson kunde börja klättra på allvar. Av allians-regeringen hann Eliasson nämligen bli utsedd till:
a) tillförordnad biträdande chef för SÄPO,
b) därefter vidare till Migrationsverket och den fina samt välbetalda chefstiteln generaldirektör. Titeln generaldirektör kom sedan att liksom fastna på Eliasson.
c) Försäkringskassan följde efter Migrationsverket, för Eliasson, och åter som generaldirektör.

Det under tiden på Försäkringskassan som svårigheterna för Eliasson började synas. Åtminstone för en lite bredare krets. I praktiken sparkades nämligen Eliasson från Försäkringskassan och han karriär hade vid denna tid kunnat rinna ut i sanden. Men i detta kritiska läge skyddades han av sina ”vänner”.  Så istället tog karriären fart. På nytt! Efter regeringsskiftet 2014 utsågs nämligen Dan Eliasson till … d) rikspolischef ! Men, den som kom till Stefan Löfven med förslaget att utse Dan Eliasson till rikspolischef ville tyvärr landet (och statsministern) illa.

Med titeln rikspolischef, S-partiet bakom sig och en lön på 160 000 kr/mån borde ändå läget ha varit rätt okej. Kan man tycka. Men tyvärr överträffade Eliassons självförtroende vida denne karriärists polisiära kunskaper. Efter sig lämnade Eliasson en omstridd polisreform som innebar en väldig centralisering – något som uppenbarligen inte har kunnat stoppa de skjutningar och sprängningar som understryker framväxten av kriminella och parallella samhällsstrukturer. Däremot underlättade polisreformen för den nepotism som lett fram till dagens skandal som involverar bl a Mats Löfving och Linda Staaf.

Men inte nog med det. År 2015 präglades Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet av en oemotsvarad migrationskris. Eftersom Schengen-samarbetet då höll på att bryta samman (EU:s gränskontroller räckte inte till) ville både polismyndighetens nationella operativa ledningsgrupp samt alla regionala gränspolissektioner införa nationella gränskontroller. Men rikspolischef Dan Eliasson höll inte med. Detta blev dock för mycket även för Eliassons egna partikamrater. S+MP-regeringen beslöt att ge blanka fan i vad rikspolischefen ansåg och återinförde de nationella gränskontrollerna. Och därmed fick Eliasson, i praktiken, åter sparken.

Först en rejäl medalj.

Dan Eliasson fick verkligen en medalj! Detta på grund av sin insats för ”ledningen av evidensbaserat polisarbete”. Ja, detta är sant.
En bra tragedi ska också ha komiska inslag. Här borde dock karriären ha varit definitivt slut för Eliasson. Men återigen kom ”vännerna” till hjälp. Eliasson fick en ”sista chans”. Han blev återigen generaldirektör. Denna gång för e) MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). Återigen med en lön på 160 000 kr / mån!

Här kommer coronapandemin in i bilden. Denna var en tragedi för miljoner men just en komedi vad gäller Eliasson. Denne skulle ju leda MSB:s arbete under pandemin. I detta ingick att tala om för svenskarna att de inte borde resa utomlands under jul och nyår vintern 2020/2021. Men istället för att själv föregå med gott exempel – genom att följa sin egen rekommendation – gjorde Eliasson en privat resa till Kanarieöarna. Som media uppmärksammade. Och Eliasson förlorade ytterligare ett jobb.

Men vad är ”vänner” till för? Stefan Löfvén stoppade undan Eliasson i någon skrubb på regeringskansliet. Där skulle han, enligt Wikipedia,  f) arbeta med att ”se över Sveriges krislagstiftning”…

Eliasson fick, även denna gång, behålla titeln generaldirektör och lönen på 160 000 kr / mån. Varken Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson såg något skäl att ändra på denna (Eliassons) position. Vad han gör idag är okänt. Men Eliassons förordnande skulle gå ut då år 2022 var slut. Låt oss hoppas att så blev fallet.

Avslutning
Rötan bland dagens toppchefer inom polisen, och Dan Eliassons hela karriär, utgör förfärande exempel på hur myndighetskulturen har drabbats av vänskapskorruption.

Jag måste skriva detta igen: så länge den socialdemokratiska arbetarrörelsen drog in arbetare och tjänstemän i kampen för bättre villkor – något som inkluderade facklig organisering, försvar av offentlighetsprincipen, alliansfrihet och en allmän demokratisering av arbets- och samhällslivet – fanns det en motvikt som begränsade hur topparna inom statsmaskineriet kunde uppträda. Och även hur politiker – borgerliga, socialdemokratiska och andra – kunde agera. Men idag finns inte längre någon motvikt.

Det är detta som Dan Eliassons öde så tydligt visar. ”The Dan Eliasson Story” understryker även en annan sak. Detta är hur  socialdemokratiska och borgerliga regeringar, tillsammans, både har underlättat och skyddat Eliassons karriär. De borde ju istället, och i samförstånd, ha begravt dennes karriär och förtidspensionerat personen Eliasson.

Till sist
Denna bloggserie om vänskapskorruption fortsätter. I nästa avsnitt ska vi bland annat titta på vad Nato betyder för jämvikten i samhället och för myndighetskulturen.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Ingress
Jämvikten i världen har rubbats. Förändringar sker alltid. Och vid varje ekonomisk konjunkturuppgång och konjunkturnedgång rubbas jämvikten i samhället. Men det vi talar om handlar om något djupare. Då vi påstår att jämvikten har rubbats menar vi att den övergripande, systembevarande, jämvikten har rubbats. Detta sker på alla nivåer. Från den globala nivån ned till den nationella, och ibland även ned till den lokala, nivån.

Del ett
Jämvikten har rubbats inom bland annat USA
Ett av de viktigaste länderna i vilket jämvikten har rubbats är USA. Vem kunde tro att en avgående president skulle bidra till den hets som fick en väldig pöbel att storma Kapitolium varvid fem människor dog? Denna parlamentsbyggnad är säte för Kongressens båda kamrar, representanthuset och senaten, i vilka landets folkvalda antar budgetar och stiftar andra lagar. Denna verksamhet utgör hjärtat för de män och kvinnor som är folkvalda i USA. Även idag, två år efteråt, präglar Donald Trumps vägran att erkänna sig besegrad i presidentvalet 2020 det som händer i USA. Ett exempel är cirkusen i samband med valet av Kevin McCarthy (R) till talman representanthuset – efter 15 försök!

Del två
När det gäller Sverige har jämvikten rubbats inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen. Medlemmarna i de fackförbund som tillhör LO har nästan helt förlorat möjligheten att delta i utformningen av politiken. Akademiskt utbildade karriärister har tagit över partiet. Dagens S-politiker saknar ett klassperspektiv på innehavet av regeringsmakten. De driver inte längre frågor som full sysselsättning, återställd skattenivå för ökade satsningar på sjukvård och äldreomsorg, stärkt anställningsskydd, facklig organisering av det ökande antalet oorganiserade – detta i syfte att minska arbetslösheten och därmed minska klassklyftorna och samtidigt förbättra integrationen. Dessa sossekarriärister strävar istället efter privilegier, i form av makt och pengar, på samma sätt som politiker i de borgerliga partierna. Dagens S-politiker ser endast på sig själva som bättre ”förvaltare” av statsmaskineriet än de borgerliga. Inget mer. Socialdemokratin präglar inte längre borgerligheten med sin politik. Tvärtom. (S) utgör idag en politisk svans till borgerligheten.

Då socialdemokratin förlorade det politiska initiativet förlorade också partiet även stora delar av sin traditionella väljarbas. Detta gör att (S) inte har kunnat återvinna arbetarväljare som som numera röstar på SD. Dessa faktorer gör att socialdemokratin har tappat sin unika styrkeposition i Sverige. Betydelsen av denna förvandling av den socialdemokratiska arbetarrörelsen, och av dess roll i samhället, kan inte överskattas.

Del tre
Sedan den allmänna och lika rösträtten infördes under åren 1918-21 har det nämligen främst varit den socialdemokratiska arbetarrörelsen som fyllt de politiska ramar som rösträtten skapade med ett socialt innehåll. Då jämvikten rubbats, i borgerlig riktning, inom socialdemokratin kommer det alltså att få konsekvenser för hela samhällsutvecklingen.
Resultatet har blivit dramatiskt: idag tillhör Sverige ett av de EU-länder som har den högsta arbetslösheten. Sverige tillhör även, föga förvånande, de länder där klassklyftorna har ökat mest. Det unikt stora flyktingmottagandet, i kombination med den katastrofalt misslyckade integrationen, har lett till framväxten av parallella samhällsstrukturer. Detta främst i anslutning till Stockholm, Göteborg och Malmö. Antalet skjutningar och sprängningar är bland de högsta inom EU – om inte allra högst.

Del fyra
Jämvikten även har rubbats bland de borgerliga partierna. Ända sedan valet 1979, under mer än 43 år, har Moderaterna varit det största borgerliga partiet och Sveriges näst största parti. Men i årets val blev det ny-reaktionära partiet Sverigedemokraterna landets näst största parti. SD är följaktligen också det största borgerliga partiet och det största partiet i statsminister Ulf Kristerssons regeringsunderlag. Idag är det SD som, i hög utsträckning, präglar både de övriga partierna i regeringen och själva regeringspolitiken.

Del fem
Resultatet är att jämvikten nu rubbas på nästan alla områden i Sverige. Och det på ett djupgående sätt. Visst pågår det alltid både ekonomiska, sociala och politiska förändringar i samhället. Men efter rösträttens införande har förändringarna i det svenska samhället alltid skett inom ramen för ett maktsystem präglat av huvudsakligen två huvudaktörer. Å ena sidan den socialdemokratiska arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar, å andra sidan borgerlighetens centra i form av affärsbankerna, vissa storföretag (exempelvis Wallenbergsfären och Volvo) samt partier som Moderaterna.

Men detta maktsystem har alltså brutit samman. Återigen: skälet är att den socialdemokratiska arbetarrörelsen inte längre förmår fylla sin tidigare roll (som den haft sedan 1932) som en av två huvudaktörer inom det svenska sociala och politiska maktsystemet. Detta innebär, i sin tur, att den tidigare balans som funnits i samhället har rubbats. Eller med andra ord: jämvikten i det av klasser splittrade svenska samhället har rubbats. Och samhället befinner sig därför stadd i en pågående förändring – i en på flera områden snabb förändring.

Del sex
I vilken riktning går då samhällsutvecklingen? Den har under en längre tid rört sig i riktning mot dramatisk ökade klyftor i en rad avseenden. Det handlar om ökade klyftor mellan de med höga inkomster och de med låga; mellan de med hög utbildning och de med lägre utbildning; mellan de som bor i villa och de som bor i hyresrätt; mellan de med arbete och de arbetslösa; mellan de som är födda i Sverige och de som är födda utomlands; mellan de som bor i områden dominerade av folk födda i Sverige och de som är födda utomlands. Inga nya lagar kan stoppa de negativa konsekvenserna av detta. Därmed inte sagt att Sverige ska sluta upp med att stifta nya lagar

Avslutning
De förändringar som den rubbade jämvikten har gett upphov till är långt ifrån över. Vi måste förvänta oss att nya brutala slag kommer att riktas mot välfärdssamhället. Vi måste även förvänta oss ett samhälle som – bland annat – allt mer kommer att präglas av korruption och maktmissbruk. Tillsammans hotar denna utveckling de demokratiska fri- och rättigheterna. Detta både i Sverige och i en rad andra länder. Dessutom: då de den systembevarande jämvikten är hotad i en rad länder ökar risken för krig mellan länderna! Risken är att kriget i Ukraina eskalerar och att nya krig bryter ut.

Till sist
I nästa blogginlägg kommer vi att försöka visa effekten (av att den systembevarande jämvikten har rubbats) på den svenska myndighetskulturen – inklusive på den högsta polisledningen.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Ingress
Repetition av vad som hände före jul. Under sin tid som chef på Nationella operativa avdelningen (Noa) rekryterade Mats Löving en Linda Staaf som underrättelsechef på Noa. Linda Staaf saknade erfarenhet som polis samtidigt som 21 andra hade sökt tjänsten – varav många hade mycket stor erfarenhet av arbete som polis. Det har senare framkommit att Mats Löfving och Linda Staaf hade en relation vid tidpunkten då han tillsatte henne.

Detta har lett till en förundersökning riktad mot Mats Löfving rörande grovt tjänstefel. Som chef utrustades sedan Staaf med tjänstevapen – av samme Mats Löfving. Även detta utreds nu. Detta eftersom Staaf inte hade den (för ett vapen) nödvändiga utbildningen – något som Staaf själv måste ha varit högst medveten om.

Del ett
Men det kommer mer. En tid efter att förhållandet tagit slut anmäldes Mats Löfving två gånger för övergrepp mot Linda Staaf. Dels för grov fridskränkning, dels för misshandel. Den ena anmälan kom från polisens säkerhetschef Ari Stenman, den andra från en vän till Linda Staaf inom polisen. Anmälningarna skedde efter att Staaf talat med Stenman och sin vän inom polisen.

Del två
Men båda dessa anmälningar lades dock snabbt ned av överåklagare Anders Jakobsson! Istället hamnade de hos rikspolischefen Anders Thornberg. Denne informerade sin dåvarande ställföreträdare, den för brott anmälde länspolismästaren Mats Löfving, om anklagelserna mot … Mats Löfving! Däremot fick varken polisens eller statens ansvarsnämnder något av dessa ärenden sig tillsända och ingen av dessa nämnder har därför kunnat pröva anmälningarna mot Löfving.

Del tre
Vad gäller Linda Staaf uppgav media först att hon skulle lämna polisen för att börja arbeta på justitiedepartementet (polisenheten). Senare ändrades detta till att Staaf skulle stanna hos polisen.

Linda Staaf omskrevs i somras som överbefälhavare Micael Bydéns ”nya kärlek” (Expressen 21/09-22). Tillhör inte detta privatlivets sfär – kanske någon undrar? Svaret är NEJ. Inte på denna nivå – och inte utifrån vad som har hänt.
Både Mats Löfving och Linda Staaf borde, som toppchefer, ha tvingats genomgå en ny säkerhetsprövning. Detta då de utsatt sig själva för risken att hamnat i klorna på utpressare på grund av sin hemliga relation och allt vad denna relation medfört i form av eventuella tjänstefel.

Och mot denna bakgrund borde, naturligtvis, inte ÖB Micael Bydén ha inlett någon kärleksrelation med Linda Staaf. En överbefälhavare måste sträva efter att vinna allmänhetens, riksdagens, regeringens samt andra myndighetspersoners förtroende. Bydén har emellertid gjort motsatsen. Han förtjänar inte något förtroende.

Avrundning
Kommentarer och frågor
* Hur svårt kan det vara för en åklagare att inleda en förundersökning när denne har ett utpekat brottsoffer (Linda Staaf), en misstänkt gärningsman (Mats Löfving) samt två vittnen (polisens egen säkerhetschef Ari Stenman och Linda Staafs vän inom polisen),
* Rikspolischef Anders Thornberg och överåklagare Anders Jakobsson har uppträtt helt oacceptabelt, deras främsta mål verkar ha varit att skydda Mats Löfving,
* Jag repeterar: Både Mats Löfving och Linda Staaf borde, som toppchefer, ha genomgått en ny säkerhetsprövning, eftersom de har utsatt sig för risken att hamnat i klorna på utpressare genom sin hemliga relation,
* Polisforskaren Bo Wennström anser att den stora polisreformen 2015 skapade kaos, gav upphov till många fall av nepotism och skapade en toppstyrd organisation (SR P1, 15/12-22),
* Återigen: Överbefälhavaren Micael Bydén borde, naturligtvis, inte ha ingått någon kärleksrelation med Linda Staaf mot bakgrund av bristen på ny säkerhetsprövning och behovet för en ÖB att ha allmänhetens, riksdagens, regeringens och andra myndighetspersoners förtroende,
* De inblandade polischeferna borde sparkas (med undantag för Stenman och Staafs vän inom polisen) tillsammans med överbefälhavare Micael Bydén. Denne ÖB har uppenbarligen ett mycket dåligt omdöme. Och dåligt omdöme är olämpligt för en överbefälhavare.

Till sist:
I nästa blogginlägg kommer jag att göra ett försök att förklara denna skrämmande vänskapskorruption. Den beror, anser jag, främst på att jämvikten har rubbats inom de mest väsentliga delarna av det svenska samhället – något som avspeglas inom bland annat polisledningen.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.

____________________________

Förord
Det skrevs med rätta om en skandal inom polisledningen i Sverige under december 2022. Jag skrev ett kortare blogginlägg om detta den 13 december. Vi bör stanna upp och återigen titta på de händelser som avslöjades i slutet av förra året. För visst handlar det om en skandal – eller om flera skandaler.
Men problemet är mycket större än vad (de flesta) medier försöker göra det till. Det handlar om något djupare än den ”smutsiga historia” som förtjänstfullt avslöjats av främst tidningen Expressen.
Det handlar om en vänskapskorruption som har visat sig ha en skrämmande stor utbredning inom rikets polisledning. Det som hänt undergräver även förtroendet för Sveriges Överbefälhavare (ÖB). Det var bland annat om dessa makthavares förlorade trovärdighet som jag skrev den 13 december.

Denna vänskapskorruption, denna röta, måste få konsekvenser på allra högsta nivå – inom både polisen och Försvarsmakten. Men vänskapskorruptionen ska inte drabba vanliga poliser som gör ett bra jobb – bland annat här i Umeå.

Del ett
Jag kommer i ett antal blogginlägg att försöka visa att vänskapskorruptionen i toppen av statsmaskineriet – om de inblandade inte får sparken – faktiskt riskerar att undergräva förtroendet för de demokratiska fri- och rättigheterna. Jag kommer även att försöka visa att denna röta hänger samman med att jämvikten har rubbats i avgörande delar av samhället.

Jag upprepar: de inblandade polischeferna måste sparkas. Och ÖB kan, enligt min uppfattning, inte sitta kvar.

Del två
Men, dessutom krävs en ny syn på höga makthavare inom statsmaskineriet. Dessa bedriver politik och de har dessutom ett långt större inflytande i många centrala frågor än vanliga riksdagsledamöter. Höga statliga makthavare borde därför, även de, tvingas söka väljarnas förtroende i allmänna val. Att innehavare av offentliga positioner måste ställa upp i val och därför måste ha väljarnas förtroende kan verka ”revolutionärt” för många vid ett första påseende. Men denna tanke är faktiskt inte unikt.

Vi behöver inte gå längre än till USA. Där väljs stora delar av statsmaskineriet i samband med de allmänna valen. Detta gäller bland annat ordningspolisen (sherifferna), vissa åklagare och även domare!

Avslutning
Vilka höga befattningshavare är då inblandade i den ovan nämnda vänskapskorruptionen i Sverige?

De inblandade personerna är följande:
* Anders Thornberg, rikspolischef,
* Mats Löfving, tidigare ställföreträdande rikspolischef och länspolismästare,
* Linda Staaf, tidigare underrättelsechef på Noa (Nationella operativa avdelningen),
* Anders Jakobsson, överåklagare
* Ari Stenman, Polisens säkerhetschef
* Linda Staafs polisvän
* Micael Bydén, överbefälhavare

Av dessa är inte Ari Stenman samt den person som omnämns som Linda Staafs polisvän indragna i den, av främst Expressen, beskrivna vänskapskorruptionen.

I nästa blogginlägg
I nästa blogginlägg ska jag repetera vad som har hänt i denna härva av vänskapskorruption inom den högsta polisledningen – en härva som alltså även har utlöpare till landets ÖB.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.
____________________________

Ingress
Väldigt många har hört av sig om socialtjänsten i Umeå kommun under året 2022. Detta både till mig och till andra inom Arbetarpartiet (AP). Det har handlat om berättelser som främst både oroar och skrämmer – men ibland värmer. Jag och AP har fått väldigt mycket information och annan hjälp under 2022 när det gäller frågor som berört och berör socialtjänsten i Umeå. Hjälpen har kommit ifrån föräldrar med eller utan egna barn, från tidigare anställda vid socialtjänsten men också från personer som fortfarande är anställda vid socialtjänsten i Umeå kommun. Det är därför som vi har kunnat sätta fingret på vissa frågor.

Del ett
Exempel på tre viktiga frågor under året:
a) det tog socialtjänsten drygt fyra månader att koppla upp sig mot den e-posttjänst som varnar för HVB-hem som kan vara direkt farliga (ibland livsfarliga) för tonåringar med bland annat drogproblem,
b) hur fruktansvärt orättvist lagförändringen (rörande pengar till bostadsanpassning) slår mot de personer som av medicinska skäl borde få en elrullstol för utomhusbruk OCH hur långsamt Umeå kommun har reagerat när det gäller att hjälpa de som drabbats av denna lagändring och därför inte får någon elrullstol,
c) den kritik som tre av de högsta cheferna vid socialtjänsten har riktat mot i första hand ordföranden i IFN (Individ- och familjenämnden) men också mot de övriga politikerna i denna nämnd samt mot kommunens högsta politiska ledning.

Del två
Dessa tre chefers exempellöst hårda kritik – bland annat om att det skulle ha förekommit sådana felaktigheter från politikernas sida (särskilt från ordföranden) i samband med myndighetsutövning att hela socialtjänstens uppdrag hotades – drabbar även dessa tre chefer själva. De hade ju spelat med i detta spel under åratal – utan att slå larm! Denna innebörd av chefernas kritik (att den slår tillbaka mot dem själva) verkar de tre inte ha insett – vilket är mycket anmärkningsvärt.

Del tre
Under detta år har jag ofta framfört kritik – hård kritik – mot dessa tre höga chefer inom socialtjänsten samt mot ordföranden inom IFN. Men jag har också, gång på gång, framhållit följande: de allra flesta som arbetar inom socialtjänsten i Umeå kommun (det gäller även majoriteten av cheferna) VILL göra ett bra jobb och GÖR även ett bra jobb.

Ett nyårslöfte inför 2023
Ett nyårslöfte från min sida är att jag kommer att fortsätta att skriva om olika missförhållanden i samhället – däribland inom socialtjänsten i Umeå. Frågan om hur de som inte får sina elrullstolar blir behandlade i Umeå kommun är en fråga som jag, och övriga Arbetarpartiet (AP), kommer att följa upp. Vi kommer även att följa upp frågan om HVB-hemmen bland annat det i Svenljunga. Och vi kommer, självklart, att följa upp frågor som berör arbetsförhållandena inom, bland annat, socialtjänsten i Umeå kommun.

Tänkbara nya frågor att belysa när det gäller socialtjänsten i Umeå kommun är sammansättningen av familjerätten och utfallet i vårdnadstvisterna.

Till sist – ett tack
Tack alla ni som hjälpt oss med uppslag till blogginläggen här, samt även till motioner, interpellationer och ”enkla” frågor till Umeå kommunfullmäktige. Jag ber er att fortsätta att tipsa oss om olika missförhållanden – men även om de hjältar som också finns inom socialtjänsten i Umeå kommun.

Till er alla, från oss alla,
Gott Nytt År

År 2022 riktigt, riktigt jobbigt år – som på något sätt gick bra

* Den första riktiga valrörelse som jag var med om att utkämpa var 1991.
I år var jag med om att organisera den nionde. Årets valrörelse var den hårdaste av alla. Dels på grund av coronapandemin som gjorde att vi inte fick in lika många nya medlemmar som vi brukar Vi kunde inte vara ute och träffa folk på det sätt som vi brukar. Dels på grund av att debatten i valrörelsen huvudsakligen kom att handla om just pandemin, kriget i Ukraina, inflationen, ”priset vid pump”, etecetera, frågor som naturligtvis gynnar partier som redan finns i riksdagen. och missgynnar de partier som står utanför. Riksdagspartierna behöver f.ö. inga medlemmar. De kan betala Post Nord för att bära ut allt valmaterial (vi brukar göra det själva) och dessutom får riksdagspartierna delta i oändligt många TV-program.

Men ändå gick det bra för Arbetarpartiet.

Året 2018 gick vi framåt med nästan 40 procent (trettionio procent) i absoluta tal i jämförelse med 2014. Att vi då, i denna valrörelse, kunde behålla samma andel av väljarna som för fyra år sedan var en väldig framgång för oss. Ibland är det en framgång att inte gå bakåt! Men det kostade alltså på. Det är därför som jag skrev att denna, den nionde, valrörelsen var den den hårdaste. Det som gjorde att det gick vägen var att både de medlemmar som varit med ett tag och de nya  (medlemmar och sympatisörer) tog ett rejält steg framåt. Och i samband med valet fick AP dessutom en rad nya medlemmar. Kombinationen av vårt goda valresultat, stegen framåt från både erfarna valarbetare och oerfarna samt de nya medlemmarna har återskapat en optimistisk stämning inom Arbetarpartiet. Pandemins missmod är borta.

Noterbart är att vi, veteraner, tillhörde de mer pessimistiska inom partiet. Flera av de nyare valarbetarna hyste däremot en orubbligt övertygelse om att valet skulle gå bra. Och de nyare valarbetarna fick rätt. Tack och lov.
Jag vill, återigen, tacka alla som jobbade för Arbetarpartiet i valrörelsen och alla ca 3000 som röstade på oss. Återigen: Vårt goda valresultat, stegen framåt från både erfarna valarbetare och oerfarna samt de nya medlemmarna har återskapat en optimistisk stämning inom Arbetarpartiet. Och vi väntar på fler nya medlemmar. DU är välkommen.

* På det personliga planet började året med att jag fick besked om att jag hade cancer. Då jag var liten var detta, ett besked om att ha fått ”kräfta”, en dödsdom. Det var länge sedan det var så. Det vet jag – rent intellektuellt. Men känslomässigt är det fortfarande en chock. Under en period visste jag inte om detta var början till slutet eller om sjukdomen skulle gå att bota. Det var ingen kul tid. Tvärtom. Som tur var blev denna, den stora ovisshetens tid, kort.

Jag fick sedan ansvaret för att välja botemedlet: kniven eller strålning. Jag valde tillsammans med Marika som jag är gift med. Det blev kniven. Operationen ägde rum den 29 april. Jag åkte hem dagen efter och höll ett zoom-anförande två dagar efter på Första maj. Inte för att jag behövde utan för att jag ville. Det är bra att sätta upp ett mål efter en operation så att man inte tacklar av, utan istället tar sats för att ”komma igen” så snart som möjligt. Valrörelsen var ju inte så avlägsen.

Sjukvårdspersonalen var fantastisk. Alla från läkaren på min vårdcentral som misstänkte att allt inte stod rätt till, via de som undersökte mig och sedan Kniv-Sebbe och Strål-Martin som förklarade de två botande metoderna, till de kontaktsköterskor som alltid har svarat på våra frågor och de sjuk- och undersköterskor som tog hand om mig efter operationen. Idag är cancern borta.

Tack och åter tack.

* Jag fick även annat stöd. Och mycket. Mina partikamrater var ett stort stöd – i den mån som jag tillät dem. Jag ville inte nämligen vara till en belastning, mer än nödvändigt. Man vill ju vara en tillgång. Speciellt som jag stod som nummer ett på vår valsedel till Umeå kommunfullmäktige. Vissa personer har spelat en extra viktig roll för mig. Vissa är kamrater i partiet, andra är kamrater utanför partiet. Deras roll har varit stor för att de är så speciella som personer.

Den som i sista hand har hjälpt mig genom detta år – som präglats av kamp på alla områden, oftast i motvind – är Marika. Utan henne skulle jag inte har klarat både den hårdaste valrörelsen hittills och det svåraste sjukdomsbesked som jag någonsin fått. Och jag har, dessutom, tänkt finnas kvar till dess jag blivit morfar! Och Marika farmor.

Tack till alla

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.
____________________________

Debatten i denna fråga på kommunfullmäktige den 19 december

Den 2 maj inrättades en e-tjänst som kan utgöra skillnad mellan liv och död när det gäller socialtjänstens placeringar av unga. Den 8 september var Umeå kommun uppkopplad mot denna e-tjänst. Det tog alltså över fyra månader. Den information som kan fås på denna e-tjänst är om det, exempelvis, förekommer alkohol och tunga droger på ett visst HVB-hem. Då är det, naturligtvis, ytterst olämpligt att en kommun (Umeå och andra) placerar ungdomar med alkohol eller drogproblem på ett sådant HVB-hem. Tonåringen kan i värsta fall dö av en överdos. Men även om tonåringen inte dör är det inte så troligt att han eller hon blir av med sitt beroendet av alkohol och droger på ett HVB-hem där sådant förekommer. Alltså bör tonåringen placeras någon annanstans. Denna information kan, som vi gång på gång understrukit, utgöra skillnaden mellan liv och död.

Arbetarpartiet ställde frågan om ifall kommunens socialtjänst var uppkopplad mot denna e-tjänst i en interpellation som vi lämnade in den 16 augusti. I ett aggressivt svar på kommunfullmäktige den 29 augusti fick vi, av Individ- och familjenämndens ordförande Andreas Lundgren S, veta att så var fallet. Men detta stämde inte med sanningen.

Om Umeå kommuns socialtjänst fått ut informationer om olika HVB-hem berodde detta på en läcka som gjorde att precis vem som helst hade kunnat få ut en massa information! Denna läckan täpptes till – tack vare vår medlem Davis Kaza!

Klicka här för att läsa en artikel om detta i Expressen.

Arbetarpartiets medlemmar är väldigt nöjda över att Umeå kommuns socialtjänst har varit uppkopplad till denna e-tjänst sedan den 8 september. Vi är mindre nöjda med turerna i denna så viktiga fråga. De olika turerna i denna fråga understryker de brister som vi tidigare har påpekat när det gäller den högsta ledningen inom socialtjänsten i Umeå – både på chefsnivå och vad gäller den yttersta politiska ledningen.

Du som vill kan både se och höra Davis Kazas avslutande inlägg i debatten om denna så viktiga fråga på kommunfullmäktiges möte måndagen den 19 december i år.

Klicka här för att se video från debatten!

Avslutningsvis vill jag säga följande: jag vet att det finns väldigt många inom Umeå kommuns socialtjänst som både gör ett bra jobb och som inte vill annat än att fortsätta att göra ett bra jobb. Den kritik som AP under en tid riktat mot socialtjänsten i Umeå kommun gäller dess högsta ledning.

Jag kommer att skriva fler blogginlägg om socialtjänsten både i Umeå och på andra orter. Socialtjänsten måste bland annat försvaras mot den internationella smutskastningskampanj som detta år inleddes med.

Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.
____________________________

Ingress
På måndag den 19 december är det möte med Umeå kommunfullmäktige. Då kommer vi i Arbetarpartiet (AP) att följa upp en interpellation som vi ställde till Andreas Lundgren i augusti i år. Andreas Lundgren är, i sin egenskap av ordförande i Individ- och familjenämnden (IFN), ytterst ansvarig för socialtjänsten i Umeå kommun.

Skälet till att vi känner oss nödsakade att följa upp vår interpellation är att Andreas Lundgren inte höll sig till sanningen då han besvarade våra frågor i augusti. I vår nya interpellation till fullmäktige den 19 december kan du läsa om (en del av) bakgrunden till diskussionen mellan oss i AP och Andreas Lundgren.

Nya interpellationen

”Interpellation till individ- och familjenämndens ordförande Andreas Lundgren (S)
Har Umeå kommun anslutit sig till e-tjänsten ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”?

På kommunfullmäktige den 29 augusti 2022 ställde Arbetarpartiet tre frågor rörande Umeå kommuns placering av barn och ungdomar. Frågorna berörde huruvida kommunen använde sig av en e-tjänst från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som lanserades den 2 maj 2022. E-tjänsten kallas ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”. Bakgrunden till frågorna var att IVO:s upplysningstjänst upplyst oss om att Umeå kommun inte var ansluten till ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”.

I det skriftliga svar vi fick från individ- och familjenämndens ordförande påstods istället motsatsen. Bland annat stod följande två påståenden att läsa i svaret:
”Umeå kommun har sedan maj 2022 tillgång till och använder e-tjänsten IVO:s placeringsstöd”
”Sammanfattningsvis är det alltså ett helt felaktigt påstående att Umeås socialtjänst inte har tillgång till placeringsstödet”

Individ- och familjenämndens ordförande höll fast vid denna beskrivning under debatten på kommunfullmäktiges möte den 29 augusti.

Efter debatten hörde vi av oss till IVO:s placeringsstöd för att kontrollera uppgifterna och fick då följande svar:
”Vi kan bekräfta att Umeå kommun inte har frilistat sig/anslutit sig till placeringsstödet”

Samma besked gav även Umeå kommuns IT-avdelning, som varit i kontakt med representanter för Stöd och omsorg.

Det besked vi fick från dessa två, av varandra oberoende, källor var alltså att Umeå kommun inte var ansluten till e-tjänsten ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”. Men detta var alltså inte det besked vi fick från den ytterst politiskt ansvarige för individ- och familjenämnden.

Mot denna bakgrund vill vi ställa följande frågor:
1. Är Umeå kommun numera ansluten till e-tjänsten ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden”?
2. Om så är fallet – sedan när?
3. Vad var skälet till att vi fick felaktiga uppgifter om Umeå kommuns anslutning till ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden” på kommunfullmäktige den 29 augusti 2022?

Davis Kaza
Arbetarpartiet ”

Avslutning
Du kan besöka fullmäktige på måndag 09.00 och själv lyssna då debatten. Men tiderna är lite osäkra. Ett annat alternativ är att återvända till denna blogg på tisdag den 20 december. Då kommer jag att publicera våra frågor och Lundgrens svar i ett blogginlägg. På tisdag alltså.

Du kan också själv leta reda på ett videoklipp och där både se och höra vår debatt med Lundgren nu på måndag. Jag återkommer och berättar hur du ska bära dig åt för att få tag på detta videoklipp.