Det finns en politisk feghet i Sverige.
Fegheten kan förklaras, men måste bekämpas.
Detta är vad Arbetarpartiet och vissa andra politiska läger gör.
____________________________

Den ”nationella säkerheten” har varit skälet till att locket lagts på i samband med olika skandaler som involverat toppar inom den svenska staten. Men den ”nationella säkerheten” måste också kunna användas för att avskeda toppchefer som förbrukat sitt förtroende och som på grund av sina relationer med varandra faktiskt utgör ett hot – mot just den nationella säkerheten. Skälet är att deras privata relationer till varandra har gjort dem sårbara för utpressning. Bland annat.

Kopplingen mellan skandalen inom polisledningen och Sveriges överbefälhavare (ÖB) Micael Bydén består av att Linda Staaf är ÖB:s (citat Expressen 21 september 2022) ”nya kärlek”.

Läs denna skrämmande historia i nedanstående länk.

https://www.expressen.se/nyheter/fortroendet-ar-forbrukat-sparka-polischeferna/

Jag kommer dels att bygga ut detta blogginlägg, dels skriva fler blogginlägg på samma tema.

Men jag vill redan ny ställa frågan: vågar regeringen avskeda detta, med varandra, så ”vänskapliga” gäng. För den ”nationella säkerhetens” skull? För tar regeringen detta begrepp (den nationella säkerheten) på allvar så har regeringen inget annat val än att avskeda detta gäng.Å ena sidan

Å andra sidan. För hur skulle det se ut i Nato-höjdarnas ögon om Sveriges toppchefer inom polisen samt överbefälhavare avskedades just nu? Eller i Erdogans ögon?

Risken finns att det kommer att framstå som om den eventuella vänskapskorruptionen sträcker sig in i riksdag och regering. En sak är säker: dessa chefer inom polisen samt ÖB har öppnat sig för utpressning. De borde bort. NU.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen till kommun & riksdag.
__     __     __

Ingress
I mina ögon är nedanstående artikel om den nya lagen mycket angelägen. Artikeln har tidigare publicerats i NyA. Artikeln handlar alltså om en ny lag. Denna nya lag kom nästan inte att diskuteras alls under årets valrörelse. Lagen tillhör – liksom frågan om den svenska Nato-anslutningen, etcetera – de frågor som borde ha stått i centrum för valrörelsen. Men som föll bort.

Tyvärr.

Artikel

”En ny svensk lag som började förberedas redan 2017, har för andra gången röstats igenom i den svenska riksdagen. Det gäller lagen om utlandsspioneri som har att göra med Sveriges internationella samarbeten med exempelvis NATO, EU och FN.

För att genomföra lagen har man varit tvungna att ändra i två av Sveriges grundlagar – tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen – och därför röstades lagändringen alltså igenom två gånger med ett riksdagsval i mellan. Den första omröstningen skedde i våras och den andra skedde den 16 november nu i höst.

Lagen om utlandsspioneri är, enligt experter, vagt formulerad. Å ena sidan talar man om röjande av hemlig uppgift som ett brott som kan ge en tidnings ansvarige utgivare ett långt fängelsestraff. Å andra sidan kan det verka som att all medierapportering som skadar Sveriges relation till främmande makt kan leda till straffrättsligt ansvar. Ett exempel skulle kunna vara att en tidning rapporterar om att svenska vapen, efter vapenembargots avskaffande, används av Turkiet för att kriga mot kurder i nordöstra Syrien. Detta avslöjande skulle kunna skada förhållandet till Erdogan och därmed utgöra ett brott!

Denna lag har flugit under radarn och det hot som den skulle kunna utgöra mot de demokratiska fri- och rättigheterna har inte tillräckligt uppmärksammats. Dock var flera remissinstanser redan 2017 starkt kritiska, t.ex. skrev Bonnier News följande:

”De föreslagna reglerna är ägnade att hindra Bonnier News möjligheter att rapportera uppgifter av stor betydelse för vår tid. Det saknas skäl för en så drastisk begränsning av tryck- och yttrandefriheten som utredningen föreslår. Förslaget förskjuter frågan om lagligheten hos en viss rapportering till ett beslut hos Justitiekanslern och en därpå följande prövning i domstol. Värderingsförskjutningar hos politiker och beslutsfattare på senare år vittnar om att den föreslagna lagen enkelt kan användas för att erodera den grundval som tryck- och yttrandefriheten är för ett fritt samhällsskick”.

Flera kända svenska journalister har också nyligen i en artikel varit ute och varnat för lagen, bl.a. för att den hotar meddelarfriheten och skulle göra det olagligt med de avslöjanden av missförhållanden som flera kända visselblåsare har gjort.

Det återstår att se hur den nya lagen kommer att tillämpas. Risken stor att man först när det är för sent kommer att ha en bild av om, och i så fall hur stort, hot mot demokratin som den nya lagen kommer att utgöra. Risken finns också att detta bara är början när det gäller lagförändringar som steg för steg riskerar att undergräva demokratin.”

Efterord.
Så långt artikeln från NyA.

Hur spionerilagen kommer att tillämpas beror på det politiska klimatet i Sverige. Det politiska klimatet beror bland mycket annat på vilka allianser som Sverige befinner sig i. Eller på vilka allianser som Sverige VILL ingå i.

Skadar jag Sveriges relation till ”främmande makt” genom vad jag skrev i mitt förra blogginlägg om kurderna? Erdogan kan ju inte ha gillat vad jag skrev. Och Turkiets president kommer inte att gilla vad jag skriver i fortsättningen heller.

Det finns bara ett sätt att ta reda på hur den nya spionerilagen kommer att tillämpas och det är genom att, under inga förhållanden, börja idka någon självcensur. Jag vill därför avsluta med att berätta att Arbetarpartiet har tryckt upp ett märke med följande text: ”med KURDERNA mot ERDOGANS förtryck”.

I ett kommande blogginlägg kommer jag att publicera en annan och näraliggande artikel – om den nya terroristlagstiftningen.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Kurderna utsätts idag för ett värre förtryck och våld än på många år.
De enda stridande formationer som klarade av att, på marken, besegra de religiösa fanatiker som slogs för Islamiska Staten / Daesh var kurdernas peshmerga-soldater samt kurdernas motsvarighet i Syrien. För detta har vi alla en tacksamhetsskuld till kurderna. Det är lätt att glömma att det religiösa skräckvälde som utgjordes av Islamiska Staten / Daesh under 2014-2015 bestod av en yta (i Irak och Syrien) som var lika stor som Frankrike. Det är lätt att glömma de fruktansvärda folkmord som IS / Daesh genomförde, och alla fruktansvärda terrordåd som organisationens medlemmar och sympatisörer verkställde i så många länder. Sverige drabbades 2017 genom att en IS-inspirerad fanatiker stal en lastbil och mejade ned folk på Drottninggatan varvid fem personer dog och femton skadades fysiskt.

Det var endast de kurdiska styrkorna som klarade av att slå IS / Daesh stridande förband på marken. Därför upprepar jag: Vi har alla i en tacksamhetsskuld till kurderna. Tyvärr känner jag mig också tvingad att upprepa följande: Kurderna utsätts idag för ett värre förtryck och våld än på många år.

Del ett
Tillåt mig en överblick:

*Syrien
Sedan 2012 har den syriska delen av Kurdistan i praktiken varit självstyrande under ledning av partiet PYD. Kurderna i Syrien spelade en avgörande roll i att besegra Islamiska Staten/Daesh på marken. Sedan IS besegrades 2019 har kurderna tagit ansvar för at bevaka 10 000-tals IS-krigare och deras familjer som sitter i fängelser och fångläger.

Sedan mitten av november utsätts kurderna i Syrien för flyganfall och artillerield från den turkiska armén på order av president Erdogan. Denne betraktar det kurdiska självstyret som ett hot. Erdogan planerar till och med att göra en regelrätt invasion av de kurdiska områdena i Syrien med hjälp av den turkiska armén.

Detta kan få två katastrofala effekter. Dels i form av en humanitär katastrof för kurderna. Dels är risken överhängande att tusentals IS-krigare kan rymma och åter iscensätta terrorattacker – både i Mellanöstern och andra delar av världen. Det sistnämnda understryks av att Erdogan medvetet riktat bombanfall mot bland annat de kurder som vaktar det största lägret för IS-fångar (Al-Hol).

Kurderna i Syrien behöver och förtjänar allt stöd.

*Iran
Den nuvarande vågen av protester riktade mot den iranska regimen hade sitt ursprung, och har varit bland de mest intensiva, i de kurdiska delarna av Iran. Den iranska regimens våld och brutalitet har också visat sig extra tydligt mot kurderna. Under en enda dag, den 20 november, dödade regimens säkerhetsstyrkor 13 människor i främst kurdiska städer, bl a i Mahabad. Antalet skadade och fängslade är långt större.

Även kurderna i Iran behöver och förtjänar allt stöd.

*Turkiet
I Turkiet finns en lång historia av förtryck mot kurderna. Under perioder har kurderna inte ens fått kallas för kurder. Även det kurdiska språket har periodvis varit förbjudet. Kurderna i Turkiet kräver olika typer av politiska och kulturella rättigheter. Men under Erdogans styre har kurdernas rättigheter istället inskränkts.

Även kurdernas strävanden i Turkiet förtjänar vårt stöd.

*Irak
Den irakiska delen av Kurdistan har under en längre tid åtnjutit ett stort mått av självstyre. Detta har kostat både blod och tårar. Även de irakiska kurderna spelade en avgörande roll i striderna mot IS/Daesh.

Erdogan har även beordrat flygangrepp mot kurderna i Irak. Även den iranska regimen har angripit kurderna i Irak.

Kurderna i Irak förtjänar vårt stöd.

Del två
Svenska regeringar kryper för Erdogan och Nato – sviker kurderna
Då Turkiet angrep kurderna i Syrien 2019 införde den dåvarande regeringen ett vapenembargo mot Turkiet. Senare intensifierade regeringen sina kontakter med bl a paritet PYD.

Idag är situationen tyvärr helt förändrad.

Trots Turkiets upptrappade våld mot kurderna får landet nu köpa svenska vapen. S-regeringen upphörde även med sitt stöd till PYD. Detta innebar ett svek mot kurderna. Denna nya politik fullföljs nu av Kristerssons regering. Skälet till att både den gamla och den nya regeringen kryper för Erdogan är deras strävan efter ett svenskt Nato-medlemskap.

Jag vill upprepa: Detta kan få två katastrofala effekter. Dels i form av en humanitär katastrof för kurderna. Dels är risken överhängande att tusentals IS-krigare kan rymma och åter iscensätta terrorattacker – både i Mellanöstern och andra delar av världen. Det sistnämnda understryks av att Erdogan medvetet riktat bombanfall mot bland annat de kurder som vaktar det största lägret för IS-fångar (Al-Hol).

Avrundning

Mot denna bakgrund är det extra viktigt att ge kurderna allt stöd. Det har påbörjats en insamling till kurdernas version av Röda korset / Röda halvmånen. Pengarna går till Insamlingsstiftelsen Kurdiska Röda Solen.
Vi uppmanar dig att ge ett bidrag till Insamlingsstiftelsen Kurdiska Röda Solen.

Röda Solen genomför just nu en akut humanitär insamling till stöd för kurderna i Syrien och Iran.
Swisha 123 401 38 68 Bankgiro 5589-7672

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Rasistiska och högerextrema organisationer i Sverige vädrar morgonluft. Skälet till detta är Sverigedemokraternas framgångar, både i valet och i de efterföljande regeringsförhandlingarna. Detta uppmuntrar verkliga extremister som exempelvis Nordiska Motståndsrörelsen och Alternativ för Sverige. Vi är många umebor som vill ta strid för att sådana grupperingar inte ska slå rot i Umeå. Låt mig vara tydlig: det som oroar mig är inte (i första hand) framgångarna för Sverigedemokraterna. Det som oroar mig är den effekt som SD:s framgångar kan få på verkligt extrema och stundtals även våldsbenägna grupper med både rasism och antisemitism (judehat) i sitt politiska bagage.

Tyvärr har dessa grupper redan medlemmar i Umeå. Men sedan en tid tillbaka ligger de lågt. Under ett antal år har de haft liten eller ingen (märkbar) aktivitet mellan valen. Men i årets val visade sig några aktivister som bidrag till att 222 umebor kunde rösta på den högerextrema och antisemitiska gruppen Alternativ för Sverige (AfS). Detta är olycksbådande. Låt mig göra en liten tillbakablick.

Del ett
Vi börjar med Nordiska Motståndsrörelsen (NMR). Under 2000-talet har denna gruppering bestått av Sveriges mest våldsbenägna nazister. År 2013 gick de bärsärkagång i centrala Umeå (då under namnet Svenska motståndsrörelsen, SMR). Dessa våldsbenägna nazister kastade bland annat glasflaskor och stötte stänger i lördagsflanerande umebor. NMR:s angrepp på Umeå och dess invånare slutade dock i ett rejält fiasko. Hundratals umebor samlades och stängde in nazisterna på gågatan, ungefär i höjd med Burmans musik, tills de kunde omhändertogs av polis. Jag minns att nazisterna fick känna på bland annat pepparsprej – men framförallt på motståndet från en beslutsam befolkning. ”Nazistkravallerna” utspelades på en lördag. Två dagar senare samlades uppåt 3000 umebor på Rådhustorget för att visa vår sammanhållning mot dessa våldsbenägna nazister. I de båda lokaltidningarna fanns helsidesannonser som löd på följande sätt. ”VI ÄR UMEÅBOR, VI TAR INGEN SKIT”.

Detta som en tydligt hälsning till nazister och högerextremister.

Jag vill betona hur viktig det var att vi umebor inte tillät nazisterna att ta över gatorna 2013. Vi svarade NMR på det enda språk de förstår. Genom en motmobilisering av folk direkt då de kom redan under lördag och genom en jättemanifestation på Rådhustorget måndagen två dagar senare. Då det verkligen gällde levde vi upp till situationens krav. Jag var, och är fortfarande, stolt över den enhet och sammanhållning som den absoluta majoriteten av oss umebor visade vid detta tillfälle. Vi i Arbetarpartiet ramade vi in en av helsidesannonserna. Den hänger på en av väggarna inne på vår partilokal: VI ÄR UMEÅBOR, VI TAR INGEN SKIT.

Del två
Men en enighet är aldrig total. Trots sitt nederlag lyckades NMR rekrytera ungdomar på några av Umeås skolor under åren som följde. Men idag bedriver inte NMR någon märkbar verksamhet. Vi är väldigt många som vill att det så skall förbli. En gruppering som dock fortfarande andas heter ”Alternativ för Sverige” (AfS). Gruppen ställde upp i årets val. I Umeå hade AfS några ljusskygga aktivister som åkte runt och la ut valsedlar åt denna högerextrema och antisemitiska (judehatande) grupp. Även om Alternativ för Sverige gick bakåt var det ändå skrämmande många som röstade på dem i riksdagsvalet.

* I hela Sverige fick de 16 646 röster,
* I Västerbotten fick de 415 röster,
* I Umeå fick de 222 röster.

Del tre
Här följer några få men talande axplock som beskriver AfS-gruppens politik och agerande:
* Deras Ledare är den ur SD och dess tidigare ungdomsförbund uteslutne Gustav Kasselstrand. Denne har uppgett att minst en miljon invandrare skulle tvingas lämna landet om gruppens politik skulle omsättas i praktisk handling. Enligt AfS kan denna påtvingade återvandring inte bara drabba kriminella utan även de som arbetar och är integrerade i det svenska samhället.

* AfS vice partiledare Mikael Jansson (ordförande för SD 1995-2005) reste 2018 till Syrien och träffade diktatorn Bashar Al-Assads närmaste män för att diskutera ”återvandring”!

* En rad ledande representanter för AfS har även spridit antisemitisk (anti-judisk) hatpropaganda. En av AfS riksdagskandidater, Johan Wadenbäck, har ifrågasatt om Förintelsen verkligen ägde rum!

* En annan riksdagskandidat, Martin Hagwall, filmades då han satte upp antisemitiska klistermärken i Stockholms tunnelbana. När Hagwall fick frågan om vad märkena föreställde svarade han följande: ”en näsa som är väldigt typisk för en viss typ av människor”.

* Mot denna bakgrund är det inte förvånande att Alternativ för Sverige vill avskaffa brottsrubriceringen ”hets mot folkgrupp”. Dessa högerextremister vill kunna hetsa fritt…

Avslutning – för den här gången
Mörkermännen spionerade i Umeå i samband med minnet av Kristallnatten den 9 november i år. Den 9 november hölls alltså en manifestationen till minne av de judar som föll offer för nazismen på den s.k. Kristallnatten 9-10 november 1938 i Tyskland. Bakom denna stod vi i Arbetarpartiet tillsammans med Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna. Denna breda samling kan ses som ett arv bland annat från den enighet som uppvisades 2013 då NMR gjorde ett misslyckat försök att invadera Umeå.

I samband med årets manifestationen den 9 november sågs aktivister från just AfS stå i mörkret och spionera på mötesdeltagarna. Det var obehagligt. Vi måste hjälpas åt att förhindra grupper som NMR och Alternativ för Sverige från att återigen etablera sig bland ungdomar i Umeå och få igång en regelbunden verksamhet.

Jag tar gärna emot uppgifter om ökad aktivitet från dessa och liknande gruppers sida. Ring och berätta om de märks av exempelvis genom att de börjat sprida flygblad och klistermärken eller genom aktiviteter på Umeås skolor.

Håll ögonen öppna. Vi måste hjälpas åt.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ur veckans nyhetsflöde

Inrikes
Den nya regeringens budget har presenterats under veckan som gick. Det finns givetvis saker att kommentera. En sak som jag tänker återkomma till, när det gäller budgeten, är förskjutningen från havsbaserad vindkraft till kärnkraft. Men det som är mest anmärkningsvärt i den nya regeringens första budget är avsaknaden (med några undantag) av en påtaglig ny politisk profil.

De stora vallöftena, som bidrog till den knappa valsegern för SD+M+KD+L, lyste med sin frånvaro. I valrörelsen lovade SD att sänka dieselpriset med tio kronor och bensinpriset med 6,50 ”vid pump”. Moderaterna lovade bland annat att sänka dieselpriset med 5 kr. Av detta bidde det knappt en tumme. De prissubventioner som budgeten innebär kommer enbart att sänka bensinpriset med 14 öre och dieseln med 41 öre. Inte mer. Detta är mindre än de dagliga fluktuationerna på grund av marknaden.

Chefen för den borgerliga tankesmedjan Timbro skrev följande: ”Budgeten hade lika gärna kunnat presenterats av en S-regering”.

Utrikes
Det har länge rått en spänd förväntan i USA inför det så kallade mellanårsvalet (midterm elections). De flesta trodde att de republikanska kandidaterna, varav många fått uppbackning av Donald Trump, skulle vinna en brakseger över den sittande amerikanske presidenten Joe Bidens parti ”Demokraterna”. Av detta blev dock intet.

Visserligen ser ”Republikanerna” ut att vinna representanthuset (den viktigaste av kongressens båda kamrar). Men inte alls med den stora marginal som förväntades. Och Demokraterna kommer att behålla kontrollen över senaten (den andra av kongressens båda kamrar) under förutsättning av partiet håller ihop.

En sak som särskilt ska noteras är att Donald Trumps engagemang för många av de republikanska kandidaterna verkar ha haft en negativ effekt för republikanerna som helhet. Samtidigt blir det allt tydligare att Floridas guvernör, Ron DeSantis, har seglat upp som en allvarlig konkurrent till Trump när det gäller vem som ska bli det republikanska partiets presidentkandidat 2024. Mellanårsvalet 2022 kan komma att bli början till slutet när det gäller Trumps järnhårda grepp om Republikanerna.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
I Umeå riskerar personer som beviljats en elrullstol av medicinska skäl att bli utan detta hjälpmedel! En person ska uppfylla två villkor för att kunna få använda en elrullstol. Dels ska en medicinsk bedömning ha gjorts som visar att personens funktionsnedsättning är av sådan art att en elrullstol innebär en påtaglig förbättring av personens liv. Dels kräver kommunen att elrullstolen ska förvaras i ett utrymme där den är skyddad.

Del ett
Nu har tolkningen av lagen om bostadsanpassningsbidrag ändrats. Tidigare kunde en person som beviljats en elrullstol erhålla bostadsanpassningsbidrag för att bygga ett mindre, fristående, elrullstolsgarage om personens bostad saknade nödvändiga förvaringsutrymmen. Syftet var att personen både skulle kunna bo kvar i sin lägenhet och förvara elrullstolen på det sätt som krävs.

Del två
Den nya tolkningen av lagen om bostadsanpassningsbidrag har gjort att pengar till ett mindre fristående elrullstolsgarage inte längre kan beviljas enligt just denna lag. Men kommunerna har fortfarande ett ansvar för att en person som beviljats en elrullstol ska kunna använda denna. Detta även om personen bor i ett hus utan godkända förvaringsutrymmen.

Och kommunerna har rätt att bevilja bidrag till ett fristående elrullstolsgarage enligt socialtjänstlagen! Detta har också skett. Men inte i Umeå. En annan lösning som kommunen kan använda sig av är att leasa fristående elrullstolsgarage.

Del tre
Arbetarpartiet anser att det är orimligt att personer som har så allvarliga funktionshinder att de beviljats en elrullstol inte ska kunna använda denna på grund av att det nödvändiga garaget saknas. Kommunen kan alltså både bevilja bidrag eller leasa.

Det orimliga i situationen understryks på flera sätt. Dels har tidigare socialminister Lena Hallengren sagt att kommunerna har ett fortsatt ansvar för att beviljade elrullstolar ska kunna användas (riksdagen 21/1-21). Dels kan bostadsbrist göra det omöjligt för personer med funktionshinder att flytta till en bostad där det finns fasta förvaringsutrymmen.

Avslutning
Vi frågar oss varför kommun varken använder socialtjänstlagen för att bevilja bidrag till fristående elrullstolsgarage eller löser frågan genom att leasa sådana garage?

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Kära läsare,
jag ber om ursäkt för det långa uppehållet. Den var en reaktion på valrörelsens urladdning i form av hårt politiskt arbete. 

Ofattbart

Den 27 september skrev Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman följande på twitter:
”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

Jag har, tyvärr, träffat på denna attityd även på annat håll.

Det handlar om en alldeles speciell sorts idioti som tar sig uttryck i en sorts ”låtsas-rationalitet”. Dessa personer använder, inte sällan, en metod som går ut på att försöka reducera betydelsen av insatser av kärnvapen i krig på följande sätt:
a) en liten bomb,
b) en bomb,
c) en stor bomb,
d) en större bomb,
e) en ännu större bomb = atombomb.
Denna låtsas-rationella idioti hävdar att den enda skillnaden mellan konventionella bomber och kärnvapen handlade om antalet kiloton (tusen ton) trotyl. Plus lite strålning – som inte ska överdrivas. Men de debattörer som har gjort denna idiotiska låtsas-rationalitet till sin egen har fel.

Så in i helvete fel.

I. Det handlar ju ”bara” om taktiska kärnvapen
De två kärnvapen (atombomber) som USA använde mot de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki i slutet av andra världskriget motsvarade sprängstyrkan hos 15-16 tusen ton (kiloton) trotyl respektive sprängstyrkan hos 21-25 tusen ton (kiloton) trotyl (Wikipedia). För den som vill ägna sig åt sifferexcersis kan nämnas att sprängstyrkan hos dagens s.k. taktiska kärnvapen kan variera mellan 0,3 kiloton trotyl till 100 kiloton trotyl. Detta innebär att dagens ”taktiska” kärnvapen kan vara 4 – 7 gånger kraftfullare än de atombomber som USA fällde över städerna Hiroshima och Nagasaki 1945.

Det är bland annat tanken att det ”bara” handlar om taktiska, och inte strategiska, kärnvapen som ligger bakom resonemanget hos Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman – och andra idiotiskt låtsasrationella – då han glatt kvittrande twittrar: ”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

II. Även strålskador
”… Mellan 90 000 och 120 000 (av en befolkning på 330 000) respektive mellan 60 000 och 80 000 (av 280 000) människor beräknas ha omkommit i Hiroshima och Nagasaki under de efterföljande två till fyra månaderna som en direkt följd av bomberna. Hälften av dödsfallen i vardera staden skedde det första dygnet.^[1][2] …
Förutom de som dog direkt vid detonationen och de som avled av akuta skador de närmaste åren efteråt finns en dosberoende överdödlighet i främst olika cancerformer hos dem som överlevde atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. I den grupp av överlevande som följts sedan 1950 i det japansk-amerikanska forskningsprogrammet Radiation Effects Research Foundation^[15] har 19,5 procent (195 av 1 000 personer) avlidit till följd av solida tumörer. I kontrollgruppen bestående av personer från Hiroshima och Nagasaki som inte befann sig där när atombomberna föll över städerna har 17,5 procent (175 av 1 000 personer) avlidit till följd av solida tumörer^[16]. Den cancerform som uppvisar den största procentuella ökningen är leukemi där motsvarande siffror är 0,61 procent (61 av 10 000 personer) och 0,41 procent (41 av 10 000 personer), dvs en nära 50 procentig relativ ökning^[17]. Ju högre stråldos man utsatts för desto större är risken att den leder till cancer (dosberoende) och samma förhållande gäller ålder där överlevande barn löper en större risk att utveckla cancer än överlevande vuxna (åldersberoende).” (Wikipedia).

III. Det första kärnvapnet 2022
Nederlagen för de ryska styrkorna i Ukraina speglar USA:s väldiga militära överlägsenhet i förhållande till Ryssland. Några siffror från rustningarna år 2020 understryker USA:s militära överlägsenhet.
USA: 767 miljarder US-dollar
Ryssland: 67 miljarder US-dollar

Källa: Sipri, 2019 års penningvärde

Kommentar: USA:s militära överlägsenhet är långt större än den drygt elva gånger så stora militära budgeten för år 2020. USA:s militära budget var ännu mycket, mycket större i förhållande till den ryska 25 år tidigare (1995). USA:s militära överlägsenhet måste förstås utifrån den, över tid, ackumulerade skillnaden i militära rustningar mellan USA och Ryssland. USA:s överlägsenhet tar sig bland annat följande uttryck: a) en väldigt överlägsen vapenkvalitet, b) ett väldigt stort antal militära baser som inringar Ryssland från alla håll, c) en väldigt överlägsen militär underrättelsetjänst – inte minst genom USA:s rymdteknologi.

Denna amerikanska militära överlägsenhet är alltså en av de absolut viktigaste faktorerna till de nuvarande framgångarna för de ukrainska styrkorna i kriget. Och det kommer att ta tid – mellan 6 till 12 månader – innan den ryska mobiliseringen och omställningen av den ryska industrin kommer att göra den militära situationen mindre hopplös för Ryssland.

Innebörden av detta är följande: Ju längre det nuvarande konventionella kriget pågår – inom den tidsram på 6-12 månader som USA+Ukraina har på sig innan den ryska mobiliseringen och industriella krigsproduktionen ger resultat – desto sämre kommer det att gå för de ryska trupperna. Sprängningen av bron mellan Krimhalvön och det ryska fastlandet är ett exempel på den ryska militärens tilltagande hjälplöshet.

Den ryska regimen, med Putin i spetsen, har sannolikt förstått detta.

Därför satsar den ryska regimen allt på att få USA, och dess allierade inom Nato, att upphöra med sitt militära stöd till Ukraina. Det är också därför som Putins regim har inkorporerat fyra ukrainska regioner i Ryssland. Poängen med att annektera dessa ukrainska regioner är alltså att de, enligt Putins regim, nu utgör en del av själva Ryssland. Och om själva Ryssland hotas av ukrainsk militär, med amerikanska vapen och rådgivare, kan detta utgöra ett skäl för den ryska regimen att ”försvara” sig med bland annat kärnvapen! Alla aktörer vet att den ryska kärnvapendoktrinen kan tolkas på detta sätt.

Hotet att använda kärnvapen underströks ytterligare av Putin då han, i sitt tal den 21 september, underströk att USA har visat på möjligheten att använda kärnvapen i krig då landet fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki i slutet på andra världskriget. Underförstått: kunde USA år 1945 kanske Ryssland kan år 2022!

Den fråga som då måste ställas är denna: Vad händer om USA beslutar sig för att USA+Ukraina ska tillfoga den ryska regimen ett oerhört förödmjukande nederlag. Detta genom att även driva bort de ryska militära styrkorna från Krimhalvön som den ryska regimen annekterade redan 2014? Sprängningen av bron mellan Krimhalvön och det ryska fastlandet måste sannolikt ses som en signal från Joe Biden och Vita huset till Putin och den ryska regimen om att just detta kan komma att ske.

Till saken hör att mellanårsvalet i USA ligger mindre än en månad bort – och det Demokratiska partiets president Joe Biden har all anledning att visa handlingskraft.

Om den ryska regimen hotas av ett nederlag så stort att de riskerar att förlora Krimhalvön, som i praktiken utgjort en del av Ryssland sedan 2014, kan detta vara det som leder Putins regim till att använda kärnvapen!

IV. Upptrappningens dynamik
Skulle den ryska regimen (i desperation över att exempelvis förlora Krimhalvön) beordra sin militär att använda kärnvapen i kriget i Ukraina, och den ryska militären verkställa denna order, kommer USA att slå tillbaka med alla konventionella vapen som dess väldiga krigsmakt besitter.

Detta kommer att radera ut hela den ryska krigsmakten – i första hand i Ukraina. I detta läge kommer Ryssland – som i princip har alla sina militära styrkor i Ukraina – att i praktiken vara helt försvarslöst. Situationen kommer att tvinga den ryska regimen att använda ett andra kärnvapen för att avskräcka andra eventuella fiender än USA+Ukraina. Eller för att avskräcka delar av dagens ryska federation från att lämna Ryssland.

Men kommer USA att kunna acceptera att den ryska regimen använder ett andra ryskt kärnvapen – utan att själva använda kärnvapen. Svaret på den frågan är, med stor sannolikhet, NEJ. Detta både av utrikespolitiska och inrikespolitiska skäl. Efter ett andra ryskt kärnvapen skulle USA tvingas markera genom att också använda ett kärnvapen. Men var?

I detta läge finns det inte längre någon idiotisk teori – utarbetad av de låtsas-rationella – som går ut på att det inte är någon (större) fara så länge det ”bara” handlar om ”taktiska” kärnvapen.

Om kriget gör att den ryska regimen, i desperation, använder kärnvapen kommer USA att slå tillbaka med all konventionell kraft. Detta kommer att radera ut den ryska krigsmakten. Ryssland tvingas i detta läge att slå tillbaka med det enda som står dem tillbuds – ett andra kärnvapen. Sedan är anden ute ur flaskan.

Kanske går det hela ännu fortare. Det jag har skrivit här är förutsägbart och har säkert redan utgjort ett scenario i otaliga krigsspel både i Ryssland och USA. Så varför inte slå till med alla kärnvapen direkt – varför trappa upp ett steg i taget – utgången blir ju ändå densamma.

V. Hur mycket kärnvapen finns det?
Enligt uppgifter från FN-förbundet UNA Sweden finns det över 13 000 kärnvapen i världen. Ryssland och USA har, föga överraskande, de allra flesta (6 370 respektive cirka 5 800). Enligt FOI skulle 1500 av Rysslands kärnvapen vara strategiska och kunna avfyras från en kontinent, exempelvis från Sibirien, och nå bland annat New York. USA beräknas ha lika många strategiska kärnvapen (ca 1500) som alltså skulle kunna avfyras från de nordliga delstaterna och nå exempelvis Moskva.

Detta innebär att USA och Ryssland skulle ha drygt 9 000 (bara) taktiska kärnvapen – att använda.

Avslutning – 50 %
Låt oss mot denna bakgrund återigen läsa orden från Göteborgs-Postens politiske redaktör Adam Cwejman från hans kvitter på twitter:
”Kärnvapenkrig, det är väl inte så farligt? Trodde aldrig jag skulle säga det men det är faktiskt inte slutet på allt att det släpps några kärnvapenbomber i Europa…”.

Några.

Denne Adam Cwejman speglar en uppfattning som är på modet bland vissa militära kretsar idag. Han skulle aldrig våga skriva detta själv. D Cwejmans åsikter är alltså på modet bland vissa militärer. Därför har de skaffat sig riktigt ”små” taktiska kärnvapen. Ni minns att jag i början av detta blogginlägg skrev att det fanns taktiska kärnvapen som ”bara” hade en sprängverkan som motsvarar 0,3 tusen ton trotyl.

Dessa militärer menar, på allvar, att det går att ”normalisera” användandet av taktiska kärnvapen på slagfältet. Och detta utan att den som förlorar kommer att trappa upp användandet av kärnvapen. Och slå till med allt. Direkt.

Låt oss säga att det finns 50 procents chans att de har rätt. Jag tror absolut inte på möjligheten att det går att normalisera kärnvapen på slagfälten – inte en chans! Men låt oss för debattens skull säga att det finns en chans, på 50 procent, att dessa militärer, och deras krigshetsande megafoner inom media, har rätt. Låt oss säga att det finns en 50-procentig chans att det går att använda taktiska kärnvapen på slagfältet – utan att det leder till att mänskligheten utplånas.

Tänk dig sedan att ditt barn har fått diagnosen cancer – och läkaren säger att chansen att ditt barn ska överleva är 50 procent. Vad skulle du tycka om det? Är det bra odds – eller dåliga? Överför sedan samma odds på 50 procent till alla barn samt till mänskligheten som helhet (7,9 miljarder människor). Fundera sedan på om du vill lägga ditt, din familjs och hela mänsklighetens öde i händerna på de strömningar inom militären som Adam Cwejman gör sig till tolk för.

Förlorar dessa låtsas-rationella, krigs-spelentusiaster, i uniform – så förlorar de mer än sina insatta pengarna. Det gör du också. Det gör alla 7,9 miljarder människor.

Känner du dig trygg?

PS. Det gamla arbetet för fred och nedrustning ”dog” då Socialdemokraterna ansökte om medlemskap i Nato. Det är dags att blåsa liv i denna rörelse igen – och samtidigt bredda kontakterna med, och fördjupa stödet till, de ryssar som fortsätter kampen mot den ryska regimens krig. DS.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Utsläppen av koldioxid bidrar till klimatuppvärmningen. Dessa utsläpp drabbar hela världen. Utsläppen av kvävedioxid är skadliga för människors hälsa. De drabbar bland annat umeborna. För höga halter av kvävedioxid i luften ökar risken för:
* lungcancer,
* hjärt- och kärlsjukdomar,
* astma och allergier,
* demenssjukdomar som Alzheimers!

Del ett
Tittar vi bakåt i tiden till åren 2018 och 2019 var det fem respektive sju kommuner i landet som släppte ut för mycket kvävedioxid. Sedan skedde en förbättring. Åren 2020 och 2021 var det bara en kommun i Sverige som överskred miljökvalitetsnormen när det gäller utsläppen av kvävedioxid.  Det var Umeå. Låt mig förtydliga: Umeå var den enda kommunen i hela Sverige som inte klarade miljökvalitetsnormen när det gäller koncentrationen av kvävedioxid.

Umeå. Mer utsläpp…

Del två
Det kan vara lätt att tro att ”industriella” verksamheter som exempelvis asfaltverket på Västerslätt skapar problemen. Men problemen i Umeå skapas av trafiken. Under många årtionden har situationen varit värst längs Västra Esplanaden. Miljökvalitetsnormen mäts på års-, dygns- och timbasis. Det är tillåtet att överskrida miljökvalitetsnormen vid sju (7) tillfällen på dygnsbasis under ett år. Inte mer. Umeå kommun har aldrig klarat miljökvalitetsnormen för kvävedioxid på dygnsbasis sedan mätningarna inleddes 2003 (se tabell). Och det var inte bättre innan mätningarna inleddes.

Del tre
Men koncentrationen av kvävedioxid är inte bara ett problem längs V:a Esplanaden. Koncentrationen är farligt hög inom hela centrumfyrkanten. Speciellt hög och farlig blir koncentrationen av kvävedioxid under kalla vinterdagar. Problemen med utsläpp från trafiken har varit kända av Umeå kommuns politiker och tjänstemän ända sedan slutet av 1960-talet! Tyvärr har viljan att göra något åt problemen varit provocerande liten.

Provocerande liten.

Del fyra
Sedan tanken på samordnad varudistribution först togs upp 2007 har en majoritet i kommunfullmäktige motsatt sig förslaget. Samordnad varudistribution innebär att antalet lastbilar som cirkulerar runt och lossar varor i kommunens centrala delar minskar – och därmed minskar även utsläppen av både kvävedioxid och koldioxid.

I Linköping innebar den samordnade varudistributionen att utsläppen från tung trafik minskade med ca 50 procent! Under senare år har en rad kommuner, bland annat åtta kommuner bara i Stockholmsområdet, infört samordnad varudistribution – i den egna verksamheten. Detta skulle även Umeå kommun kunna göra. Med kort varsel.

Avslutning
Stadsplaneringen måste ges en ny och mycket mer aktiv roll i Umeå kommuns utveckling. Stadsplaneringen måste ha det uttalade syftet att minska utsläppen av växthusgaser. Det går inte att fortsätta att placera trafikalstrande verksamheter som exempelvis badhuset Navet i centrala Umeå. Arbetarpartiets förslag, då det begav sig, var att badhuset Navet skulle läggas utanför centrum.

Det måste också höra till stadsplaneringens uppgifter att bevara särskilt viktiga grönområden. Till dessa särskilt viktiga grönområden hör bland annat Hamrinsberget, området vid älven nedströms Backens kyrka, Nydalasjön samt Stöcksjön.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.
__     __     __

Ingress
Aldrig har två militära stormakter hotat varandra med kärnvapen på det sätt som Ryssland och USA gör idag. Inte sedan Kubakrisens dagar. Att sedan regimen i Ryssland beslutat annektera fyra ukrainska regioner – Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Kherson – understryker att världen befinner sig i en av de allvarligaste situationerna sedan 1962. Det var då som världen stod på randen till ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen i samband med Kubakrisen. Situationen tillspetsas nu ytterligare av att Ukraina har ansökt om medlemskap i Nato. Hotet av ett kärnvapenkrig måste börja tas på allvar.

Del ett
Den 21 september sa Putin att Ryssland ska mobilisera uppåt 300 000 ”reservister” för kriget i Ukraina. Senare har det visat sig att det handlar om en större mobilisering än så. Putin sade även att den ryska industrin/ekonomin ställs om för krigets behov. Samtidigt tas steg för att hindra ryssar från att lämna Ryssland. I sitt tal angrep Putin inte längre, främst, Ukraina (även om Ukraina också angreps). Den ryske ledarens udd var istället främst riktad mot ”västmakterna” – mot USA och EU! Och Putins skarpaste udd var riktad mot västmakter även då han tillkännagav annekteringarna av de fyra ukrainska områden där så kallade ”folkomröstningar” har ägt rum.

Del två
Putins angrepp på ”väst” överraskar inte de som följt händelseutvecklingen. Militärt är det nämligen Ryssland och USA som står mot varandra i Ukraina. Visserligen utkämpas striderna, geografiskt, i Ukraina. Och de som dör – soldater och civilbefolkning – är ukrainare och ryssar. Men militärt sett är det styrkan hos USA:s vapensystem och träning, USA:s militära taktik och underrättelsetjänst som mäts mot Rysslands vapensystem och träning, Rysslands militära taktik och underrättelsetjänst. Militärt sett är det främst USA och Ryssland som står mot varandra – i Ukraina.

Men kriget är också ekonomiskt och kulturellt. En kort tid efter Rysslands angrepp på Ukraina tog USA ifrån Ryssland kontrollen över mellan hälften och två tredjedelar av Rysslands valutareserv. Denna uppgick till ca 650 miljarder dollar! Detta faktum uppmärksammas sällan i Sverige. Utanför Sverige, däremot, kallades detta för ekonomisk krigföring. Denna andra front, skapad av USA redan för ett halvår sedan, var riktad mot Ryssland och syftade till att föröda detta lands ekonomi. Till detta kommer den kulturella bojkotten av Ryssland. Både militärt, ekonomiskt och kulturellt befinner sig främst USA och Ryssland involverade en allt hårdare kraftmätning. Därför kom angreppet på ”väst”, i Putins tal den 21 september, inte som någon överraskning. Angreppet var fullt logiskt utifrån konfliktens militära, ekonomiska och kulturella natur.

Del tre
Det är mot denna bakgrund som vi ska förstå det som nu händer. Låt oss börja med kärnvapenhotet. I sitt tal den 21 september förde Putin fram de tydligaste hoten hittills om att Ryssland kan komma att använda kärnvapen. Den ryske presidenten underströk att Ryssland är en kärnvapenmakt och att de styrande i Ryssland är beredda att använda alla till buds stående medel i syfte att försvara ryskt territorium. Putin avslutade denna fas av sitt tal med orden: ”detta är ingen bluff”. Och vad den ryska regimen anser vara ryskt territorium har precis utökats med fyra ukrainska områden!

USA:s nationella säkerhetsrådgivare, Jake Sullivan, svarade nästan omedelbart på det ryska hotet om att använda kärnvapen. Sullivan uttalade sig på den amerikanska administrationens vägnar då han bland annat uttryckte sig på följande sätt: “Any use of nuclear weapons will be met with catastrophic consequences for Russia” (ungefär: all användning av kärnvapen kommer att få katastrofala följder för Ryssland).

Återigen: Dessa ömsesidiga hot, mellan administrationen i USA och regimen i Ryssland, om att använda kärnvapen saknar motsvarighet sedan Kubakrisen 1962. Detta måste tas på allvar. Men svenska experter – politiker och media, militärer och andra – verkar inte alls förstå allvaret. De flesta svenska ”experter” fnyser, helt plötsligt, åt Putins vapenmakt. De verkar utgå ifrån att den ryska regimen bluffar. Detta är samma ”experter” som gjorde sitt bästa för att skrämma alla svenskar med den ”ryska björnen” för bara ett halvår sedan.

Del fyra
Värst är att experterna inte verkar förstå den djupare innebörden av vad som nu kan hända i Ryssland. Den väldiga omställning som pågår i Ryssland verkar huvuddelen av politiker och media, militära och andra ”strateger”, endast förmå tolka i förhållande till det militära kriget i Ukraina. Men det som pågår i Ryssland kan få en mycket, mycket, djupare innebörd.

Efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 infördes en kapitalistisk marknadsekonomi även i Ryssland. Sättet på vilken kapitalismen infördes innebar dock en plundring av statlig egendom som var näst intill ofattbar. Ofattbar var även den koncentration av förmögenheter och makt som kom att samlas i ett väldigt litet antal händer. I oligarkernas händer. Innebörden av detta är att det sociala skikt som bär upp den ryska kapitalismen är mycket tunt och litet. Och därmed också mycket svagt.

Till skillnad från vad många av medias propagandister tycks tro är Putin inte någon sorts socialist. Inte alls. Putin stöder den ryska kapitalismen. Precis som Boris Jeltsin före honom. Det var därför som Putin – i det tal han höll den 24 februari då han förklarade varför Ryssland inledde specialoperationen mot Ukraina – angrep Lenin och bolsjevikerna! Putin påstod att det var Lenin och bolsjevikerna som hade ”skapat” Ukraina. Detta stämmer naturligtvis inte. Men Putins angrepp på Lenin och bolsjevikerna understryker att han, och dagens ryska regim, inte har något med någon form av socialism att göra.

Del fem
Däremot skulle Putin, ofrivilligt, kunna avskaffa kapitalismen i Ryssland! Putin och hans regim kan komma att avskaffa kapitalismen i Ryssland. Men inte som resultatet av en medveten plan utan istället som resultatet av en rad improvisationer. Det ökade trycket utifrån och inifrån kan leta till en åtgärd som vars effekter i sin tur tvingar fram nästa åtgärd, o s v. Den ryska kapitalismen vilar på ett så litet, och därmed så svagt, socialt skikt. Därför behövs ”endast” följande fyra stora omställningar:
1. Införande av undantagstillstånd,
2. Allmän mobilisering,
3. Övertagande av de viktigaste av de över 1000 företag som lämnat Ryssland,
4. Omställning av industrin och ekonomin i övrigt till en, planmässig, krigsproduktion av vapen och livsmedel.

Kommentar: Flera av dessa omställningar har redan påbörjats. Det pågår förberedelser för ett förbud att lämna Ryssland – vilket visar att ett undantagstillstånd kan vara nära förestående. Det som ännu hindrar en allmän mobiliseringen är sannolikt regimens oförmåga rent praktiskt i kombination med befolkningens motvilja. Men riktningen går mot allmän mobilisering. Ett stort antal företag har redan övertagits. Och i Putins tal den 21 september förklarade han att industrin och ekonomin skulle stå till krigsmaktens förfogande.

Detta kan, oavsiktligt från Putins sida, leda till att kapitalismen i Ryssland avskaffas. Återigen: Detta på grund av att det sociala skikt som bär upp kapitalismen i Ryssland är så tunt, litet och därmed svagt. Oligarkernas legitimitet är mycket svag.

Del sex
Missar händelse av världshistorisk betydelse. Få om ens någon svensk ”specialist” – politisk eller medial, militär eller annan – verkar ha ägnat en tanke åt den djupare betydelsen av den omvandling som kanske pågår i Ryssland. Dessa ”specialister” verkar tolka det som händer i Ryssland endast utifrån om det skulle kunna få någon omedelbar betydelse vid något frontavsnitt i Ukraina. Eller inte. Detta innebär att ”specialisterna” kan missa en process av världshistorisk betydelse!

Det som orsakade det ”kalla krig” som nästan ledde fram till en kärnvapenkonflikt mellan USA och Sovjet i samband med Kubakrisen 1962 var motsättningen mellan två ekonomiska – sociala system. I USA var, och är, företagen och bankerna ägda av det sociala skikt i samhället som brukar kallas för borgerligheten. I Sovjetunionen var borgerligheten upplöst och de stora företagen och bankerna var ägda av staten. I USA existerade en kapitalistisk marknadsekonomi. I Sovjetunionen var marknaden huvudsakligen ersatt av en planmässig produktion. Dessa två skilda system gjorde motsättningarna mellan USA och Sovjetunionen alldeles särskilt hårda och hotade gång på gång att leda till krig. Och 1962 hotade dessa motsättningar att leda ett kärnvapenkrig!

Avslutning
Hotet av ett allmänt krig, med kärnvapen, måste tas på allvar. Det som alla borde uppmärksamma är kombinationen av den inledda omställningen av Ryssland – som kan leda till att kapitalismen avskaffas – och upptrappningen av kriget i Ukraina där hoten om att använda kärnvapen har blivit allt allvarligare. Skulle den av Putin ledda regimen pressas att ställa hela Ryssland på krigsfot – genom att planmässigt börja producera vapen och livsmedel och i samband med detta överta oligarkernas tillgångar – och därmed (oavsiktligt) avskaffa den svaga ryska kapitalismen kommer samma situation att uppstå som i samband med Kubakrisen 1962. Två oförenliga ekonomiska-sociala system kan komma att ställas mot varandra – USA och ett post-kapitalistiskt Ryssland – där ingen av de båda systemens ledare anser sig ha råd att backa.

Ukraina har alltså ansökt om att få bli medlem i Nato! Skulle detta beviljas närmar sig världen samma avgrund som 1962. Det är dags för krigshetsarna att sluta gapa.

*Skulden för utbrottet av kriget i Ukraina ligger på den ryska regimen,
*Skulden för den eskalering som sker ifall Ukraina blir medlem i Nato ligger även på USA och EU.
Ett allmänt krig med kärnvapen hotar att bli en realitet.

Ryssland behöver en ny revolution – mot Putin.
USA med.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste
du även engagera dig under de 1460
dagarna till nästa val.
__     __     __

Ingress
Sverige står inför ett regeringsskifte. Valets stora vinnare var SD. Åkessons parti fick 20,5 procent av rösterna vilket innebar en ökning med hela 3,0 procentenheter jämfört med förra valet. Även Socialdemokraterna gick framåt. Partiet fick 30,3 procent vilket innebar en ökning med 2,0 procentenheter jämfört med för fyra år sedan. Men medan SD var valets stora vinnare gjorde S sitt näst sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes! Detta är en av de viktigaste faktorerna i en valanalys.

En andra viktig faktor är följande: Socialdemokraternas ökning skedde på bekostnad av det egna, tänkta, regeringsunderlaget. S ökade alltså i jämförelse med katastrofvalet 2018. Men samtidigt minskade MP, V och C med totalt 2,4 procentenheter. Som block betraktat gick dessa fyra partier bakåt med 0,4 procentenheter i jämförelse med förra valet. S-blocket förlorade alltså fler väljare, över blockgränsen, än vad man självt lyckades vinna.

Socialdemokraternas misslyckande bestod främst i att partiet inte lyckades återvinna arbetarväljarna från Sverigedemokraterna. Istället försvagades stödet för S, ytterligare, bland arbetarväljarna samtidigt som stödet fortsatte att växa för SD. Bland de som uppger sig vara arbetare röstade 32 procent på S i årets val medan 29 procent röstade på SD. För fyra år sedan låg stödet för S på 34 procent bland arbetarna medan stödet för SD låg på 24 procent (Svt:s väljarundersökning).

Del ett
S förlorar regerings-positionerna – inte regerings-makten
De flesta analyser utgår ifrån att Socialdemokraterna nu tvingas lämna ifrån sig regeringsmakten. Men sanningen är att S aldrig riktigt har återerövrat den makt som följer av ett regeringsinnehav sedan partiet förlorade regeringsmakten till den av Reinfeldt ledda Alliansen 2006.

Efter valet 2014 tog det tre månader av förhandlingar innan Decemberöverenskommelsen (DÖ) slöts och Socialdemokraterna och koalitionspartnern MP fick fast mark under fötterna. Under hösten efter valet hade S+MP:s budgetförslag fallit och Stefan Löfven tvingades inleda sin tid som statsminister med en budget utarbetad av allianspartierna. Regeringen fick alltså inte majoritet för sitt eget budgetförslag! Detta berodde på att både de fyra allianspartierna och SD röstade emot.

De långdragna förhandlingarna efter valet 2014 handlade huvudsakligen dels om hur inflytandet för det tidigare nazistiska partiet SD skulle minimeras, dels om vilka politiska kompromisser Socialdemokraterna var beredda att göra för att kunna regera. Redan för åtta år sedan började alltså S kompromissa med själva regerings-makten för att kunna besätta regerings-posterna.

Detta mönster återupprepades efter valet 2018. Då tog det hela fyra månader av förhandlingar innan Stefan Löfven kunde väljas till statsminister genom det s.k. Januariavtalet. Återigen handlade förhandlingarna huvudsakligen om två saker:
* Hur inflytandet för Sverigedemokraterna skulle minimeras,
* Vilka politiska kompromisser som S var beredda att göra för att få förlänga sitt innehav av regerings-posterna.

Del två
Regeringsbildningen efter valet 2018 var dömd att misslyckas. Förhandlingsuppgörelserna efter valen 2014 och 2018 var möjliga eftersom inget av de forna allianspartierna då ännu var berett att ingå ett organiserat samarbete med Sverigedemokraterna. Men allt tydde på att den regeringsbildning som skedde efter valet 2018 var dömd att misslyckas. Låt oss nämna några av skälen.

1. I valet hade S och MP tillsammans fått stöd av färre än en tredjedel av väljarna. Samtidigt hade den samlade borgerliga oppositionen (de forna allianspartierna och SD) tillsammans fått stöd av nästan 60 procent av väljarna,
2. Återigen fälldes S+MP:s budgetförslag och regeringen tvingades styra med en M+KD-budget,
3. De olika partier som möjliggjorde att Stefan Löfven ”tolererades” som statsminister stod för sinsemellan oförenliga krav.
Centern och Liberalerna ville bl a försämra lagen om anställningsskydd (LAS) och ta steg mot marknadshyror. Vänsterpartiet hotade att fälla regeringen om den gav efter för C och L i dessa frågor.

I detta läge borde Socialdemokraterna ha avgått.

En minoritetsregering som inte får igenom sin egen budget och som har färre än en tredjedel av mandaten i riksdagen och av väljarna bakom sig saknar legitimitet. Kombinationen av att S hade gjort sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes, och kraven från C och L på eftergifter av långt gående ideologisk natur, pekade på att Socialdemokraterna borde ha satsat på en comeback i valet 2022 efter en mandatperiod i opposition. Ett annat alternativ kunde ha varit att utlysa ett extraval i början av 2019.

Argumenten emot en avgång, med eller utan ett extraval, var att S då skulle ha överlämnat makten till en borgerlig regering. Men, som vi inledde med att säga, Socialdemokraterna har aldrig riktigt återerövrat regerings-makten utan främst regerings-positionerna. Under de två mandatperioder som gått har Socialdemokraterna regerat med borgerliga budgetar under tre av åtta år (2015, 2019 och 2022). Partiet har allvarligt försämrat anställningsskyddet, påbörjat en uppluckring av kollektivavtalen, sänkt skatten med nästan 70 miljarder och försökt ta de första stegen mot marknadshyror! Trots att S har gjort precis allt för att klamra sig fast vid regerings-positionerna befinner sig partiet idag, lik förbannat, i opposition…

Del tre
S klarade inte av att återerövra arbetarväljarna från SD. Socialdemokraterna förlorade valet på grund av att partiet inte kunde återerövra arbetarväljarna från SD. Och hur skulle S ha kunnat göra det när de bland annat gett sig på anställningsskyddet – arm i arm med Sveriges mest fackföreningsfientliga partiledare (Annie Lööf)?

Det finns naturligtvis även andra förklaringar till att Socialdemokraterna fortsätter att förlora arbetare till SD. Att partiet ”inte såg det komma” när det gäller den bristande integrationen, framväxten av parallella samhällsstrukturer och skjutningarna har naturligtvis spelat en viktig roll. Dessa frågor borde utgöra en utgångspunkt för en kritisk eftervalsdebatt inom S. Och det är i dessa frågor som S måste utforma konkreta krav för att kunna bedriva en framgångsrik opposition med sikte på att vinna tillbaka arbetarväljarna från SD i valet 2026.

Avslutning
Kraftsamling krävs – som efter valnederlaget 1991. Idag skulle Socialdemokraterna kunna göra samma sak som efter förlusten av regeringsmakten 1991. Efter valnederlaget började partiet, tillsammans med LO-facken, att kraftsamla. Den 6 oktober 1992 genomfördes landsomfattande demonstrationer mot högerregeringen under Carl Bildt och Anne Wibble. Över 200 000 människor deltog. Men idag kommer inga signaler om kraftsamling mot Ulf Kristerssons block – i vilket SD utgör största parti. Istället för en kraftsamling mot den nya regeringens signaler om nya angrepp mot offentliga sektorn via skattesänkningar och antifacklig lagstiftning fortsätter Magdalena Andersson samarbetspolitiken gentemot borgerligheten – även i oppositionsställning!

I samband med att Andersson mötte media efter att ha avgått som statsminister gjorde hon följande utspel: ”Om M vill samarbeta med mig så står min dörr öppen”. Den tuffa attityden gentemot moderatledaren och regeringsbildaren Ulf Kristersson står istället SD för. I en intervju i DN säger Jimmie Åkesson att SD kommer att gå i opposition om Kristersson skär i a-kassan!

Om denna ”arbetsfördelning” mellan ledaren för S och ledaren för SD blir bestående kommer Socialdemokraterna varken att återerövra regeringsmakten eller regeringspositionerna 2026.

Ska du bidra till
en djupare förändring måste
du även engagera dig under de 1460
dagarna till nästa val.
__     __     __

Ingress
Under arbetet med en analys av riksdagsvalet vill jag publicera två korta kommentarer. Kommentarerna handlar dels om Arbetarpartiets valresultat i Umeå. Dels om ”Alternativ för Sverige” – en del av den högerextrema myllan som jag anser att det är väldigt viktigt att bekämpa i syfte att isolera.

Del ett
Arbetarpartiet gick om KD i den slutliga röstsammanräkningen för Umeå kommun.
Men detta borde ha varit klart redan på valnatten. Skälet till att så inte var fallet heter Holmsund västra. Eller, rättare sagt, valförrättarna i Holmsund västra. I detta valdistrikt skedde nämligen misstag som inte får ske. Först hamnade hela 47 av Arbetarpartiets röster under ”övrigt” just i Holmsund västra. I alla andra 73 valdistrikt i Umeå kommun klarade valförrättarna av att särredovisa våra röster. Detta är ett krav som kan ställas. Årets val var det tredje där namnet ”Arbetarpartiet” har funnits med. Dessutom: Jag har toppat valsedlar i hela sju val.

Sedan: Ännu värre var det att valförrättarna i just Holmsund västra (av allt att döma) verkar ha tagit 53 av Moderaternas valsedlar och lagt dessa bland KD:s valsedlar! Något liknande skedde inte heller det i något annat av de 73 valdistrikten i Umeå kommun. Agerandet från de ansvariga valförrättarna i Holmsund västra måste synas i sömmarna. Denna typ av misstag är inte acceptabla.

Del två
Jag vill fortsätta att upplysa mina läsare om ”Alternativ för Sverige” (AfS).
Därför skriver jag ytterligare ett blogginlägg om högerextrema AfS.

Först: Alternativ för Sverige (AfS) gick bakåt i årets riksdagsval.
*I hela riket tappade AfS nästan var femte väljare och slutade på 16 646 röster (i förra valet fick de nästan 20 300 röster).
*I Västerbotten tappade AfS över var fjärde väljare i riksdagsvalet och slutade på 415 röster (mot drygt 560 röster 2018).
* I Umeå tappade AfS också över var fjärde väljare och slutade på 222 röster (mot 305 röster för fyra år sedan).
Denna tillbakagång gläder alla oss som bekämpar högerextremistiska och rasistiska idéer och organisationer.

Del två B
Det finns nazister i organisationen Alternativ för Sverige. Dessa nazister använder sig av en ”tvättmetod”.

Ekonomiska gangsters brukar tvätta sina pengar i skumma företag. Inom de nazistiska och högerextrema kretsarna används också metoden att tvätta. Bland annat kandidater. En av de skumma organisationerna i den nazistiska och högerextrema miljön kallar sig för ”Det fria Sverige”.

Tvättningen går till på följande sätt: Det fanns personer som kandiderade för AfS i årets val som hade kopplingar till nazismen. Men detta ville Alternativ för Sverige dölja. Det är här som organisationen Det fria Sverige kommer in. Det Fria Sverige grundades av personer med bakgrund i två direkt nazistiska organisationer:
a) Nordiska motståndsrörelsen (NMR),
b) Svenskarnas parti (SvP).

Det fria Sverige, däremot, har aldrig varit en öppet nazistisk organisation. Därför vandrar tvättäkta nazister över – från bland annat Nordiska motståndsrörelsen och Svenskarnas parti – via Det fria Sverige till Alternativ för Sveriges valsedlar! Antagligen anser Alternativ för Sverige att det skulle se alltför illa ut om kandidaterna på deras valsedlar kom direkt från öppet nazistiska organisationer som NMR och SvP. Det skulle antagligen också se alltför illa ut om kandidaterna på Alternativ för Sveriges valsedlar var dubbelanslutna (både medlemmar i AfS och i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti). Men genom att ta ”vägen över” Det fria Sverige kan alltså nazister hamna på AfS valsedlar. Och det går också, med största sannolikhet, att både vara medlem i AfS och i Det fria Sverige.

Det Fria Sverige tvättar alltså nazister – bland annat åt Alternativ för Sverige.

Del två C
Några andra upplysningar om partiet Alternativ för Sverige:
* företrädare för AfS för fram antisemitiska (anti-judiska), rasistiska, konspirationsteorier,
* AfS vill avskaffa brottsrubriceringen ”hets mot folkgrupp”,
* Partiledaren Gustav Kasselstrand har uppgett att minst en miljon invandrare skulle lämna landet med AfS politik – något som huvudsakligen skulle ske med tvångsmedel,
* Vice partiledaren i AfS (tidigare ordförande i Sverigedemokraterna!) Mikael Jansson reste år 2018 till Syrien och träffade diktator Bashar al-Assads närmaste män. Jimmie Åkessons föregångare som ordförande i SD, Mikalel Jansson, uppgav att han skulle diskutera ”återvandring” med Syriens diktators närmaste män.

Avslutning
Alternativ för Sverige röjer inte endast väg för högerextrema åsikter. AfS röjer även väg för nazistiska åsikter via ”tvättade” nazister. Det är, naturligtvis, glädjande att antalet som röstade på denna medlöpar-organisation minskade i Sverige, Västerbotten och i Umeå. Men 222 avgivna riksdagsröster i Umeå, 415 avgivna dito i Västerbotten och 16 646 röster för AfS i hela Sverige är, naturligtvis, åt helvete för många.

* AfS åsikter måste bekämpas aktivt.
* Syftet med en politiska kampanj måste vara att isolera AfS
samt pressa tillbaka högerextremister, rasister och nazister i allmänhet.

Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valen till Umeå
kommun och Regionen. Ska du bidra till verklig
förändring måste du även engagerar dig
de 1460 dagarna fram till
nästa val 2026.
__     __     __

Ingress
I juni år 2020 antogs budgeten för året 2021. Arbetarpartiet (AP) hade avsatt 600 miljoner till investeringar. Övriga partier hade enats om en investeringsbudget på hela 1500 miljoner. Vi i AP fick, naturligtvis, kritik av de övriga partierna för att vi hade varit för snåla.

Men hur blev utfallet (verkligheten) när år 2021 kunde utvärderas. Verkligheten visade att investeringarna hade uppgått till 630 miljoner. Vi låg alltså 30 miljoner ifrån utfallet eller verkligheten. Övriga partier låg 1500 – 630 = 870 miljoner ifrån utfallet eller verkligheten. Detta talar sitt tydliga språk.

Del ett
I juni i år antogs en investeringsbudget för 2023 och samtidigt en plan för investeringarna för åren 2024, 2025, 2026. Jag väljer att kalla detta för en ”långtidsbudget för investeringarna”. Den långtidsbudget som S+Mp+Allianspartierna antog för investeringarna under de fyra åren 2023 – 2026 landade på hela 5000 miljoner! För att finansiera detta måste dessa partier, enligt sina egna siffror, öka upplåningen med 2300 miljoner under samma fyraårsperiod!

I maj i år, månaden före antagandet av ”långtidsbudgeten för investeringarna”, låg Umeå kommuns låneskuld på 1900 miljoner. S+Mp+Allianspartierna planerar alltså att ytterligare öka kommunens låneskuld med 2300 miljoner under de kommande fyra åren. Innebörden av detta är att S+Mp+Alliansens långtidsbudget för investeringarna förutsätter att låneskulden, vid utgången av 2026, kommer att ligga på 1900 miljoner + 2300 miljoner = 4200 miljoner.

Del två
S+Mp+Alliansen planerar alltså att mer än fördubbla låneskulden på bara fyra år! Från dagens 1,9 miljarder till 4,2 miljarder. Men till detta ska läggas att idag ökar räntorna snabbare än på mycket länge. Även om kommunens lån, till stor del, var bundna till vissa procentsatser kommer ränteökningarna ändå att slå igenom – även på Umeå kommuns snabbt ökande låneskuld. Tyvärr innebär detta att låneskulden, vid utgången av 2026, mycket väl kan vara betydligt större än 4,2 miljarder.

I ett läge med ökande inflation och stigande räntor förefaller det sällsynt oansvarigt att mer än fördubbla Umeå kommuns låneskuld på bara fyra år. Det som krävs, i dagens krissituation, är istället att kommunens skuldberg minskas under de kommande fyra åren.

Del tre
Arbetarpartiet hade en mer återhållsam investeringsbudget under året 2021 (se ingressen ovan). Vi har även en mer återhållsam ”långtidsbudget för investeringar” när det gäller fyraårsperioden 2023 – 2026. Detta gör att vi kan åstadkomma ett trendbrott under nämnda fyraårsperiod när det gäller kommunens skuldsättning. AP:s finansieringsbudget gör det möjligt att påbörja en avbetalning av kommunens skulder. Denna skuldminskning är visserligen blygsam och ligger ”endast” på 360 miljoner under fyraårsperioden.

Men att överhuvud taget minska kommunens skulder, i ett läge då S+Mp+Alliansen planerar att mer än fördubbla kommunens skulder, innebär en väldig skillnad.

Skillnaden är faktiskt väldigt stor. Vid utgången av år 2026 kommer kommunens skuldsättning vara mellan 2500 – 2600 miljoner lägre med Arbetarpartiets ”långtidsbudget för investeringarna”. Detta i jämförelse med den skuldsättning som skulle bli resultatet  om den av S+Mp+Alliansen antagna investeringsplanen förverkligas. Skillnaden kan för övrigt bli ännu större på grund av stigande räntor.

Umeå kommuns skuldsättning med AP:s alternativ vid utgången av 2026: 1900 – 360 = 1640 miljoner
Skuldsättningen med det alternativ som S+Mp+Alliansen har antagit: 1900 + 2300 = 4200 miljoner
Skillnad: 4200 – 1640 = 2560 miljoner.

Del fyra
Det finns olika metoder för budgetering. En investeringsbudget kan vara en prognos. Detta betyder att De Styrande endast gissar hur utfallet kommer att bli – utan att själv ens försöka påverka utfallet, utan att själv försöka styra, utan att själva våga prioritera. Denna metod kan kallas för en passiv budgetering. Metoden kan också kallas för en viljelös budgetering. Eller för en feg, och därför en dålig, budgetering.

En investeringsbudget kan också vara ett uttryck för en medveten planerad viljeinriktning. I detta fall måste De Styrande klara av att prioritera. Att prioritera betyder att välja att förverkliga vissa projekt – och att inte förverkliga andra. Att prioritera betyder också att, av de projekt som verkligen ska förverkligas, lägga vissa före och andra senare – i en turordning. Denna metod kan kallas för en aktiv budgetering. Återigen: Denna metod uttrycker en medveten viljeinriktning.

Del fem
Att banta eller inte banta – det är frågan. De Styrande i Umeå kommun använder sig av passiv budgetering när det gäller investeringarna. Deras metod kan jämföras med ett klädinköp för en person som borde gå ned i vikt. Om den som behöver banta – från exempelvis 150 kg till 63 kg – köper kläder som är stora nog även för någon som väger 180 kg innebär ju inte kläderna någon som helst press på den som behöver banta. Den som väger 150 kg kan ju, om det bara kommer an på kläderna, till och med gå upp i vikt!

Låt oss gå tillbaka till investeringsbudgeten för året 2021.

Utfallet blev alltså 630 miljoner. Vi hade trängre kläder – nämligen 600 miljoner. Men S+Mp+Alliansen hade skaffat kläder vida nog för 1500 miljoner. Med tanke på att utfallet blev ”endast” 630 miljoner fanns ingen som helst viljeinriktning i form av prioriteringar från S+Mp?Alliansens sida. Det fanns inget resonemang av typen: Vi bygger A och B, men inte C och D – och sedan förverkligar vi A före B.

Avslutning
Arbetarpartiet använder sig av aktiv budgetering. Skälet till att Arbetarpartiet kan börja betala av på, och därmed minska, kommunens skuldberg under samma fyraårsperiod som S+Mp+Alliansen vill mer än fördubbla låneskulden – är att vi förmår prioritera. Vi är, exempelvis, inte emot en evenemangsarena. Men den ska inte betalas med kommunala pengar. Detta ställningstagande innebär en prioritering. Vi i Arbetarpartiet väljer bort något som övriga partier vill betala för – åtminstone delvis med kommunens pengar.

Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.
__     __     __

Ingress
Detta är ett utdrag från mitt förra blogginlägg – ett utdrag som av 300-500 miljoner skäl förtjänar att bli en eget blogginlägg.

Del ett
Under nästan tio år hade politikerna önskat, och de anställda på bland annat stadshuset strävat efter att skapa, en gemensam förvaltning för kommunens över tio politiska nämnder. Tanken var bland annat att bekämpa revirtänkandet. Detta genom att alla olika förvaltningar – det fanns över tio stycken – skulle dela på exempelvis ekonomi- och personalfunktionerna genom en nya  kommungemensam förvaltningen. Tanken var att bryta ned de olika revir som varje politisk nämnd och förvaltning tillsammans hade byggt upp under årtionden. Politikerna hoppades att de skulle kunna spara uppåt 100 miljoner per år genom denna omorganisation.

Del två
Då den kommungemensamma förvaltningen, efter många års slit, väl hade börjat ”sätta sig” visade det sig att den kunde spara in mellan 300–500 miljoner – om året! Detta i form av uteblivna kostnadsökningar. Den kommungemensamma förvaltningen fick alltså nya arbetsuppgifter men kostade därför inte mer – i motsvarande grad. Och den nya gemensamma förvaltningen hade dessutom ytterligare utvecklingspotential! Den visade sig alltså, till och med, fungera bättre än förväntat – och den hade kunnat spara in ännu mer pengar åt Umeå kommun. Varje år. Om den fått fortsätta.

Del tre
Av något helt obegripligt skäl beslöt då de fyra borgerliga partierna att lägga ned den kommungemensamma förvaltningen! Detta nästan tio år efter att idén först presenterades – och då alltså som ett sätt att spara 100 miljoner per år. Lika obegripligt var Vänsterpartiets skäl att stödja de borgerliga i denna fråga. Vänsterpartiet gjorde sig därmed delansvariga för detta otroliga slöseri. (V) ville bestraffa Socialdemokraterna. Av något skäl. Men de som (V) kom att bestraffa var naturligtvis … umeborna.

Socialdemokraterna och (MP), som ville ville behålla den kommungemensamma förvaltningen, hamnade i minoritet genom att (V) gick med Alliansen i denna fråga. Tyvärr försvarade S och MP den så framgångsrika – nya, och för hela kommunen gemensamma – förvaltningen emot endast en (1) vecka. Sedan gav de upp!

Till skillnad från oss i AP tog alltså (S) och (MP) ingen som helst strid för att verkligen försvara den kommungemensamma förvaltningen. Den skrotades därför. Resultatet: Idag har de drygt tio olika politiska nämnderna återuppbyggt sina egna förvaltningar (revir). Återigen har alla förvaltningar och politiska nämnder egna ekonomi- och personalfunktioner. Umeå kommun är alltså tillbaka på ruta ett! Detta innebär att kasta bort hundratals miljoner varje år. Och att det gamla revirtänkandet är tillbaka. Med full kraft.

Del fyra
Vänsterpartiet föreslår idag skattehöjningar lika ofta som (M) föreslår skattesänkningar. Men vad ska (V) göra? Detta parti hjälpte ju de borgerliga att förstöra den kommungemensamma förvaltningen. Vänsterpartiet är idag så illa tvunget att föreslå skattehöjningar sedan de bidrog till att slänga 300-500 miljoner i sjön varje år.

Vänsterpartiet och Alliansen bidrog också till att revirtänkandet återkom!

Och det med full kraft. Skälet till att Alliansen tvärvände i synen på den kommungemensamma förvaltningen är fortfarande – fem år efteråt – obegripligt. Och obegripligt är även att Vänsterpartiet hjälpte Alliansen. Men tyvärr är det sant. Idag talas det ständigt om skattesänkningar från Moderaternas sida – och skattehöjningar från Vänsterpartiets sida. Tyvärr är det endast Arbetarpartiet som talar om hur Umeå kommuns arbetsorganisationer fungerar. Eller hur de borde fungera.

Avslutning
Det är Arbetarpartiets mål att återigen pressa tillbaka revirtänkandet. Detta kommer inte bara att vara en ekonomiskt bra affär för Umeå kommun och skattebetalarna. Det kommer att förbättra hur kommunens arbetsorganisationer fungerar – detta till glädje för brukare, deras anhöriga samt för kommunens egna personal.

Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.

Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.
__     __     __

Ingress
Moderaterna vill alltid sänka och Vänsterpartiet vill alltid höja skatten. Men debatten om höjda, eller sänkta, skatter missar huvudfrågan när det gäller offentlig verksamhet – nämligen kvalitetsfrågan. Istället för frågan om vi ska höja eller sänka skatten måste vi börja med att ställa följande tre (3) frågor:
a) Vad får skattebetalarna för pengarna de idag betala i skatt?
b) Vad får barn, skolelever, äldre och alla andra för skattepengarna?
c) Vad får de kommunanställda för skattepengarna?
Vi ska titta på de av Umeå kommuns verksamheter som drivs i förvaltningsform. Vi lämnar därför kommunala bolag som Bostaden, Umeå Energi och Umeva/Vakin utanför analysen denna gång.

1. Umeå kommun under ett år: Hur mycket skattepengar?
Det handlar om över 10 miljarder under ett enda år! Driftbudgeten för de politiska nämnder som ansvarar för kommunens olika förvaltningar beräknas landa på 8 600 miljoner nästa år (2023). Kommunens investeringsbudget ligger på 1500 miljoner för nästa år. Tillsammans blir detta cirka 10,1 miljard! Det är väldigt mycket skattemedel. Jag repeterar därför frågorna: Vad får skattebetalarna för dessa pengar; Vad får barn, skolelever, äldre och alla andra ut; Vad får de kommunanställa?

2. Vilka verksamheter handlar det om
De största nämnderna och verksamheterna är Individ- och familjenämnden, Äldrenämnden, För- och grundskolenämnden, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt Tekniska nämnden.
Verksamheten hos dessa fem nämnder står tillsammans för hela 75 procent av kommunens hela driftbudget på 8 600 miljoner. Det handlar bland annat om socialtjänst, äldreomsorg, andra omsorger, förskolor och skolor samt fysisk och digital infrastruktur som fastigheter (ej bostäder), gator, parker och IT.

3. En miljard är inte alltid en miljard
Det är Individ- och familjenämnden (IFN) som ansvarar för kommunens socialtjänst. Dess driftbudget ligger på nära 1 600 miljoner (1,6 miljard). Det är här som frågan om vad Umeås skattebetalare får för pengarna ställs på sin spets. I en väl fungerande arbetsorganisation – präglad av demokratiskt ledarskap, personalinflytande, trivsel, låg sjukfrånvaro, låg personalomsättning och egna initiativ – kan en socialtjänst som förfogar över 1,6 miljarder/år producera omsorg motsvarande ett värde på hela 2 miljarder. Detta skulle innebära en väldig vinst – både för de hjälpsökande med anhöriga, för personalen och även ekonomiskt för skattebetalarna.
Men i en icke fungerande arbetsorganisation – präglad av auktoritärt ledarskap, repressalier, hög sjukfrånvaro, hög personalomsättning, tystnadskultur och rädsla för egna initiativ – är risken uppenbar att en socialtjänst som förfogar över 1,6 miljarder endast förmår producera omsorg för 1 miljard. Detta innebär en väldig förlust. Dels ekonomiskt för skattebetalarna. Dels, och vad som är ännu värre, i form av lidande för hjälpsökande med anhöriga. Men också för personalen. En satsad miljard är inte alltid en miljard. De satsade pengarna kan både ge mycket mer, och mycket mindre, tillbaka.

Det som gäller för socialtjänsten gäller även för andra verksamheter. Bara under de senaste veckorna har vi kunnat läsa i lokal media om mycket allvarliga problem inom äldreomsorgens särskilda boenden och på vissa skolor.

Hur mycket kan Umeå kommun tänkas förlora, enbart i pengar på en mindre bra, eller icke-fungerande, arbetsorganisation?

4. Revirtänkandet är tillbaka
Det kan handla om uppåt en halv miljard! Det är medvetet valda siffror då jag skriver att en satsning på 1,6 miljarder både kan resultera i ett utfall på två miljarder eller en miljard – allt beroende på hur arbetsorganisationen fungerar. Att det verkligen handlar om väldiga skillnader åskådliggörs av en av Umeå kommuns mest oförklarliga, kostsamma och dåliga helomvändningar någonsin.

Under nästan tio år hade politikerna önskat – och de anställda på bland annat stadshuset strävat efter att skapa – en gemensam förvaltning för kommunens över tio politiska nämnder. Tanken var bland annat att få bort revirtänkandet. Alla olika förvaltningar – det fanns över tio stycken – skulle dela på exempelvis ekonomi- och personalfunktionerna. Tanken var att bryta ned de olika revir som varje politisk nämnd och förvaltning tillsammans hade byggt upp under årtionden.

Då den kommungemensamma förvaltningen, efter många års slit, väl hade börjat ”sätta sig” inom Umeå kommun visade det sig att den kunde spara in 300–500 miljoner – om året! Och det fanns dessutom ytterligare utvecklingspotential!

Av något helt obegripligt skäl beslöt, i detta gynnsamma läge, de fyra borgerliga partierna tillsammans med Vänsterpartiet att lägga ned den gemensamma förvaltningen. Efter nära tio års slit. Därmed kastade dessa bort mellan 300-500 miljoner per år. Socialdemokraterna och MP ville behålla den kommungemensamma förvaltningen. Men de höll endast emot i en vecka. Till  skillnad från oss i AP tog S och MP ingen som helst strid för att försvara den kommungemensamma förvaltningen. Idag har därför  de drygt tio olika politiska nämnderna återuppbyggt sina egna förvaltningar – med ekonomi- och personalfunktioner. Umeå kommun är alltså tillbaka på ruta ett. Därmed är också revirtänkandet är tillbaka.

5. Vänsterpartiets slängde pengarna i sjön – för att straffa S
Vänsterpartiet hjälpte alltså de borgerliga att förstöra den kommungemensamma förvaltningen. Detta raserade nästa tio års arbete. De var sura på (S) och straffade därför … umeborna. Kom ihåg att Vänsterpartiet var med om att slänga mellan 300-500 miljoner i sjön, varje år, då detta parti nu ständigt förespråkar skattehöjningar. V har nämligen inget val bättre val än ständiga skattehöjningar sedan de, på ett obeskrivligt ansvarslöst sätt, hjälpte Moderaterna och de övriga borgerliga partierna att skrota den kommungemensamma förvaltningen. V bidrog därför även till att det tillbakaträngda revirtänkandet återkom! Med full kraft.

6. Socialtjänstens brister
Socialtjänsten har utsatts för hård kritik. En arbetsmiljöbeskrivning som kommunen själv beställt 2020 visade på ett auktoritärt ledarskap, repressalier och en tystnadskultur inom socialtjänsten. Dessa problem har sedan bekräftats av granskningar av media och i skrivelser från tidigare anställda. Inom verksamheten ”Barn och Unga” valde 27 socialsekreterare att inte arbeta med myndighetsutövning under 2021. De slutade, tog ledigt, o s v. Tyvärr har de ansvariga politikerna i Individ- och familjenämnden inte visat sig vara situationen vuxen. Men, som vi kunnat läsa om under de senaste veckorna, finns allvarliga problemen när det gäller arbetsorganisationen även inom äldreomsorgen och skolan. Problem finns, mer eller mindre, inom hela Umeå kommuns organisation.

Arbetarpartiet (AP) vill i dagsläget varken ha skattehöjningar eller skattesänkningar. Vi vill diskutera hur vi ska få ut mer för de drygt tio miljarder som vi satsar på Umeå kommuns verksamheter, i form av skattemedel (85 % kommunala, 15 % statliga) varje år.

Avrundning
AP vill komma tillrätta med de problemen som skapas av en odemokratisk arbetsorganisation med ett auktoritärt ledarskap som tystar personalen och hämmar deras kreativitet genom repressalier. Detta skapar lidande hos brukarna, deras anhöriga och hos väldigt många kommunanställda. Det gör även att Umeå kommun förlorar hundratals miljoner i form av ineffektivt använda skattemedel.

De högsta chefernas och politikernas auktoritära revirtänkande måste brytas.

Och vi måste börja detta reformarbete med att låta en extern revisionsbyrå genomföra en oberoende granskning av problemen inom socialtjänsten.

Oavsett hur du
röstar till riksdagen – rösta
på Arbetarpartiet i valet till Umeå
kommun och Regionen. Ska du sedan
bidra till verklig förändring krävs
att du även engagerar dig de
1460 dagarna fram till
nästa val 2026.

Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.
_     _     _     _     _

1. Bottennapp för socialtjänstens ledning
Tyvärr är det nu bekräftat – från två håll. Umeå kommuns socialtjänst var inte anslutet till den livsviktiga tjänsten ”Placeringsstöd HVB och stödboenden” då frågan diskuterades under mötet med Umeå kommunfullmäktige i måndags (29/8).

2. Två av varandra oberoende källor
Idag ons 31 aug har Arbetarpartiets Davis Kaza fått detta bekräftat – även från ansvarigt håll i Umeå kommun! Se skärmdump i slutet av detta blogginlägg.

Alla som följer denna blogg vet att enheten Placeringsstöd på IVO redan för två dagar sedan uppgav att Umeå kommuns socialtjänst inte var anslutna till tjänsten ”Placeringsstöd HVB och stödboenden”. Se skärmdump längst ned i mitt blogginlägg den 29 aug.

Dessa båda, av varandra oberoende, källor måste tillsammans anses vara helt tillförlitliga. Detta betyder alltså att socialtjänsten i Umeå kommun inte var anslutna till den livsviktiga tjänsten ”Placeringsstöd HVB och stödboenden” då frågan diskuterades under mötet med Umeå kommunfullmäktige i måndags.

3. Andreas Lundgren besvarade AP:s interpellation med en lögn
I måndags ljög Lundgren med berått mod alla rakt i ansiktet. Lundgren kan inte gömma sig bakom att han blivit felinformerad. Som ordförande i den politiska nämnd som ansvarar för socialtjänsten i Umeå har han, naturligtvis, samma möjlighet som Arbetarpartiet att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.

Den tragiska sanningen är alltså att socialtjänsten i Umeå kommun – då de har placerat barn och ungdomar i bland annat HVB-hem –  inte har haft all tillgänglig information om ifall dessa HVB-hem var destruktiva eller direkt livsfarliga!

Det är detta som svaret från IVO, och nu även svaret från Umeå kommun, visar.

Det var också detta som Andreas Lundgren försökte dölja – både i sitt skriftliga svar på Arbetarpartiets interpellation och under den muntliga debatten kring våra frågor (om ifall socialtjänsten i Umeå var ansluten till placeringsstödet, eller inte) i Umeå kommunfullmäktige.

Lundgrens aggressivitet under debatten i fullmäktige understryker den desperation som sannolikt bidragit till hans lögn.

4. Det värsta är dock följande:
Placeringarna av barn och ungdomar har skett utan all tillgänglig information! Jag upprepar vad jag skrivit tidigare: Placeringar på vissa HVB-hem kan vara destruktiva – eller direkt livsfarliga!

Det fanns minst två faktorer som borde ha varnat (om inte Andreas Lundgren så i alla fall hans partikamrater) socialdemokraterna om att något inte stod rätt till. Dessa faktorer är:
a) Den kritik som revisorerna riktat mot nämnden / socialtjänsten för bristande uppföljning av placeringar på HVB-hem både 2017 och 2021. Det uppseendeväckande här är att kritiken mot socialtjänsten 2017 kvarstod hela fyra (4) år senare!
b) Det faktum att KD:s representant i Individ- och familjenämnden inte hade kännedom om något placeringsstöd.

5. Andreas Lundgren borde avgå
a) Under hans ledning har inte Individ- och familjenämnden åtgärdat revisionens kritik för bristande uppföljning av placeringar av barn och ungdomar på HVB-hem – trots att det gått fyra år,
b) Han har visat att han inte kan hantera chefer som agerar oförsvarligt ansvarslöst,
c) Lundgren har inte sett till att all information i form av ”IVO:s placeringsstöd HVB och stödboenden” funnits tillgänglig trots att denna kan utgöra skillnad mellan liv och död,
d) Slutligen ljuger Lundgren om detta: Han ljuger inför den politiska nämnd han är ordförande för, inför fullmäktiges ledamöter, inför media, inför föräldrarna till de placerade barnen och ungdomarna samt inför sina partikamrater inom (S).

Men det värsta, det vill jag understryka, är alltså att all tillgänglig informationen inte funnits då placeringarna har skett. Återigen: Det handlar om livsviktig information. SVT:s kartläggning visade att det på många av HVB-hemmen förekom:
a) att alkohol och droger flödade – mer eller mindre fritt,
b) att flickor prostituerade sig – alltför ofta utan att personal ingrep eller informerade socialtjänsten i hemkommunen,
c) att personalen agerade brutalt – exempelvis genom att brotta ned barn på golvet eller sätta ett knä i ryggen på dem,
d) att kollektiva bestraffningar förekom – bland annat i form av hot och isolering av barn.

Kommentar: Det är placeringsstödet som ska varna socialtjänsten – exempelvis i Umeå – om missförhållanden på olika HVB-hem. Detta så att barn och ungdomar (vissa tvångsomhändertagna) inte placeras på destruktiva och direkt farliga HVB-hem. Och som alla förstår är detta en fråga om liv eller död.

Avgå Lundgren!

PS.  Skulle Andreas Lundgren – eller någon som agerar springpojke eller springflicka åt honom – försöka utsätta någon identifierbar kommunanställd för repressalier, då kommer detta att uppmärksammas. DS

Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.