Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.
_     _     _     _     _

1. Ljög Andreas Lundgren (S) rakt ut på dagens möte med Umeå kommunfullmäktige?
Frågan om Lundgren ljög för ledamöterna i kommunfullmäktige, media och alla andra måste ställas efter det skriftliga besked som Arbetarpartiets Davis Kaza fått, denna morgon (29/8), från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) klockan 11.18.

Klockslaget har betydelse i sammanhanget.

Davis Kaza är gruppledare för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige. Under måndagens (29/8) interpellationsdebatt frågade han, bland annat, Andreas Lundgren om ifall socialtjänsten i Umeå har tillgång till det så viktiga placeringsstödet. Lundgrens svarade JA på denna fråga. Socialtjänsten i Umeå har tillgång till placeringsstödet.

Vi hoppas alla att så är fallet.

2. Men Arbetarpartiets gruppledare, som hade skrivit till IVO och frågat om just detta, fick efter debatten mellan honom och Andreas Lundgren ett skriftligt svar – i form av ett mail – från IVO. Mailet kom klockan 11.18. Jag ska redogöra för IVO:s svar genom att nedan citera exakt vad som stod i mailet:

”Vi kan bekräfta att Umeå kommun inte har frilistat sig / anslutit sig till placeringsstödet.

Med vänliga hälsningar

Placeringsstödet”

Se skärmdump efter texten i blogginlägget.

Kommentar: Enligt svaret från IVO har alltså Umeå kommun inte tillgång till placeringsstödet!  Stämmer uppgiften från IVO är det verkligen uppseendeväckande. Och det på två sätt:
a) det utsätter barn och ungdomar – som socialtjänsten i Umeå placerar på HVB-hem – för oacceptabla risker,
b) lögnen i sig själv – uttalad av Andreas Lundgren!

3. Varför är placeringsstödet så viktigt?
Därför att kommunerna i Sverige placerar tvångsomhändertagna ungdomar och barn på bland annat HVB-hem (hem för vård eller boende). Umeå är en av de kommuner som placerar många ungdomar och barn på HVB-hem. Tyvärr förekommer alltför ofta väldiga missförhållanden på dessa. De senaste åren har en rad granskningar visat på just detta. Under 2019 fick en femtedel av de ca 1000 HVB-hem som då fanns kritik från den statliga myndigheten IVO (Inspektionen för vård och omsorg).

En granskning som SVT gjorde i slutet av 2020 visade att det på många av HVB-hemmen förekom:
a) att alkohol och droger flödade – mer eller mindre fritt,
b) att flickor prostituerade sig – alltför ofta utan att personal ingrep eller informerade socialtjänsten i hemkommunen,
c) att personalen agerade brutalt – exempelvis genom att brotta ned barn på golvet eller sätta ett knä i ryggen på dem,
d) att kollektiva bestraffningar förekom – bland annat i form av hot och isolering av barn.

Kommentar: Det är placeringsstödet som ska varna socialtjänsten – exempelvis i Umeå – om missförhållanden på olika HVB-hem. Detta så att tvångsomhändertagna inte placeras på destruktiva och direkt farliga HVB-hem. Som alla förstår är detta en fråga om liv eller död.

4. Om Placeringsstödet på IVO har rätt så ljuger Andreas Lundgren. Men, det finns utrymme för missförstånd. Och, återigen, vi hoppas alla att socialtjänsten i Umeå verkligen har tillgång till, och arbetar utifrån, placeringsstödet. Men svaret från IVO till Davis Kaza kastar onekligen en mörk skugga över Andreas Lundgrens påstående om att socialtjänsten i Umeå kommun verkligen har tillgång till placeringsstödet. Svaret från IVO till Davis Kaza innebär att Andreas Lundgren har en del att förklara.

Frågan måste alltså ställas:
Ljög Andreas Lundgren övriga ledamöter, media och alla andra rakt i ansiktet under morgonens debatt i Umeå kommunfullmäktige?
Eller finns det någon annan förklaring till att IVO ger ett annat besked än Andreas Lundgren?

Det duger inte med tystnad från Andreas Lundgrens sida.

5. De tidiga nyheterna idag, måndag 29 augusti, berättade om vad som hänt på ett ungdomshem som drivs av Statens Institutionsstyrelse (SiS hem). En anställd uppges ha haft en relation med en tonåring som tvångsvårdades på SiS -boendet i fråga. Uppgiften är tyvärr inte den första i sitt slag.

I en rapport, som publicerades i juni 2020, berättas bland annat om både sexuella och andra övergrepp på ungdomar som begås av personal på olika SiS hem. Rapporten innehåller exempel på hur det som ska vara vård dels kan innebära att intagna ungdomar erbjuds droger och cigaretter i utbyte mot sex, dels att intagna ungdomarna utsätts för övergrepp som även innefattar våldtäkter.

Rapporten visade att både tjejer och killar utsattes för övergrepp.

___          ___          ___

Skärmdump

Arbetarpartiet anser
att det krävs en förändring av
socialtjänstens högsta ledning i Umeå
både på chefs- och politisk nivå.
Detta är ett skäl att rösta på AP
i kommunvalet den 11 sept.
Det finns fler skäl.

De större ogillar konkurrens.
S, M, V och C har infört en spärr på 3 %.
De vill få bort AP, MP, KD, L och SD – från fullmäktige. 
Låt inte Lindberg+Ågren vinna  – välj Arbetarpartiet 11 sept.
_     _     _     _     _

Uppdaterad 23 juli 13:05

Ingress
På Ålidhem bor det drygt 6,000 människor. Skulle stadsdelen vara en egen kommun skulle den bli jämnstor med Nordmaling, Robertsfors eller Vilhelmina. Sett till befolkningens storlek. De enda kommuner inom Västerbottens län som har en tätort med större folkmängd än Ålidhem är Umeå, Skellefteå och Lycksele. Ålidhem är en av de stadsdelar som har präglat, och som fortsätter att prägla, Umeå.

Del ettStorleken på Ålidhems befolkning, och stadsplaneringen, har tillsammans kommit att utgöra en av stadsdelens starka sidor. På Ålidhem finns nämligen ett levande centrum – och dessutom inomhus. Detta är ett resultat av att kommunen, via Bostaden, fattade ett medvetet beslut att bygga en galleria. På Ålidhems centrum finns, idag, tre traditionella matvaruaffärer, en matvaruaffär vars sortiment speglar stadsdelens mångkulturella sammansättning samt fem restauranger / matställen. Plus frisör. Med mera. Även kollektivtrafiken är (mer än) utmärkt. Det går hela fyra busslinjer till och från stadsdelen. Du behöver inte ha bil om du bor på Ålidhem. Bostadshusen ligger dessutom ofta i fyrkanter till vilka man tar sig via stora p-platser, där man lämnar bilen, för att sedan promenerar dit man ska. Stadsdelen innehåller inga inre vägar för personbilar – bara bussgator. Bra för barn.

Del två
Ålidhem har låg-, mellan- och högstadium. Stadsdelen är även rik på fritidsaktiviteter. Bredvid centrum ligger kulturhuset ”Klossen” och strax intill ett högstadium samt en fotbollsplan (Ålidhems arena). Denna är väldigt populär. På andra sidan fotbollsplanen återfinns såväl bibliotek som ungdomsgård. Stadsdelen har tveklöst en rad positiva sidor.

Del tre
Ålidhem har alltid varit en omdiskuterad stadsdel – och var det första exemplet på ett bostadsområde i Umeå som präglades av miljonprogrammets epok. Redan från början fick Ålidhem karaktären av att vara ett genomgångs­område. De första delarna som byggdes var Pedagoggränd och Stipendiegränd. Dessa innehöll studentlägenheter och studentkorridorer. (Under slutet på 60-talet busade undertecknad, tillsammans med kompisar, i stadsdelens första hus – men detta är preskriberat). De flesta studenter visste att de skulle lämna Ålidhem efter avsluta­de studier. Därav stadsdelens genomgångskaraktär. En stadsdel med genomgångskaraktär slits ofta hårdare.

Del fyra
Det var även på Ålidhem som den första segregeringen kunde anas i Umeå – mellan medborgare födda i Sverige och invandrare. Redan under 1970-talet placerades, medvetet, många flyktingar på Ålidhem. Denna trend har sedan fortsatt. Arbetslösheten är betydligt högre bland utlandsfödda än bland personer födda i Sverige (17,0 procent respektive 5,4 procent, riket, april). En högre arbetslöshet innebär en minskad social stabilitet. Genomgångskaraktären och arbetslösheten har delvis präglat Ålidhem.Nästan alla – både svenskar och invandrare – vill ha ett jobb och en anständig lön. Satsningar på riksplanet för att minska arbetslösheten skulle gynna hela Sverige. Däribland Ålidhem.

Del fem
En långsiktig social stabilitet skapas, bland annat, av barnfamiljer med förvärvsarbetande föräldrar som planerar att stanna kvar på en stadsdel under många år. Idag utgör dessa en för liten andel av de boende på Ålidhem.

Del sex
Under de senaste åren har den negativa sida av Ålidhem förstärkts. Våren 2018 skedde ett knarkrelaterat mord på stadsdelen. Knarkhandeln, på kvälls- och nattetid, intill centrum blev ett problem. Kameror sattes upp och detta innebar att handeln med droger flyttade bort från centrum. Men inte bort från Ålidhem.

Avrundning
Ålidhem är en stadsdelar med stora positiva inslag. Men det finns också problem som vi inte får blunda för. På Ålidhem brottas det positiva och det negativa. Arbetarpartiet arbetar aktivt för att de positiva sidorna ska vinna. Vi anser att följande insatser är nödvändiga:

* Den sociala stabiliteten måste öka – detta kräver fler barnfamiljer med förvärvsarbetande föräldrar,
* Droghandeln måste trängas tillbaka. Det mest effektiva sättet att bekämpa denna typ av brottslighet är att återinföra kvarterspoliser på Ålidhem. Poliserna (som kallades för ”Kling” och ”Klang”) hade ett kontor på just den sida av Ålidhems centrum som idag bevakas av kameror,
* Det behövs nattvandrare, bosatta på området, som stärker den sociala sammanhållningen. Dessa måste samarbeta med kvarterspolisen,
* Insatser mot arbetslösheten,
* De drogliberala attityderna måste bekämpas – något som alltid har varit en av Arbetarpartiets uppgifter.

Arbetarpartiet tror på Ålidhem. Vi känner stadsdelens olika sidor. Det är nämligen här som vi har haft vårt högkvarter – ända sedan i början av 70-talet!

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Om Ersboda vore en egen kommun skulle området bli den fjärde största kommunen i Västerbottens län!

Del ett
Ersboda består av flera stadsdelar. Det är stor skillnad mellan radhusområdena på norra delen av Östra Ersboda och området på södra delen av Östra Ersboda intill Folkets Hus. Det är stor skillnad mellan området runt Västra Ersbodas tynande centrum och Ersbodas stora handelsområden intill väg 364 med Stora Coop, Willys, Jula, o s v. Men dessa olika stadsdelar har sam­ma namn – Ersboda.
Hela området har idag drygt 10 000 invåna­re. Detta är nästan lika många som Lycksele – som utgör centrum för Västerbottens inland. Det är inte konstigt att Ersboda både förknippas med idyll – och med bilbränder.

Del två
Trots att så många bor på Ersboda saknar de olika stadsdelarna levande lokala centra. Betydelsen av levande stadsdelscentra är mycket stor för olika stadsdelars identitet, sammanhållning och sociala stabilitet. När nya stadsdelar byggs upp på relativt kort tid, och då befolkning har olika bakgrund, leder detta ibland till problem. Detta gäller för hela Sverige. Ersboda-området har genomgått flera olika faser. Den första fasen i en stadsdels utveckling kan vara stökig. Sedan ”mognar” ofta stadsdelar då folk ”bor in sig” och sociala kontaktnät brukar växa fram. En sådan stadsdel blir sedan lugn och trygg. Andra stadsdelar fortsätter däremot att vara ”stökiga”. Eller kan bli stökiga. Ersboda-området präglas föga förvånande av olika trender. Vi har dels ett borttynande centrum på Västra Ersboda och samtidigt ett växande handelsområdet vid väg 364 i form av Stora Coop, Willys, Jula, o s v. Vi har dels lugna radhusområden och samtidigt oroliga kvarter vid Östra Ersboda – under kvällstid. För vissa idyll – för andra bilbränder.

Del tre
Arbetarpartiet vill se satsningar för att Västra Ersboda centrum ska återfå den livfullhet som fanns där en gång. Tyvärr tror vi att det nya handelsområde som växer fram, på andra sidan väg 364, kommer att motverka en önskvärd utvecklingen mot levande lokala centra på Ersbodas olika stadsdelar. Det nya handelsområdet är ett exempel på dålig stadsplanering.

Del fyra
Beslutet att lägga ned ungdomsgårdar i Umeå under 90-talet var mycket olyckligt. Arbetarpartiet organiserade stora manifestationer mot detta beslut. Uppåt tusen deltog utanför kommunfullmäktige. Då fritidsgården Athena tvingades lämna Ersboda Folkets Hus, för att flytta in i Er­sängsskolan, följde inte alls alla ungdomar med. Detta beslut var en, av många, faktorer som bidrog till en negativ utveckling på Ersboda. Men tiderna förändras.

Idag gläds Arbetarpartiet åt att det, sent omsider, åter har öppnat en ungdomsgård i Ersboda Folkets Hus. Detta samtidigt som ungdomsgården på Ersängsskolan får finnas kvar. Men det krävs mer.

Avrundning
Ett levande lokalt stadsdelscentra måste skapas på Östra Ersboda. Gärna med torghandel. Detta utgör en av Arbetarpartiets viktigaste prioriteringar. En sådan satsning ska naturligtvis ske i samverkan med de boende på denna stadsdel. Få saker är så viktiga som levande lokala centra för Ersbodas olika stadsdelar. Återigen: Levande centra skapar identitet, sammanhållning och sociala stabilitet. Flera levande stadsdelscentra är viktigt för hela Ersboda-området.

Ersbodas utveckling kommer att påverka hela Umeå.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Drogliberalerna har under en tid flyttat fram sina positioner. Arbetarpartiet är oroade över denna utveckling, speciellt i en situation med hög och bestående ungdomsarbetslöshet. En arbetslöshet som nu dessutom hotar att öka.

I. Missbruket har ökat med legaliseringen
Legaliseringen har bland annat inneburit en kraftig ökning av antalet småbarn som förgiftats av cannabis. Detta sedan cannabisindustrin började sälja ätbara produkter som krämer, kakor och godis med cannabis! Långt tidigare har det varit känt att missbruk av cannabis, precis som alkoholmissbruk, bland annat leder till sämre minne, inlärningsförmåga och impulskontroll bland ungdomar.

Bakgrunden till att cannabisindustrin har fått så fria händer är att i Kanada, och i en rad delstater i USA, har cannabis (marijuana och hasch) legaliserats. Detta har alltså inneburit ett ökat missbruk.

II. Men sprit är ju också farligt …
Detta argument brukar alla, aktiva, förespråkare för en legalisering av cannabis använda sig av. Och även de som försvarar sitt eget missbruk. Syftet med argumentet ”men sprit är ju också farligt” är inte att göra något åt faran med alkohol. Absolut inte. Syftet med ”spritargumentet” är att styra in debatten i en återvändsgränd (”allt är ju farligt”) som är ofarlig för drogliberaler och för de som försvarar sitt eget missbruk.

Hur hanterar alla vi som bekämpar en legalisering, med bland annat cannabisgodis som följd, detta ”spritargument”?

Vi ska naturligtvis säga det uppenbara: ”Javisst, sprit ÄR naturligtvis också farligt. Hade samhället inte redan godkänt alkohol, och nikotin, skulle dessa båda substanser inte haft en chans att bli lagliga idag”. Sedan ska vi – till drogliberaler och de som försvarar sitt eget missbruk – tillägga följande: ”Vårt mål är att både motarbeta missbruk av narkotika och av alkohol – vill du hjälpa oss att pressa tillbaka användandet av alkohol och narkotika i samhället?”

Det slår aldrig fel. Då jag ställt denna fråga till drogliberaler, och till de som försvarat sitt eget missbruk, har de alltid blivit svarslösa. Det har nästan omedelbart visat sig att de inte alls är oroade för riskerna med ”den farliga spriten”. Det visar sig att ”spriten” bara var ett fikonlöv som de använder för att försvara narkotikan. Ända sedan 80-talet har jag bett legaliseringsivrare som använt ”sprit-är-ju-också-farligt” argumentet att hjälpa till med att pressa tillbaka både användandet av alkohol och narkotika. Men då jag styrt diskussionen åt detta håll har de alltid velat avbryta samtalet.

III. Blandmissbruk
Jag växte upp då mellanölet släpptes fritt samtidigt som cannabis romantiserades via en rad pop- och rockgrupper. Min erfarenhet av gamla kompisars missbruk är inte att någon enda lämnade alkoholen för (exempelvis) cannabis. Min erfarenhet är att mina gamla kompisar gick från alkohol till både alkohol och cannabis, det vill säga till blandmissbruk. Tyvärr gick det mycket illa för många kompisar ur min generation.

IV. Kampen mot narkotikan är i högsta grad en politisk fråga.
Ungdomsförbunden inom M, C och L förespråkar en legalisering av cannabis – med sikte på försäljning över disk. Ungdomsförbunden inom MP och V vill avkriminalisera cannabis. Även inom Socialdemokraternas ungdomsförbund finns grupperingar som vill legalisera cannabis.

Avslutning
Kampen mot narkotikan kommer att vinnas eller förloras av den sida som har folkopinionen med sig. Föräldrar måste klara diskussionen om hasch och marijuana (cannabis) med sina barn. Ungdomar måste våga ifrågasätta sina kompisars missbruk. Det är därför som Arbetarpartiet, tillsammans med andra, arbetar för att återskapa en folkrörelse mot legalisering av nya droger – i syfte att pressa tillbaka användandet av både alkohol och narkotika !

För användandet av både alkohol och narkotika måste pressas tillbaka. Samtidigt måste resurserna öka till de som söker hjälp för att sluta missbruka. Detta oavsett om det handlar om narkotika, alkohol eller blandmissbruk. En beslutsam attityd riktad mot faran med dessa substanser måste kombineras med en bevarad respekt för, och ett stöd till, de som missbrukar. Det är människor vi talar om.

Till sist: Ingen som söker hjälp ska behöva oroa sig för att bli bestraffad.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Det var två frågor som partiledarna ägnade ringa, eller ingen, uppmärksamhet åt under veckan i Almedalen. Den första frågan som  partiledarna mer eller mindre struntade i var hur de skulle bemöta den rekordhöga inflationen och den hotande lågkonjunkturen. Den andra frågan var klimathotet. Jag ska återkomma till frågan om klimathotet. Just detta blogginlägg kommer att handla om den hotande lågkonjunkturen.

Del ett
Partiledarna talade alltså väldigt lite om de ”magfrågor” som blir alltmer kännbara för många hushåll. Detta visar att den politiska debatten i Sverige har rört sig bort från vad jag vill kalla för ”knegarnas vardag”.

Samtidigt varnar allt fler bedömare för att Sverige kan vara på väg mot en ekonomisk lågkonjunktur. Den höga inflationen är, enligt Konjunkturinstitutet (KI), en av de faktorer som kan utlösa en lågkonjunktur. Under maj månad var inflationstakten 7,2 procent – den högsta sedan 1991! Detta innebär att priserna i Sverige, i genomsnitt, var 7,2 procent högre i maj 2022 än i maj 2021. Det är främst priserna på livsmedel, el och drivmedel som har ökat.

Prognoserna för BNP-tillväxten har skrivits ned till 1,9 procent för i år och till endast 1,2 procent för 2023. Detta har, i sin tur, fått Konjunkturinstitutet (KI) att även skriva ned tillväxten i sysselsättningen. En annan faktor som kan minska tillväxten är de höjda räntorna. KI hoppas dock, pliktskyldigast, på en s.k. mjuklandning. Detta till skillnad från en djupare ekonomisk nedgång (en recession).

Inflationen, uttryckt i form av stigande priser, kommer att leda till sänkta reallöner för en majoritet av Sveriges löntagare under 2022. Även levnadsstandarden för studerande ungdomar och pensionärer kommer att drabbas av stigande priser. Men hittills har inte riksdagspartierna satt dessa frågor i centrum för debatten i valrörelsen. Och detta märktes under Almedalsveckan. Men det är inte möjligt att tiga ihjäl en sänkt levnadsstandard och en hotande ökning av arbetslösheten.

Del två
Något av de politiska blocken kommer att få bilda regering efter valet 11 september. Naturligtvis. Och det är inte oväsentligt vilka som får bilda regering. Men om vi skulle ställa frågan på följande sätt: Vilket av de båda politiska blocken förtjänar att få bilda regering? Själv anser jag att svaret på en sådan frågan blir … inget! Detta även om jag kommer att använda min rösträtt till att rösta emot ett av blocken. Och skälet till att jag anser att inget av blocken förtjänar att få bilda regering är att inget av dem verkar bry sig om ”knegarnas vardag” på det sätt som inflationen och den hotande lågkonjunkturen kräver.

Del tre
I Storbritannien har en rad fackföreningar diskuterat att strid för att försvara sina medlemmars reallöner. Detsamma skulle behövas i Sverige. Men fackföreningarna i Sverige har inte endast devalverats av Socialdemokraterna. Fackföreningarna har även devalverat sig själva. De har accepterat att deras medlemmar reducerats till ett ”särintresse” bland andra ”särintressen”. Men så är det ju inte. Knegarna utgör den viktigaste av ekonomins alla produktionsfaktorer. Och nu inställer sig sanningens ögonblick för de fackliga ledarna:
a) Ska de kräva kompensation åt sina medlemmar för ”dyrtiden”,
b) Eller kommer de fackliga ledarna att kräva att deras medlemmar ska acceptera en sänkt levnadsstandard – med argumentet att det är medlemmarna som ska bromsa inflationen trots att denna beror på faktorer utanför medlemmarnas kontroll som höjda priser på el, drivmedel och mat.

Kom ihåg: Många av storföretagen och bankerna har gjort rejäla (och ibland större än så) vinster under pandemiåren!

Det är alltså inte endast de två politiska blocken som borde ställa kampen mot arbetslöshet och inflation i centrum. Det är de två blocken OCH fackföreningarna. Men ändå står inte frågorna om vad som borde göras åt inflationen med rekordhöga prisökningar, och en hotande lågkonjunktur med ökande arbetslöshet, i centrum. Ur led är tiden!

Del fyra
Sveriges arbetslöshet är fortfarande bland de högsta inom EU. Detta även om den har minskat. I april låg Sveriges arbetslöshet på 7,7 procent. Bland de 27 EU-länderna var det bara Spanien, Grekland och Italien som då hade en högre arbetslöshet än Sverige! Den svenska arbetslösheten är dessutom väldigt snedfördelad. Bland utrikesfödda låg arbetslösheten i april på hela 17,0 procent. Bland inrikes födda låg arbetslösheten på ”endast” 5,4 procent. Skillnaden är skrämmande stor och försvårar integrationen. Bland mycket annat.

Avrundning
Vad vill då riksdagspartierna göra åt detta? Almedalsveckan lämnade få svar. Snarare ställde partiledarnas (brist på) engagemang följande fråga: Varför handlar valrörelsen i så liten utsträckning om ”knegarnas vardag”?

Och vi måste lägga till: Varför kom även frågan om klimatet bort i Almedalen?

_     _     _     _     _

Vilket block vinner valet?

Sifo, juni 2022

Parti	Procent
Socialdemokraterna	33,7
Miljöpartiet	3,4
Vänsterpartiet	7,9
Centerpartiet	6,0
Moderaterna	19,3
Kristdemokraterna	6,3
Liberalerna	4,4
Sverigedemokraterna	17,4
Övriga	1,7

Kommentar:
I Sifo-mätningen ovan når Miljöpartiet inte upp till gränsen på 4 procent. Detta ger S, V och C tillsammans 47,6 procent av väljarna. Blocket med M, KD, SD och L får tillsammans 47,4 procent av väljarna. Det är alltså omöjligt att säga vilket av blocken som kommer att få bilda regering i höst.

PS. Socialdemokraterna böjer sig nu för Moderaterna i fler frågor än den om Nato. De böjer sig även när det handlar om kärnkraften. S-regeringen öppnar nu, bland annat, för helt nya reaktorer. DS.

Ingress
De flesta politiska händelser kan jag ignorera under mina två veckors semester. Jag hade nämligen endast tänkt skriva personliga bloggar under ledigheten.

Men Socialdemokraternas svek mot kurderna kan inte ignoreras. Detta grymma (s)vek har skett i två steg: först genom (S) reträtt gentemot Moderaterna när det gäller anslutningen till Nato, sedan genom gårdagens reträtt inför Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan. Om detta handlar del ett av denna blogg.

Jag kan inte heller ignorera ”logiken” i statsminister Magdalena Anderssons agerande: uppgörelsen med Erdogan är nödvändig för att ett Nato-medlemskap skulle öka Sveriges säkerhet. I del två av detta blogginlägg bemöter jag detta påstående – ett påstående som inte ens Magdalena Andersson själv trodde på så sent som den 8 mars i år.
_     _     _     _     _

Del ett: Reträtten för Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan.

Låt mig, återigen, påminna om att Magdalena Andersson var emot en Nato-anslutning så sent som den 8 mars i år. Hon ansåg då att detta skulle leda till att norra Europa ytterligare destabiliserades. Sedan kom Socialdemokraterna på att de måste ändra sig i fråga om Nato-anslutningen. Inte av säkerhetspolitiska skäl. Utan på grund av att Moderaterna kunde tänkas tjäna några väljare på att vara för en svensk Nato-anslutning – om S var emot. Det socialdemokratiska partiet svängde sedan snabbt i Nato-frågan på det mest toppstyrda sätt som tänkas kan. Därmed var det fritt fram för S-regeringen att lämna in en ansökan om medlemskap till Nato. Detta skedde i mitten av maj.

Sedan dess har S-regeringen tvingats krypa för Turkiets president, den islamistiska Muslimska brödraskapet närstående, Recep Tayyip Erdoğan. Denne har krävt eftergifter av Sverige som är förnedrande för S-regeringen. Och Erdogan har fått igenom sina krav. Avtalet är i tio punkter och kallas för ”Trilateral memorandum between Turkiye, Finland and Sweden”. Låt mig nämna två eftergifter:

1. Sverige kommer att slopa sitt stopp för vapenexport till Turkiet. Sverige har inte exporterat vapen till Turkiet sedan 2019. Skälet är Turkiets militära offensiv i norra Syrien – riktad mot kurderna där. Dessa kurder var de som bidrog till att besegra den Islamiska Staten / Daesh!
Men inte endast det. Sverige har dessutom lovat att landet även kommer att förändra sitt ramverk när det gäller vapenexport till andra Nato-länder. Sveriges och Finlands vapenexport kommer i fortsättningen att ske i en anda av solidaritet med andra Nato-länder (punkt sju i avtalet med Erdogan).

Kommentar: Innebörden av detta är att Sverige, med största sannolikhet, inte kommer att kunna stoppa vapenleveranser till något annat Nato-land vad detta land än gör.

2. S-regeringen slopar sitt stöd till de kurdiska organisationerna. Stödet till de kurder som hela världen står i tacksamhetsskuld till, på grund av att de stred i främst ledet mot Islamiska Staten / Daesh, offras nu av Socialdemokraterna. 
Tidigare har Socialdemokraterna uttalat att de stöder det kurdiska) självstyret i nordöstra Syrien. I detta sammanhang har (S) även sagt sig vilja ”fördjupa” sitt samarbete med PYD (Demokratiska unionspartiet), stötta återuppbyggnaden efter kriget samt den nödvändiga, framtida, kampen mot Islamiska Staten /Daesh. Socialdemokraterna har även uttalat att organisationerna YPG / YPJ har en central roll att spela i detta arbete. Men nu lovar alltså Sverige, och Finland, att inte stötta dessa organisationer (punkt fyra i avtalet med Erdogan).

Kommentar: Återigen sviks kurderna. Inte endast Erdogan i Turkiet har anledning att fira. Även Syriens president Bashar al-Assad har anledning att glädjas. Socialdemokraterna i Sverige offrar sitt stöd till de kurder som alla står i tacksamhetsskuld till på grund av deras kamp mot Islamiska Staten / Daesh. Detta för att Erdogan ska släppa in Sverige i Nato. S offrar alltså sitt stöd till kurderna för, eventuella, valtaktiska fördelar inför den 11 september. Men egentligen det är värre än så.

Sammanfattning.
Om punkt fyra och punkt sju i avtalet med Erdogan läggs samman är det ingen överdrift att säga följande: Snart kan Turkiet importera vapen från Sverige för att sedan använda dessa mot just de kurder som vi alla står i tacksamhetsskuld till för deras kamp mot Islamiska Staten / Daesh. Det är alltså inte endast sitt stöd till kurderna som (S) offrar. S-regeringen offrar även kurderna. Och detta för eventuella taktiska fördelar gentemot M i valet …

Detta svek från S riskerar att kosta liv – och kommer inte att glömmas. Jag hoppas att Socialdemokraterna inte har glömt att det just är de kurder som de sviker som håller mördarna från IS / Daesh som fångar åt en rad länder. Bland annat åt Sverige. Vilka kurder, och andra folk i förskingringen, kan lita på S efter detta? Priset för detta kan bli högt för S.

Glöm inte att Sverige även ska godkännas av alla Nato-medlemmars parlament. S-regeringen kan tvingas till nya eftergifter. Inte minst av Erdogan via parlamentet i Turkiet.

_     _     _     _     _

Del två: Påståendet att ett Nato-medlemskap skulle öka Sveriges säkerhet.

Sverige ansöker om medlemskap i Nato samtidigt som denna USA-ledda militärallians genomgår en dramatisk förändring. Nato (North Atlantic Treaty Organization) grundades 1949 på initiativ av USA som ville skapa en politisk och militär allians riktad mot Sovjetunionen. Grundtanken med alliansen var att ett angrepp på en medlemsstat skulle anses utgöra ett angrepp på alla (artikel 5). Nato skulle bestå av USA, Kanada och olika europeiska stater. Under mer än 70 år har Nato, geografiskt sett, handlat om Nordamerika och Europa. Som det var tänkt. Men nu är det USA:s mål att Nato ska spela en global roll.

Sedan 2020 har militäralliansen tagit konkreta steg i syfte att kunna spela en militär och politisk roll även i Asien och Stilla havet. Detta genom Natos fördjupade samarbete med Australien, Sydkorea, Nya Zeeland och Japan. På Natos hemsida kallas detta för en ”milstolpe” i militäralliansens utveckling samtidigt som en ny global attityd lanseras. I praktiken innebär detta att USA, under Natos flagg, mobiliserar Europa samt Australien, Japan, Sydkorea och Nya Zeeland som förstärkning i sin kraftmätning med Kina. Detta ökar risken för ett storkrig.

USA-initiativet Nato var redan från första början även en politisk allians. Detta har sällan märkts tydligare än idag. Inte sedan åren direkt efter andra världskriget har USA påverkat den politiska debatten i Europa så direkt som idag. USA:s politiska press på Europa sker främst genom Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg. Politiskt agerar Natos generalsekreterare Stoltenberg som USA:s ambassadör i EU. Dennes åsikter tillmäts helt plötsligt större vikt än europeiska stats- och regeringschefers. Ett exempel är Stoltenbergs uttalanden den 19 juni 2022. Då sade Natos generalsekreterare, helt i Joe Bidens anda, att kriget i Ukraina kan komma att vara i flera år! Istället för att betona behovet av en snar och rättvis fred betonade Stoltenberg att världen måste förbereda sig på kostnaderna för detta fleråriga krig – både de militära och de ekonomiska. Ingen utrikes- eller försvarsminister från EU har vågat säga emot. Detta trots att de ekonomiska kostnaderna som Stoltenberg talar om kan bli fullständigt förödande – främst för Afrika, men även för Europa och resten av världen.

Nato håller på att utvecklas till en USA-ledd militärmaskin i vilken planen är att EU samt Australien, Sydkorea, Nya Zeeland och Japan ska ingå. Nato överger rollen som ”Atlantpakt” för att bli en global aktör med siktet inställt på Kina.  Risken för att Sverige dras in i ett storkrig ökar därför då landet går med i Nato!

Vår kritik mot Nato innebär inte ett stöd för Ryssland eller Kina.

Däremot för Arbetarpartiet en kamp för den demokratiska rätten till en tredje ståndpunkt. En sådan, tredje, ståndpunkt innebär att varken stötta USA / Nato, eller Kina och Ryssland. Vi är inte ensamma. Vi intar samma position som de länder som representerar en majoritet av världens befolkning intar.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det handlar
om S, M, V och C. Dessa angrep även KD, MP, L, SD och FI.
Låt inte Lindberg + Ågren segra. Rösta på AP den 11 sept
_     _     _     _     _

Ingress
På gårdagens kommunfullmäktige debatterades, förutom Umeå kommuns budget för 2023, även ett nytt arvodesreglemente för främst kommunens arvoderade politiker (de som betalas av skattemedel för att arbeta politiskt på hel- eller deltid). Vi övriga är fritidspolitiker. Innan jag går vidare vill jag passa på att nämna följande: I slutet av förra året framkom att de två mest framträdande kommunalråden i Umeå, Hans Lindberg (S) och Anders Ågren (M), fick 28 000 respektive 21 000 kronor extra i månaden för att samarbeta med sina egna partikamrater i Region Västerbotten (landstinget).

Umeå kommun har bland de högsta arvodena för kommunpolitiker i Sverige! I en granskning gjord av Dagens Samhälle hamnade kommunalrådet Hans Lindberg (S), med sitt årsarvode på 1 149 420 kr, på sjätte plats bland Sveriges bäst betalda kommunalråd. På tio-i-topp listan återfinns nio moderater – och Hans Lindberg. Grattis Hans. Det är viktigt att hålla svälten borta från dörren.

Trots att de arvoderade politikerna – både från S+Mp och från borgerligheten – inte var underbetalda tidigare innebar förslaget att många arvoden skulle höjas inför nästa år! Beslutet var stötande. Arbetarpartiets ledamöter röstade inte för dessa ökade arvoden. Istället yrkade vi på att arvodesreglementet skulle återremitteras och göras om utifrån nedanstående principer:

Fritidspolitiker
1) Den huvudsakliga ersättningsformen skall vara ” ersättning för förlorad arbetsinkomst”. De ledamöter som sitter i Umeå kommunfullmäktige, eller i en nämnd typ Äldrenämnden, och som inte har någon förlorad arbetsinkomst (t.ex. pensionärer och studenter) ska istället få ett arvode. Grundregeln ska alltså vara att en politiskt förtroendevald inte ska få både arvode och ersättning för förlorad arbetsinkomst. Sedan kan det uppstå speciella situationer då en pensionär eller student arbetar.

Hel- eller deltidsarvoderade politiker
2) När det gäller ersättningsnivåerna för hel- eller deltidsarvoderade har detta två sidor: Den ena sidan handlar om att de förtroendevalde i en kommun av Umeås storlek har ett stort ansvar och inte minst medias ögon på sig. Ansvaret innebär att den förtroendevalde förväntas vara till gänglig både på kvällar och helger, vilket bland annat sannolikt kommer att påverka den förtroendevaldes privatliv.

Den andra sidan består av risken för att förtroendevaldas ersättningsnivåer blir så höga att de börjar leva i en annan verklighet än huvuddelen av väljarna. Ersättningsnivåerna för, i första hand, heltidsarvoderade förtroendevalda politiker bör därför motsvara exempelvis rektorer med ansvar för större gymnasieskolor eller högre polisbefäl eller överläkare.

Den heltidsarvoderade ska inte ha någon annan, betald, sysselsättning.

Allmänt
3) Alla ersättningar till förtroendevalda politiker ska ge rätt till sjukersättning och pension – som i övriga samhället.

4) En heltidsarvoderad förtroendevald politiker i Umeå kommun ska inte kunna erhålla sidoinkomster från exempelvis Region Västerbotten, SKR eller Nordeas styrelse. Kontakter med omvärlden ska ingå i det arbete som en heltidsarvoderad förväntas utföra.

5) En hel- eller deltidsarvoderad förtroendevald politiker har inte samma anställningstrygghet som en tillsvidareanställd. Den som arbetat som kommunalråd under tre mandatperioder, från exempelvis 38 år fyllda fram till 50-årsdagen och då förlorar ett val, eller sina partikamraters förtroende, har små chanser att återfå det arbete som den förtroendevalde tidigare lämnat. Det måste därför finnas ett Omställningsstöd under den tid då den tidigare politikern söker arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. De principer som gäller i Umeå kommun idag, för hur länge en arvoderad får behålla sina arvoden, bör kvarstå. Detta med ett tillägg: Det ska inte gå att både få ut denna ersättning och samtidigt ta emot lön, utom då lönen är lägre än ersättningen från kommunen som då täcker mellanskillnaden.

Avrundning
Jag blev invald i Umeå kommunfullmäktige första gången år 1991. Kritiken mot höga politikerarvoden har varit en röd tråd för oss i Arbetarpartiet under alla år. För 30 år sedan var gapet mellan politikernas arvoden och vanliga medborgares löner långt mindre än idag. Antalet fritidspolitiker var också större. Idag lever många förtroendevalda verkligen i en helt annan verklighet än huvuddelen av väljarna.

PS. Den näst bäst betalde regionpolitikern i Sverige heter Peter Olofsson. Han är ordförande i regionstyrelsen för Region Västerbotten och tjänar 98 746 kr i månaden. Och Olofsson är socialdemokrat, även han. Grattis Peter. DS.

I januari satt jag sent på jobbet och skrev in ”PI-RADS 5” (plus några bokstäver till) i sökfältet. Förklaringen var ungefär så här: Mycket hög sannolikhet för kliniskt signifikant cancer … Det är graderingen 5 gör denna slutsats så gott som oundviklig. Det är bättre med en 4:a eller en 3:a, och så vidare.

I sitt liv får man ett antal besked som skakar om ens värld hårdare än andra. Detta var ett sådant. Jag minns att jag satt och stirrade på orden. Och den fråga som infann sig var, naturligtvis, om jag skulle dö på grund av det jag just läst. Jag är född 1953. Då jag växte upp användes ofta begreppet ”kräfta” om cancer. Och på den tiden dog nästan alltid de som fått diagnosen cancer. Så är det inte idag. Den typ av cancer som jag (”med hög sannolikhet”) hade fått hade en god prognos – förutsatt att den hade upptäckts i ett tidigt skede. Men jag visste inte om ifall de ”misstänkta fynden” hade upptäckts i ett tidigt skede, den kvällen, på jobbet. Och jag kunde inte frigöra mig ifrån den laddning som cancer har för folk i min generation – en dödsdom. Eller näst intill.

Jag var inte helt oförberedd.
Steg ett på denna resa hade varit ett likaså misstänkt blodvärde som, tidigare, hade fått min distriktsläkare att reagera. Kraftfullt. Han sände mig så snabbt som möjligt till NUS för provtagning. Syftet var att utesluta, främst, cancer. Eller att bekräfta förekomsten av cancer.

Steg två blev att en specialistläkare på NUS kände med händerna och kompletterade detta med en ultraljudsundersökning. I detta läge såg allt ut att vara okej. Det var ett bra besked.
– Men för säkerhets skull ska vi göra en magnetröntgen, berättade läkaren. I detta läge uppfattade jag att vi, både läkaren och jag, hyste förhoppningen att en magnetröntgen skulle ”fria” och inte ”fälla”. Alltså, för säkerhets skull, en magnetröntgen. Detta blev steg tre i undersökningen. Det är väldiga krafter igång inne i ”tunneln” i samband med en magnetröntgen. Det ryckte starkt i vissa av mina ryggmuskler. Det var faktiskt en fascinerande upplevelse.

Jag väntade sedan – med en blandning av oro och förhoppning, förhoppning och oro – på brevet med de 60-talsinspirerade bokstäverna RV i vänstra hörnet. Då jag fick brevet öppnade jag det genast med förväntningen att det skulle stå något som bekräftade att det inte var någon fara – i linje med den fysiska undersökningen plus ultraljudet. Men istället stod det, kort och koncist, att magnetröntgen skulle följas upp med ett nytt besök på NUS för en biopsi-provtagning. Då jag läste detta brev, som alltså inte innehöll ett ”friande” i linje med den fysiska undersökningen och ultraljudsundersökningen, utan istället ett fjärde steg i form ett biopsiprov så förstod jag att jag hade cancer. Det var som när jag fick beskedet om sjukdomen Sarkoidos många årtionden tidigare (som jag är fri ifrån).

Men jag ville ändå kämpa emot ett cancerbesked. Redan dagen därpå ringde jag till mottagningen för att få reda på vad som magnetröntgen hade visat, och som motiverade ett fjärde steg, i form av biopsiprover. Jag fick veta att det fanns ”två misstänkta fynd” samt att det gick att läsa mer på 1177. Samtidigt avråddes jag från att läsa själv. Det var ett mycket bra råd. Men då jag samtidigt hade fått redan på att det fanns ”två misstänkta fynd” blev det helt omöjligt att inte läsa mer på egen hand. Jag stod emot ända till kvällen. Men då var jag tvungen att läsa om dessa ”två misstänkta fynd”.

Det var i detta läge som jag slog in ”PI-RADS 5” i sökfältet och sedan kunde läsa att siffran 5 innebar, mycket hög sannolikhet, för klinisk signifikant cancer. Det var inte roligt alls. Det var värre än hemskt.

En mycket kort tid därefter skrev jag till specialistläkaren på NUS och berättade att jag inte ville befinna mig i den fruktansvärda ovisshet som jag befann mig i. Jag ville veta om det jag drabbats av var obotligt. Eller om det fanns hopp. Till min oändliga tacksamhet fick jag fick ett mycket snabbt svar i form av ett telefonsamtal. Det var ett av de bästa telefonsamtal som jag någonsin har fått. Det fanns hopp! RADS 5 var, delvis, en subjektiv bedömning. Specialistläkaren sade bestämt att det jag hade gick att bota. Nu gällde det att gå vidare till biopsiprovtagningen.

Tack vare en kompis, en röntgenläkare, fick jag veta att det fanns något som hette Gleasonskalan och Gleasonsumma. Och efter biopsiprovtagningen, och utvärderingen av denna, förstod jag att det verkligen fanns hopp om livet. Det blev lättare att andas igen. Men ett kort tag var det tungt att leva – eftersom jag inte visste hur länge jag skulle just leva. Eller vilken behandling som jag skulle genomgå och hur denna i så fall skulle påverka livet.

För sju veckor sedan genomgick jag en avancerad operation med avancerad utrustning och metod (steg fem). Detta i syfte att avlägsna cancern. Varje dag sedan dess påminns jag om denna operationen på grund av de biverkningar som den har inneburit. Men biverkningarna har minskat vecka för vecka. Nu har jag också fått ett besked vars innehåll är ungefär så här: a) utifrån dagens teoretiska kunnande, b) och praktiska erfarenheter, c) samt existerande mätmetoder, kan ingen cancer längre spåras. Detta är ett så tydligt besked som någon kan få. Operationen för att avlägsna cancern lyckades.

Jag är oerhört tacksam mot sjukvården och mot dess anställda. Jag vill tacka de läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som jag mött under denna resa från oro till förtvivlan, från förtvivlan till hopp, från hopp till glädje.

Vad den avancerade operationen, två dygns inläggning i samband med operationen samt massor av rehabiliteringsartiklar kostade? Mig kostade det 220 kronor …
Jag tillhör de som anser att vi får en hel del för skatten.

Återigen: Tack alla ni på NUS och på vårdcentralen som har stöttat mig!
Tack alla vänner och bekanta som har hört av sig i samma ärende!
Tack, tack och åter tack.

Janne

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det handlar
om S, M, V och C. Dessa angrep även KD, MP, L, SD och FI.
Låt inte Lindberg + Ågren segra. Rösta på AP den 11 sept
_     _     _     _     _

Ingress
För en tid sedan kunde vi läsa om bristen på vikarier inom äldreomsorgen i Umeå kommun inför sommarens semestrar. Det saknades mer än 150 personer. Ledningen i Umeå kommun sade att detta var en ny situation, enligt lokalmedia.

Del ett
Att för få söker sig till äldreomsorgen är tyvärr begripligt. Under snart 30 år har grundbemanningen präglats av nedskärningar. I början av 90-talet gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare. Idag ligger denna siffra på cirka 0,5. Det betyder att ett arbetslag på nio personer idag är nere på fem personer! Men antalet brukare som arbetslaget ska ta hand om har alltså inte minskat. Däremot har brukarna en högre medelålder idag och är därför oftare multisjuka. Detta beskriver den grundläggande utvecklingen inom äldreomsorgen. Till detta ska läggas tätare helgtjänstgöring och fler delade turer. Självklart har detta skapat en hårdare arbetsmiljö.

Del två
Då hälsoschemat infördes brast kommunikationen med personalen. Igen. Kommunikationen mellan ledning och personal har tidigare brustit, exempelvis i samband med det s.k. lustkontrakten 2010 och när det gällde sättet på vilket heltidstjänsterna infördes 2016.

Del tre
Det finns exempel på att erfaren och yrkeskunnig personal har sagt upp sig. Exemplen på detta är alltför många. Ofta är skälet att personalen vill ge mer till brukarna än vad som är möjligt utifrån personalens förutsättningar. Mot denna bakgrund är det inte svårt att förstå svårigheten med rekryteringen både av fast personal och sommarvikarier. Många av de anställda slits ned av arbetet. Både fysiskt och mentalt.

Del fyra
För att vända utvecklingen inom äldreomsorgen måste personaltätheten öka. Men det krävs även andra åtgärder för att göra yrket attraktivare. För att locka nya till äldreomsorgen i Umeå behövs även en ”karriärstege” för de anställda.

Karriärstegen borde bland annat innehålla följande:
* Grundutbildning: Alla som arbetar inom äldreomsorgen måste ges minst en utbildning till vårdbiträde – vilket inte är fallet idag,
* Språkutbildning: Alla som behöver måste genomgå undervisning i svenska språket,
* Vidareutbildning A: Vårdbiträden ges möjlighet till undersköterskeutbildning,
* Vidareutbildning B: Undersköterskor ges möjlighet att specialisera sig exempelvis inom demensvård, psykiatri eller handikappomsorg,
*Betald vidareutbildning: Kommunen måste bidra med lön under utbildningstiden,
* Utbildning ska löna sig: Den som har vidareutbildat sig måste märka detta i lönekuvertet.

Avslutning
De lagstadgade basverksamheterna måste prioriteras. En sådan satsning på äldreomsorgen är inte gratis. Men den är absolut nödvändig. Äldreomsorgen är en av kommunens lagstadgade basverksamheter. Och basverksamheterna måste prioriteras. framöver. Detta ingår i Arbetarpartiets Alternativbudget. Och har så gjort under en väldigt lång tid.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Luftföroreningar förkortar livet för 6000-7000 svenskar årligen. Detta enligt Umeå-forskaren Bertil Forsberg. Sedan drygt 15 år tillbaka har en rad försök med att samordna varutransporterna genomförts i svenska kommuner. Alla försök pekar åt samma håll: samordnade varutransporter kan kraftigt minska utsläppen från den tunga trafiken. Men i Umeå har intresset bland de styrande inte bara varit minimalt utan deras attityd har varit direkt negativ.

Del ett
Skulle samordnad varudistribution införas skulle detta leda till en minskning av både utsläpp av koldioxid (som är skadligt för klimatet) och utsläpp av kvävedioxid (som är skadliga för människors hälsa). Försöken med samordnad varudistribution i andra kommuner har sett olika ut, men det gemensamma är att kommunerna inrättat en omlastningscentral för gods samt köpt in ett datasystem för bland annat planering av körningar.

Med hjälp av dessa har transporterna till och från butiker eller kommunala verksamheter kunnat skötas mer effektivt. Lastbilarna har kunnat fyllas i långt större utsträckning, vilket minskat antalet lastbilar som snurrat runt i kommunernas centrala delar.

Del två
En av de större studierna kring miljöeffekterna av samordnad varudistribution har genomförts bland åtta kommuner på Södertörn söder om Stockholm (Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Södertälje och Tyresö). Studien genomfördes av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm.

De åtta kommunerna har sedan 2014 samordnat transporterna av gods till olika kommunala verksamheter. Studien visade att mellan åren 2014 och 2017 så minskade de fossila koldioxidutsläppen med hela 73 procent! Detta var främst ett resultat av att kommunen ställde krav på biobaserade drivmedel i upphandlingen av transporterna. Utsläppen av kvävedioxid och partiklar har minskat med ca 70 procent.

Del tre
Samordningen gällde dock enbart transporter till kommunernas egna verksamheter, och inte alla transporter i kommunerna. Studiens resultat visar på de potentiellt mycket stora miljövinster som går att göra med en samordning av varutransporterna. Ska samordningen bli riktigt effektiv måste den dock omfatta en majoritet av alla varutransporter.

Ett försök i Linköping år 2005, som innefattade DHL, Posten och Schenker, resulterade i att lastbilarnas körsträcka i centrala Linköping – och därmed utsläppen – minskade med hela 50 procent.

Avslutning
Sedan i augusti 2007 har personer som idag representerar Arbetarpartiet, i och utanför kommunfullmäktige, arbetat för införandet av samordnad varudistribution i Umeå. Vi ser mycket positivt på försöket i Linköping 2005. Vi ser också mycket positivt på initiativet som har tagits av de åtta kommunerna söder om Stockholm. I vår Alternativbudget för Umeå kommun år 2023 har vi med ett förslag om att kommunen ska utreda hur och när Umeå skulle kunna genomföra samma satsning som har skett i en rad andra kommuner i Sverige.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Arbetarpartiet ställer upp i valen till Umeå kommunfullmäktige och Regionfullmäktige i Västerbotten. Vi vill att du röstar på Arbetarpartiet i dessa två val – oavsett vilket parti du röstar på i valet till riksdagen! Alla kan rösta på olika partier i de tre valen den 11 september.

Del ett
Men det politiska arbetet handlar inte bara om val. Arbetarpartiet är en politisk rörelse. Denna rörelse har flera målsättningar. En är att skapa en riksspridd veckotidning som innehåller poddradio och webb-TV. För att klara detta behöver vi medarbetare och lokalredaktörer över hela Sverige. Vi behöver Dig. Alla kan bidra i kampen mot de växande orättvisorna; alla kan bidra i försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna som hotas från en rad olika håll. Du kan vara troende eller ateist, kristen eller muslim. Du kan ha tidigare erfarenhet eller vara nybörjare. Alla kan bidra i arbetet för en ny, demokratisk socialistisk, arbetarrörelse.

Del två
Arbetarpartiet säger Nej till att Sverige ska anslutas till Nato. Ett sådant beslut ska föregås av en folkomröstning. Dagens riksdagspartier har kört över den demokratiska processen. Detta gäller de partier som säger Ja till Nato. Vi tänker på S, M, KD, C, SD och L.

Men vår kritik drabbar även de partier i riksdagen som säger Nej till Nato. Vi tänker på V och MP. Det finns miljoner svenskar som inte vill gå med i Nato. V och MP skulle ha kunnat arrangera demonstrationer i Sveriges 290 kommuner och gett alla svenskar som är emot att Sverige ska anslutas till Nato en möjlighet att sätta en verkligt hård press på Ja-partierna.

Men detta vågade inte V och MP. De vågade inte utmana Ja-till-Natopartiet Socialdemokraterna på allvar. Både V och MP vill nämligen hålla sig väl med S för att få en chans att regera tillsammans med statsminister Magdalena Andersson (S) efter valet. Detta är för ynkligt. Nato-frågan är för viktig för detta politiska spel. Arbetarpartiet kommer att fortsatta kämpa för en folkomröstning – Ja eller Nej till Nato. Vi behöver dig i denna kamp.

Del tre
Arbetarpartiets kritik mot dagens riksdagspartier gör att vi ställer upp i valet till riksdagen 2026. Men inte som ett eget parti. Vi kommer att dra samman ett antal modiga personer med starka övertygelser på en gemensam valsedel. Arbetsnamnet för detta är ”Det demokratiska initiativet”.

En person på valsedeln vill bekämpa de ökade klassklyftorna. En annan vill bekämpa korruptionen. En tredje fortsätta kampen mot Nato. En fjärde vill kämpa för bättre integration. En femte mot hedersförtrycket. Inne i riksdagen är de olika personerna fria att driva sina hjärtefrågor – ensamma eller tillsammans. En sådan valsedel syftar till att bryta det monopol som dagens riksdagspartier har över den politiska makten. Detta utgör en annan del av vårt arbete. Arbetarpartiet är en politisk rörelse med höga målsättningar.

Avslutning
Vi behöver Dig! Kontakta oss redan idag:

* Ring 090-19 47 34
* Maila info@arbetarpartiet.se

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Den 20 juni ska Umeå kommuns budget för år 2023 antas. 
*Det handlar om hur 8,6 miljarder ska fördelas i driftbudgeten (främst löner, hyror och förbrukningsartiklar),
*Det handlar om hur 1,5 miljarder ska fördelas på investeringar.
Det blir mycket pengar. Vi talar om cirka tio miljarder kronor för nästa år.

Nu blir det ännu viktigare vilka som styr kommunen.

Del ett
Tillåt mig repetera: Socialdemokraterna har endast 20 av 65 mandat i Umeå kommunfullmäktige. Inte ens en tredjedel av ledamöterna i fullmäktige tillhör S. På papperet styrs Umeå kommun av S+MP tillsammans. Men MP har endast 4 mandat. Dessa två partier har, som alla räknekunniga förstår, endast 24 platser. Och det räcker inte till för att skapa en bestående och kontinuerlig majoritet. För detta krävs det 33 mandat.

Detta speglas även i de olika nämnderna. Nämnderna har oftast elva ledamöter (exempelvis Byggnadsnämnd eller För-och grundskolenämnd). Även i dessa befinner sig S+MP i minoritet. Som jag har skrivit tidigare: Bristen på en tydlig majoritet innebär att det sker ständiga uppgörelser, i det fördolda, med resultat att ”alla” i praktiken är med och styr. Innebörden av detta är, som jag också har skrivit tidigare, är att politikerna – sällan eller aldrig – ställs till ansvar då något går åt h … e. Denna situationen undergräver demokratin.

Med ”alla” menar jag i första hand S+MP och M+C+L+KD. Även V tillåts, ibland, vara med och styra.

Del två
Inför valet har de fyra traditionella borgerliga partierna (M, C, L och KD) lyckats enas om ett gemensamt budgetförslag. Men dessa fyra partier har inte heller fler än 24 mandat av 65.

Vems budgetförslag ska då gå igenom?
Ska det bli minoritetens budgetförslag (S+MP) ?
Eller ska det bli minoritetens budgetförslag (M+C+L+KD) ?

Svaret är att den minoriteter vinner som kan få stöd hos ett, eller flera, av de tre (3) övriga partierna i Umeå kommunfullmäktige. Och för att få stöd måste man vanligtvis vara beredd att kompromissa. De tre övriga partierna är:
*Arbetarpartiet (AP),
*Vänsterpartiet (V),
*Sverigedemokraterna (SD).

Del tre
Låt mig berätta hur det kan gå?

*Scenario ett: Om S+MP går med på krav från V får dessa tre partier tillsammans egen majoritet och saken är klar. Men enligt media vill inte S+MP gå med på något krav från V.
S+MP har ju redan presenterat sitt budgetförslag offentligt i media. Skulle S+MP vilja förhandla med V, förhandla på allvar, skulle ju S+MP har kontaktat V innan de presenterade sitt minoritetsförslag offentligt i media.

*Scenario två: De fyra traditionella borgerliga partierna får med sig SD. Den samlade borgerligheten blir då större än S+MP. Det blir 28 mandat för den samlade borgerligheten mot endast 24 mandat för S+MP. Detta gör S+MP beroende av stöd från Vänsterpartiet. Så går SD med på förslaget att sänka kommunalskatten, som M+C+L+KD har enats om, innebär det att S+MP måste söka stöd hos V.

*Scenario tre: SD vill inte sänka skatten tillsammans med de traditionella borgerliga partierna. Och Socialdemokraterna vill inte gå med på V:s förslag till skattehöjning eller på några andra förslag från V. I detta läge kan Arbetarpartiet avgöra vilket av de två minoritetsförslagen som ska antas som budget för 2023.

Först röstar vi naturligtvis på vårt eget förslag ”Arbetarpartiets Alternativbudget”.

I en ”andra valomgång” kan vi sedan rösta på budgetförslaget från S+MP – som då går igenom. Eller, så kan vi rösta på budgetförslaget från den traditionella borgerligheten  – som då går igenom.

*Scenario fyra: Vänsterpartiet och Arbetarpartiet kommer överens om tre-fyra krav. Tillsammans upplyser sedan V+AP Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att de måste gå med på eftergifter för att få de 13 röster som V+AP har tillsammans i kommunfullmäktige. Om S+MP är oresonliga, och vägrar att gå med på några som helst eftergifter, kommer V+AP att lägga ned sina röster i ”andra valomgången”. Detta innebär att S+MP tvingas gå till budgetfullmäktige den 20 juni och riskera att få sin budget fälld.

Om V och AP agerar på detta sätt kommer Socialdemokraterna att bli arga.

De kommer att säga att V och AP utsätter kommunens ekonomi för risken att borgarnas skattesänkning går igenom. I detta läge kan AP och V svara att det var oviljan hos S+MP att gå med på någonting alls från V + AP som gjorde att S+MP:s minoritetsbudget föll.

Så ser maktspelet inför budgetfullmäktige den 20 juni ut.

Men bakom maktspelet döljer sig en vilja, från många av partierna, att förändra kommunen i en riktning som de tror leder till förbättringar. I vårt (AP:s) fall handlar det främst om att genomföra följande:
*en demokratisering av arbetsorganisationen,
*ett avskaffande av tystnadskulturen som ett antal chefer skapat.

Avslutning
Socialdemokraterna måste sluta uppträda som om de har en egen majoritet när sanningen är att de inte ens har en tredjedel av mandaten i kommunfullmäktige (endast 20 av 65). Detsamma gäller om S regerar tillsammans med MP. Socialdemokraterna ingår fortfarande i en minoritet med endast 24 av 65 mandat.

Socialdemokraterna måste antingen ingå en formell uppgörelse med fler, eller andra, partier än MP – vilket innebär kompromisser – och på detta sätt etablera sig som en del av en majoritet.
Eller så måste Socialdemokraterna, med eller utan MP, kompromissa i enskilda frågor med andra partier. Exempelvis på det sätt som vi beskriver i scenario fyra ovan.

Men kompromisser blir det.

Den tid måste få ett slut då Socialdemokraterna tillåts agera som om de har en egen majoritet bakom sig. Återigen: S har, ensamt, inte ens en tredjedel av väljarna, eller mandaten i fullmäktige, bakom sig.

Det är dags för socialdemokraterna att göra upp med sin självbild. De måste inse att deras självbild är ett arv från en svunnen tid. Uppvaknandet kan annars bli smärtsamt – och uppvaknandet kan komma redan på budgetfullmäktige måndag den 20 juni.

Våra motståndare har infört en gräns på
3 % för att få bort oss från fullmäktige. Det var
S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, L, FI o. SD.
Låt inte Lindberg+Ågren segra – rösta på AP den 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
En demokratisk arbetsorganisation och ett mindre auktoritärt ledarskap är vägen framåt – inte skattesänkning eller skattehöjning

Det finns en sak vi kan vara säkra på i samband med varje budgetdebatt i Umeå kommunfullmäktige. Moderaterna kommer att föreslå en skattesänkning, och V kommer att föreslå en skattehöjning, fast båda partierna är medvetna om att de blir nedröstade. Varje år.

Del ett
För Arbetarpartiet finns lösningen på de bristande resurserna, först och främst, i hur arbetsorganisationen fungerar. Först sedan vi arbetat bort tystnadskultur och byråkrati (onödig dokumentation, onödiga möten, mm) kommer vi att få veta hur mycket produktion av välfärd som Umeå kommun kan få för dagens skattepengar.

En sak som vi i AP är övertygade om: Dagens arbetsorganisation och ledarskap brister inom många områden. Med en personal som inte är rädd, utan som känner sig fri att ta initiativ och prata öppet om olika problem, är vi övertygade om att umeborna skulle få mer välfärd för skattepengarna; brukarna få bättre service; personalen få en ökad trivsel och en bättre hälsa. Detta skulle, i sin tur, innebära en ökad trygghet för alla anhöriga.

Del två
Individ- och familjenämndens verksamhetsområden i Umeå tilldelas ca 1 500 miljoner kr varje år. Det är mycket pengar. Den fråga som måste ställas är denna: Hur mycket välfärd borde kunna produceras för dessa pengar? Svaret är att detta kommer att variera beroende på hur arbetsorganisationen och ledarskapet fungerar. Om arbetsorganisationen och ledarskapet präglas av uppmuntran och demokrati, delaktighet och trivsel, kommer de anställda att få en sänkt sjukfrånvaro och produktionen av välfärd att kunna öka. Kanske till att motsvara hela 2 000 miljoner kr.

Men om arbetsorganisationen präglas av ett auktoritärt ledarskap som skapar en tystnadskultur – där personalen är rädda för att ta egna och initiativ – då kommer sjukskrivningar, annan frånvaro och vantrivsel att dominera. I detta läge kommer produktionen av välfärd att minska. Kanske ända ned till att endast motsvara 1 000 miljoner (fast det satsas 1500 miljoner).

Det vi vill säga är alltså att en satsning på 1,5 miljarder både kan motsvara en produktion av välfärd på 1 miljard – eller på 2 miljarder – allt beroende på hur arbetsorganisation och ledarskap fungerar!

Det går inte att överskatta arbetsorganisationens och ledarskapets betydelse för hur personalen mår och därmed för hur mycket välfärd som produceras för varje skattekrona.

*Det är på detta som vi i AP vill rikta fokus!
*Frågor som har med arbetslivets demokratisering är vi, tyvärr, alltför ensamma om att driva idag.

Avslutning
Det är vår övertygelse att det finns väldiga vinster att göra genom ett bättre ledarskap och en demokratisering av arbetsorganisationen i olika verksamheter i Umeå kommun. Den turbulens som har präglat, bland annat, delar av individ- och familjeomsorgens verksamhetsområden utgör ett tydligt exempel på de vinster som finns att göra.

*Ytterst ligger ansvaret hos politikerna,
*Finns det ”omöjliga” chefer, som inte kan acceptera en nödvändig demokratisering, måste sådana kunna omplaceras.

Arbetarpartiets motståndare har infört en
gräns på 3 % för att få bort oss från fullmäktige.
Det var S, M, C o. V som angrep AP, MP, KD, FP, FI o. SD.
Men ge inte Lindberg & Ågren segern – ge AP rösten 11 sept.
_     _     _     _     _

Ingress
Det krävs snabbare handläggning och större byggprojekt i Umeå kommun. Detta Inte bara i centralorten utan även i Sävar, Holmsund, Obbola och Hörnefors – samt i de stadsnära byar som redan har en utbyggd infrastruktur. Bostadsbristen i Umeå är ett allvarligt problem.

Del ett
För att enbart klara befolkningstillväxten krävs att det byggs cirka 850 bostäder per år. Idag byggs cirka 400 bostäder årligen. Under en längre tid har olika fastighetsägare tillåtits att ”dutta” ut några få bostäder än här, än där. Inte sällan till priset av att grönområden byggts bort. Nu vill Balticgruppen bygga en gräddhylla på Hamrinsberget – ett grönområde som borde vara fredat.

Arbetarpartiet anser att kommunen, omedelbart, måste sjösätta några större bostadsprojekt.

Del två: några exempel.
*Röbäcksliden: 1000 bostäder kan tillskapas genom att Röbäck ”byggs ihop” med Skravelsjö. Området har planerats sedan 2017. Men S och MP har släpat fötterna efter sig.

*Tegelbruksberget: Ett nytt bostadsområde här kan dra nytta av befintlig service vid Strömpilen. Dessutom kan området försörjas av befintlig lokaltrafik. Vissa påstår att ett sådant bostadsområde skulle inkräkta på Grössjöns naturreservat. Detta är naturligtvis inte sant. Det finns inget som tvingar någon att bygga hus i naturreservatet. Och det finns heller ingen heller som vill bygga hus i naturreservatet. Allt framgår av översiktsplanen! De som påstår att bostäder på Tegelbruksberget innebär ett angrepp på naturreservatet har helt enkelt inte torrt på fötterna. Och de bryr sig absolut inte om Umeå som helhet. Speciellt bryr de sig inte om alla ungdomar i Umeå som inte har väldigt välbeställda föräldrar som kan köpa dyra bostadsrätter åt dem. Och det är mycket få av alla ungdomar som bostadslösa i Umeå som har det så bra förspänt.

*I20-området: En utmärkt start för detta projekt vore närmast Ersboda – i ”triangeln” mellan Norra Länken och gamla E4:an. De boende skulle bland annat kunna nyttja befintlig service på Ersboda handelsområde. Placeringen av ett bostadsområde just där skulle kunna minimera biltrafiken.

Men I20-området är stort. Stora delar av detta måste kunna användas som fritidsområde även i fortsättningen. Precis som det används idag. Till exempelvis alla hundägares stora glädje.

Avslutning
Bostäder måste även planeras i kommundelar som Sävar, Holmsund, Obbola och Hörnefors samt i stadsnära byar. Befolkningstillväxten utanför centralorten måste ske med infrastrukturen i åtanke. Servicen – i form av skolor, förskolor, vårdcentraler, VA, med mera – måste hinns med. Det får inte bli som i Stöcke. Där byggdes det en ny skola, jag tror det var 2016, som fem år senare hade blivit för liten. Med en rad problem som följd.

”If you’re going to kick authority in the teeth,
you might as well use both feet”. Keith Richards

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________

Fråga
Varifrån kommer ondskan som lurar i Umeå kommun? Jag tog plats i Umeå kommunfullmäktige efter valet 1991. Under den tid som gått har jag träffat väldigt många anställda som mått dåligt på grund av hur de blivit behandlade av Umeå kommun. Men vid tre (3) tillfällen har de jag talat med, nästan skamset och med sänkt röst, berättat om sina tankar på att ”ta bort sig”.

Den första gången som jag talade med en anställd som haft självmordstankar på grund av en konflikt med arbetsgivaren Umeå kommun var under min första mandatperiod åren 1991-1994. De andra två som berättat för mig om självmordstankar har jag kommit i kontakt med senare. Jag har engagerat mig, på olika sätt, för att dessa personer ska må bättre. En sak som vill jag vill understryka: dessa tre personer var alla mycket högpresterande och de hade inte ett uns av rättshaveri över sig (jag har, under tre årtionden, träffat många rättshaverister som tagit för givet att jag skulle ställa mig på deras sida, något jag aldrig gjort). Alla de tre ”vann” också sina konflikter med chefer eller med Umeå kommun som sådan. Vann, men förlorade också.

När man träffar människor som har blivit så illa behandlade att de funderat på att ta sitt liv är det oundvikligt att man själv börjar fundera på varifrån ondskan inom Umeå kommun kommer. Alltså: Varifrån kommer ondskan i Umeå kommun?

Del ett – att bli en icke-person
Många som anser sig har blivit illa behandlade pekar ut en viss chef. Men de tre som berättat om sina självmordstankar har inte gjort detta. Dessa tre har (nästan) krossats av något osynligt. De har uppfattat att de blivit förvandlade till icke-personer och att tidigare arbetskamrater, som även varit deras vänner, har dragit sig undan dem. De har även blivit fråntagna arbetsuppgifter och information samtidigt som de upptäckt att andra personer känt till saker om dem som dessa inte borde ha kännedom om.

Det gick endast att dra en enda slutsats: Någon chef, eller några chefer, på högre nivå hade agerat bakom deras ryggar och skrämt deras tidigare vänner och arbetskamrater – samt släppt information som borde ha varit sekretessbelagd. Men detta har inte gått att bevisa. Det är i denna situation, när livet faller samman och motståndaren är ansiktslös, som självmordstankarna har dykt upp. Alla tre som berättat för mig om sina mörkaste stunder har återvänt till just detta – till den ansiktslösa motståndaren i kombination med upplevelsen av att bli en icke-person.

Jag har tagit mig tid att kontrollera vad som verkligen har hänt i dessa tre ärenden. Och det fanns alltid följande ingredienser: 1) i början hade en hård konflikt uppstått med en överordnad om en, eller flera, sakfrågor, 2) chefen eller Umeå kommun förlorade, 3) Den anställde vann alltså i själva sakfrågan men förlorade arbetskamrater, efter att ha förvandlats till en icke-person, och tvingades att sluta eller slutade ”frivilligt”.

Återigen: Varifrån kommer denna ondska?

Del två – hotad revisor
Varifrån kommer ondskan frågade jag mig även av ett annat skäl för fyra-fem år sedan. Detta i samband med att en politiskt tillsatt revisor ringde upp mig för att, väldigt skamset, berätta att han/hon hade gett efter för påtryckningar om att inte ge mig vissa offentliga handlingar som jag hade begärt ut rörande ett av Umeå kommuns största skrytprojekt (färjan). Låt mig citera fritt ur minnet vad revisorn hade fått höra och sedan återberättade för mig: ”Den där djävla Hägglund ska inte ha några dokument”.

Revisorn bad mig om ursäkt för att han/hon inte hade klarat av påtryckningarna / hoten. Och jag, som mer än väl förstod varför detta hade hänt, var själv vid tillfället alltför nedtyngd av arbete för att orka följa upp detta övergrepp. Jag var och är, till 95 procent, säker på från vilket håll som påtryckningarna/hoten mot revisorn hade kommit. Till saken hör att dokumenten som jag begärt ut var offentliga. Detta var alltså verkligen ett direkt övergrepp på demokratin. Revisorn var politiskt tillsatt och trycket från vissa ”personligheter” i andra partier hade blivit för stort. Detta, i kombination med min egen tunga arbetssituation, innebar att jag inte fick några dokument. Och därför ringde revisorn upp mig för att be om ursäkt för att han/hon inte hade pallat för trycket. Revisorn funderade inte på att ta livet av sig. Men det var uppenbart att revisorn hade upplevt det som hänt som något som djupt skakat dennes/dennas tro på demokratin i Umeå kommun och – vilket jag tror var det värsta – även hade skakat revisorns bild av sig själv.

Del tre – om alla styr läggs locket på
Det är de folkvalda politikerna som ska ha det yttersta ansvaret för Umeå kommun. Speciellt då något gått över styr. Men för att det ska fungera så måste det vara tydligt vilka som styr kommunen – och vilka som utgör oppositionen. I dagens Umeå är detta oklart. Fel. I dagens Umeå är detta väldigt oklart.

Socialdemokraterna har endast 20 av 65 mandat!

På papperet styr Socialdemokraterna Umeå kommun tillsammans med Miljöpartiet. Men MP har endast 4 mandat. Detta ger endast de styrande 24 mandat. Men det krävs minst 33 mandat för att samla en bestående majoritet i Umeå kommunfullmäktige. Det krävs 33 mandat för att vinna en omröstning, med minsta möjliga majoritet, mot en samlad opposition. Men Hans Lindberg, S-regeringschef i Umeå kommun, har i bästa fall 24 mandat.

Därför sker det ständiga uppgörelser – i det fördolda – istället. Och i dessa uppgörelser deltar olika konstellationer av partier. Resultatet har, sedan lång tid tillbaka, blivit att ”alla” är med och styr – samtidigt som ingen ställs till ansvar då det går åt helvete. I denna situation riskerar vänskapskorruption att växa fram tillsammans med en brist på transparens. I en situation då ”alla” är med och styr kommer, igen och igen, locket att läggas på då något går åt helvete. Eller då någon anställd försöker att bringa klarhet i en oreda. De ansvariga kommer att sluta leden och den anställde riskera att krossas. Den anställde vet nämligen inte vilka kompromisser mellan vilka partier som han/hon riskerar att rubba. Den anställde kan inte veta på vilka tår den trampar. Skälet är att det varit oklart vilka som bestämt att något ska vara si eller så. Men det är egentligen ännu värre. Jag återkommer strax till cheferna.

Nu kanske någon säger att det inte är o-vanligt med koalitionsregeringar i kommuner. På det svarar jag: Jovisst! Men det är en alldeles förbannat stor skillnad mellan en uttalad, öppen, koalitionsregering för att uppnå minst 33 mandat och en hemlig och därmed ogenomtränglig koalitionsregering. Och det är just en sådan, hemlig och ogenomtränglig, koalitionsregering som vi har i Umeå kommun. Och detta sedan lång tid tillbaka.

Låt mig repetera. Situationen i dagens Umeå undergräver demokratin. Den mest grundläggande förutsättningen för att en kommun ska vara transparent, och för att vänskapskorruption ska motverkas, är att det är tydligt vilka som styr och därmed tar ansvar för det som händer – eller inte händer. Och vilka som utgör oppositionen och kritiserar det som händer – eller inte händer. Men, återigen, så är inte fallet i Umeå kommun.

Del fyra – oklarheter mellan politiker och tjänstemän
Den ansiktslösa ondskan växer även fram ur en oklar arbetsfördelning mellan politiker och tjänstemän. En sådan oklarhet blir, på sikt, det oundvikliga resultatet då politikerna själva inte vet om de är en del av styret eller en del av oppositionen. En sådan situation riskerar att lamslå politikerna. I detta läge finns en risk att starka chefer ”tar över” från politiker som uppträder fegt. Det behöver inte handla om att politikerna är fega, som personer, utan det handlar snarast om att de inte förstår sin roll: Tillhör de den kommunala ”regeringen” eller den kommunala ”oppositionen”?

Och de chefer som ”tar över” politikernas uppgifter behöver inte vara ute efter makt. De vill, åtminstone till att börja med, bara få saker att fungera. Och om politikerna inte klarar sin roll måste någon fylla tomrummet. Detta blir inte sällan en stark chef. Men med tiden kommer den starka chefen, och de svaga politikerna, att tillsammans utgöra ett stort och växande PROBLEM.

Och det är denna dubbla oklarhet – vilka styr kommunen och vilka utgör oppositionen, var börjar politikernas ansvar och var slutar tjänstemännens – som utgör en stor del av förklaringen till den ansiktslösa ondskan i Umeå kommun.

Del fem – ”alla tillsammans”: regering, opposition och chefer!
Vore det klart vilka som styrde, och vilka som utgjorde opposition, skulle ingen våga hota en politiskt tillsatt revisor så att denne/denna inte vågade lämnade ut dokument till mig. Men de o-sunda lojaliteter som skapas när ”alla”, i hemlighet, är med och styr gör denna form av påtryckningar möjlig. Men hade det varit tydligt att den revisor som utsattes för påtryckningar exempelvis tillhört oppositionen, och att den som hotade exempelvis tillhörde de styrande, hade påtryckningarna lett till en katastrof för den som ”hotade”. Men nu vann istället den hotfulle. Jag fick inte ut dokumenten som jag hade rätt till. Och detta är ett nederlag för demokratin!

De anställda som i tre (3) fall behandlats så illa att det lett till tankar på självmord (och detta är endast de tre som valt att tala med just mig) skulle aldrig ha behövt råka så illa ut om det varit tydligt var gränserna gått mellan ”regering” och ”opposition”. Och hade detta ansvar varit klarlagt skulle även gränserna mellan tjänstemän och politiker vara tydligare. Och då skulle aldrig de tre personernas  ärenden har urartat på det sätt som skedde. Tjänstemän ska ha fria händer – men inte för fria – eftersom det i sista hand är de folkvalda politikerna som har ansvaret. Speciellt de politiker som tillhör kommunens regering! Men mitt intryck är att politikerna medvetet lät vissa tjänstemän sköta de tre ärendena – detta för att politikerna skulle slippa ta ansvar.

Vi får alltså ett kluster av beslutsfattare bestående av politiker som ska tillhöra kommunens regering, av politiker som ska tillhöra kommunens opposition OCH av chefs-tjänstemän. Tillsammans kompromissar dessa fram beslut i olika frågor. Vissa beslut, exempelvis mellan kommunen och privata aktörer, är därmed resultatet av väldigt delikata kompromisser.
* Ve den anställde som i detta läge påpekar att allt kanske inte har gått rätt till och pekar på besvärande fakta,
* Ve den revisor som vill lämna ut handlingar som inte tål se dagens ljus.
I denna situation kommer nämligen alla tre parter att skydda varandra – när det gäller beslutens innehåll – även om alla parter samtidigt talar illa om, och skvallrar på, varandra. För ingen av parterna har ju fått som de velat! Hemliga kompromisser, kompromisser och hemligheter.

Det är min mening att Umeå kommun, till för stor del, befinner sig i den av mig beskrivna situationen.

Avslutning
Arbetarpartiet kommer inte att stödja en uppgörelse efter valet den 11 september som inte, på ett klart och tydligt sätt, klargör vilka som STYR kommunen och vilka som utgör OPPOSITIONEN. Idag styrs alltså Umeå kommun av ett kluster av partier (och tjänstemän) som skapar motsatsen till transparens, nämligen en ogenomtränglighet.

Det är just ur denna ogenomtränglighet som en stor del av ondskan i Umeå kommun kommer.

Hans Lindberg (S) måste sikta på att skaffa sig en tydlig majoritet genom en icke-hemlig koalitionsregering på minst 33 mandat. Anders Ågren måste göra detsamma. Och ifall Hans Lindberg och Anders Ågren bildar en koalitionsregering tillsammans måste en sådan koalition också framträda öppet.

Vi måste alltså klargöra vilka partier som styr Umeå kommun och vilka partier som utgör oppositionen. Och får kommunen en koalitionsregering måste den vara öppen – inte hemlig. Gränsen mellan politiker och tjänstemän måste sedan bli långt tydligare än idag. Bara då kan vi komma tillrätta med, åtminstone en del av, den ONDSKA som tyvärr finns i Umeå kommun.