Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________

Till mina kära läsare. Just nu klarar jag inte av att publicera och ha synpunkter på era kommentarer på det sätt som jag brukar ha. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för tre veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det stegvis att bli full fart på kommentarerna igen.

_     _     _     _     _

Ingress
Tyvärr har Socialdemokraterna inte längre kvar någon ledare som, likt Olof Palme, själv kastade sig in i striden tillsammans med partiet, LO och alla sidoorganisationer – i syfte att påverka opinionen; i syfte att försvara alliansfriheten; i syfte att vinna valet på att säga Nej till Nato-medlemskapet. För det är exakt vad Palme skulle ha gjort.

Det är nu länge sedan Olof Palme var min politiska idol.

Men jag kommer inte ifrån att Palme behöll en beundransvärd egenskap in i det sista. Han hade ideologisk övertygelse nog för att satsa både sig själv och ”rörelsen” för att skapa, påverka, opinionen i Sverige. Genom denna metod, genom att påverka, genom att skapa, opinion vann Palme folkomröstningen om kärnkraft 1980 med linje 2. På detta sätt vann Palme även valet 1985 – i strid med Moderaternas då lanserade ”systemskifte”. Detta blev Palmes sista strid. Tack för den segern, Olof, som utkämpades till försvar av den svenska modell som dina efterträdare håller på att göra sig av med i samarbete med bland annat Centerns Annie Lööf.

Dagens socialdemokratiska ledare saknar Palmes ideologiska övertygelse. Dagens S-ledare har bara ett enda förbannat mål för ögonen. De vill fortsätta att förvalta samhället i regeringsställning – oavsett om de förvaltar samhället på sin egen politik, eller på M+KD-politik, eller på Centerns politik eller på Vänsterpartiets politik. Det spelar ingen roll. För dagens socialdemokratiska ledarskap har själva innehavet av regeringsposterna blivit ett självändamål. Sedan spelar det ingen roll, för dessa tomma tunnor, att makten över själva politiken utformas av andra partier. Eller av mediala kampanjer som i Nato-frågan. Sossarna bara tar varje ”politik” och klistrar sedan ”Made in sosseland” på denna. Och förvaltar vidare.

Det är precis så som det har det gått till när det gäller Sveriges och Socialdemokraternas Nato-ansökan.

Del ett
Men först: I mitt förra blogginlägg skrev jag att S-ledningens hastiga omsvängning när det gäller Nato-medlemskapet inte alls har handlat om något Nytt Säkerhetspolitiskt Läge. Vad det handlar om, bakom alla STOR-ORDEN, är något så förbannat futtigt som att sosseledningen, passivt, hänger efter Moderaterna. Detta M-parti som i sin tur sett opinionen bli mer positiv till ett svenskt Nato-medlemskap och därför beslutade sig för att använda Nato-frågan som ett sätt att vinna valet. Inrikespolitik, inrikespolitik, inrikespolitik.

Svängningen i opinionen har främst orsakats av den överlägset mest MASSIVA mediala skrämselkampanj som jag upplevt sedan jag började följa den politiska debatten i Sverige någon gång i mitten av 1960-talet. Denna massiva mediala skrämselkampanj har haft ett enda mål. Att tvinga Sverige in i Nato.

Och då Moderaterna svängde, då svängde även socialdemokraterna – i jakt på samma väljare. Tanken att göra som Olof Palme, och själv ge sig in i debatten för att ”svänga tillbaka” opinionen, var aldrig ett alternativ för dagens S-ledare. ”Följ, passivt, den opinion som borgerlig media skapar”. Sådan har sosseledningens arbetsmetod varit. Detsamma gäller även för Vänster- och Miljöpartierna.

Låt mig visa på detta ovärdiga politiska spel genom en tidslinje.

Del två – en avslöjande tidslinje
3-7 November 2021, S-kongressen säger nej till Nato
Under kongressen stod försvarsminister Peter Hultqvist, grötmyndigt, i talarstolen och sade bland annat följande: ”Det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig, så länge jag är försvarsminister, att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla!”

Återigen visar det sig hur lite besluten på en socialdemokratisk partikongress betyder.

24 februari 2022, Den ryska statsledningen inleder sitt militära angrepp på Ukraina
Detta var ett övergrepp som nästan alla i Sverige tog skarpt avstånd ifrån. Till dessa hörde (och hör) Arbetarpartiet.

8 mars, statsminister Magdalena Andersson håller en pressträff.
Under pressträffen säger statsministern bland annat följande: ”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa”!

11 mars, ”Moderaterna ställer inga ultimatum”
I en DN-artikel säger M-ledaren Ulf Kristersson att han inte har något svar på när han anser att en ansökan om svenskt Nato-medlemskap ska skickas in. ”Jag ställer inga ultimatum”, säger Kristersson i intervjun. Kristersson hade tidigare sagt att i de frågor som berör svensk säkerhetspolitik är det en stor fördel om partierna är eniga och att det kan vara nödvändigt att vänta på Socialdemokraterna.

18 mars, Moderaterna tänker göra Nato-medlemskapet till en valfråga
En rad opinionsmätningar, bland annat en Sifo-mätning den 7 mars, visar på ett kraftigt ökat stöd för ett svenskt Nato-medlemskap. Efter att ha sneglat på opinionssiffrorna bestämmer sig Moderaterna för att göra Nato-medlemskapet till en valfråga. I ett utspel lovar Ulf Kristersson att om M vinner valet den 11 september 2022 så kommer partiet att ansöka om medlemskap i Nato.

Detta uttalande kritiseras av bland annat Jimmie Åkesson. Denne anser att det är olämpligt att göra valrörelsen till en folkomröstning för eller emot ett svenskt Nato-medlemskap. (Jimmie Åkesson överskattade, uppenbarligen, sosseledningens förmåga att ta strid).

30 mars, Socialdemokraterna börjar vackla – även offentligt
I en intervju i SVT:s 30 minuter säger Magdalena Andersson att hon ”utesluter inte” ett svenskt Nato-medlemskap. Sprickan i muren är tydlig. Nu är det bara fråga om i vilken takt som sprickan vidgas – och när muren ska falla.

8-11 april, Sverigedemokraterna lägger sig för M
Den 8 april säger Jimmie Åkesson, i en intervju med Svenska Dagbladet, att han har bestämt sig. Går Finland går med i Nato ska även Sverige ansöka om medlemskap. Tre dagar senare blir detta SD:s officiella politik. Skämtarna anser att SD bör byta namn till ”Finlands-demokraterna”.

11 april, S inleder ”säkerhetspolitisk dialog” = loppet är kört.
SD:s beslut att stödja en Nato-ansökan innebär att det finns en majoritet för ett Nato-medlemskap i riksdagen. Detta pressar den socialdemokratiska ledningen. Då S-ledningen inte kan tänka sig att, tillsammans med MP och V, försöka svänga opinionen genom att ta strid för det Magdalena Andersson sa så sent som den 8 mars (se ovan), meddelas att Socialdemokraterna ska inleda en ”säkerhetspolitisk dialog”. Denna ”dialog” ska pågå fram till i maj. Alla vet att ”dialoger” eller ”rådslag” är en ökänd metod som sosseledningen använder för att exempelvis köra över tidigare kongressbeslut. Eller en 200-årig tradition av alliansfrihet.

Därför vet alla som följer socialdemokratin att S-ledningen nu har bestämt sig för att lämna in en Nato-ansökan. Den massiva skrämselkampanjen i media, och Moderaternas vändning, har betalat sig. SD:s snöpliga svängning har också spelat en roll.

15 maj, S förespråkar svenskt Nato-medlemskap
Den socialdemokratiska partistyrelsen håller ett flera timmar långt möte som beslutar att Socialdemokraterna ska förespråka en svensk Nato-anslutning. Ingen i hela världen är överraskad.

16 maj, Magdalena Anderssons S-regering beslutar att Sverige ska söka medlemskap i Nato
Av det ena följer det andra. STORORDEN haglar. Ingen minns längre, inom S, Magdalena Anderssons ord från den 8 mars: ”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa”!

18 maj 2022, Sverige lämnar in sin ansökan om Nato-medlemskap
Beslutet hyllas av samma media som bedrivit den massiva och FRAMGÅNGSRIKA skrämselkampanjen. Den demokratiska processen har körts över. Skälet till att inga partier velat att frågan om ett Nato-medlemskap skulle debatteras, varken i valet eller i en folkomröstning, är att argumenten för ett svenskt Nato-medlemskap är så svaga. Och detta tyckte även Magdalena Andersson och Socialdemokratin så sent som den 8 mars!

Avslutning
Segrarna är media som, genom sin massiva kampanj, har drivit riksdagspartierna framför sig likt röstboskap. Dynamiken blev sedan denna. Moderaterna, som ville ”slå mynt” av en förändrad opinion, beslutade sig för att göra Nato till en valfråga. Detta resulterade i att både S och SD på mindre än två månader övergav sin tidigare avvisande syn på ett svenskt Nato-medlemskap. Hade inte Moderaterna gjort sitt utspel hade inte heller Socialdemokraterna och SD ändrat sig. Därmed har två hundra år av alliansfrihet offrats för ytlig, simpel, valtaktik.

Men frågan är inte diskuterad – varken i val eller i en folkomröstning som frågan om EU och euron. Medlemskapet i Nato blir därför inte legitimt, d.v.s. folkligt förankrat. Arbetarpartiet kommer att fortsätta kampen mot ett svenskt Nato-medlemskap och för en folkomröstning.

Denna kamp måste nu vidgas till att även handla om behovet av att slå vakt om de demokratiska processerna i samhället, processer som körts över av, främst, massmedias skrämselkampanj och deras medlöpare inom de större partierna.

De som förlorat på sveken från S och SD är befolkningen i Sverige. Jag hoppas att väljarna inte glömmer dessa två partiers svek.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_________________

Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen.

_     _     _     _     _

Angående Sveriges väg in i Nato
Nu är det ett faktum: Sossarna har lagt sig platt för borgarna även i Nato-frågan! Så sent som i mars ansåg Magdalena Andersson att ett svenskt medlemskap i Nato ytterligare skulle destabilisera säkerhetsläget i norra Europa. Nu ansöker partiet om medlemskap i Nato. För sosseledningen handlar detta inte om utrikespolitik. Det handlar om inrikespolitik – om att neutralisera Moderaterna. Men priset kan komma att bli oerhört högt. För svenskarna.

Och Sverigedemokraterna … de överlät detta avgörande beslut till Finland!

Jag hoppas att dessa båda partiers väljare inte glömmer detta svek. Social-demokraternas och Sverige-demokraternas svek.

Arbetarpartiet kommer att fortsätta kampen mot en svensk anslutning till Nato. Då Sveriges väg in i Nato varken har diskuterats i någon valrörelse eller i en folkomröstning kommer beslutet inte att vara legitimt (folkligt förankrat). Kampen mot en svensk Nato-anslutning är en kamp för de demokratiska fri- och rättigheterna som nu körs över.

I grunden är Socialdemokraternas extremt snabba omsvängning i denna, oerhört viktiga, fråga endast ett försök att ”positionerna” sig i förhållande till Moderaterna inför valet. Så ytligt är det. Bakom alla stora och allvarliga ord. Detsamma gäller för Sverige-demokraterna. Ska SD accepteras av det borgerliga etablissemanget måste även Jimmie Åkesson och den övriga SD-ledningen också de lägga sig platt – för Moderaterna.

Befolkningen i Sverige är förlorare. Men återigen: Jag hoppas att väljarna inte glömmer dessa två partiers svek.

_     _     _     _     _

Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten

_     _     _     _     _     _     _     _

Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen.

Ingress
Detta måste stoppas. Balticgruppen har under lång tid fått göra nästan som de vill. I Umeå. Men deras planer på att radera ut Hamrinsbergets historiska miljöer och möjligheter att tjäna som rekreationsplats för umeborna får inte bli verklighet. Balticgruppens förslag går ut på att skapa en verklig gräddhylla. Gräddhyllan kommer att bestå av bostäder, kontor och en stor kongressanläggning (VK 11/5-22). I planen ingår till och med att Balticgruppen vill ianspråkta ett, i omedelbar anslutning till berget liggande, område som parkeringshus!

Balticgruppens plan tar inte, på det allra minsta sätt, tillvara Hamrinsbergets historia och väldiga potential som rekreationsområde. Det är ett rakt igenom brutalt förslag. Balticgruppen försöker släta över detta angrepp på centrala Umeås mest fantastiska naturliga utsiktspunkt genom att säga att det kommer att ingå ”en utsiktsplats” i deras förslag. Ursäkta kära läsare men nu måste jag svära. Hela Hamrinsberget är ju för helvete en enda fantastisk utsiktsplats idag… men om Balticgruppens förslag kommer denna utsiktsplats att bli mycket liten – och på nåder.

Del ett
Balticgruppens förslag måste stoppas. Jag kan lova följande:
a) Arbetarpartiet kommer att driva frågan i valrörelsen – förhoppningsvis tillsammans med andra partier som också är intresserade av stadsplanering,
b) Vi kommer att ta utomparlamentariska initiativ för att stoppa förslaget – till att börja med kommer vi att ta initiativ till torgmöten och namninsamlingar,
c) Arbetarpartiet kommer att ta upp frågan i kommunfullmäktige IGEN bland annat i samband med budgeten för år 2023.

Som tidigare sagts: Balticgruppen har fått göra nästan vad som helst i Umeå under en väldigt lång tid. Men till och med de partier som ständigt bugat och bockat och bjudit på (för Balticgruppen) sådana fantastiska ekonomiska uppgörelser som kulturhuset Väven måste säga nej till detta kompromisslösa förslag.

Del två
Det är ju inte så att det saknas alternativ. Läs förslaget från Arbetarpartiet om hur Hamrinsberget skulle kunna användas istället. Vårt förslag ger faktiskt Balticgruppen, och andra, en möjlighet att bygga på den sida av berget som är vänd mot NUS medan den orörda sidan av berget, som är vänd mot älven, reserveras för umebornas rekreationsbehov. Läs även om bergets historia.

Avrundning
”Motion till Umeå kommunfullmäktige
Vi vill att den sida av Hamrinsberget som är vänd mot älven ska ställas i ordning som ett besöks- och utflyktsmål som kan användas av alla umebor. Hamrinsberget har tidigare fyllt den funktionen. Går vi längre tillbaka i tiden har det, på berget, både funnits en hoppbacke samt tre stycken dansbanor. Berget har också en historisk betydelse ur försvarssynpunkt. Vi tänker då inte på de anläggningar av modern typ som inryms i berget idag. Vi tänker tillbaka på 1800-talet! Så sent som på 1950-talet fanns det lämningar av träbefästningar högst upp på berget med synliga kanonportar. Även dessa av trä. Tanken var att kunna beskjuta eventuella ryska skepp som kom seglandes upp efter Umeälven.

Vi vill ta tillvara på Hamrinsbergets historia. Både dess historia som försvarsverk från 1800-talet. Och dess mer moderna historia som hoppbacke och plats för dansbanor. Nu är det inte en ny hoppbacke och nya dansbanor som vi låser oss fast vid. Naturligtvis. Utan som vi skrev inledningsvis: vi vill att den sida av Hamrinsberget som är vänd mot älven ställs i ordning som ett besöks- och utflyktsmål för umeborna utifrån den moderna tidens krav. Det vi inte vill är att älvssidan av berget används till bostads- eller konferensändamål. Sådana byggnader passar mer åt ”lasarettshållet” till.

Mot denna bakgrund föreslår vi:

att  Hamrinsberget iordningsställs som ett besöks- och utflyktsmål för umeborna samt turister,

att  exploateringen av Hamrinsbergets ”lasarettssida” hålls öppen.”

PS. Till mina kära läsare. Som ni märkt har jag inte varit lika på hugget när det gäller att publicera och kommentera era kommentarer som jag brukar vara. Detta beror på att jag genomgick en allvarlig operation för två veckor sedan. I takt med att jag tillfrisknar kommer det att bli full fart på kommentarerna igen. DS

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Lördagen den 7 maj arrangerade Arbetarpartiet, i samarbete med ABF, ett välbesökt möte med den tidigare Moskva-ambassadören Sven Hirdman. Drygt 110 personer hade slutit upp för att lyssna till ett samtal på ämnet ”Ryssland, Nato, Sverige och kriget”. Petterson-Berger-salen på Umeå Folkets Hus var fylld till bredden!

Mötet inleddes med ett samtal mellan mig själv och Sven Hirdman. Under samtalet förklarade Hirdman bland annat bakgrunden till konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Han redogjorde även för varför han anser att det bör ske en folkomröstning för eller emot ett svenskt medlemskap i Nato.

Efter det inledande samtalet öppnade vi för skriftliga frågor från åhörarna. Ett drygt 20-tal frågor inkom från publiken och spände över en rad olika ämnen: Nato-frågan i Sverige, de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland, relationen mellan Kina och Ryssland samt om hur Hirdman såg på den kulturella bojkott som Ryssland utsätts för. Hirdman hann svara på ungefär hälften av frågorna innan mötestiden var slut.

Mötet avslutades med att jag ställde Hirdman frågan om vad som krävs för att uppnå en fredsuppgörelse: en träff mellan Ryssland och USA, mellan Ryssland och Ukraina eller mellan alla tre länder. På detta svarade Hirdman att han trodde att en fredsuppgörelse skulle kräva ett möte och en förhandling mellan ledarna för USA och Ryssland.

Ett stort tack till alla som slöt upp i lördags.

PS. I Youtubevideon nedan kan du se en inspelning av mötet med Sven Hirdman. DS

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Ingress
Sedan coronapandemins utbrott har nästan 19 000 svenskar avlidit i covid-19. De som har fått dra det tyngsta lasset i kampen mot covid-19 är personalen inom sjukvård och omsorger. Många har ansträngt sig nästan till bristningsgränsen. Men den nödvändiga upprustning av både sjukvård och äldreomsorg som erfarenheterna från coronapandemin borde ha gett upphov till har uteblivit.

Del ett
Inför årets sommarsemestrar är personalbristen akut. Som under så många tidigare somrar. Ett förslag – som det just nu talas om – är att infektionsavdelningen ska slås ihop med lung- och njuravdelningen under delar av sommaren. Dessa båda avdelningar har idag tillsammans 34 vårdplatser. Under en tillfällig sammanslagning under sommaren skulle antalet vårdplatser minskas till 19. Nästan en halvering!

Men sommaren innebär inte att människor behöver mindre vård. Minskas antalet vårdplatser måste personalen istället prioritera hårdare. Vilka patienter är så dåliga att de måste läggas in på avdelning? Vilka är tillräckligt friska – och kan skickas hem? Detta innebär stora risker för patienterna.

Del två
Dagens problem inom sjukvård och äldreomsorg beror på en mångårig negativ trend. Antalet vårdplatser per 1000 invånare i Sverige hade halverats mellan åren 1994 och 2017. Före pandemin hade Sverige lägst antal vårdplatser per capita inom hela EU!

Det minskade antalet vårdplatser beror delvis på att de medicinska landvinningarna inneburit att patienterna behöver kortare vårdtid. Men det andra stora skälet handlar om nedskärningar! Och nedskärningarna har fört med sig sämre arbetsvillkor och bristande löneutveckling – vilket inneburit att färre sökt sig till vårdyrkena.

Del tre
Tickande nedskärningsbomber. Under 2019 beslutade hela 17 av landets 21 regioner (landsting) att genomföra besparingar. När pandemin bröt ut sköt staten till extra pengar för att klara av själva pandemin. Men inom en rad regioner har nedskärningsbesluten legat och tickat, som bomber, under ytan.

Ett exempel: År 2019 beslutade de styrande politikerna i Region Västerbotten (landstinget) att spara 560 miljoner under de tre åren 2020-2021-2022. Sedan 2020 har budgeten stramats åt, i det tysta, med hela 370 miljoner. Och de styrandes ambition är att spara 190 miljoner till! Detta är inte acceptabelt.

Del fyra
Både sjukvården och äldreomsorgen har byggt upp en väldig ”vårdskuld” under pandemin. Många äldre, som i vanliga fall hade sökt hemtjänst eller plats på ett särskilt boende för äldre, gjorde inte detta under pandemin. När pandemin nu ser ut att ha ebbat ut kommer behovet av äldreomsorg att öka.

Inom sjukvården har tiotusentals operationer – även allvarligare ingrepp som canceroperationer eller hjärtoperationer – fått ställas in eller skjutas fram under pandemin. För många av dessa patienter kan vårdbehovet vara ännu större idag än då deras ursprungliga operation var inplanerad.

Avslutning
Idag talar många svenska politiker om upprustning. Då handlar det om att försvaret ska rustas upp. Men de verkligt stora behoven av upprustning och utbyggnad finns inom sjukvården och äldreomsorgen. Inom många av de 17 (av 21) regioner som beslutade om nedskärningar under 2019 har dessa tickat på under ytan. För varje extra krona som går till försvaret måste tre kronor gå till sjukvård och äldreomsorg.

Vi måste göra som Finland. Under april månad har 25 000 vårdanställda i Finland strejkat för bättre löner och villkor. Även vårdpersonalen i Danmark och Norge har strejkat. Det verkar som att det krävs en rejäl strejk även i Sverige för att frågan om upprustning av sjukvård och äldreomsorg ska komma upp på dagordningen.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Jag höll ett filmat anförande i samband med årets 1 Maj igår, med anledning av det demokratiska underskott som omgärdar debatten om ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap.

Klicka på play-knappen här nedan för att se mitt anförande.

PS. Ukraina är inte med i Nato. Men landet har fått fler vapen och bättre underrättelser om fiendens rörelser än nästan alla andra länder som befunnit sig i krig av just Nato. Är det någon som tror att Sverige skulle behandlas sämre än Ukraina? Även om Sverige fortsatte sin alliansfria politik. DS.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

De mest blodtörstiga är de som under lång tid ignorerat problemen med parallella samhällen och som därför inte förstår något, vaken om problemen med de parallellsamhällen som växer fram, eller när det gäller våldets inneboende dynamik. Plötsligt förvandlas dessa, djupt okunniga, till blodtörstiga skrivbordsgeneraler som hotar demokratin. Men polisen får aldrig sjunka till pöbelns nivå. Vi borde alla lära av Göteborg.

Ingress.
Redan i slutet på februari brände Rasmus Paludan koranen i Göteborg. När det gäller förekomsten av stadsdelar med parallella samhällsstrukturer baserade dels på islamister som vill införa sharia i Sverige, dels kriminella klaner, har sådana inslag visat sig finnas i Göteborg kanske i större utsträckning än i många andra städer i Sverige. En av klanerna har både satt upp vägspärrar, för att kolla in- och utpasserande, samt utlyst ett utegångsförbud som enligt media till stora delar följdes! När detta hände var det många som helt enkelt inte kunde tro att det var sant.

Allt ”brännbart” i samhällsstrukturen som Paludan räknade med skulle flamma upp i Göteborg fanns verkligen på plats. Ändå skedde inte detta! Glädjande nog. Så vad hade Göteborg som inte fanns i de andra städerna som drabbades av kombinationen av högerextremisten Rasmus Paludan och våldsverkarna?

Svaret är erfarenhet och kunskap.

Del ett
För det första fick Paludan inte tillstånd för sin sammankomst – för sin provokation mot islam – varken i Hjällbo eller Angered. I dessa delar av Göteborg hade det varit svårare för polisen att hindra Paludan från att uppnå sitt syfte – att trappa upp den redan existerande splittringen av samhället. Paludan fick därför syssla med olagliga bränder på Frölunda torg. Men det är väl lagligt att bränna koranen, kanske någon säger? Låt oss återkomma till detta. Det första som skedde i Göteborg var alltså att ”leda bort” extremisten Paludan från bostadsområden där polisen skulle ha haft det svårare att förhindra den upptrappning av motsättningarna som Paludan strävade efter.

Del tvåI vissa situationer kan en enda persons agerande vara av, om inte avgörande, så av väldigt stor betydelse. I Göteborg har en person – en integrationspolis – ägnat snart 20 år av sitt arbete till att motverka segregering och okunskap. Två av hans honnörsord, när det gäller polisarbete, är kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser.

Denne integrationspolis anser att polisen ska utgöra ett naturligt inslag i Sveriges bostadsområden. Speciellt i de stadsdelar där de behövs som mest. Exempelvis där de flesta restauranger och kaféer tvingas betala beskyddarpengar (om vi ska tro på tidningarnas reportage). Polisen ska, genom ständig närvaro, vinna befolkningens förtroende. Polisen ska inte bara dyka upp efter att, låt oss säga, en skjutning har ägt rum. För att sedan lämna brottsplatsen.

Polisen ska genom sin ständiga närvaro vinna ett sådant förtroende hos befolkningen att atmosfären blir annorlunda. Och detta är faktiskt möjligt. Om polisen samarbetar med de tongivande positiva krafterna inom en stadsdel. Ett förbättrat samarbete förebygger skjutningar. Det bidrar till att isolera de som förkastar lagar och normer, som vill trappa upp motsättningarna, och som vill splittra samhället.

Del tre
Ett nästan osannolikt stort nätverk är en annan bedrift som denne integrationspolis har lyckats skapa. Stort både på bredden och på djupet. Detta genom sitt outtröttliga arbete som, bland annat, har bestått i att tala med både vänligt sinnade imamer och inte lika vänligt sinnade imamer; med både religiösa ledare och vanliga moskébesökare; med olika riktningar inom islam. Egentligen handlar det om flera olika nätverk.

Inför Rasmus Paludans tänkta angrepp på Göteborg kom allt detta arbete till sin rätt. Integrationsspolisen fick tyvärr kännedom om Paludans tänkta angrepp väldigt sent. Men två parallella processer kom ändå igång. Dels integrationspolisens arbete, dels det mer traditionella polisarbetet. Integrationspolisen besökte så många imamer, i olika moskéer, han bara hann. Han använde även sitt breda kontaktnät, utgår jag ifrån, till att förklara varför Paludan borde bojkottas. Allt för att förebygga den upptrappning som Paludan, och andra, var ute efter. Samtidigt agerade även den övriga polisen för att förebygga en upptrappning. Det var exempelvis ett mycket bra drag att förpassa Paludan till Frölunda torg – istället för till Angered eller Hjällbo – där en upptrappning hade varit mer trolig.

Del fyraDen dag Rasmus Paludan slog till var även integrationspolisen där. Han såg, och sökte upp, ungdomar som samlats med stenar i händerna. Och förklarade varför det vore oklokt att kasta. Detta lyckades på det stora hela taget väldigt bra. På grund av det förebyggande arbetet var det inte heller så många motdemonstranter på plats. Men det var tillräckligt många för att det skulle ha kunnat bli ett rejält bråk mellan de 40 – 50 kravallutrustade poliserna och de som ville stoppa Paludan med våld. Men genom att utnyttja sin, genom många år uppbyggda, auktoritet lyckades integrationspolisen även bidra till att trappa ned stämningarna på själva platsen för Paludans ”opinionsyttring”.

Om Göteborg V
För mig är denne integrationspolis en förebild. Hans arbete utgör den ena änden i en skala där upptrappning – den som Ebba Busch gett ansikte åt – utgör den andra änden. Båda metoderna har nu testats. Den förebyggande i Göteborg. Den mer traditionella i andra städer. Det är uppenbart vilken metod som fungerar bäst.

Detta handlar inte om de enskilda polisernas arbete. De enskilda poliserna har agerat föredömligt överlag. De måste hedras. Det jag vill lyfta fram är de arbetsmetoder som vi kan välja mellan. En enda person kan inte göra allt. Det jag vill fästa uppmärksamheten på är hur en enda person, som har ägnar ett par decennier åt förtroendeskapande arbete, har kunnat spela en oproportionerligt stor och positiv roll. Exempelvis när det gäller att avvärja ett angrepp av det slag som Paludan planerade på Göteborg. Det arbetssätt som denne integrationspolis har använt måste bli många polisers arbetssätt.

Upptrappning eller nedtrappning VI
Antingen en polisverksamhet som syftar till nedtrappning – eller upptrappning. Valet ligger hos riksdag och regering. Jag förespråkar ett långsiktigt förebyggande arbete genom en satsning på kvarterspoliser, fotpatrullerande poliser och fler integrationspoliser – som bygger nätverk.

I de akuta situationerna förordar jag naturligtvis inte ett nytt gigantiskt Ådalen ’31 – en inriktning som tyvärr Ebba Busch vill utreda. Det rätta är naturligtvis att isolera våldsverkarna – men detta kräver det politiska modet att erkänna förekomsten av parallella samhällsstrukturer. Detta mod saknar de flesta politiker i riksdag och regering.

I de akuta situationerna, när stenarna väl har börjar vina, måste polisen agera för att trappa ned stämningarna. Detta är inte liktydigt med att ”backa”. Är polisen tillräckligt många kan situationen trappas ned genom att polisen går ”framåt”. Men är polisen för få kan det vara helt rätt att trappa ned genom att backa. Valet står inte mellan att backa eller att skjuta – att ställa frågan så är typiskt för den ny-primitivism som uppstått i samhället.

Två metoder – två problem VII
Problemet med kvarterspoliser är att det tar tid att återetablera dessa på stadsdelar som hunnit omvandlas till utanförskapsområden sedan kvarterspoliserna avvecklades.

Problemet med att skjuta skarpt är att det endast kommer att fungera en (1) enda gång! Vid nästa sammanstötning kommer poliserna själva att mötas av kulor. Och inte av gummikulor. Vapnen finns redan. Ingen är mer medveten om detta än poliserna själva.

Som jag ser det måste valet bli ett förebyggande arbete genom kvarterspoliser, fotpatrullerande poliser och nya integrationspoliser – som bygger nätverk till de positiva krafterna främst i utanförskapsområden. Detta i syfte att skapa ett samarbete med den majoritet som inte kastar sten utan som vill hjälpa till med att förespråka en bojkott av Paludan. De arbetsmetoder som den integrationspolis har använt, som jag berättat om, manar till efterföljd.

Avslutning
Och om stenarna börjar flyga måste polisen försöka trappa ned situationen och mildra konfrontationen. De som nu skriker efter ännu ”hårdare tag” kommer inte enbart att leda till både döda poliser och döda stenkastare. De opinionsbildare som ställer frågan som om verkligheten kan reduceras till ”att backa eller att skjuta” – de hotar demokratin.

De mest blodtörstiga är de som under lång tid ignorerat problemen med parallella samhällen och som därför inte förstår något, vaken om problemen med de parallellsamhällen som växer fram, eller när det gäller våldets inneboende dynamik. Plötsligt förvandlas dessa, djupt okunniga, till blodtörstiga skrivbordsgeneraler som hotar demokratin. Men polisen får aldrig sjunka till pöbelns nivå.

Vi borde alla lära av Göteborg.

PS. Jag lovade återkomma till lagligheten i det Rasmus Paludan gör. Paludan kanske kan stoppas genom en ändring i den lokala ordningsstadgan. Denne högerextremist ansöker aldrig om tillstånd för att elda på allmän plats. Då Paludan eldade i Göteborg hade han inget tillstånd för detta. Då Paludan eldade gjorde han åverkan på underlaget. Slutligen tog högerextremisten endast upp delar av det han hade bränt. Genom att rikta fokus – inte på det Paludan har rätt till, utan på det han inte har rätt till – kan han stoppas. Det som krävs är ett tillägg i den lokala ordningsstadgan som kräver tillstånd att elda på allmän plats inom tätbebyggt område. Det kan verka som en anti-klimax. Men vill vi trappa ned måste alla metoder användas. Det vore bra om Paludan, om han kom hit, kunde hänvisas till en eldstad utanför centrala Umeå. Där kunde han genomföra sina lagliga opinionsyttringar – utan att kränka någon. Ett sådant förslag kommer att läggas i Göteborgs kommun. Av en integrationspolis. Det vore väldigt bra om ett sådant förslag kunde antas här i Umeå. I förebyggande syfte.

Huvudarbetet handlar, naturligtvis, om att isolera våldsverkarna. DS.

De åsikter som jag framför har två syften. Dels vill jag göra
Arbetarpartiets (AP) ståndpunkter kända i Umeå, dels
vill jag bidra till en höjd politisk allmänbildning.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Jag hade tänkt berätta om min vän – integrationspolisen Ulf, från Göteborg – i detta blogginlägg. MEN, det får bli på onsdag. Idag skriver jag istället brev till den ytterst destruktiva Rasmus Paludan. Se nedan.

Till Rasmus Paludan
från Jan Hägglund

Ingress
Paludan, med ditt agerande har du bidragit till att skada hundra poliser i Sverige. Detta kommer aldrig att glömmas – eller förlåtas! Detsamma gäller även för de våldsverkare som (falskt) motiverar sina (som det ser ut) dråpförsök bakom dina koranbränningar. Dessa kommer inte heller att glömmas – eller förlåtas. Det är avskyvärt hur vissa lyckas utnyttja samhällets lagar och resurser till förmån för sin egen blodiga föreställning.

Del ett
Däremot har du inte vunnit, Paludan. Ditt mål var att provocera fram ett sådant svar från polismyndigheten, mot våldsverkarna, att det skulle ha spridit det inbördeskrigsliknande tillståndet från vissa platser och grupper till stora delar av den muslimska majoriteten i Sverige. Samt till stora delar av de etniska svenskarna.

Du är ingen pajas, även om vissa tycker att du ser ut så, i din hjälm och skottsäkra väst. Du är en sällsynt beräknande högerextremistisk provokatör som systematiskt och ondskefullt försöker förvärra de motsättningar som redan finns i Sverige. Motsättningarna beror bland annat på en naiv invandrarpolitik och en naiv och misslyckad integrationspolitik. Du försöker spela på dessa motsättningar – även till priset av att vissa riskerar att dö. I kommentarsfältet på min blogg ser jag att du genomskådas av de allra flesta. Men tyvärr har du också lyckats väcka de mest primitiva känslorna hos ett litet fåtal. Personligen anser jag att du är en farlig människa, Rasmus Paludan, och att det är ytterst beklagligt att du använder yttrande- och tryckfriheten på det sätt som du gör. I ditt blinda hat mot alla muslimer.

Del två
Du och Muslimska brödraskapet ger näring åt varandra.
Jag har själv fört en debatt mot islamister som Muslimska brödraskapet, och wahhabitiska salafister, ända sedan 2016. Men jag har alltid gjort en kraftfull markering. Dessa extrema riktningar utgör endast en minoritet av muslimerna i Sverige. I den kamp som bland annat jag och Arbetarpartiet bedriver, bland annat för mer resurser till sjukvård och omsorger, måste landets muslimer bjudas in att delta. Du, Rasmus Paludan, försöker sabotera allt vad enighet heter. I dagens Sverige finns bostadsområden som gått från att vara utanförskapsområden till att ha blivit parallella samhällen. Ditt agerande stärker de krafter i Sverige – exempelvis Muslimska brödraskapet – som vill cementera dessa parallella samhällsstrukturer. Än värre – som vill förstärka dessa parallella strukturer!
Du strävar efter att uppnå samma sak som Muslimska brödraskapet och vissa salafister. Tillsammans strävar du, brödraskaparna och vissa salafister efter att, ytterligare, vidga de stora sprickor som redan finns i det svenska samhället. Ni vill göra ont värre.

Del tre
Din högerextremism, och dessa islamistiska extremister, har samma mål för ögonen. Din högerextremism får näring av islamistiska extremister, samt av kriminella gäng, i parallellsamhället. Dessa grupper får näring av ditt extremistiska agerande. De är skyldiga dig ett stort tack. De kan nu skylla sitt agerande på att du brände Koranen. Utan dig hade de inte kunnat gömma sig bakom islam. I sämsta fall har du hjälpt dessa grupper att få vissa etniska svenskar att bli rädda för alla muslimer. Din högerextremism, och deras extremism, när verkligen varandra. Detta måste sägas igen.

Avslutning
Polismyndigheten gick inte i din fälla. Varken i Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona, Stockholm eller Malmö gick polismyndigheten i din fälla. De trappade inte upp konflikten – de trappade ned. Detta hedrar polisen. Den helt överväldigande delen av muslimerna i Sverige har inte heller gått i din fälla. Detsamma gäller för den överväldigande andelen av de etniska svenskarna. De har heller inte gått i din fälla.

Det som hände i Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona, Stockholm och Malmö var mer än skrämmande. Men du misslyckades alltså med att sprida det inbördeskrigsliknande tillståndet, som uppstod på vissa av dessa platser, till bredare kretsar i samhället. Tyvärr lyckades du lura en svensk partiledare i din fälla. Hon trappade upp. Och detta utnyttjas nu, självklart, av extremisterna och av de kriminella, bland annat i stadsdelar med parallella samhällsstrukturer. De kan nu befästa sin ställning och värva nya proselyter. Men polisen gick, tack och lov, inte i din fälla. Nedtrappning är vad som måste gälla. Nedtrappning och långsiktighet.

Till sist: Rasmus Paludan, du kommer att gå i din egen fälla. Du kommer att trappa upp och trappa upp tills du spricker.
Som en ballong på ett nöjesfält.

De åsikter som jag framför har två syften. Dels vill jag göra
Arbetarpartiets (AP) ståndpunkter kända i Umeå, dels
vill jag bidra till en höjd politisk allmänbildning.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Till Ebba Busch
från Jan Hägglund

Ebba, jag tänker inte belasta dina partikamrater inom kristdemokraterna med det oerhört primitiva uttalande som du har gjort. Jag känner kunniga kd-politiker. Mer än en gång har det hänt att jag, efter en debatt i Umeå kommunfullmäktige, har tänkt att det var jag som hade fel och kd-politiker som Veronica Kerr och Anders Sellström som hade rätt. Ibland har jag till och med orkat erkänna det.

Men du, Ebba, har diskvalificerat dig i mina och i många andras ögon. Du får aldrig tillåtas sitta i en regering. Låt mig citera polisfackets (Polisförbundet) ordförande Lena Nits: ”Detta är ett oerhört uttalande. Att en svensk politiker närmast uppmanar svensk polis att skada ett hundratal personer genom att skjuta skarpt hör inte hemma i en rättsstat”. Nits fortsätter i sin skriftliga kommentar till TT ”Det finns inga ursäkter för de våldsverkare som agerade under helgen. De skyldiga måste lagföras, men det är polisen som har uppdraget, kompetensen och erfarenheten att hantera situationen, inte Ebba Busch” (VK 23/4-22).

Ebba, du frågar ”Varför sköts det inte skarpt?”
Svaret är bland annat detta:
– Då en yrkeskår, polisen, av samhället har anförtrotts våldsmonopolet kan inte denna utbildade yrkeskår bete sig på samma sätt som den pöbel som angrep poliserna!

– Ett annat skäl är att det inte skulle isolera våldsverkarna om polisen sköt hundra av dem!
Polisen måste arbeta långsiktigt för att skaffa sig ett förtroende i de utanförskapsområden (ibland parallella samhällen) där angrepp på polis, brandkår, ambulans och socialtjänst förekommer.
– Detta kräver långsiktighet.

Ditt uttalande är, jag vill understryka detta, ett av de mest primitiva som en svensk partiledare någonsin har gjort. Polisen ska inte behöva ”vända andra kinden till”. Men polisen ska inte heller agera efter principen ”öga för öga, tand för tand”. För då sjunker polisen ned till pöbelns nivå. Och då har vi inte längre något rättssamhälle kvar. Lena Nits har rätt. Det du säger hör inte hemma i en rättsstat!

Ebba, du har inte förklarat vad du menar med islamister? Men istället för att tala om att skjuta ”minst” hundra islamister måste alla ansvarsfulla opinionsbildare betona följande: Den absoluta majoriteten av muslimerna i Sverige tar avstånd ifrån det som har hänt – precis som kristna och ateister. Jag anser att ditt uttalande om att skjuta ”minst” hundra islamister är farligt nära hets mot muslimerna i Sverige!

Jag har själv ofta kritiserad islamister som det Muslimska brödraskapet och wahhabitiska salafister. Men jag har alltid förklarat vad jag menat med islamister och jag har ALLTID understrukit att dessa utgör en minoritet av alla muslimer. Och även de som jag kritiserar har jag alltid kritiserat med ORD.

Du utgår ifrån att de som kastade stenar är islamister – och frågar varför inte ”minst” hundra sköts?

Det är politiker, med ett så ofattbart dåligt omdöme som det du har visat, som kan få ett inbördeskrigsliknande tillstånd att övergå i verkliga lokala inbördeskrig. Du stärker de krafter som vill skapa parallella samhällsstrukturer! Ditt uttalande hör hemma hos pöbeln. Inte hos den grupp politiker som gör anspråk på att bilda regering efter den 11 september. Jag hoppas att de övriga politikerna i den gruppen förstår att du har diskvalificerat dig när det gäller framtida ministerposter.

Avrundning
Ebba, polisen i Linköping, Norrköping, Örebro, Landskrona, Stockholm och Malmö förtjänar vår djupa respekt för att de höll huvudet kallt trots allt de utsattes för. Det handlade om direkt livsfarlig stenkastning, många av deras bilar brändes och – värst av allt – hundra av deras kollegor skadades. Poliserna ska hedras för att de inte sjönk ned till pöbelns nivå. De förtjänar vår tacksamhet för detta – inte ifrågasättanden, om varför de inte sköt skarpt i avsikt att träffa personer, från någon skrivbordsgeneral till politiker.

// Hälsningar,
Jh

PS. På måndag ska jag berätta om min vän, polisen Ulf, och om varför det inte uppstod ett inbördeskrigsliknande tillstånd även i Göteborg i samband med att högerextremisten Rasmus Paludan brände Koranen där lördagen den 26 februari i år.

PPS. ”Polisen i Väst avslår den högerextremistiske Rasmus Paludans ansökan om tillstånd för allmänna sammankomster i Borås, något som Aftonbladet var först att rapportera om. Ansökan berörde ett valmöte nästa fredag, den 29 april” … Skriver Göteborgs-Posten i en nyhetsartikel, som fortsätter… ”Vi har sett hur allmänheten utsatts för allvarlig fara och att poliser har kommit till skada. Våld som uttryck för missnöje får aldrig accepteras. Polisens uppdrag är att trygga säkerheten och det ska vi göra, men alla goda krafter behöver hjälpas åt för att behålla lugn och ordning”, skriver Emelie Kullmyr, kommenderingschef i region Väst för den särskilda händelsen Val 2022, i ett pressmeddelande (GP 22/4-22). DS.

De åsikter jag för fram har två syften. Jag vill bidra till en
ökad allmänbildning samt göra Arbetarpartiets (AP)
ståndpunkter kända. I övrigt:

Försvara yttrande- och tryckfriheten

Ingress
Rysslands regim bär skulden för den ohyggliga tragedi som utspelas i Ukraina. Om detta råder ingen tvekan. Det borde inte heller råda någon tvekan om att de nödvändiga fredsförhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland är Sveriges sak. Hittills har främst Israel och Turkiet agerat medlare. Men dessa båda länder är uppknutna till USA. Turkiet genom Nato, och Israel genom andra militära samarbeten. Sverige, däremot, är alliansfritt och bör så förbli. Sverige har även en tradition att vara stolt över när det gäller medlaruppdrag. Denna tradition bygger till stor del på just Sveriges alliansfrihet, det vill säga på att landet inte är medlem i Nato.

Del ett
Låt oss nämna två exempel där Sverige fyllt medlarens roll. I början av 80-talet medlade Olof Palme i kriget mellan Irak och Iran. Detta var ett verkligt regionalt storkrig. Under 90-talet medlade Carl Bildt i samband med de krig som följde på Jugoslaviens uppsplittring. Dessa resulterade i folkmord. Båda medlaruppdragen var av största vikt.
Det finns olika uppfattningar om hur framgångsrika Palme respektive Bildt var som medlare. Men poängen med att nämna deras medlaruppdrag är att dessa speglar det förtroende som Sverige åtnjöt internationellt. Detta bidrog till att Palme och Bildt fick ansvaret att medla mellan dödsfiender. Förtroendet byggde till stor del på Sveriges alliansfrihet. Sverige står nu inför ett val: antingen ett Nato-medlemskap, eller en medveten strävan efter en medlarroll. Vi anser att Sverige ska välja medlarrollen.

Del två
Tillfällig majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap? Angreppet på Ukraina, i kombination med skrämselpropagandan om att även Sverige står på Putins matsedel, har skapat en (tillfällig?) majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap. Efter att ha sneglat på opinionssiffrorna har moderatledaren Ulf Kristersson meddelat att han ska föra Sverige in i Nato om det finns en majoritet för detta i riksdagen efter valet.

Det var bra att Moderaterna tog bladet från munnen. Äntligen får den svenska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken diskuteras öppet. Hittills har metoden varit att föra Sverige in i Nato via de små stegens tyranni. Vi tänker på Värdlandsavtalet och ständiga samövningar med Nato.

Del tre
Frågan om Nato är lika viktig som EU och EMU. Det enda sant demokratiska vore att genomföra en folkomröstning även när det gäller Nato – för eller emot ett svenskt medlemskap.

Det s.k. ”rådslag” som Socialdemokraterna nu ska genomföra utgör en varning för varje Nato-motståndare. Så kallade ”rådslag” är en klassisk metod för S-ledningen att köra över exempelvis tidigare kongressbeslut. ”Rådslag” inom S antyder att socialdemokraterna kan komma att lägga sig för Moderaterna – och det relativt snart. Jag har ingen kristallkula. Men jag upprepar: Rådslag är en klassisk metod för S-ledningen att svika tidigare kongressbeslut och köra över både medlemmar och väljare. 

Del fyra
Vi hävdar inte att ett land måste vara alliansfritt för att kunna medla. Men vi hävdar att alliansfriheten har spelat en viktig roll i att Sverige har fått viktiga medlaruppdrag. Sverige kommer inte att göra någon skillnad som Natos medlemsland nr 31. Sverige kan däremot göra en positiv skillnad, i strävan efter fred, som ett fortsatt alliansfritt land som medvetet söker medlaruppdrag i en situation där konflikterna i världen ökar. En framtida ödesfråga lyder: Vem ska medla mellan USA och Kina?

Avrundning
Ska Sverige välja medlarrollen krävs bland annat följande:
* en bibehållen alliansfrihet
* inga leveranser av pansarskott till krigförande parter
* en egen utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik
* ett fortsatt försvar av små staters oberoende som Ukraina
* idogt arbete mot den inledda kapprustningen

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Ingress
Jag har sedan en tid tillbaka inlett varje blogginlägg med att betona att den ryska statsledningens angrepp på Ukraina inte får leda till att klimatkrisen döljs. Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC varnar för de allvarliga konsekvenser som den stigande globala medeltemperaturen kommer att få för tillgången till mat och vatten. Uppvärmningen har redan påverkat jordbruksproduktionen. Oftare förekommande torka har inneburit sämre skördar för tre fjärdedelar av all åkermark i världen sedan 1980-talet.

Del ett
Tillgången till mat och vatten påverkas redan idag. Rapporten understryker att den höjning av den globala medeltemperaturen som hittills skett (1,1 grader jämfört med nivåerna 1850-1900) redan har påverkat tillgången till livsmedel. Över hälften av världens befolkning upplever vattenbrist under minst en månad om året. Extrema värmeböljor, torka och översvämningar har blivit vanligare. Detta har i sin tur bidragit till att det blivit vanligare att skördar slår fel. Storskaliga jordbruk kan lättare bemöta och kompensera för denna typ av händelser. Men uppåt en tredjedel av all matproduktion i världen sker i småskaliga jordbruk i Afrika, Asien och Latinamerika. För dessa kan en skörd som slår fel få katastrofala konsekvenser.

Del två
Även den storskaliga livsmedelsproduktionen har drabbats av klimatförändringarna.
* Uppvärmningen av haven har inneburit en minskad tillgång till matfisk. En forskningsstudie beräknar att mängden fisk som kan fiskas upp ur världshaven utan att rubba balansen i ekosystemen har minskat med 4,1 procent mellan åren 1930-2010.
* Jordbruket drabbas genom att skördarna håller lägre kvalitet. Detta leder, i sin tur, till en minskad effektivitet i jordbruksproduktionen. Varje odlad kvadratmeter ger helt enkelt mindre mat. Enligt IPCC har effektiviteten inom jordbruket minskat i stora delar av världen sedan 1970.
* Vattenbrist påverkar också jordbruket. I slutet av februari meddelade den federala regeringen i USA att den inte kommer att kunna leverera vatten till jordbruken i Central Valley i Kalifornien på grund av den extrema torkan. Om inte situationen förbättras innebär detta ett hårt slag mot en region som står för en fjärdedel av all matproduktion i USA.

Del tre
De problem som dagens uppvärmning har gett upphov till riskerar att förvärras ju större temperaturökningen blir. Redan vid det orealistiska målet på 1,5 graders uppvärmning beräknas mängden odlingsbar åkermark i världen minska med åtta procent! Visserligen innebär klimatförändringarna att länder med kallare klimat, som Sverige, kan komma att få större skördar och kan odla andra grödor. Men detta kan, enligt IPCC, inte kompensera för de minskade skördarna i andra delar av världen.

Klimatförändringarnas påverkan på tillgången till mat och vatten innebär stora hälsorisker. Det handlar dels om en ökad risk för undernäring och svält. Dels om att högre temperaturer och ökad luftfuktighet innebär en ökad risk för spridning av olika vattenburna sjukdomar samt förekomsten av hälsovådliga algblomningar.

IPCC-rapporten betonar att de negativa effekterna ökar ju större uppvärmningen blir och understryker därför vikten av att agera för att minska utsläppen av växthusgaser. Om IPCC:s värsta scenario när det gäller klimatuppvärmningen skulle bli verklighet innebär detta att en tredjedel av all odlingsbar jord på planeten skulle bli obrukbar.

Del fyra
Utsläppen måste minska – och samhället anpassas till nya förhållanden. IPCC understryker att det finns stora möjligheter att anpassa exempelvis jordbruksproduktionen till ett förändrat klimat. Det kan handla om att justera odlingssäsongerna för att, i möjligaste mån, undvika riskerna för exempelvis extrem torka. I andra fall kan bönder behöva byta från en gröda till en annan. IPCC betonar också vikten av att bygga mer effektiva och vattenbesparande bevattningssystem. Genmodifikation av grödor så att dessa tål mer extrema väderförhållanden är också en möjlighet, men detta innebär risker och kräver därför försiktighet.

Avslutningsvis
Möjligheterna att anpassa matproduktionen och vattentillgången är dock beroende av att höjningen av den globala medeltemperaturen begränsas i största möjligaste mån. Det är långt svårare att anpassa samhället till en tregradig temperaturökning än en tvågradig. Men IPCC understryker samtidigt att varje tiondels grad som uppvärmningen begränsas gör skillnad. Och detta är något att kämpa för.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Ingress
Kriget i Ukraina har dominerat nyhetsrapporteringen i över en månads tid. Av förklarliga skäl. Tyvärr har detta inneburit att andra viktiga nyheter har kommit i skymundan. En sådan nyhet är Coronakommissionens slutbetänkande, som presenterades den 25 februari.

Här nedan publicerar jag en artikel ur NyA.nu som skrivits av en partikamrat till mig om just Coronakommissionens slutbetänkande.

Svidande kritik mot regeringen i Coronakommissionens slutbetänkande
”I juni 2020, ett knappt halvår in i pandemin, beslöt riksdagen att tillsätta en kommission som skulle utreda den svenska hanteringen av coronapandemin. Nu är kommissionens utredning klar och i slutbetänkandet riktas skarp kritik mot den svenska regeringens och dess myndigheters agerande. Kritiken gäller framför allt smittskyddsåtgärder under den första delen av pandemin.

En av huvudpunkterna i kritiken är att landets regering och myndigheter inte har använt sig av ”försiktighetsprincipen”. Den går ut på att landets ledning i en krissituation, i stället för att passivt invänta bättre kunskap, bör agera kraftfullt för att motverka ett potentiellt hot. Kommissionen menar att regeringen inte tillämpat den hållning som används i vardagen inom brandförsvar och räddningstjänst: ”Grundregeln där är att rycka ut med tillräckliga resurser för en relativt stor olycka och sedan återkalla en del av styrkan om den visar sig inte behövas, snarare än att skicka ett fordon och först därefter rekvirera fler om situationen kräver det”.

Kommissionen menar att Sverige i februari/mars 2020, när det var känt att smittan fått fäste i norra Italien, skulle ha agerat snabbare och kraftfullare.

De anser att principen att restriktionerna i Sverige byggt på frivillighet varit bra – men de initiala restriktionerna skulle ha varit mycket hårdare. * Hemvändande sportlovsresenärer borde ha fått anvisning om hemkarantän och uppmaning om att testa sig för covid-19. * Kommissionen anser även att ett tidigt inreseförbud skulle ha stoppat en del av smittan från andra EU-länder. * I mitten av mars borde det ha skett en tillfällig stängning av inomhusverksamheter – exempelvis restauranger, kultur- och idrottsevenemang och simhallar. Kommissionen menar att det är ”anmärkningsvärt” att det dröjde till slutet av mars innan gränsen för större sammankomster sänktes till 50 deltagare.

Om kraftfulla åtgärder skulle ha vidtagits i början av pandemin så hade smittspridningen skjutits upp, menar kommissionen, vilket i sin tur hade kunnat ge mer tid för samhället att ställa om. Detta exempelvis genom att göra beredskapslager tillgängliga, förbättra skyddet för boende inom äldreomsorgen och förbereda smittspårning samt provtagning.

Regeringens bristande ledarskap
Kommissionen riktar också kritik mot regeringens ledarskap under pandemin. Precis som kommissionen påpekar är det en fråga om demokratiska principer att regeringen leder landet: ”I en demokrati kan medborgarna utkräva ansvar av sin regering, men inte av en myndighet”. Kommissionen pekar på att regeringen i högre grad hade kunnat ta befälet över olika myndigheter och att statsministern själv hade kunnat betona sin överhöghet över olika departement. Att regeringen lyckades samordna regionala och statliga resurser för storskalig provtagning först under sommaren 2020 kallar kommissionen, med rätta, för ett ”haveri”.

Kommissionen kritiserar också att Folkhälsomyndigheten (FHM) tilläts hålla i taktpinnen under pandemins första tio månader. Det var FHM:s övergripande förhållningssätt till pandemin som fick gälla och det var FHM:s ”förslag på åtgärder som fick styra”. Kommissionen menar att avvägningen mellan olika intressen i samhället (smittskyddsåtgärder, påverkan på folkhälsan och exempelvis ekonomiska effekter) i grunden är en politisk avvägning och därför bör göras av landets regering. Inte av chefen för FHM.

Skarp kritik mot Folkhälsomyndigheten
Kommissionen är skarp i sin kritik mot Folkhälsomyndigheten. De anser att FHM intog en ”…hållning präglad av krav på evidens – inte försiktighet – och hade defensiv syn på möjligheten att bromsa smittspridningen.” FHM vidtog ”få, sena och föga kraftfulla åtgärder”. Vidare anser kommissionen att FHM:s sätt att kommunicera var luddigt. Istället för att uppmana medborgarna att ”stanna hemma i påsk” gavs rådet att ”fundera på om ni kan spara en resa till nästa påsk”. I praktiken innebar detta att ansvaret för att bedöma en resa utifrån smittskyddssynpunkt lades på den enskilde medborgaren, som i de flesta fall saknar kunskaperna för att kunna göra en sådan bedömning. Rapporten understryker särskilt att medborgare som inte har svenska som modersmål hade behövt tydliga besked.

Rapporten tar också upp om FHM:s inställning till munskydd. Trots att WHO tidigt rekommenderade munskydd för att begränsa smittspridningen menade statsepidemiolog Anders Tegnell att munskydd till och med kunde öka risken för smitta! Några månader senare, i början av 2021, hade FHM plötsligt ändrat sig och rekommenderade munskydd i lokaltrafiken.

Kommissionen kritiserar regeringen och statsministern för att ”okritiskt ha godtagit sin expertmyndighets bedömningar”. Den anser att regeringen borde ha lyssnat på en bredare del av vetenskapssamhället – även kritiker till FHM:s linje. I slutänden är det dock regeringen som har det yttersta ansvaret för att alldeles för få och för försiktiga åtgärder vidtogs i pandemins inledning.

De ekonomiska åtgärderna var snabba och omfattande
Enligt Coronakommissionen var de ekonomiska åtgärder som vidtogs under pandemin motsatsen till smittskyddsåtgärderna – dvs snabba och omfattande (även om Nya Arbetartidningen tidigare kritiserat hur och till vem som stöden betalades ut). Redan den 11 mars 2020 offentliggjordes en kompletteringsbudget som skulle ge kommuner och regioner kostnadstäckning för utgifter under pandemin. Sedan lanserades flera stora stödpaket till företag och ersättningar till sjuka och arbetslösa förbättrades. Riksbanken förbättrade dessutom lånemöjligheterna för företagen. Och de tog i ordentligt. Endast hälften av de 300 miljarder som avsattes under 2020 var använda när året tagit slut.

Svidande kritik mot nuvarande och tidigare regeringar
Rapporten pekar ut både den nuvarande regeringen och tidigare regeringar som ansvariga för att inte ha åtgärdat de brister inom äldreomsorgen som varit kända länge. Kommissionen pekar också på att svininfluensan 2010 uppenbarade en rad brister i den svenska pandemiberedskapen, men som inte åtgärdades.

Totalt sett är corona-kommissionens slutbetänkande en svidande kritik mot den svenska regeringens och ansvariga myndigheters agerande under pandemin. Regeringen agerade snabbt och kraftfullt när det gällde att bemöta den ekonomiska krisen. Men bristerna när det gäller smittskyddsåtgärder, oförmågan att åtgärda tidigare kända brister inom äldreomsorg och beredskapslager samt regeringens oförmåga att visa ledarskap i en svår kris ger grund för kommissionens skrivning om att pandemin avslöjade ”både bristande materiell … och mental beredskap hos beslutsfattare”. Sannolikt har svenskar dött i onödan på grund av dessa brister.”

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Inledning
Låt oss återigen slå fast: Skulden för det nu pågående kriget i Ukraina ligget på den ryska statsledningen. Denna ståndpunkt måste utgöra utgångspunkten för de beslut som bör tas av riksdag och regering. Arbetarpartiet anser att Sverige ska hålla fast vid tidigare ståndpunkter. En av dessa är att inte sända vapen till krigförande länder. Detta gäller även Ukraina. Vi har framfört denna ståndpunkt tidigare. Detta av två skäl.

Skäl ett
Livsmedel och sjukvårdsbistånd (samt observatörer av krigsbrott) måste kunna nå fram till de allra mest utsatta områdena i Ukraina. Detta innebär att kontakt måste upprättas med representanter för de ryska angriparna. Men detta kommer att försvåras extremt mycket – eller helt omöjliggöras – om Sverige samtidigt beväpnar Ukraina.

Vi vill också göra ett tillägg: Mellan 2014 och januari 2022 har USA sänt militärt bistånd i form av vapensystem och träning till en summa av 2,5 miljarder dollar till Ukraina. Idag sänder hela Europa militärt bistånd till Ukraina. Om något land i detta läge, med allra största beslutsamhet, riktar in sig på att bistå de mest utsatta förbättras balansen mellan humanitärt och militärt bistånd. Vi anser att Sverige ska ta på sig ansvaret att försöka nå fram till de mest utsatta.

Skäl två
De svenska vapen som skickats har nu hamnat i händerna på den av högerextremister och nazister dominerade Azov-bataljonen. Redan 2018 beslutade den amerikanska Kongressen att stoppa all form av militärt bistånd – vapen samt utbildning på dessa – till Azov-bataljonen. Ett av skälen var risken för att de högerextremister och nazister som, från USA och hela Europa, sökt sig till Azov-bataljonen skulle återvända hem både med militära erfarenheter, kunskaper om avancerade vapensystem och i värsta fall även med tillgång till själva vapensystemen! USA:s kongress beslöt alltså att skära av Azov-bataljonen från alla former av militärt bistånd och annat stöd redan 2018. Detta efter en debatt som varat under flera år. I USA var man både rädd och uppmärksam för faran av den värsta tänkbara form av högerterrorism!

I Sverige har varken regering, riksdag, militär, andra myndigheter eller tongivande media ens rest frågan om faran att svenska vapensystem ska hamna i händerna på den av högerextremister och nazister dominerade Azov-bataljonen. Detta är inte bara anmärkningsvärt utan riktigt ansvarslöst.

Del tre
Vad döljer sig bakom begreppet Azov-bataljonen?
Azov-bataljonen bildades 2014 i samband med utropandet av de två utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk. Initiativtagarna hade alla bakgrund inom högerextrema och nazistiska grupper i Ukraina. Azov-bataljonen blev tidigt en magnet för högerextremister och nazister från USA och en rad europeiska länder, inklusive Sverige, som ville ”kriga på riktigt”. En av de svenskar som anslutit sig till Azov-bataljonen heter Mikael Skillt. Skillt har ett förflutet inom både Svenska Motståndsrörelsen (numera Nordiska Motståndsrörelsen) och Svenskarnas Parti (f.d. Nationalsocialistisk Front).

Redan 2014 blev Azov-bataljonen en officiell del av det ukrainska Nationalgardet. Detta förändrade dock inte bataljonens högerextrema karaktär. Det är bland annat mot denna bakgrund som beslutet i den amerikanska Kongressen 2018 måste ses.

Bataljonens symbol är en variant av den symbol som användes av ett av de stridande militära nazistiska förbanden under andra världskriget (Waffen-SS-divisionen ”Das Reich”). Se symbolernas uppenbara släktskap på bilderna nedan.

Den nazityska originalsymbolen (t v), Azovs originalsymbol (mitten) och Azovs nuvarande symbol (t h).

_     _     _

Runt Azovbataljonen har det vuxit fram en hel högerextrem subkultur, med musikkonserter, MMA-tävlingar, försäljning av kläder och andra modeartiklar, m.m. Kopplat till Azov-bataljonen finns också ett högerextremt parti kallat ”Nationella kåren” (Національний корпус) som leds av Andryj Biletskyj. Denne Biletskyj har en lång historia inom nazistiska grupper i Ukraina och var den mest tongivande av initiativtagarna till Azov-bataljonen.

Azov-bataljonens existens legitimerar på intet sätt den ryska statsledningens försök att framställa regeringen i Ukraina som nazistisk. Azov-bataljonen legitimerar inte heller Vladimir Putins lögnaktiga påståenden om att Ukraina måste ”avnazifieras”. Detta argument har den ryska statsledningen använt för att motivera den oförsvarliga invasionen. Till saken hör dessutom att högerextremister även stridit för de två, av Ryssland stödda, utbrytarrepublikerna i östra Ukraina.

Del fyra
Nu har de 5000 pansarskott som regering och riksdag beslutat sända till Ukraina kommit fram. De har bland annat hamnat exakt där vi varnade för att de riskerade att hamna. Nämligen i händerna på Azov-bataljonen. Här nedanför kan du se en video som lagts ut på ”Nationella kårens” Youtube-sida. Där syns en medlem ur Azov-bataljonen (detta framgår av videons beskrivning) som visar upp hur tre olika typer av pansarskott används. En instruktion rörande hur de svenska ”Pansarskott 86” ska användas börjar 1 minut och 45 sekunder in i videon. Det råder alltså inga som helst tvivel: den av högerextremister och nazister dominerade Azov-bataljonen har mottagit delar av den sändning på 5000 pansarskott som riksdagen beslutade om!

Efter att du tittat på videon nedan ska du även få se en bild.

I bilden nedan syns Azov-bataljonen få instruktioner om hur en mycket modernare typ av svenskt pansarskott ska användas. Detta pansarskott började inte tillverkas 1986 som de 5000 pansarskotten i videon ovan. Det pansarskott som du kan se på bilden nedan, kallat ”Robot 57”, började tillverkas 2009. Detta är ett mycket mer modernt och effektivt vapen. Detta gör det ännu mer skrämmande att högerextremister och nazister från bland annat Sverige, som anslutit sig till Azov-bataljonen, just nu får utbildning på detta vapen.

Det syns tydligt att det handlar om Azov-bataljonen. Se märket på vänster arm på soldaten längst ned till höger.

Avslutning
De som – i parlament, på torg och i bloggar – talar sig varma för svenska vapenleveranser till Ukraina bör tänka på det beslut som redan 2018 togs av Kongressen i USA.

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Ingress
Den gångna veckan har förändrat förutsättningarna för den svenska inrikespolitiken. Skälet är att Ulf Kristersson, och Moderaterna, har fattat beslutet att gå till val på ett svenskt medlemskap i Nato. Moderatledaren säger att om det finns en majoritet i riksdagen för ett svenskt medlemskap för Nato, efter valet, kommer han som statsminister att inlämna en ansökan för att Sverige ska bli anslutas till Nato.

Del ett
Idag råder ingen enighet om att Sverige ska bli en Nato-medlem. Men Moderaterna kastade snabbt ut den långvariga traditionen om att söka enighet i denna typ av frågor. Ulf Kristersson och övriga i moderatledningen tittade på opinionsmätningarna och såg det, för första gången, fanns en majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap. Detta på grund av den ryska statsledningens angrepp på Ukraina och det nu pågående kriget.

Snabbt svängde då (M).

Del två
I början av förra veckan ville inte Ulf Kristersson köra över de som var emot ett Nato-medlemskap. I slutet av veckan förvandlade Moderaterna valrörelsen till en folkomröstning – för eller emot frågan om ett svenskt Nato-medlemskap. Detta kommer att bli följden:

Moderaterna kan nämligen inte plötsligt säga att de vill köra över motståndarna till ett Nato-medlemskap, och sedan låta bli att driva frågan i valrörelsen. Och motståndarna kan inte undvika att ta kamp mot ett svenskt Nato-medlemskap. Detta eftersom Nato-motståndarna vet att Moderaterna, om de vinner valet, kommer att lämna in en ansökan om att gå med i Nato.

Innebörden blir denna: Moderaterna måste söka stöd hos väljarna FÖR ett Nato-medlemskap. Detta sätter frågan om ett Nato-medlemskap i centrum.
Motståndarna måste också vända sig till väljarna. Och de måste då söka stöd för den nuvarande politiken vilken innebär att Sverige även i fortsättningen ska stå utanför Nato. Detta sätter naturligtvis också frågan om ett Nato-medlemskap i centrum.

Moderaterna har därmed, genom sin omsvängning under den gångna veckan, förvandlat valet till en folkomröstning för eller emot Nato.

Avslutning
Det som nu hotar är en ny kapprustning. Vi motståndare till en Nato-anslutning måste:

* Samlas bakom alliansfriheten,
* Slå vakt om Sveriges tidigare roll som medlare,
* Slå vakt om Sveriges tidigare roll som förespråkare för allmän nedrustning – och varna för att risken för ett storkrig kommer att öka genom en allmän kapprustning.

Du som vill hjälpa till i kampen mot Natoanslutning och mot kapprustning – hör av dig till oss!

Kriget i Ukraina måste användas till att understryka behovet
av att minska fossila utsläpp – angreppet på Ukraina
får inte leda till att klimatkrisen döljs.

Försvara yttrande- och tryckfriheten
_   _   _

Vi fortsätter diskutera kriget i Ukraina

En rad opinionsbildare – politiker, journalister, militärer och andra – talar ständigt om det nya säkerhetsläget. Många av dessa drar sedan slutsatsen att Sverige borde gå med i den USA-ledda militäralliansen Nato. Det underförstådda i kopplingen mellan det ”nya säkerhetsläget” och ett svenskt Nato-medlemskap är att Nato skulle utgöra någon sorts säkerhetsgaranti för Sverige i händelse av ett krig. Men detta behöver bevisas. Bara för att många upprepar samma påstående innebär det inte att påståendet är sant.

Det kan istället vara så att Sverige, genom ett medlemskap i Nato, dras in i ett krig utan att egentligen ha fattat något eget beslut. Låt oss citera artikel 5 i Atlantpakten:

”Article 5

The Parties agree that an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all and consequently they agree that, if such an armed attack occurs, each of them, in exercise of the right of individual or collective self-defence recognised by Article 51 of the Charter of the United Nations, will assist the Party or Parties so attacked by taking forthwith, individually and in concert with the other Parties, such action as it deems necessary, including the use of armed force, to restore and maintain the security of the North Atlantic area.”

Låt mig understryka följande formuleringar ovan: ”…an armed attack against one or more of them in Europe or North America shall be considered an attack against them all…” och ”…if such an armed attack occurs, each of them … will assist the Party or Parties so attacked…”.

Som framgår gäller principen om kollektivt agerande inom Nato. Innebörden är att Sverige, om någon av de idag 30 medlemsstaterna i Nato skulle angripas, genast ska bistå det angripna landet på det sätt som är nödvändigt. Även militärt. Detta om artikel 5 aktiveras.
Någon kanske invänder att formuleringarna inte tvingar Sverige använda just militära medel för att försvara det angripna landet. Men då gäller detta även omvänt. Om Natolandet Sverige angrips militärt, och de övriga Natoländerna inte behöver bistå Sverige militärt, måste frågan ställas: Vad är då ett Nato-medlemskap värt?

Men allvarligare är frågan hur ett fiendeland uppfattar Natolandet Sveriges agerande! Om tre Natoländer svarar militärt, i form av flygangrepp, medan Sverige ”endast” ställer start- och landningsbanor till förfogande åt de Natoländer som genomför flygangreppet är det mycket osannolikt att fiendelandet inte uppfattar att Sverige utgör en del av flygangreppet. Låt oss jämföra med ett hangarfartyg. Dessa skepp utgör just start- och landningsbanor för stridsflygplan. Den fiende som känner sig hotad kommer att börja med att angripa just hangarfartyget – innan några flygplan har hunnit lyfta från detta. Det faktum att Sverige inte skickar egna stridsplan kommer inte att tolkas av ett fientligt land som att Sverige inte utgör en del av Natos ”kollektiva agerande”. Skälet till detta är att Sverige, i mitt exempel, just utgör en del av det kollektiva agerande som det talas om i Atlantpaktens femte artikel.

Går Sverige med i Nato är det mycket lätt att tänka sig en rad scenarier där risken för att Sverige dras in i krig ökar.

Erfarenheter från första världskriget
Det finns många skäl till att det första skottet i vad som som blev första världskriget avlossades. Men det finns sannolikt bara ett skäl till att alla Europas stormakter – inom loppet av en enda vecka – drogs in i ett krig som därigenom kom att utvecklas till ett VÄRLDSKRIG. Och detta är det förbannade allianssystem som rådde. Formellt och informellt. Låt oss studera vad som hände. Här följer kronologin:

* Den 28 juli förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien.
* Den 1 augusti förklarade Tyskland (som stod Österrike-Ungern nära) krig mot Ryssland, som var Serbiens allierade.
* Den 2 augusti skrevs ett avtal under i hemlighet mellan Tyskland och det Osmanska riket. Detta kom att vidga kriget ytterligare genom att dra in bland annat det som idag kallas för Turkiet i kriget.
* Den 3 augusti förklarade Tyskland krig mot Frankrike. Bakgrunden var att Frankrike inte hade lovat att vara neutralt om Ryssland angreps. Därför beslöt Tyskland att, i förebyggande syfte, försöka slå ut Frankrike snabbt. Detta för att sedan kunna vända hela sin militära styrka mot Ryssland.
* Den 4 augusti inledde Tyskland en invasion av Belgien. Skälet var att Belgien inte hade gått med på tyskarnas krav att få förflytta sina trupper genom Belgien inför deras angrepp på Frankrike.
* 4-5 augusti. Storbritannien slöt upp bakom Frankrike och Belgien genom att förklara krig mot Tyskland.

Därmed hade alla Europas stormakter dragits in i vad som alltså kom att utveckla sig till ett VÄRLDSKRIG. Detta inom loppet av sju dagar som gått till historien som den ”svarta veckan”. Första världskriget beräknas ha krävt uppåt tio miljoner döda soldater och sju miljoner döda civila. Antalet fysiskt och mentalt skadade räknades också de i miljoner.

Nato kan dra in Sverige i krig
Detta krigsutbrott visar på allianssystemens två sidor. Den ena sidan bestod i att de stater som kom att delta i kriget uppfattade sig som säkra på grund av systemet med allianser. Men den andra sidan av den säkerhet som allianserna erbjöd avslöjades också. Och denna består av följande dyrköpta erfarenhet: INGEN enskild makthavare – varken civil eller militär – fick någon chans att fatta ett medvetet beslut huruvida de skulle kasta in sitt land i ett världskrig – eller inte…

Istället för medvetna och övertänkta beslut innebar Österrike-Ungerns krigsförklaring mot Serbien att en helt okontrollerbar kedja av händelser sattes igång som inom loppet av en vecka hade utlöst det första världskriget!

Detta bör leda till eftertanke hos alla som ser det som självklart att starka militära allianser är fredsbevarande. Och att Sverige därför måste gå med i Nato. Jag skrev i början av detta blogginlägg att ett påstående inte blir sannare bara för att det upprepas ofta. I detta blogginlägg har jag försökt visa hur ett Natomedlemskap skulle kunna öka risken för Sverige att dras in i ett krig. Av misstag.

Dessutom anser jag mig ha visat hur destruktivt systemet med allianser var i samband med utbrottet av första världskriget. I detta blogginlägg representerar jag Arbetarpartiet. Vi är emot ett svenskt medlemskap i den USA-ledda militäralliansen Nato.